Kärnkraft med sikte på kraftverket i Lovisa

Taggar: Orter: Lovisa Teman: kärnkraft

— Risken för förseningar och överraskningar i kärnkraftsbygget i Lovisa är liten, försäkrar projektchefen, dipling. Kalevi Numminen. Kostnadsberäkningarna är pålitligare i dag än då de första kärnkraftverken byggdes.

Kärnkraft med sikte på kraftverket i Lovisa

På Hästholmen, 13 kilometer söder om Lovisa, skall Imatran Voima uppföra två kärnkraftverk som levereras av V/O Teknopromexport. Det första kraftverket tas i drift 1976 och får två turbiner som ger 220 megawatt elektrisk effekt vardera. När båda kraftverken är i drift presterar de tillsamman 880 megawatt, vilket täcker omkring 15 ?/o av landets dåvarande behov.

För närvarande är över 250 personer anställda vid arbetsplatsen i Lovisa. Projektchefen, dipling. Kalevi Numminen har beviljat FORUM en intervju, en mellantidsrapport från Finlands första atomkraftverksbygge.

Dipliing. Kalevi Numminen är projektchef för Imatran Voimas atomgrupp, en tvärorganisatorisk grupp som är ett slags företag i företaget och har totalansvaret för Finlands första atomkraftverk. Han tar emot FORUM i sitt arbetsrum, vars väggar är fyllda med kartor och tidsschema för Lovisareaktorn.

— Prisutvecklingen för fossila bränslen talar till förmån för kärnkraften. Det gör också i stort sett miljöhänsyn, som dock ställer vissa lokaliseringskrav. Är kärnkraften

Forum 14/7 färdig att fylla sin uppgift med rimliga ekonomiska krav redan i dag — om fem år — senare — Lönsamhetsgränsen för kärnbränsle har redan uppnåtts, säger Kalevi Numminen. Risken för förseningar och överraskningar i kärnkraftverksbygget är liten, eftersom tekniken utprovats i andra länder. Några nya, oprövade komponenter blir det inte fråga om. Kostnadsberäkningarna är pålitligar i dag än då de första kärnkraftverken byggdes. Vänd 1 — Följer då inte uranpriset de fossila bränslenas stigande priser — Hittills har det inte gjort det. Någon uranbrist har det inte varit på världsmarknaden, utan tvärtom ett överutbud av uran som gjort att uranpriset varit fast. Urangruvdriften var livlig när atombomberna lagrades i vapenarsenaler, men lagren fylldes redan för tio år sedan. Först nu har uranhandeln för fredliga ändamål fått samma omfattning som upprustningen hade då. Största delen av uranproducenterna i USA är i dag oljebolag, som tydligen garderar sig mot en väntad konkurrens mellan uran och olja.

Uran från Sovjet

Den första uranleveransen till Lovisa kommer från Sovjet och ingår i kraftverkets pris. En tredjedel av laddningen i uranhärden bör bytas varje år. Uran för det första bytet medföljer även, så reaktorn kan köras i två år. Då finns ännu ?/s av laddningens energi kvar, samt !/s för därpå följande år. I kostnadshänseende betyder det att bränsle för tre år ingår i avtalet. Därefter levererar Sovjet kärnbränsle i 20 år till samma pris, nämligen det nuvarande världsmarknadspriset. Det är svårt att säga säkert om världsmarknadspriset på bränslet kommer att stiga så att Finland vinner på affären, eller om det sjunker så att vi förlorar. I dag bedömer man saken så, att uranbränslets pris till !/s utgörs av uranmalmens pris, till 1/s av kostnaderna för anrikning av den klyvbara isotopen uran 235, och till !/s av kostnaderna för framställning av bränsleelementen, uranstavarna. Man väntar sig att uranmalmens pris till följd av ökad efterfrågan stiger, men anrikningskostnaderna förblir desamma genom att kapaciteten ökar. Priset för anrikning genom gasdiffusion består till över 50 2/0 av kostnaderna för elström, som inte väntas stiga särskilt mycket. Elementframställningen är i dag ännu handarbete, men kommer att automatiseras vilket sänker kostnaderna. Sannolikt är vårt bränsleavtal fördelaktigt för oss.

— Och hur lång livstid beräknar man för Lovisakraftverket — Kostnadskalkylerna är uppgjorda för 20 år, då skall kraftverket ha betalat tillbaka kapitalinvesteringarna. Men ingen vet hur länge komponenterna håller, eftersom det äldsta kärnkraftverket, Calder Hall, bara funnits i tio år. Någon komponent som snabbt slits ut har man emellertid inte hittat, så kanske det inte är orealistiskt att räkna med 25 år, det vill säga samma tid som för ett kraftverk för konventionellt bränsle.

— Det räcker ännu fem år innan Lovisaverket tas i drift. Är man inte rädd för att utvecklingen skall gå så snabbt att kraftverket hinner bli föråldrat — Varje kärnkraftverk har varit gammalmodigt när det blivit färdigt, säger Kalevi Numminen. Men detta är ett problem som måste accepteras eftersom projektet aldrig skulle bli färdigt annars. Utvecklingsarbetet pågår ända till en ”freezing point” i tidtabellen efter vilket planeringen inte mera får ändras. Det är förargligt för en ingenjör om något delproblem finner en elegantare lösning hos grannarna efter denna tidpunkt. Försenade ändringar i konstruktionen måste bedömas av projektchefen — skall de trots allt tas med eller inte? De får inte äventyra hela projektets tidtabell.

• fission = kärnklyvning; briding = förmåga att åstadkomma mera klyvbart material än vad som förbrukas; fusion = kärnsammanslagning.

1 — Är kärnkraften problemfri? Man siktar från fission till briding och vidare till fusion. — I dag ger varje fas sina uppenbara problem som bör lösas. De kraftverk som nu drivs med kärnbränsle är alla prototyper, vilket Lovisa inte kommer att vara. Sovjets egna kärnkraftverk har varit pålitliga i drift. De är konservativt konstruerade, det vill säga försiktigare än många andra. Risken att de får fel är därför mindre. De kan vara i drift kontinuerligt upp till 85 9/9 av årets timmar. Hos oss räknar man med 7 000 drifttimmar per år eller 80 /9.

De första bridingkraftverken byggs för närvarande i Sovjet och Storbritannien, medan USA är 3—4 år efter. Driftserfarenheter får man först efter 2 år. Optimisterna förutspår att bridingreaktorerna blir ekonomiskt lönande omkring år 1985. Pessimisterna tror inte att de någonsin kommer att löna sig. Fusionsenergi kan man inte få innan man får ett plasma som är stabilt vid de enorma temperaturer som krävs. Hittills har man bara lyckats i några mikrosekunder.

— För tre år sedan besökte jag Kurtjatov-institutet i Moskva, berättar dipl.ing. Numminen. Man har lyckats konstatera att fusionseffekten faktiskt äger rum. Men ingen kan säga hur länge det dröjer innan den kan utnyttjas för energiproduktion.

— Fusionsenergin är den slutliga lösningen för det växande energibehovet i världen. Den ger inte de säkerhetsproblem som bridingreaktorerna medför, men det är en lång väg att gå — en besvärlig väg via plasmafysiken. Hur skulle alternativet med en förnuftig styrning av energibehovet i dämpande riktning vara? Om man låter de verkliga energikostnaderna, alltså också de indirekta via miljön bestämma priset? Enligt Vattenfallchefen i Sverige, Jonas Norrby, kan och bör miljöfaktorn dämpa energiförbrukningens tillväxt. Hur ser vi på saken här?

Enligt Kalevi Numminen är det idag svårt att ta med miljön i de ekonomiska kalkylerna — den kan inte uppskattas i pengar. Vi kan knappast helt uppnå en situation där naturen inte blir störd, Kärnkraften är dock den lösning av energifrågan som gör det minsta ingreppet i naturens ordning.

— Hur sköter vi I Finland informationen om kärnkraftens villkor och förutsättningar? Det finns en risk att man försöker informera genom att imponera — PR-tekniken är ett problem, säger projektchef Numminen. Saliga är de som inte ser men dock tror. Dagens medborgare är misstänksamma. Jag skulle tro att PR i framtiden blir viktigare än själva kärntekniken. Vi kommer aldrig därhän att den stora allmänheten själv skulle kunna besluta om någon inrättning är säker — det krävs specialister på varje område för sådana avgöranden. När det gäller Lovisa behövs det en ny PR-teknik för allmänheten. Imatran Voima har till och med anställt en kvinnlig PR-ingenjör. Ett PR-centrum i Lovisa kommer att inbjuda allmänheten att bekanta sig med arbetsplatsen, det öppnas nästa sommar. I ritningarna för kraftverket finns en permanent PR-rutt genom kraftverket inritad, en korridor med glasfönster som för besökaren genom kontrollrummet och över turbinsalen. Detta skall väl visa allmänheten att det inte är fråga om något fruktansvärt farligt projekt.

Den tidiga mellantidsrapporten från Lovisa är positiv. Finlands första kärnkraftsbygge kom sent i gång, bland annat av politiska orsaker, men man har förberett sig väl och risken för obehagliga överraskningar är därför liten. Och projektchefen Kalevi Numminen ser till att tidtabellen kan hållas. Man kan knappast tvivla på att atomenergin kommer in i den finländska kraftförsörjningen någon gång år 1976.

Forum 14/71