Kärnkraften

av Janne Salonen Forum 1992-12, sida 16-17, 01.10.1992

Taggar: Personer: Anders Palmgren

KÄRNKRAFTEN

Text: Janne Salonen

Det börjar stunda till kärnkraftsbeslut: efter kommunalvalet, i oktober-november, är det meningen att statsrådet skall ta ställning till Perusvoima Oy:s ansökan om att få bygga ett temte kärnkraft i Finland, antingen i Lovisa eller Euraåminne. Diskussionen har i viss mån stirrat sig blind på detta kärnkraftsbeslut, som om det allena skulle avgöra energipolitiken för all framtid. Så är det naturligtvis inte.

en studie över elenergiefterfråga fram till 2025 beräknar handels- oc industriministeriet (HIM) att elefterfrågan i normalscenariet — där efterfrågan varken stiger särskilt snabbt eller stryps mer eller mindre med våld — stiger från något över 60 TWh/år nu till närmare 100 TWh/år 2025.

I sin studie skisserar HIM även upp olika produktionsscenarier. I det Fosmin-scenario där användningen av fossila bränslen minimeras, som Finland med sannolikhet måste börja följa, där de fossila utsläppen hålls i schack samtidigt som energiproduktionen byggs ut så att vår industri skall kunna utvecklas vidare (i och med recessionen har vi lärt oss att exportindustrin är vår enda chans att undkomma en nationell konkurs), kan energiproduktionen ökas till 100 TWh/år samtidigt som fossila utsläppen hålls i styr endast genom en stor satsning på en vidare utbyggnad av kärnkraften, med ytterligare 2—3 enheter utöver det tilltänkta femte kärnkraftverket fram till år 2030.

Helhetslösning nödvändig

Imatran Voimas produktionschef, dr Anders Palmgren, ger sin syn på dessa sammanhang:

J.S.: — Om man inte enbart betraktar frågan om det femte kärnkraftverket lösryckt, utan placerar det i sitt sammanhang med avseende på Finlands energiförsörjning fram till de första årtiondena under nästa sekel — hur skall då denna utformas? Palmgren: — Vi har den erfarenheten från senare tider, att om man betraktar något 25 år framåt i tiden och gör vissa antaganden, blir det sannolikt fel. Sådana scenarier stämmer endast av en slump. Men det är klart att man måste ha någon basidé och söka en arbetshypotes som kan fungera. och sedan korrigera den med tiden.

— Med ganska stor sannolikhet kommer vi även i fortsättningen att ha en multiparameterlösning i enetgiproduktionen: ett element är t.ex. d 1 enorma gasförekomsterna i Barents hav, vilka kommer att passera Finland på vägen till Europa. Gasen kan dock komma att bli dyr på längre sikt, även om den nog i Finland kan användas där värme och el produceras samtidigt, helst dock ej enbart i elproduktion.

— Vi tror också på att kolkraft med ny förgasningsteknologi kommer att spela en roll, eftersom det finns så oerhört mycket kol i världen. Det kan ju förgasas på produktionsorterna och transporteras hit i gasform. Men det här har ganska mycket att göra med koldioxidproblematiken, eftersom förgasat kol ur denna synvinkel är sämre än naturgasen, som består av kolväten.

Kärnkraft måste utvecklas

Beträffande kärnkraften är signalerna från de stora industriländerna att satsningen på kärnenergin, som icke har varit avbruten, kommer att fortsätta — en logisk nödvändighet som dock bör medföra en vidareutveckling av kärnkraftsteknologin, så att kraftverken, som nu är rätt komplicerade, blir enklare och automatiskt säkrare. Palmgren: — I Finland bör vi inte utesluta någon av dessa teknologier: någon nämnvärd utbyggnad av vattenkraften är inte att vänta, och olja

Anders Palmgre kommer vi knappast att börja bränna i stor utsträckning. Vi kan inte heller ty oss till ytterligare utökad elimport. J.S.: — Vore det inte skäl för Finlands del att minimera fossila utsläpp från energiproduktionen i vårt land, så att utvecklingsländerna skulle kunna ges större utrymme till detta? Palmgren: — Det är riktigt, men i den mån industriländer förbränner kol, är det ändå bättre ifall de använder ny förgasningsteknologi. Det är också möjligt att vi om säg tio år mera exakt kan beräkna den s.k. drivhuseffektens utveckling och dimensionera de behövliga åtgärderna efter detta.

Kärnkraft kräver kunskap

J.S.: — Det är också något oroande ifall koldioxidutsläppen utmålas som det största hotet, vilket kan leda till att utvecklingsländer som socialt och teknologiskt är omogna börjar satsa på kärnkraften!

Palmgren: — Det stämmer att det finns en debattrend som är ohälsosam: och faktum är att de flesta länderna i världen inte socialt eller teknologiskt är mogna för att driva kärnkraft, och om man väljer det minst riskfyllda alternativet så är det bättre att dessa länder bränner stenkol. Det finns många personer i utvecklingsländerna som säger att vi i industriländerna måste minska på vår förbränning av fossila bränslen, så att det finns ett större utrymmer för dem att öka sina bränsleanvändning, vilket de behöver för att kunna utvecklas. Vi har varit involverade i länder där man för just en sådan diskussion.

J.S.: — För att återgå till Finland, innebär HIM:s Fosmin-scenario att det förutom ett femte kärnkraftverk ytterligare skulle behövas kanske 2—3 enheter fram till år 2025 för att målsättningarna skall kunna uppfyllas om ökad energiproduktion, samtidigt som fossila utsläpp hålls i styr.

Palmgren: = — Också chefdirektör Voutilainens arbetsgrupp har konstaterat att om vi klarar av att bygga och driva högkvalitativ och förmånlig kärnkraft, så låt oss då göra detta, och se till att vi kan försörja en energiintensiv industri med ren energi. Det är nämligen inte så automatiskt enkelt att bygga bra och förmånlig kärnkraft: 1 Europa har enligt tillgängliga data förutom Finland endast Frankrike och Belgien klarat av detta!

Riksdagsronder

J.S.: — Vore det anledning att stifta en ramlag om energiproduktionen fram till säg 2030, där kraftbolagen skulle ges möjligheter att bygga det behövliga antalet nya kärnkraftverk utan att man varje gång behöver g 12/19922 FÖRU till riksdagen för varje enskild investering?

Palmgren: — Så gjorde man på sätt och vis i Sverige. Svenskarna är så rationella att de i en folkomröstning beslöt att kärnkraften inte är bra, samtidigt som de beslöt att bygga ytterligare sex nya enheter. Vår kärnenergilag är den mest avancerade när det gäller en parlamentarisk kontroll över kärnkraftsindustrin, och jag tror inte att den kommer att ändras. Enligt denna lag måste den allmänna nyttan med varje enskild kärnenergiinvestering prövas av riksdagen i varje särskil fall. Detta gäller faktiskt inte bara kärnkraftsinvesteringar, utan även kärnanläggningar av typ bränsleförråd. Jag tror själv att det är riktigt att förfara på detta sätt. och det är inte så ofta som det blir aktuellt. Om vi nu tar beslut om kärnkraften, så blir nästa beslutsprocess inte aktuell förrän tidigast om fem år: vi kan inte enbart bygga kärnkraft ”i vilket fall som helst”. J.S.: — Vilken vore den mest idealiska andelen kärnkraftsel i vårt land? Palmgren: — Från belastningskurvorna i vårt land har vi beräknat att andelen kärnkraftsel helst borde ligga någonstans mellan 30 och 50 procent: den kan gå ända upp till 60 procent, men detta är inte längre optimalt. 35 eller 45 procent är okej. men det är inte bra att andelen går ner till 25 procent som nu hos oss, eftersom vi då måste köra alltför långa driftstider i våra kolkraftverk. Men 75 procent, som i Frankrike, passar oss inte heller, vilket har att göra bl.a. med vår fjärrvärme.

Gasalternativet

J.S.: — Beträffande naturgasen: den är så attraktiv i dagens läge att dess användning i Europa ökar mycket snabbt under de närmaste åren och decennierna. Blir inte då dess pris för högt då man tänker sig att producera baskraft för industrins behov?

Palmgren: — Definitivt, den allmänna uppfattningen om marknaden är att gaspriset kommer att öka. Detta har t.ex. att göra med acceptansen av kärnkraft: om gas är det enda som kan brännas, vilket läget börjar vara i några länder, så blir det nog dyrt. Man har försutspått en viss gasbrist på marknaden, och det kommer ett tryck uppåt på priserna så att gaspriset blir ganska mycket högre än dagens pris. Å andra sidan finns det kolossala mängder gas, t.ex. i Barents hav och i Karahavet. Europas försörjningssäkerhet förutsätter dock även andra leverantörer. t.ex. Nigeria, och det talas också om en stor gasledning från Iran. Det kan också hända att det i den s.k.

FÖRUN, 12/199 gråzonen i nordligaste Norge finns stora gasfält.

Vind och sol — hm!

J.S.: — Vilken roll tror du att vindoch solkraften kommer att spela i Finland? Palmgren: — För de energiprisnivåer vi har i Finland, vilka industrin behöver för sin konkurrenskraft, är vindoch solkraft inte lönsamma här, t.ex. vindkraft borde ju först slå igenom på andra håll som vid Englands kust. Vad solkraft beträffar har vi ganska lite sol under de årstider då vi behöver mycket el. Jag har svårt att se att dessa energikällor skulle spela någon betydande roll i finsk energiproduktion på 20 års sikt. Detta hindrar inte att vi satsar på deras utveckling, eftersom det finns närområden där det kan finnas användningsmöjligheter.

— Jag tror nog mera på biobränslet, för det ligger så mycket fiber omkring som ruttnar i Finland, som det nationalekonomiskt vore vettigt att ta till vara, närmast för sysselsättningseffektens skull. närmast för lokal värmeproduktion t.ex. i växthus eller mindre samhällen. Ett problem uppstår om detta förutsätter subventioner — vilket i Europa efter årsskiftet blir ett fult ord.

Fusion blir dyrt

J.S.: — Tror du att vi i Finland borde delta i det kärnteknologiska utvecklingssamarbetet i Europa kring bridreaktorer och fusionsprocessen? Palmgren:— Det kan hända att vi om 30 år kan konstatera att fusionsprocessen tekniskt kan lösas, varpå det dröjer ytterligare 30 år innan det första fusionskraftverket är i kommersiell drift. Men detta blir också en dyr teknologi, som förutsätter högre elpriser än de som vi har idag. Vad bridreaktorer beträffar, har det visat sig vara en kinkig teknologi och intuitivt anser jag att det är bättre att vidareutveckla de existerande reaktortyperna så att de blir bättre och enklare. Breeders blir intressanta först då uranet blir väldigt mycket dyrare, och det tar en lång tid förrän vi kommer dit. Så jag rekommenderar inte att vi satsar stora utvecklingsresurser på dessa områden. Vi måste förstås vara med på ett litet hörn — vi kan inte åka snålskjuts — men det är ändå bättre att koncentrera utvecklingsresurser t.ex. på pappersteknologi eller automation.

J.S: — Om vi går till våra närområden: varken Karelen, S:t Petersburg eller Baltikum har så mycket av egna energiresurser, därför vore kärnkraften ett naturligt alternativ i dessa länder. Problemet är att de borde få nyare och framförallt säkrare kärnkraft.

Kan kraftindustrin i Finland på något sätt medverka i detta?

Palmgren: — Till dessa områden kommer kolet, gasen och oljan ganska fjärran ifrån, och ryssarna skulle hellre vilja exportera sina energiråvaror för hårda valutor. I de här regionerna finns ett starkt lokalt intresse att få ny, säker och gärna västerländsk kärnkraft som ersätter den gamla, men ekonomiska resurser för nya kärnkraftsinvesteringar finns knappast på långa tider. Dessutom förändras behoven i och med att strukturerna förändras: gammal tung industri minskar, och hushållningen ökar genom att energipriserna stiger.

— Vi är aktivt med i förnyandet av kärnkraften i våra närområden eftersom vi känner till den kraftverkstyp som kanske skall byggas i Kola och i S:t Petersburgsområdet, och då vill vi gärna vara med för att få en viss garanti över den kärnkraft som byggs. Dessutom är detta lönsamma engineering-uppdrag.

Riskreaktorer i öst

J.S.; — Vilken är din personliga uppfattning: hur farliga är de värsta ryska reaktorerna?

Palmgren: — Efter Tjernobyl har det skett en markant förbättring av den totala säkerheten vi ser inom våra närområden skulle ges drifttillstånd i Finland. De stödprogram vi medverkar i siktar på att med en insats av västerländsk teknik åstadkomma en säkerhetsförbättring med faktorer 10, alltså reducera risken för en svår olycka till 1/10 av den nuvarande, vilket kan åstadkommas med förvånande enkla medel, för en mycket måttlig insats av 50 till 100 miljoner mark per reaktor! Där är vi nu med och försöker se till att det görs med pengar från Finland, Norge och EG. J.S.: — Vilket är ditt budskap till den ”vanliga människan”: kan han eller hon sova lugnt på nätterna? Palmgren: — Detta är min och myndigheternas uppfattning. Tjernobyl gav ju en fingervisning om vad som kan ske i värsta fall, även om hälsoriskerna i Finland av detta inte blev så nämnvärda. Ett nytt haveri av Tjernobyl-typ är svårt att se, eftersom den bombliknande effekt som inträffade nu har eliminerats. Det blir då närmast fråga om utsläppsrisker, och det finns då bra mycket större andra hälsorisker i vårt land. Såur den synvinkeln kan människorna i Finland sova lugnt även omdet nog finns andra fenomen, båda i Finland, i Ryssland och ute i världen, som det kanske finns större skäl att oroa sig för. L 17