Kenya: Stabil utveckling — vad händer år 2000?
av Håkan Nylund Forum 1986-17, sida 08-09, 06.11.1986
Taggar: Orter: Kenya Teman: ekonomi
aren Blixens ”Mitt Afrika” har i år fäst € viss uppmärksamhet vid Kenya, men landet har inte i övrigt figurerat i rubrikerna sedan den misslyckade militärkuppen år 1982. Krig, torka, hungersnöd, gräshoppor och ekonomiska kriser har hållit grannländerna framme i pressen, medan . den förhållandevis stabila utvecklingen i Kenya har passerat oförmärkt, trots Nairobis ällning som afrikansk mediahuvudstad. Helhetsbilden är med u-landsmått en fungerande och rätt vämående stat. Infrastruktur finns, och fungerar, och butikerna har varor. Hunger och sjukdomar finns förstås, men nöden är inte omfattande och skriande, och undernäring mer undantag än regeln. Kontrasten meilan lyxhotellen i Nairobis centrum eller villorna i de gröna och eleganta förstäderna till de växande slummarna är enorm, men nästan lika långt är steget från dessa till slumkvarteren i Cairo eller Calcutta. Landsbygden är fattig, men inte utarmad. Och landet andas inte hopplöshet och uppgivenhet, utan optimism och tro på utvecklingsmöjligheterna.
Socialism till namnet, marknadsekonomi till gagnet Kenyas formella ekonomiska och politiska skal skiljer sig inte från flertalet afrikanska staters: landet är en enpartistat, alliansfritt och säger sig försöka förverkliga en afrikansk socialism. I praktiken är den inrikespolitiska bilden betydligt mer differentierad, utrikespolitiken västvänlig inkluderande ett visst militärt samarbete, och ekonomin en marknadsorienterad blandekonomi. Kenyas politiska system bygger på en stark presidentmakt, där presidenten är både stats- och regeringschef, som dessutom kontrollerar de centrala ministerierna och ämbetsverken. Systemet cementerades under den karismatiske första presidentens, Jomo Kenyattas långa regeringstid, och lin Fre rr F a
Stabil utveckling — vad händer år 2000?
Kenya har under 1980-talet blivit ett av de viktigaste mottagarländerna för Finlands utvecklingsbistånd. Landet är enligt afrikanska mått förhållandevis välmående och fungerande. Krig och naturkatastrofer har inte drabbat Kenya på samma sätt som de övriga länderna i regionen, och ekonomin har inte körts i botten genom politiska experiment som i Tanzania. Den oerhört snabba befolkningstillväxten gör dock framtidsutsikterna dystra.
jen har fortsatt under hans efterträdare, Daniel arap Moi. Det enda tillåtna partiets, Kenya African National Union (KANU), inflytande på den löpande regeringspolitiken är begränsat, och inrikespolitiken övelag närmast stam- och lokalpolitik.
Uppryckningskampanj på gång Under Kenyattas regeringstid lyckades den största stammen, kikuyu, som Kenyatta tillhörde, kapa åt sig största delen av den politiska och ekonomiska makten. Även om president Moi som sin politiska linje valde att följa Kenyattas fotspår, har han i takt med att hans ställning förstärkts försökt fördela makten jämnare och minska den gamla elitens inflytande.
Behovet att utjämna maktfördelningen går hand i hand med försök att bekämpa korruption och svagt ledarskap inom administration och näringsliv. Nyheter om ekonomiskt maktmissbruk och försnillningar duggar tätt | den kenyanska pressen, och presidenten har under den senaste tiden ört med en allt aggressivare uppryckningskampanj a la Gorbatjov. Politiska bedömare ser med en viss oro på utvecklingen, som retar den etablerade eliten.
Etiopien
KENYA
Somali eKakamega
Kisumus Nakur e Nairobi
Rykten om kupplaner florerar, men utöver det misslyckade kuppförsöket som delar av flygvapnet gjorde 1982 har inga egentliga försök gjorts. Tillräckligt starka och eniga oppositionskrafter saknas uppenbart, och militären har förblivit lojal, inte minst för att det militära samarbetet med USA inneburit nytt material. Den synligaste oroshärden är universitet i Nairobi, som tid efter annan stängts och studenterna skickats hem.
Utvecklingsplanerna och den ekonomiska politiken betonar nu decentralisering och utveckling av landsbygden. Provins- och framförallt distriktsmyndigheterna har fått ökat ansvar, resurser och befogenheter. Frivilliga organisationer har också en betydande roll i utvecklingsarbetet på gräsrotsnivå.
Västvänligt alliansfritt
Kenya hör till de alliansfria staternas grupp, men är inte minst av ekonomiska skäl västorienterat. Landet hör till det brittiska samväldet, men har också närmat sig USA. I gengäld mot ekonomisk och militär hjälp gett USA rätt att använda hamnar och flygfält för snabbreaktionsstyrkan RDF. Tyngdpunkten i utrikespolitiken ligger dock på relationerna till de oroliga grannländerna. Efter självständigheten bildade Kenya, Tanzania och Uganda en ekonomisk union, som rasade samman under 1970-talet. Som en följd av detta var relationerna till Tanzania länge mycket ansträngda. Inbördeskriget i Uganda och spänning längs de godtyckligt uppritade koloniala gränserna till Etiopien, Somalia och Sudan har också gjort den säkerhetspolitiska situationen utsatt. De allra senaste åren har grannreiationerna klart förbättrats.
Hygglig tillväxt
Den ekonomiska utvecklingen i Kenya har varit rätt god under självständighetstiden, och landet är ett av de rikaste och mest industrialiserade i det svarta Afrika. Från självständigheten fram till den första oljekrisen växte bruttonationalprodukten med 17/1986 FORUM
Småbrukare som Saul Onzere Lornos från Maragoli bildar majoriteten av befolkningen. Han odlar sin jord på en halv ar med majs, grönsaker och litet bananer, och föder dessutom upp litet grisar och broilerhönor, och lyckas med det försörja sig själv, sin hustru och fyra barn. Som flertalet män — och allt fler kvinnor — kan han läsa och skriva, och talar engelska, swahili och sitt stamspråk.
genomsnitt 7 procent per år. Oljekrise bromsade tillväxten till ca 3 procent. Under början av 1980-talet ökade tillväxten till ca 4 procent per år, men bromsades igen av den svåra torkan 1984. Tillväxtprojektionerna ligger nu på 4-5 procent, och stöds just nu av goda priser på de viktigaste exportvarorna kaffe och te. BNP per capita uppskattas till ca 350 USD — mycket ojämt fördelade.
Jordbruket viktigast
Jordbruket är den överlägset viktigaste näringen, som sysselsätter ca 80 procent av befolkningen och genererar 35 procent av BNP Kaffet och det allt viktigare teet svarar för mellan 60 och 70 procent av exportinkomsterna, och jordbruksexporten kompletteras av frukter, grönsaker och bomull. Den ”typiske kenyanen" är en småbrukare, som på sin jordplätt på mellan en och en halv och en hektar odlar majs, litet grönsaker, bananer och kanske potatis och har några djur. Ca hälften av produktionen går till egen konsumtion, medan den andra hälften kan säljas på lokalmarknaden. Industrin sysselsätter ca 8 procent av kenyanerna och ger ca 13 procent av BNP. Industrin är hemmamarknadsinriktad — livs FORUM 17/1986
Landet och folket
Kenya breder ut sig på bägge sidor om ekvatorn från Indiska oceanen i öster till Victoriasjön i väster. Landet gränsar i öster och norr mat Somalia, Etiopien och Sudan, i väster mot Uganda, och i söder mot Tanzania. Geografin varierar kraftigt från de sydvästra regionernas högslätter på 1000 meter över havsytan eller mer till de låglänta och torra slätterna i öst och nord. Vattenresurser och klimat följer geografin: högländerna har ett behagligt medelhavsklimat och mottar mycket regn, medan de låglänta delarna är torra och heta så när som på den våta och heta kusten.
Största delen av landet täcks av savann, som i de torraste delarna glesnar till nära nog öken. Bara 3 procent av Kenya täcks av skog, och p gr a den ojämna regnfördelningen lämpar sig bara ca 20 procent av landets areal för intensivt jordbruk. Victoriasjön och Turkanasjön (fd Rudolfsjör) i norr utgör tillsammans med Tanafloden, som flyter från högländerna kring Mount Kenya till Indiska oceanen, de största sötvattensreserverna. Naturresurserna begränsar sig förutom den odlingsbara jorden till mineraler som soda, salt och kalk. De enda inhemska energiresurserna är ved och vattenkraf medels- och bryggeriindustrin står för ca 40 procent av produktionsvärdet. Metallindustrin omfattar bl a sammansättning av bilar — japanska och franska cominerar. Cementindustrin som har tillgång till innermsk råvara har utvecklats till en exportindustri.
Kenyas exportsiffror upptar också en stor export av oljeprodukter från raffineriet i Mombasa med behandlingskapacitet på 4,2 milj ton råolja. Eftersom råvaran importeras är förädlingsvärdet litet. De egna energitillgångarna inskränker sig till vattenkraft, som räcker för den inhemska efterfrågan, oc Öst-Afrika hör till mänskosläktets urhem, och många av de avgörande fynden, som belyst mänskans utveckling har gjorts där. Den nuvarande befolkningen, med huvudstamgrupperna bantu, niloter, nilohamiter och hamiter, invandrade från början av 500-talet fram till 1800-talet och har i stort sett absorberat den tidigare bushmanoida befolkningen. Det arabiska inflytandet var starkt ända från början av 7000-talet fram till kolonialtiden, och gav upphov till kustens swahili-kultur.
Det europeiska inflytandet startade i slutet av 1400-talet med portugiserna, som behärskade de viktigaste kuststäderna i 200 år. Portugiserna kastades ut år 1698 av araberna.
samband med de europeiska stormakternas afrikanska huggsexa kom Kenya tillsammans med Uganda under Englands intressesfär. Kenya var först betydelsefullt som kommunikationsled till det rikare och mer koloniserade Uganda, och kolonisationen kom sakta igång i början av seklet. Kolonialväldet började svikta efter andra världskriget med Mau-Mau-oroligheterna i början av 1950-talet. I samband med att undantagstillståndet upphävdes år 1961 tillkännagavs avsikten att göra Kenya självständigt och de politiska förhållandena liberaliserades. Kenya blev självständigt | december 1963. H ved, som inte vill räcka. Skogsskövlingen är ett allvarligt problem, som ran försöker tackla med skogsodling och effektivare spisar.
IMF-sanering av ekonomin Turismen kommer efter kaffet och ieet på tredje plats som exportnäring. Ca 350 000 turister besöker årligen Kenya, som framförallt lockas av naturskyddsområdenas djurliv. Tillväxten har emellertid stagnerat, och utsikterna för någon ny boom är svaga. fortsättning på s 25
Centrum av Nairobi är utpräglat västerländskt med skyskrapor och lyxhotell. Men efter en 20 minuters bilfärd öppnar sig savannen med ett rikt djurliv.