Kina och ideolgin
av Erik Meitz Forum 1988-01, sida 28, 21.01.1988
Taggar: Orter: Kina Teman: ekonomi
Klarare ideologis karta för Kina
Text: Erik Meltz
Det blir lättare än förr att bedöma och förstå Kina —både för kineserna själva, och för utlänningar som har med dem att göra. Trettonde partikongressen på senhösten bekräftade - trots osäkerhet in i det sist - att dengismen har kommit för att stanna.
Och dengismen fick äntligen den ideologiska plattform som behövs för fortsatta reformer, som både kineser och utomstående kan - och bör — hålla sig på.
LE nda sedan partiet för tio år sedan Are Mao Zedongs tes om ”konti nuerlig revolution” och gick in för Deng Xiaopings reformistiska ”socialism med kinesiska förtecken” har också utlänningar varit offer för kinesernas eget dilemma — en ideologisk dragkamp med åtföljande handlingsförlamning, oklarheter, inkonsekvenser.
Den ”öppna dörrens politik” har ofta gått ut på att hålla dörrspringan så smal som möjligt. Skilsmässan mellan parti, administration och företagsledning har dragit ut. Ännu i början av 1987 kom ett angrepp mot “borgerlig liberalism”. Vilka reformer som skall bli av och i vilken takt väntades partikongressen äntligen ge klart besked om.
Redan innan partikongressen var över fick GATT:s generaldirektör på besök i Peking som första utomstående veta, att den statliga sektorn av ekonomin om två tre år kommer att vara nere i bara 30 procent och om ytterligare några år ännu lägre. Dethär säger mera om vart man är på väg än de ideologiska utläggningar som sysselsatte kongressen, och som behövs främst för att gardera reformisterna mot egna misstag och andras angrepp.
Ny ideologisk kart Ändå är det viktigt att i stora drag känna till den nya ideologiska kartan för att kunna orientera rätt i det kaotiska samhällsland Inte ett ord om klasskamp, men desto mera om att öka och utveckla produktionen och öppna Kina för omvärlden, i detta dokument som skall gälla åtminstone till nästa kongress, när den än hålls.
Alla medel tillåtna
Genom att återföra Kina till ett ”tidigt” stadum av socialism säger reformisterna i själva verket att nästan vad som helst är tilllåtet, på villkor att det ger önskade resultat. Ändamålet helgar medlen, eller som Deng brukade säga förr: ”Katten må vara svart eller grå, huvudsaken är att den fångar möss”.
I praktiken betyder dethär fritt fram för alla de nya formerna av ekonomiska verk Foto: Peter Nordlin samhet — främst privat företagsamhet med lönsamhet som styrmedel. Detta med desto bättre samvete, eftersom målet ju fortsättningsvis sägs vara socialism.
Om reformerna leder till socialism eller inte, är för de flesta kineser inte så viktigt. Reformerna är viktiga — oundgängliga — i vilket fall som helst. Familjejordbruk, privat företagsamhet, utländska investeringar och handel är i sig en seger för förnuftet, efter Maos hårdhänta utopistiska experiment, för att inte tala om kulturrevolutionens mörker.
Socialism Ändå vill mången utomstående observatör för sin del få det fastslaget att Kina har övergett socialismen. Det är lika onödigt som ohövligt. Taktfullare och mera givande är att acceptera och lära sig av paradoxer som socialistiska konkurser, socialistisk arbetsmarknad och socialistisk värdepappersbörs.
Det tog de kinesiska reformisterna nära ett årtionde att formulera och genomdriva sin ideologiska plattform, ett tillstånd de kallade “teorin släpar efter praktiken”. Nu gäller det för dem att inte låta praktiken släpa efter teorin, alltför länge. LJ
Sovjet…
fortsättning från s 2 femårsperioden (1986—90) är det meningen att få de olika minidatorerna i massproduktion.
Andra organisationsmodeller
I Sovjetunionen har man redan länge experimenterat med organisationsformen vetenskapligt-produktionsinriktade sammanslutningar — kombinationer av forsknings- och produktionsenheter. I samband med utrikeshandelsreformen i början av år 1987 ha skap som Kina allt jämt är.
Kärnpunkten i nya generalsekreteraren
Zhaos rapport till ko år efter befrielse ngressen är: Ännu fyrtio är Kina underutvecklat och i ett tidigt (begynnande) stadium av 80 cialism. Enligt den här formeln, som stad en del av dessa insti driva utrikeshandel,
Det allsovjetiska kardiolog utioner fått rätt att be forskningscentret fö och Moskvas mikrokirurgisk ögoninstitut har ävenledes fått rätt till utri keshandel. Dessa til hälsovården hörand fästes av kongressen, kommer det att förbli så i minst 100 år, alltså ungefär till år 2050. Till dess kommer Kina att utvecklas från ett jordbruks- till ett industrisamhälle och slutligen uppnå en ”förnyelse av den kinesiska nationen”. Denna ”"”förnyelse” innefattar också en slutlig integrering av Hongkong, och en återförening med Taiwan.
2 organisationer kan ta emot patienter som betalar med konvertibel valuta och får härigenom bonus för eget bruk. Dessa valutabonus kan användas till anskaffning av inventarier och apparater från väst för det vetenskapliga arbetet.
Den vetenskapspolitiska perestrojkan är alltså brokig och mångtfasetterad. Man ka dock notera en klar slagsida mot centralstyrda metoder. Man har skapat nya organisationer på en hög förvaltningsnivå. Även tecken på decentralisering förekommer, men tycks inte aominera helhetsbilden.
Det är alldeles klart att man i samband med perestrojkan diskuterar prisreformen, reformen av bankväsendet och företagens direkta ekonomiska relationer i ett allvarligare tonläge än någonsin förr under de sovjetiska ekonomiska reformernas långa historia. Trots det ser det ut som om man inte ville låta marknadskrafterna — dvs enbart kundföretagen och konsumenterna — lösa kvalitetsproblemen. Det är därför svårt att veta, hur snart ”producentens diktatur”, som t ex akademiker Abel Aganbegjan kallar den traditionella sovjetekonomin, kan brytas.
I väst finns en mycket djupt rotad övertygelse att endast avvecklandet av producentens diktatpolitik, dvs ”säljarens marknad”, kan få fram en omfattande tillämpning av kunskap inom produktionen. Till detta påstående förhåller man sig mycket allvarligt i det av Gorbatjov ledda sovjetsamhället. Om detta allvar är tillräckligt får vi tydligen se först under nästa decennium.
U 1/1988 FORUN,