Knack, knack. Vem där?

Vem saknar inte lättsmälta förklaringar till dramatiska historiska, politiska eller sociala händelser?

Tyvärr utgör paranoida teorier inte längre harmlös underhållning. Det verkar ha blivit trendigt med fantasier om bakomliggande, hemliga komplotter, fejkade ”nyheter”, ”alternativa” fakta och en postfaktuell attityd. I takt med att militanta islamister liksom rasister målar upp hopdiktade verklighetsbeskrivningar i sitt rekryteringsmaterial ökar polariseringen i samhället och sammanhållningen undergrävs.

Människor brukar instinktivt reagera på dramatiska eller känsloladdade händelser genom att skapa en teori. Konspirations­teorier kan fascinera och locka med förenklade, förtrollande och (fördomsfullt) bekväma tolkningar. Den komplexa, röriga och motsägelsefulla verklig­heten spelar oss dagligen nya spratt. Begreppet konspiration härstammar från det latinska verbet ”conspirare” som bokstavligen betyder ’att andas tillsammans’.

Ordning i kaos. Konspirationsteorier kan inte motbevisas inom sin egen logik, eftersom motargument antas bekräfta förekomsten av en alternativ ”sanning” som någon vill hålla dold. Liksom all tro och övertygelse förlamar de förnuftets krav på rationalitet och bevis.

Den brittisk-amerikanske journalisten, författaren och kritikern Christopher Hitchens (1949–2011) beskrev konspirationsteorier som ”demokratins avgaser”, oundvikliga resultat av en kopiös mängd information som cirkulerar bland ett stort antal människor.

Tillväxten av konspirationsteorier visar hur religiösa föreställningar envist knackar på dörren till det sekulära samhället. Vi längtar efter något djupare – vägledning eller uppenbarelser. I kliniska fall kan konspirationsteorier vara ett tecken på paranoid-schizofrena tankemönster (höga dopaminhalter).

Moralism. Statsvetaren Michael Barkun menar att konspirationsteorier förkroppsligar tre principer: ingenting händer av misstag, ingenting är som det verkar och allt är sammankopplat. Vi vill söka mening i en förvirrande, kaotisk värld. Instinktivt sväljer vi enkla, skarpa indelningar i svart och vitt, gott och ont. Det är känslomässigt tillfredsställande att placera händelser i ett lättförståeligt moraliskt sammanhang, rentav att inbilla sig se mönster där struktur saknas.

Psykologen Sander van der Linden skriver (i Scientific American Mind, 2013) att konspiratoriska övertygelser manar till misstro mot väletablerade vetenskapliga principer, såsom sambandet mellan rökning och cancer eller klimatförändring och växthusgaser.

I boken Det öppna samhället och dess fiender (1945) kritiserade Karl Popper utopiska samhällsteorier och historiedeterminism, eftersom det är omöjligt att hålla samhället på en och samma kurs utan orimlig tvångsmakt. Popper beskrev hur totalitarism bygger på konspirationsteorier, alltså imagi­nära och/eller paranoida scenarier som får sin styrka ur tribalism, chauvinism eller rasism.

Torsten Fagerholm text