Kokatastrof testar solidariteten
av Emily von Sydow Forum 1996-04, sida 36, 25.04.1996
EUOQOFOKUS
Kokatastrof testar so
Si snart dammet har lagt sig, kommer vi att festa på biff stroganoff igen utan en tanke på galna kosjukan och de följder den med största sannolikhet får på människor. Det märkliga i hela denna våldsamma historia är att vi inte har fått en riskberäkning, vi som lever i världens mest matematiska och sifferdilliga samhälle: Hur stor är risken att drabbas av Creutzfeldt-Jakob-sjukan för att man äter brittiskt biffkött? Någonstans läste jag dock att risken inte är större än sannolikheten att man träffas av en meteorit, och den risken hindrar oss ju inte, om vi har förnuftet i behåll, från att gå till jobbet eller gå ut och handla. Alla blev vi vetenskapliga agnostiker: Sambandet kunde vare sig bevisas eller motbevisas och därför varken bestyrkas eller förnekas.
De sades mycket om mediehysteri i samband med kosjukan, men i det här fallet äranklagelserna orättfärdiga.De flesta tidningar jag läste — det var dock inte många kvällstidningar — förklarade sannfärdigt attsambandet mellan galnakosjukan och den fatala, men mycket svårförklarliga hjärnsjukdomen, inte är klarlagt.
När sjukdomen har brutit ut, förvandlar den hjärnan till en svampaktig massa, ä la schweizerost, med en fullständig kollaps av alla hjärnstyrda funktioner som följd. Möjligen är det sjukdomens mardrömslika förlopp som har skapat paniken hos människor, som tömmer frysarna och svär på att förbli vegetarianer resten av sitt liv.
När den här tidskriften utkommer har kanske förtroendet för köttet återvänt till konsumenterna. I Storbritannien behövdes bara att priser halverades, för att hyllorna skulle rensas på ungt nötkött (det är bara de äldre djuren som drabbas av sjukdomen). Det var som ett hån mot det högtidliga löfte som trumpetades ut som en Haydn-mässa från Bryssel “Vi måste respektera människors oro”. De brittiska konsumenterna resonerade i stället som att ”skall vi förgifta oss är det bättre att göra det till halva priset”.
M en nu återstår den politiska analysen, Det är bara att häpna över EU:s enorma krislösningsförmåga, när det gäller interna, akuta kriser. Man lät BSE, som galnakosjukans vetenskapliga förkortning lyder (bovine spongiformm encepbalopatby), komma upp på dagordningen vid den högtidliga invigningen av regeringskonferensen iTurin.
Besvikna journalister, som hade glatt sig åt att se britternas John Major och den italienske värden, Lamberto Dini och för Emily von Sydo bundskansler Helmut Kohl sticka gaffeln i varandra, tvingades åse en hyllning till den gemenskapliga solidariteten förståelse och sympati för hur britterna har drabbats. Det var ju vämjeligt. Följaktligen var rapporteringen från Turin ytterst mager.
Turinmötet lade basen för bur saken skulle behandlas: Man tvingade fram ett strängt åtgärdsprogram från britterna, som automatiskt gnällde över EU-ländernas bristande förståelse och egoistiska beslut att stoppa importen av brittiskt nötkött, men som småningom snällt fogade sig.
Här fanns ju pengar att hämta — men bara om man samarbetade Trots lite sprattel i trådarna, ansågs den brittiske jordbruksministern Douglas Hogg konstruktiv under det maratonlånga ministermötet i Luxemburg.
För att få med fransmännen och andra på hjälpprogrammet, måste man erkänna att alla hade drabbats: Hela EU:s köttproduktion var faktiskt i fara, p.g.a. konsumenternas bristande förtroende, både inom och utom Europa. Fräcka utomstående länder hade stoppat hela importen av allt EU-kött. Det blir nog en fråga för WTO, World Trade Organisation.
Erkännandet slutade med att man beslutade köpa upp 50 000 ton kött i s.k. intervention. Det var den gängse metoden att hålla priserna uppe, när Jantbrukarna har producerat Överskott. Vi minns väl smörberget och köttberget. Skillnaden är att det gamla köttberget inte var befläckat med dåligt rykte och kunde fötjaktligen säljas på världsmarknaden. Detta kött är det osäkert om man får avsättning för.
De ekonomiska och finansiella överenskommelserna nås alltid, även om det glunkas från vissa håll. Den tyske jordbruksministern, Jochen Borchert, kunde t.ex. inte låta bli att minnas hur sura britterna hade varit när de skulle hosta upp till Tyskland, när svinpesten där krävde sin solidariska insats.
Men BSE kommer att få större konsekvenserän så. Det blir strängare kontroller. Den väldige österrikiske jordbrukskommissionären, Franz Fischler, vars händer helt överskuggar de mer finlemmade presstalesmännen i kommissionen, förklarar att nu blir det strängare kontroller överallt. Djuren skall märkas över hela EU.
”Under en lång tid har det gått rykten om att EU:s jordbrukspolitik kommer att renationaliseras. lidariteten
Det finns en ny märkningsform, som ännu inte har nått marknaden, som anses göra identifikationen mycket enkel, berättar en tjänsteman på kommissionens förskningsdirektorat. Idén gär ut på att kon sväljer en liten mikrochip, som sedan inte kommer ut den naturliga vägen, utan som stannar i kons kropp till slakt.
Forskningen kring BSE skall förstås intensifieras. Före första juli skall man dra uppriktlinjerna för hur de nya EU-programmen skall se ut. Den brittiske vetenskapsman som i den brittiska läkartidningen The Lancet hade skrivit den avgörande artikeln om det möjliga sambandet mellan BSE och CJD, finansierades delvis med EU-medel.
Underlång tid har det gått rykten om att EU:s jordbrukspolitik, som är själva hörnstenen i gemenskapens samarbete, kommer att renationaliseras. Det säger man ofta, därför att Central- och Östeuropas medlemskap kommer att kosta skjortan och billigaste sättet är naturligtvis att säga att länderna får själva stå för en större del och EU centralt för en mindre.
Det låter logiskt, men många är oroliga för att en viktig del av EU:s raison d’etre försvinner genom en sådan renationalisering. Den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, skapades ju i tron om att man genom att dela på resurserna och kostnaderna skulle ha en solidarisk matdistribution i Europa,
Det blev den mänskliga fortsättningen på kol och stålunionen, som bildades för att gemensamma resurser på detta område omöjliggjorde för länderna att bygga upp hemliga krigsmaskinerier.
Hur skall renationaliseringen kunna kopplas ihop med en fungerande gemensam inre marknad? Den är ju främst till för att utnyttjas för fri rörelse av jordbruksprodukter, Det kräver viss gemensam styrning.
Snarare frågar man sig om inte BSE kommer kunna användas för en hårdare styrning av jordbrukspolitiken från Bryssel: Här fanns gemenskapliga regler, som britterna inte följde och uppenbarligen måste kontrollen förstärkas.
— Inte bara i Storbritannien, sade Fischler, utan över hela EU.
Andra tvckar över om «det är möjligt att i subsidiaritetens tidevarv (det är dock inte många som kan klara till det ordet längre), dra mer kontroll till Bryssel. &
FORUM NR 4/96