Kola-problemet: Norden vill hjälpa - vill Sovjet ha hjälp?

av Katarina Koivisto Forum 1990-14, sida 14, 27.09.1990

Taggar: Orter: Sovjetunionen

Kola-problemet:

Norden vill hjälpa — vill Sovjet ha hjälp?

Text: Katarina Koivisto

Nickelsmältverken hör till de största mil ndarn på hola-halvön. Men vill Sovjet ha hjälp?

Foto: Inger Blomqvist

Svavelutsläppen på Kola-halvön måste begränsas, Lapplands skogar är i fara och det ligger i både finskt och norskt intresse, såväl som givetvis i sovjetiskt, att vara med om att dra ne svavelutsläppen.

å långt är alla överens. Men alla de frågor om hur en begränsning av svavelutsläppen från de många gruvindustrierna strax öster om gränsen mot Sovjet skall kunna begränsas är fortfarande öppna. De nordiska länderna är färdiga att erbjuda både teknik och finansiering för miljövård, men ingen har från sovjetiskt håll ännu bett om någondera. Vilken fara utsläppen på Kola-halvön egentligen utgör för de lappländska skogarna är det heller ingen som exakt kan säga idag. De mät- och forskningsresultat som finns är inte entydiga, och lappländska forskare yrkar på mera forskning och flera mätstationer. På den sovjetiska sidan av gränsen har man först nyligen börjat undersöka halter av svavel och tungmetaller i naturen. Utsläppen från t ex nickelsmältverken har man däremot en ganska exakt bild av.

Modell på agendan

När nu den finländsk-sovjetiska ekonomiska blandkommissionen i slutet av september samlas till ett ordförandemöte i Helsingfors är det meningen att kunna presentera både en färdig teknisk ombyggnadsoch reningsmodell för nickelsmältverket i Nikel. och en modell för nordisk finansiering av ombyggnaden. Att bygga om ett smältverk kostar ca [,5 miljarder mark 1 skall bägge smältverken byggas om stiger kostnaderna till det dubbla.

Den finska regeringen har i budgetförslaget för nästa år anslagit 90 Mmk som direkt stöd för en ombyggnad viktig för Finlands natur — och en ombyggnad som använder sig av finländsk teknik. Dessutom upptar budgetförslaget 300 Mmk i form av räntestödslån.

Men problemet är att Sovjetunionen trots all finsk och övrig god nordisk vilja har ännu inte anhållit om något lån, inte heller om något direkt stöd. Sovjetiska ministrar har i olika sammanhang uttryckt sin oro för miljön på Kola, men ingen har kunnat berätta om beslut om att börja rena utsläppen där. Ingen instans har heller fattat några beslut i den riktningen.

Beslut behöver adress

Miljön på Kola och miljön i Lappland är otvivelaktigt en andra rangens fråga i Sovjetunionen just nu, då den politiska situationen är extremt osäker. Det finns idag ingen som kan säga var beslut om t ex resursfördelningen på Kola kommer att fattas om ett halvt år — om det är den centrala sovjetmakten som fattar beslutet eller om den Ryska rådsrepubliken då själv bestämmer över råvaror och resursfördelning på sitt område.

Finska myndigheter och företag har re dan länge förhandlat om en rening av svavelutsläppen på Kola. Förhandlingsparter har varit den sovjetiska centralmakten och de finska myndigheterna, också om finska företag varit de som i sista hand fört fram konkreta förslag. Det har gått så långt som att finländska tjänstemän marknadsfört finska företags produkter för den sovjetiska parten.

Rent konkret rör det sig om den ombyggnadsplan för nickelsmältverket Petsenganikel, som Outokumpu tagit fram. Med om den ombyggnadsplanen är också norska Elkem och olika svenska företag har nu börjat visa intresse. Dessutom har smältverkets sovjetiska ägare Norilskkoncernen också tekniska alternativ för ombyggnaden.

Det gäller nu att hitta en gemensam teknisk lösning, och en lösning för finansieringen av ombyggnaden. Dessutom borde det vara en lösning som garanterar att pengarna verkligen används för reningen på Kola — oberoende av vilken den interna sovjetiska utvecklingen blir. Det är inte många som tror att en sådan lösning är möjlig idag.

Svaveldioxid svårast

Lokala politiker och vetenskapsmän på Kola trycker på för att få en rening till stånd. Murmansk-regionen är den viktigaste av Sovjets nordliga regioner. bl a kommer 70 procent av landets fosforråvara därifrån. liksom 13 procent av fisken och mycket av järnmalmen, nickeln och kobolten.

Den stora gruvdriften är den som lett till områdets miljöproblem, svaveldioxiden är det absolut största problemet. I fjol släppte nickelsmältverket Severonikel i Montsegorsk ut ca 205 000 ton svaveldioxid, medan Petsenganikel i Nikel släppte ut 270 000 ton. Outokumpu hävdar att en ombyggnad med deras teknik skulle dra ned utsläppsnivån till ca 5 000 ton per år och fabrik.

Problemen vid Kolas smältverk började egentligen med att man började importera nickel från Sibirien för förädling där. Sibirien-nickeln innehåller betydligt mera svavel än den nickel som utvinns i Petsamo. Först nu har man börjat att på allvar undersöka vilka effekter svavelutsläppen och utsläppen av tungmetaller har och har haft på naturen och människorna i området. Att naturen runt smältverken är död kan man se med blotta ögat. Men nu har sovjetiska forskare slagit fast att naturen påverkas upp till 100 km från fabrikerna. Mätstationer har satts upp i regionen för att kontinuerligt följa med utsläppen.

På den finska sidan av gränsen har man kunnat slå fast att halten av svaveldioxid i luften ökar när det blåser från Kola mot Lappland. Men inverkan på de finländska skogarna anser forskarna ändå inte att är otvetydigt bevisat.

Någonting måste i alla fall göras för att rädda både natur och människor i den arktiska regionen. Om den finsk-sovjetiska ekonomiska blandkommissionen är den instans som kan få någonting gjort återstår fortfarande att se. L 14/1990 FORUN