Kolet kommer tillbaka som energikälla
av Gunnar Larson Forum 1975-19, sida 13, 26.11.1975
FORUM 19 » 7 13
Kolet kommer tillbaka som energikäll — En direkt brist på olja i Europa måste vi räkna med redan i mitten av 1980-talet. Om vi inte idag gör. något för att förbereda en ökad kolproduktion, kommer vi inte att kunna bemästra en ofrånkomlig energikris, sad direktör Richard Waller,
Pargas Kalk, under e nordisk ”Koldag 75” i Industrihuset i Stockholm nyligen. Arrangör var samarbetsorganisationen DENÅ som representerar Dansk Kedelforening, Energiekonomiska Föreningen i Finland, Norsk Damkjelforening och Ängpanneföreningen i Sverige.
y»” — Det blir stora prisstegringar på alla typer av energikällor i en snar framtid, menade civilingenjör Carl-Henrik Ling, Ångpanneföreningen. Tillgången på felativt billigt uran räcker knappast mer än 20 år framåt, och det är nästan lika snart slut på något så när lättåtkomlig olja. Därmed kan vi med ‘säkerhet räkna med prisstegringar på både olja och uran i betydligt hårdare takt än under den sk oljekrisen. Med sådana priser kommer oljan att reserveras för bensin och för kemisk industri och knappast användas för att driva industrin eller kraft- och värmeverken.
Därmed kommer kolet till heders igen som en av våra främsta energikällor. Och stenkol finns för åtminstone 100 år framåt. Det har dessutom fördelen att finnas i andra länder än vad oljan gör. En geografisk spridning av riskerna med tanke på politiska konflikter och avspärrningar är givetvis en fördel. Dessutom är det betydligt billigare att beredskapslagra kol än olja.
Kolhandeln fördubblas på 10 å — Den internationella kolhandeln anses komma att fördubblas inom 10 år, förklarade direktör Waller. Det blir en total förändring från utvecklingen under de senaste decennierna. Av världens samlade energiproduktion under tiden 1950 —1972 visar kolproduktionen en blygsam ökning med 50 proc, medan oljan under samma tid ökat med 400 och gasen med 500 proc. Utvecklingen blir den motsatta inom en ganska snar fram tid. Det mest betydande kolexportlandet i Europa är Polen, som målmedvetet gått in för en utveckling av sin exportkapacitet även under perioder, då kolbrytningen i andra europeiska länder har gått ner.
— De främsta svårigheterna för en ökad internationell kolhandel ligger på det transporttekniska området, påpekade fil lic Göran Sondén, Gränges Shipping. De fartygstyper som bäst lämpar sig för koltransport har liksom alla andra ökat snabbt i format under senare år. Vanligast är nu fartyg på 40 000 tdw, men 20 proc av koltonnaget ligger på över 100 000 tdw. Men i dag finns bara fyra exporthamnar för kol i hela världen som kan betjäna 100 000-tonnare eller stötre. På mottagningssidan är läget något bättre men inte mycket: i Europa finns fem sådana hamnar och i Japan närmare tio. På detta område krävs mycket stora investeringar med det snaraste.
Varför Finland köper ko — Under senare hälften av 40-talet var lagring och användning av brännolja ett outvecklat område i Finland, sade direktör Waller som återkom i ett anförande med titeln ”Varför Finland köper kol”. Landets prispolitik i fråga om olja kom senare att inverka rätt kraftigt på användningen av kol. Då man startade ett statligt oljeraffinaderi i mitten av 350talet, hölls priset på brännolja på e “högre nivå än i de skandinaviska län derna. Detta påverkade givetvis de ekonomiska. förutsättningarna för användning av kol.
— Tillgången på billig olja ökade kontinuerligt fram till 1973, och i motsvarande grad blev kolindustrin oräntabel och måste ty sig till subventioner eller andra protektionistiska åtgärder för att kunna existera. Polen exporterade kol av valutaskäl. Men oljekrisens våldsamma prisstegringar gjorde åter kolindustrin räntabel, och man började inse att en betydligt större del av energibehovet måste tillgodoses genom användning av kol. 1974 inleddes förhandlingar om starkt ökade kolinköp från Polen. — Det vore förmätet att påstå att vi i Finland varit speciellt framsynta och därför nu använder kol, sade Richard Waller. Snarare har olika omständigheter samverkat så att vi hamnat i detta läge. Vi måste också konstatera att oljan svarar för en större del av vårt bränslebehov än kolet. Men läget är i alla fall ett helt annat än i Sverige. Finland använder för närvarande ca 3,5 milj ton kol per år. Detta beräknas stiga till det dubbla inom de närmaste 5—10 åren.
Orsakerna är i korthet följande » Kol kan köpas till ett billigare pris per värmeenhet än olja. Detta gör kol attraktivt speciellt för större förbrukare.
e Det är nationalekonomiskt fördelaktigt att importera kol i stället för olja eftersom valutautgiften blir mindre.
e Det är på lång sikt troligt att utbudet på kol kommer att vara rikligare än på olja, och att priset också i fortsättningen kommer att vara lägre.
e Kol är mindre skadligt ur miljösynpunkt än olja.
Trots detta är den officiella uppfattningen om kolets användning i Finland den nu nämnda. Man anser att energibehovet främst kommer att tillgodoses genom kärnkraft, olja, import av elkraft och jordgas. Kolet har i de officiella prognoserna en mycket anspråkslös plats.
— Jag kan inte se någon anledning var för Finland skulle vara i någon särställ ning beträffande tillgång på olja i fram- tiden, sade direktör Waller. Jag är också övertygad om att vi inte länge till kommer att kunna fritt välja bränsle, utan att vi får använda det vi kan anskaffa. Och att detta med största sannolikhet är kol, (Gunnar Larson) 0