Kommer vår riksdag att bli en gummistämpel?
Forum 1974-14, sida 05, 18.09.1974-
- 1974
Kommer vår riksda att bli en gummistämpel? 70-TALET OCH 80-TALET kommer förmodligen att gå till historien som de stora lagreformernas decennier. ”Trycket från den snabba samhällsutvecklingen, framför allt på det ekonomiska och tekniska området, kunde då inte mera dämmas upp”, kommer våra efterkommande att läsa i sina historieböcker. '
Stora reformer väntar på att genomföras på områden där lagstiftningen i huvuddrag varit praktiskt taget orörd sedan förkrigstiden, i vissa fall sedan tsartiden. Hittils lagstiftningsmässigt jungfruliga områden pockar också på reglering.
VI I SMÄLTDEGELN vet att det är e process som måste ske, att vissa lagar på ett irriterande sätt släpar efter och tappat greppet om utvecklingen. Men konsekvenserna av de stora nödvändiga reformerna är svårare för oss att överblicka. Det jobbet har vi delegerat till riksdagen, vår lagstiftande församling. Räcker dess kapacitet till?
Om man bedömer efter de senaste årens riksdagsarbete har man anledning att vara djupt oroad. Hur ska riksdagen klara 70- och 80-talens krävande lagstiftningsarbete, hur ska den kunna fördjupa sig i utredningar och faktamassor bakom lagförslagen, och själv fatta konsekvenserna av de lagar den stiftar?
Kommer bristande kunskap att ersättas av stereotypt politiserande ställningstaganden, kommer riksdagsmännen me och mer att rösta enligt partikansliernas order med politisk kohändel och mygel” med allsköns konstifika paketeringar som ingredienser? Kommer så själva lagstiftningsarbetet sakta men säkert att glida över från riksdagen till beredande tjänstemän?
SITT PÅ LÄKTAREN under ett plenum och iaktta den pappershög som växer på varje riksdagsmans bord denna enda däg, och du inser att kravet på att riksdagsmannen ska veta vad han gör, verkligen veta vad han gör, förefaller omänskligt.
Visst kommer riksdagens yttre arbetsförhållanden att förbättras i och med att riksdagshuset får sitt annex med enskilt rum för alla riksdagsmän. Det viktigaste är dock att också planerna på att utveckla riksdagens eget arbete och ar-’ betsdisciplin framskrider i mycket rask takt.
Reformer väntar inom den markpolitiska sektorn, inom skattelagstiftningen; kanske inom författningslagarna. Ny aktiebolagslag, miljövårdslag; kabeltelevisionslag och konsumentskyddslag är bara plock bland dem som är beredda och väntar på behandling.
Det är stora förändringar som pressar på och i många fall har väntat länge nog. Ska folkets viktigaste röstkanal, riksdagen, vara tvungen att erkänna sin vanmakt och resignera, bli en gummistämpel? OO