Kommer vi att drunkna i vårt eget avfall?

Taggar: Teman: miljön

The Limits to: Growth

Kommer vi att

FORU panele drunkn i vårt eget avfall 9 Är vi på väg mot en katastrof, en situation, där livsmedlen tar slut, råvarutillgångarna, sinar och miljöförstöringen förkväver oss? Kommer vi att drunkna i vårt eget avfall e Det är inga vanliga domedagsprofeter som frammanar denna skräckbild inom en relativt snar framtid — kanske inte mer än 100 år — om befolkningsexplosionen och den ekonomiska och industriella expansionen får fortsätta som hittills.

9 I detta nu fördubblas jordens befolkning inom 35 år. År 2 000 är vi 6 miljarder, 20 år senare redan 12 miljarder på denna vår planet. e Är det tid att stanna upp och tänka om, att bygga den ekonomiska långtidsplaneringen inte på expansion, utan på stabilitet, kvalitet och en rättvisare fördelning e Är dessa prognoser — framförda bla i en delrapport från den sk Club of Rome The Limits to Growth och professor Jay Forresters ”världsmodell” World Dynamics — kända av våra industrimän? Tror de på dem, eller är denna förutsedda katastrof så overklig, så långt framme i tiden att man alltjämt går på i den gamla expansionsstilen 9 Av Forums snabbpanel per telefon förefaller det framgå, att problemet inte är obekant för våra industriledare, och att man i allmänhet tar allvarligt på det. Men trots det går man nog fortfarande på i ullstrumporna, bl a med motiveringen att Finland är en för liten faktor i det internationella spelet för att kunna duga ens som vägvisare i detta sammanhang.

Forum 13/72

Outnyttjade tillgångar, men skäl till försiktighe — Den ekonomiska planeringen sker i allmänhet på 10—15 års sikt. Ser man längre framåt i tiden blir det redan fråga om futurologi, förklarar biträdande chefen för handels- och industriministeriets industriavdelning poldr Pentti Viita. Men även i en planering på 10—135 års sikt får man lov att beakta sånt som skogsreservens tillräcklighet, nedsmutsningen, energiförsörjningen etc.

— Alla spådomar bygger dock på vad man för tillfället vet. Men det finns säkert naturtillgångar som vi ännu inte känner till. Det har många gånger talats om att kolet tar slut, att skogen är på upphällningen, och det har antagligen varit motiverat på basen av vad man känt till vid den aktuella tidpunkten. — Men det skulle vara ett sällsamt sammanträffande, om man nu skulle sitta inne med alla kunskaper om råvarutillgångarna. — Vi har tex världshavens möjligheter nästan helt outnyttjade, när det gäller näringssituationen. Dessutom måste man även räkna med nya ersättande produkter.

— Jag är alltså i grunden optimist, men samtidigt också medveten om att mycket måste göras, om man vill undvika den utveckling som Forrester och Romklubben siar om. Bla är det absolut nödvändigt med en begränsning av nativiteten, likaså bör produktionen utjämnas och vikten mera läggas på kvaliteten och fördelningen.

Befolkningsexplosionen det svåraste problemet

Rikkihappochefen bergsrådet Martti Ho vi ser mycket allvarligt på problemet. Mest oroväckande är befolkningsexplosionen. Medan man ännu för 2 000 år sen kunde räkna med 1 500 år, innan jordens folkmängd fördubblades, så sker detta nu på 30—35 år. Fortsätter tillväxttakten såhär, så är människorna på vår planet 6 miljarder år 2 000 och 12 miljarder redan år 2 020.

— Jorden kan väl försörja en sådan folkmängd, men avfallsoch miljöförstöringsproblemet kommer att bli enormt.

— Vår ekonomiska planering bygger alltjämt på expansions Vänd 7

Pol dr Pentti Vilta

Det måste bli ett slut på detenorma slöseriet i världen

Mitjarder människo 1 Övering Jorma Honkasal 12

Prof Ilmari Hustich

Kommentar till värdena på de vertikala axlarna: På vänstra axeln har folkmängden angivits. På den högra axeln har endast angivits fyra nivåer. Skillnaden mellan två nivåer svarar mot 1 800 mk/år när det gäller industriproduktionen per capita, mot 100 kg säd per år när det gäller föda 1900 1940 1980

Resultatet av en beräkning av hu grundläggande = storheter, såsom folkmängden, utvecklar sig enligt Romklubbens världsmodell. Resultatet får inte betraktas som någon förutsägelse utan bara som den matematisklogiska följden av gjorda antaganden. Den absoluta nivån hos kurvorna är därför mycket osäker. Jämför man resultaten från olika beräkningar under skilda antaganden har kurvornas re 2020 206 lativa nivå dock stor betydelse. Diagrammet anger en reducering av befolkningen från maximalt ca 6 miljarder år 2030 till nästan en tredjedel 70 år senare. Den nu gällande genomshnittliga livslängden anges här till 45 år vilket är något lägre än den rådande 53 år.

Antar man att jordbrukets avkastning radikalt förändras år 1971 leder detta enligt modellen till att livsmedelstill per capita samt mot 25 år när det gäller den genomsnittliga livstiden. Övriga storheter är dimensionslösa.

2100 Å gången per person blir nära nog dubbelt så stor 1980 för att sedan falla när befolkningen växer. Följden blir också en kraftig ökning av tillväxttakten hos industriproduktionen vilket ökar nedsmutsningen. En nedsmutsningskris inträder vilket medför att befolkningen hastigt minskar. En nedsmutsningskris inträder också om man minskar utnyttjandegraden av naturresurserna.

Forum 13/72

Dipl ing Jorma Soininen

Bergsrådet Martti Hov filosofin, men vi borde börja tänka om. Det har man förresten redan börjat göra, när det gäller miljövården.

— Jag tror att härvan kommer att börja nystas upp just från den ändan, säger bergsrådet Hovi.

Finland för liten fakto — Vi befinner oss nog i farozonen, anser direktör Klaus Sormanto på Enso-Gutzeit. Den bild som Forrester och Romklubben ger är oroväckande. Mest oroväckande är befolkningsexplosionen särskilt om man kombinerar den med det konsumtionssamhälle vi lever i och jordklotets sist och slutligen begränsade resurser.

— Vi är medvetna om dessa dystra framtidsprognoser, men Finland är ett så litet land, en så liten faktor, att det har mycket små möjligheter att påverka skeendet. Våra resurser sträcker sig inte ens så långt som till vägvisarens roll. Avgörandet måste ske i större sammanhang, på det globala planet. — Där bör omorienteringen ske, och där skall förstås Finland vara med och göra sin insats, så långt den nu bär.

Domedagsprofetior

En som inte har mycket till övers för Forresters dystra förutsägelser är produktionschefen på Rautaruukki Jarmo S oininen.

— Ått jordens resurser håller på att ta slut har predikats många gånger om men alltid har man hittat nya fyndigheter. Ännu är väldiga områden oundersökta, så det finns inga skäl att frammana domedagsstämningar.

Enligt hr Soininen är det ännu inget. skäl att tänka om, expansionsfilosofin kan tryggt sitta i högsätet länge än.

Fortsatt expansion nödvändig i Finlan — Det är förstås bra, att vi uppmärksamgörs på dehär dystra framtidsutsikterna, kommenterar nya chefen för Outokumpu överingenjör Jorma B Honkasalo.

— Men vi har knappast någon anledning ännu i Finland att

Forum 13/72

Dir Klaus Sormant avstå från att försöka främja den ekonomiska expansionen. Om vi skall kunna upprätthålla och höja levnadsstandarden och hålla folk med arbete, så måste expansionen fortgå.

— Vi har ju heller inga sådana befolkningsproblem, som på många andra håll i världen. Tvärtom har folkmängdsökningen avstannat med den stigande levnadsstandarden.

När det gäller tillgången på kopparmalm, så tror hr Honkasalo att’de 36—48 år, som Romklubben siar om som den tidsgräns inom vilken denna tar slut bygger på en uppskattning av nya fyndigheter, som kan visa sig vara för liten.

Men om malmen börjar ta slut, så får man övergå till någonting annat i stället och använda koppar endast för sådana ändamål, där annat inte duger.

Trenden kan ändras Levnadsstandarden måste sänka — Det har kommit ut en massa litteratur i ämnet under de senaste åren, konstaterar professor Ilmari Hus tich. Jag har en känsla av att den kanske varit lite väl hysterisk, men samtidigt har den förstås haft det goda med sig, att den riktat uppmärksamheten på problemet.

— Lite bör man väl kunna hoppas på människans förnuft, nu när man är medveten om vad som kan ske, om vi inte gör någonting. Det är tex uppenbart att expansionen måste bromsas. Antagligen får vi lov att sänka levnadsstandarden. Insikten om vart det kan bära hän framtvingar en sträng disciplin i hushållningen med jordklotets resurser. Det måste bli ett slut på det enorma slöseriet.

— Härom förefaller man nu plötsligt att vara ganska ense, och det ser jag som hoppingivande. Det är sist och slutligen bara producenterna, de som är inne i produktionsmaskineriet. som ännu inte riktigt har uppfattat situationen.

— Man kunde säga som så att insikten om och skräcken för vad som kan hända orrinte en ändring inträffar kommer att förena oss.

— I och med detta kommer även basen för förutsägelserna att ändras. Prognoserna är baserade på dagens trend, men det finns möjligheter att ändra på trenden.