Kommunala självstyrelsen sitter allt trängre

Taggar: Teman: politik

Kommunala självstyrelsen sitter allt trängr e Den kommunala självstyrelsen sitter allt trängre. Statsförmynderskapet ökar och statstjänstemännen har alltför liten inblick i de kommunala problemen. Det talas i dag mycket om närdemokrati och medborgarnas ökade möjligheter att delta i beslutsprocessen i kommunen. Men detta är bara snömos, om man samtidigt inte ser till att den kommunala självstyrelsen bibehålls och stärks.

JOHANSSON: — Egentligen kan man säga att riksdagsvalen har en större betydelse för kommunernas framtid än kommunalvalen. De väsentligaste avgörandena träffas nämligen på riksplanet; i statsrådet eller riksdagen. Men å andra sidan kan man säga, att det också har en avgörande betydelse i hur hög grad kommunalmännen kan påverka den allmänna opinionen och därmed även avgörandena på riksplanet.

FORUM: — Är uppgifterna och den ekonomiska bördan rätt fördelad mellan stat och kommun?

JOHANSSON: — Jag tror vi alla är ense om att fördelningen inte är riktig. Men det är också svårt att säga, vilken som vore den riktiga eftersom inga utredningar över det offentliga hushållets framtidsutsikter har gjorts. Det är tex ett beklagligt faktum att det ytterst sällan har utretts för riksdagsmännen, vad en bestämd lagstiftning betyder för kommunalförvaltningen.

FORUM: — Behandlar staten landskommunerna annorlunda än städerna?

PEKKANEN: — Knappast. Detta är inget problem. Däremot kan man fråga sig om inte staten nutilldags har tagit sig mera makt i frågor, som av gammalt ankommit på kommunerna. Här kan man observera, att statens kontroll och inflytande på de kommunala avgörandena kontinuerligt har ökat.

— Det sägs att makten alltmer överförs på tjänstemännen. Det stämmer väl, men med det tillägget att makten överförs till statstjänstemännen och inte till de kommunala tjänstemännen.

— När det gäller ekonomin visar statistiken, att kommunernas utgifter stiger snabbare än statens. Det beror framförallt på att nya uppgifter påläggs kommunerna, samtidigt som standardkraven på de gamla uppgifterna stiger. Ett gott exempel är grundskolan, där riksdagen uttryckligen uttalade, att staten skulle stå för de extra kostnader som det nya skolsystemet innebär. Nu när det skall avgöras vilka dessa extra kostnader är, så följer finansministeriet och undervisningsministeriet en mycket sträng linje, vilket gör att grundskolan kommer att belasta den kommunala ekonomin mera än det gamla skolsystemet.

Forum 14/197 9 Relationerna mellan stat och kommun behandlades av veckans panel, såhär inför kommunalvalen. Panelen bestod av förbundsdirektör L-O Johansson, Finlands stadsförbund, direktör Paavo Pekkanen, Suomen Kunnallisliitto, kommunaldirektör Erik Melén, Sibbo och drätseldirektör Erkki Linturi, Helsingfors.

JOHANSSON: — Det är i detta sammanhang intressant att konstatera, att skatteöret aldrig har stigit så kraftigt, som under den sk stabiliseringspolitiken efter devalveringen. Man kan fråga sig vad det beror på, men jag är övertygad om att det inte beror på kommunalmännen, utan på att staten inte har känt sitt ansvar när det gäller den kommunala ekonomin. Den strängaste regleringen har just drabbat de kommunala taxorna och avgifterna. Detta har alldeles speciellt inverkat på städernas ekonomi, för vilken taxepolitiken spelar en betydande roll.

FORUM: — Hur förhåller sig staten till sina egna taxor och avgifter?

JOHANSSON: — Det vet väl varochen, att statens egen påse ligger den närmast om hjärtat.

PEKKANEN: — Ett exempel härpå är att statsbidragen är försenade. Det är stora summor som staten är skyldig kommunerna utan att betala någon ränta. Men om kommunernas inbetalningar till staten försenas, så slår staten obönhörligt ränta på förseningstiden.

MELÉN: — Som praktisk kommunalman har jag många gånger konstaterat och förargat mig över den långsamhet, med vilken statsbidragen utfaller. Vi har tex innestående statsbidrag — det gäller vägar — sen 1971 och varje gång vi ringt till ministeriet har man bara med beklagande konstaterat att det inte finns anslag.

LINTURI: — I Helsingfors har vi tio år gamla statsbidrag att få. Och det kommer ingen ränta på dem. Samtidigt som statskassan har pengar i överflöd.

MELÉN: — Man får nog tyvärr den uppfattningen, att kommunernas självbestämningsrätt inte mera respekteras. JOHANSSON: — Kanske kan man säga att en av orsakerna till detta är att statstjänstemännen inte känner till de kommunala problemen utan ser på problemen enbart från statens synpunkt.

MELÉN: — Antagligen. Åtminstone grundskolan kommer att betyda en avsevärd utgiftsökning för kommunerna, och detsamma gäller även den nya folkhälsolagen. Men har i tex Sibbo redan observera att hälsovårdsnämndens budget har överskridits och att alla moment är tömda. Vänd!

Förbundsdirektör L-O Johansson.

— Det är ganska märkligt att riksdagen, som ju till stor del består av folk som också är med i behandlingen av de kommunala ärendena i sina egna kommuner, kan komma med två för kommunerna så betungande reformer strax efter varandra.

Kostnadsfördelningen bör justeras

PEKKANEN: — De flesta regeringsprogram har under den senaste tiden innehållit en punkt, enligt vilken kostnadsfördelningen mellan stat och kommun bör justeras. Men detta har förblivit bara på papperet. Vi har förstås den kommunala bärkraftsklassificeringen, men den inverkar inte på fördelningen mellan stat och kommun, utan mellan kommunerna sinsemellan.

LINTURI: — Här har vi just bärkraftsklassificeringens stora fel: den försöker fördela samma pott skenbart så rättvist som möjligt, vilket åter har betytt att vissa kommuner fått sé sitt finansieringsunderlag svikta. För Helsingfors del kan bla konstateras, att statsbidragens andel har sjunkit med flere procentenheter. Statsbidragens andel av Helsingfors utgifter ligger i detta nu vid 4 procent, medan den i vissa kommuner kan stiga till 30—40 procent.

JOHANSSON: — Hela bärkraftsklassficeringen är så komplicerad, att det är svårt för vanligt folk att förstå, vad den egentligen betyder. Det går inte alltid upp ens för statens egna ministrar. En finansminister sade en gång till mig, att kan inte kommunerna nu sluta begära en justering av kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Ni har ju redan fått bärkraftsklassificeringen.

PEKKANEN: — Det finns 17 lagar enligt vilka statsbidrag kan beviljas kommuner enligt särskild bedömning, men hittills har endast ett av dessa lagrum utnyttjats och det gäller extra anslag för folkskolväsendet.

FORUM: — Hur ser framtiden ut? Kan man vänta en ytterligare begränsning av kommunernas självbestämningsrätt?

PEKKANEN: — Så ser det nog ut. Det finns förstås en del som motiverar en sådan utveckling. För 100 eller 50 år sen kunde man leva mera lokalt. Nu håller man utan vidare på och lösgör sig från den gamla historiska lokala självstyrelsen. Det är därför svårt att avgöra vad dagens kom 10

Drätseldirektör Erkki Linturi.

munala självstyrelse är eller borde vara. Endel anser att statsmakten uttrycker samhällsviljan, medan kommunerna i allt större utsträckning blir verkställare av statsmaktens beslut. JOHANSSON: — Jag är ganska pessimistisk när det gäller den kommunala självbestämmanderättens framtid, men jag anser inte denna utveckling så förmånlig som Pekkanen förefaller att göra det. Om utvecklingen leder till att kommunerna i allt högre grad blir statens verkställande myndigheter, då håller vi på att förlora en mycket betydande och värdefull del av vårt förvaltningssystem. Då man i dag mer än någonsin talar om demokrati och engagemang så är detta endast snömos, en vrångbild, om vi inte kan verka så att kommunalförvaltningen består även i framtiden.

LINTURI: — Det kan inte undvikas att det verkar komiskt, att man samtidigt som kommunernas självständighet beskärs utarbetar en lagstiftning som är avsedd att öka kommuninvånarnas möjligheter att delta i kommunalpolitiken.

FORUM: — Om en stor del av riksdagsmännen även är engagerade i kommunförvaltningen, hur kommer det sig att riksdagen har så lite förståelse för de kommunala problemen?

JOHANSSON: — Saken är antagligen den att också riksdagen alltmer råkar i händerna på teknokraterna, Sen kan man också fråga sig, hur mycket det betyder att de politiska partierna allt aktivare ingriper i de rikspolitiska avgörandena. Det blir allt oftare så att frågorna är avgjorda på förhand på det partipolitiska planet.

LINTURI: — Det förefaller nog som om de riksdagsmän som samtidigt är kommunalmän ägnar den kommunala sektorn mycket liten uppmärksamhet. De får inte heller de fakta och upplysningar som de skulle behöva för att kunna bedöma frågorna från kommunernas synpunkt. En riksdagsman som samtidigt är t ex fullmäktigemedlem och eventuellt medlem av någon nämnd har knappast ens tid att sätta sig grundligt in i frågorna.

JOHANSSON: — Därför måste man hoppas att den kommunala ekonomiska förhandlingsdelegationen skall kunna stå till tjänst med riktiga fakta och informationer för riksdagsmännen, så att de vet vad det är de besluter.

MELÉN: — Och beslutens konsekvenser för kommunerna. PEKKANEN: — När det gäller kommunalskatten och skatte Forum 14/197 öret, så kunde man önska att kommunernas lånemöjligheter skulle förbättras. Här har staten egentligen inte gjort någonting alls.

MELEÉN: — I vilket skede är behandlingen av den sk kommunalbanken?

PEKKANEN: — Under gröna klädet. : JOHANSSON: — Antagligen blir det ingenting av den. Det är inte heller väsentligt i detta sammanhang. Det viktiga är att kommunernas lånemöjligheter förbättras. Det har också förvånat mig att staten fäster så liten uppmärksamhet vid det kommunala skatteörets utveckling. Staten borde ha möjligheter att smidigt anpassa sin egen skattepolitik till den kommunala eftersom staten har större möjligheter till andra inkomster än enbart skatteinkomster,

PEKKANEN: — Jag tror att statstjänstemännen ofta uppfattar den kommunala sektorn som en motpart i stället för att det ju borde vara fråga om i grunden gemensamma angelägenheter. Det finns nog alltjämt statstjänstemän som gläder sig varje gång de har kunnat sno kommunerna till förmån för staten. LINTURI:— Detta kommer till synes redan när skatteförskottens förhöjningsprocent bestäms. År för år ligger staten inne med stora summor kommunala skattemedel som utbetalas 2—5 år i efterskott, utan ränta. Det är fråga om tiotals miljoner mark.

Kommunal företagsbeskattning

PEKKANEN: — Om man nu ville göra en förteckning över vilka kommunala utgifter som kunde övertas av staten, så kunde man först peka på deltagandet i finansieringen av folkpensionernas stöddelar. En annan utgiftspost är de lokala vägarna, för vilka kommunerna är tvungna att betala en del, utan att ändå ha någon möjlighet att inverka på planering och byggande av dem. För det tredje kunde sjukhuskostnaderna helt eller delvis överföras på staten.

JOHANSSON: — I allmänhet är det så att om näringslivet eller någon folkvald kommer med något förslag, så innebär det vanligen en utgiftsökning eller inkomstminskning och högst sällan tvärtom.

— Näringslivet tex vill komma åt omfångsbeskattningen. Men det är klart, att om det nuvarande inkomstsystemet väsentligt ändras, så måst vi få något annat i stället. Det är å andra sidan naturligt att näringslivet måste på något sätt delta i de kommunala kostnaderna. I många länder tillämpas en särskild kommunal företagsbeskattning, och detta borde även allvarligt övervägas hos oss.

— Fastighetsägarna är missnöjda med att de måste stå för gatuunderhållet. Vi är av samma mening. I dagens värld borde denna uppgift övertas av samhället. Men inte kan vi göra det, om vi inte får pengar. Vi har i tiderna föreslagit att trafiken, som ju i huvudsak står för slitaget på gatorna, skulle betala för detta. Men trafiken betalar redan nu så många olika slags avgifter, att en ny knappast skulle hälsas med entusiasm. Och av staten är det fåfängt att hoppas på bidrag.

Fastighetsbeskattnin — I sökandet efter en lösning på detta problem har vi inte sett någon annan möjlighet än att föreslå skatt på bostadsfastigheterna samtidigt som den statliga fastighetsbeskattningen skulle avlyftas.

— Men om vi skall kunna undvika att skatteöret på 80-talet stiger upp mot 20 penni och över, så måste nya inkomstkällor sökas. Tänk bara på vad miljövården kommer att kräva. I riksdagen behandlas som bäst ett mycket beaktansvärt förslag till kommunal spillvattensavgift.

LINTURI: — Till den pekkanenska förteckningen kunde ännu fogas de gamla städernas specialgravationer, underhåll av magistrat, rådstuvurätt, polis, byggnadsinspektion etc. En

Forum 14/1972

Direktör Paavo Pekkanen.

Kommunaldirektör Erik Melén.

mycket stor ekonomisk belastning är även befolkningsskyddet.

— Apropå bärkraftsklassificeringen, så borde statsbidragen egentligen vara desamma för samma uppgifter i alla kommuner, medan utjämningen mellan fattigare och rikare kommuner skulle ordnas skilt för sig.

Skatteörets pris

PEKKANEN: — Jag tror man kan säga, att trycket på det kommunala skatteöret är det allvarligaste problemet just nu. Vi håller på att närma oss gränsen för vad skattebetalaren orkar bära. Något avgörande måste fås till stånd. Det är även uppenbart, att man i de inkomstpolitiska uppgörelserna får lov att i allt högre grad uppmärksamma skatteörets pris och dess variationer i kommunerna.

Nn