Konflikten mellan jämlikhet och effektivitet
av Mikael Ingberg Forum 1996-06-07, sida 08, 13.06.1996
konjunktur e puls
KONFLIKTEN MELLAN JAMLIKHET OCH EFFEKTIVITET
ENLIGT ETLAS TILLVÄXTPROGNOS KOMMER INTE ARBETSLÖSHETEN ATT MÄRKBART MINSKA TILL ÅR 2000. HAR FINLAND OFFRAT SAMHÄLLETS EKONOMISKA DYNAMIK PÅ DEN JÄMNA INKOMSTFÖRDELNINGENS ALTARE n av de mera grundläggande lärdomarna från välfärdsteorin är att der råder en konflikt mellan jämlikhet och effektivitet i nationalekonomin. Ifall man med hjälp av progressiv beskattning och ett omfattande system av sociala och andra bidrag strävar till att utjämna inkomstskillnaderna i samhället alltför mycket minskar medborgarnas intresse att arbeta hårt för att förbättra sin egen situation. Denna syn har också många politiska rörelser anammat. Inställningen har sammanfattats i slagordet”det mäste löna sig att arbeta”. Det ovan sagda innebär emellertid inte att ingen omfördelning borde ske.
Jag är övertygad om att en av orsa kerna till att välfärdssamhällena i Nordeuropa har varit så konkurrenskraftiga ligger i det faktum att vissa grundläggande krav på rättvisa och jämlikhet har tillfredsställts. En subventionerad eller helt kostnadsfri skolgång må stå som ett exempel. Det säger sig självt att ett system där enbart barn till rika föräldrar kan få en ordentlig utbildning inte klarar av att ta fram all potentiell kunskap, som finns i samhället och därmed också är ett hinder för ekonomiskt välstånd.
ARA RR
Ovan nämnda konflikt mellan strävan till rättvisa och effektivitet borde idag diskuteras öppnare. Det är nämligen denna konflikt, som långt står bakom kraven på en strukturförändring i arbetslivet och på arbetsmarknaden Man kan fråga sig, huruvida vi har gått för långt i ambitionerna att bygga ett jämlikt samhälle. Man kan fråga sig, huruvida en av orsakerna till massarbetslösheten är samhällets strävan att garantera en rimlig inkomst åt alla oberoende av vilken insats man själv gör. Man kan fråga sig huruvida vi har offrat
Mikael Ingber samhällets ekonomiska dynamik på den jämna inkomstfördelningens altare.
Ett faktum är att inkomstfördelningen i Finland är ytterst jämn. Enligt en nyligen publicerad OECD-under ning var fördelningen av hushållens disponibla inkomster — inkomsterna efter skatter och bidrag — i vårt land i slutet av 1980-talet den jämnaste i västvärlden. Vår egen inkomstfördelningsstatistik ger också vid handen att ingen större förändring har skett under 1990talets depression. Den stora arbetslösheten har alltså inte lett till någon nämnvärd förändring i inkomstfördelningen. Enligt finansministeriets beräkningar har inte heller inkomstnivån i hushåll, som har drabbats av arbetslöshet, sjunkit särskilt mycket. Vi har ett generöst bidragssystem.
Det säger sig själv att det finns vissa risker förenade med att vara mest progressiv i världen då det gäller att skapa en jämn fördelning av inkomsterna. För att få en så jämn inkomstfördelr ning till stånd skapas inkomstfällor, d.v.s situationer där en familjs nettoin komster minskar när man skaffar si större bruttoinkomster. När så är fallet bryr de flesta sig inte om att försöka införskaffa extra inkomster. Ett dylikt system skapur också stora skattekilar, d.v.s. ett stort gap mellan bruttokostnaden för en arbetsgivare att anställa en person och den lön den anställda får i handen. Dessa skattekilar utgör idag det kanske största hindret för en förbättring av sysselssättningen. Det är inte heller en slump, att skattekilen i vårt land är den största i västvärlden enligt en nyligen publicerad utredning från Skattebetalarnas Centralförbund.
AR ÄRR
När detta skrivs har Näringslivets forskningsinstitut ETLA precis publicerat sin konjunkturrapport, enligt vilken tillväxten i vårt land kommer att stanna på 2.5 procent per annum både år 1996 och 1997. En så svag tillväxt förmår inte märkbart förbättra sysselsättningen i vårt land. ETLA konstaterar därför också att vi under de närmaste åren måste överväga att sänka beskattningen både för att öka konsumtionsefterfrågan och i syfte att sänka tröskeln för anställningar.
Jag kan bara understöda och hoppas att våra politiker lyssnar. 9
Ekonomiska prognoser för detta år
FORUM NR 6-7/96