Konkiurensatmosfåren förändras

av Pertti Salolainen Forum 1991-09, sida 14-15, 06.06.1991

Taggar: Teman: konkurrens

Konkurrensatmosfären förändras

Text: Pertti Salolainen

Konkurrenslagstiftningen har framför allt rsakerna till den rådande ekonomiska recessionen kan spåras på många håll. Man kan anta att Finland inte alls hade råkat in i den nuvarande situationen såvida inte olika faktorer hade samverkat. Den regering som avgick insåg vikten av en strukturomvandling inom det finländska näringslivet. Men under den långa perioden av ekonomiskt uppsving fäste vare sig statsrådet eller företagssektorn tillräcklig uppmärksamhet vid behovet av en strukturomvandling. De goda resultaten förblindade och den nödvändiga saneringen sköts upp. Överhettningen av totalefterfrågan ledde å ena sidan till att resultaten förbättrades, men å andra sidan till att priserna steg. Det starka suget på hemmamarknaden och försämringen av priskonkurrensförmågan på exportmarknaden, som berodde på kostnadsutvecklingen, försvagade exportansträngningarna samt sänkte exportens andel av nationalprodukten på ett oroande sätt. På de huvudsakliga marknaderna för den finländska exporten. med undantag för Tyskland, noterades en sjunkande efterfrågan som ytterligare försvårade vår export. Speciellt prövande har verkningarna av den inre utvecklingen i Sovjetunionen varit i och med att sovjethandeln i det närmaste har totalkollapsat.

in speciella inverkan på priskonkurrensförmågans utveckling har den explosionsartade ökningen av antalet arbetsplatser inom den offentliga sektorn haft. Den snabbt stigande in 1 hinder för nya aktörer på marknaden.

komstnivån gjorde det möjligt att anställa och avlöna ny arbetskraft speciellt inom den kommunala sektorn. Allt detta gjorde att utvecklingen ledde till en situation, där Finland visserligen vid en internationell jämförelse av BNP kunde räknas till ett av de rikaste länderna, men där den finländska exporten samtidigt allt häftigare törnade mot en prismur och bristande konkurrensförmåga.

Ur ekonomiskpolitisk synpunkt står den nya regeringen inför en mycket svår uppgift. Den bör ha förmåga att vända förväntningarna på ekonomin till det bättre samtidigt som den skall se till att kostnaderna fås ned och den offentliga sektorns betungande effekter på folkhushållningen minskar. Regeringen måste på allvar gå in för en sparlinje och samtidigt hjälpa företagssektorn så att möjligheterna till förnyelse förstärks,

Det behövs en strukturomvandling I näringslivet. Om och när EES-avtalet sluts ställs Finland via integrationsutvecklingen i Europa för första gången inför det faktum, att landet måste mäta sin konkurrensförmåga på den internationella arenan samt öppna gränserna för internationell konkurrens. Hittills har Finland i mycket varit ett slutet land där monopol och karteller har härskat. Så sent som år 1988 trädde de första konkurrensbegränsande lagarna i kraft. Då grundades också konkurrensverket, som har till uppgift att övervaka att den fria konkurrensen fungerar. Dessa åtgärder utgör basen för en effektivare konkurrenspolitik.

tats på att undanröja

Finland har konkurrensen hittill inte fungerat tillfredsställande, i synnerhet inte om man beaktar de krav på effektivitet som den finländska kostnadsnivån ställer på oss. Men samtidigt måste man tillstå att konkurrensen inte har varit nämnvärt effektivare i andra länder av samma storleksordning — även om attityderna till konkurrenshinder har förefallit ovanligt positiva i vårt land. Det har lönat sig att begränsa konkurrensen och avtal om sådana begränsningar har därför varit speciellt vanliga hos OSS.

I den förhärskande atmosfären är det förståeligt att man allmänt har talat om så kallad osund konkurrens hos oss, och därmed närmast avsett priskonkurrensen.

Detta sätt att tänka utgör en fara för hela folkhushållningen nu då marknaden blir friare och man avstår från importkvoter. På den internationella marknaden måste förhållandet pris-kvalitet alltid vara i balans. I praktiken är hård konkurrens det bästa sättet att försäkra sig om reella verksamhetsförutsättningar såväl på hemma- som på exportmarknaden.

Eve innebär att de spelregler som från och med år 1993 kommer att tillämpas på den inre EG-marknaden också införs i Finland. De fyra grundfriheterna som gäller i EG. det vill säga fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor från ett land till ett annat, kommer avsevärt att skärpa konkurrensen även i Finland. Ett vidsträckt ekono 9/1991 FORUM miskt område som följer samma regler erbjuder naturligtvis även finländarna betydligt bättre möjligheter än tidigare. Kännedom om spelreglerna samt förvissning om att man följer dem i exporten öppnar helt nya perspektiv också för de små och medelstora företagen.

EES-lösningen och den europeiska integrationen är inga separata fenomen eller undantag i ett världsomfattande perspektiv. Inom ramen för GATT och många andra internationella avtal försöker man sänka gränsbarriärerna mellan nationerna samt föra samman länder och folk i ett intensivare och effektivare samarbete än förr. Vad EES beträffar betyder det här att Finland står inför uppgiften att på bred front harmonisera lagstiftningen med den europeiska. Ett av de mest centrala områdena härvidlag är en modernisering av konkurrenslagstiftningen.

Rö I den regering som avgick tillsatte jag en arbetsgrupp som fick i uppdrag att presentera ett förslag till en reform av den finländska konkurrenslagstiftningen. Arbetsgruppens förslag presenterades den 10 april. Strax därefter sände jag ut förslaget på remiss.

Remissronden slutar den sista maj. Jag anser att det är nödvändigt att konkurrenslagarna moderniseras så snabbt som möjligt. Det finländska näringslivet måste helt enkelt i god tid vänja sig vid den europeiska konkurrensatmosfären. Det får inte bli så att man först i efterskott försöker anpassa sig till regler som andra redan har lärt Sig.

Konkurrensandan i Finland kommer att förändras betydligt genom integrationsutvecklingen. Jag vill emellertid understryka att Finland i vilket fall som helst blir tvunget att gå in för liknande lösningar — oberoende av vilken integrationsstrategi vi väljer. I egenskap av ett land som är beroende av utrikeshandeln måste vi anpassa oss till ett system som främjar effektivitet och konkurrens.

Såväl den förra som den nya regeringen har varit inne på samma linje då de har fäst uppmärksamhet vid behovet av att förbättra marknadsmekanismernas funktionsförmåga. Ett centralt krav är att konkurrensen skall ökas och olika former av reglering minskas. Det betyder att man fortsätter med att gradvis skärpa konkurrenslagstiftningen samt vidtar strängare åtgärder mot konkurrensbegränsningar. Även om en skärpning av våra konkurrenslagar och en harmonisering mellan dem och EG-direktiven är nödvändig, vore det fel att utdöma våra nu gällande lagar som ineffekti FÖRUN, 9/199 va. Den lag som år 1988 stiftades om konkurrensbegränsningar har visat sig fungera och ett avsevärt antal konkurrenshinder har undanröjts tack vare den, även om man inte har utnyttjat alla till buds stående medel. Lagstiftningen har framför allt inriktats på att undanröja hinder som står i vägen för nya aktörer, vilka vill vinna inträde på marknaden. Vidare har man riktat in sig på missbruk av ledande ställning på någon marknad, samt på att bryta upp kartellerna närmast med hjälp av ekonomins egen inre dynamik. Det föreligger inga skäl för att ändra på huvudprincipen i konkurrenslagstiftningen.

— I Finland hav konkurrensen hittills inte fungerat tillfredsställande, konstaterar minister Pertti Salolainen i sin artikel.

Huvudprincipen är att skadliga konsekvenser av konkurrensbegränsningar bör kartläggas och avlägsnas med hjälp av överläggningar; vid behov får även tvångsmedel tillgripas. Det behövs emellertid en analys av hur man bör förhålla sig till sådana konkurrenshinder som utan undantag har skadliga konsekvenser. Om dessa hänförs till kategorin förbjudna konkurrensbegränsningar, minskas de strukturella skillnader som fortfarande existerar mellan den finländska och den europeiska konkurrensrätten. Samtidigt kan vår lagstiftning uppdateras så att den bringas att motsvara den europeiska nivån.

tgångspunkten för de förhand lingar som gäller bildandet av den europeiska ekonomiska sfären är att EES-avtalet skall innehålla bestämmelser som motsvarar EG:s konkurrensdirektiv. Konkurrensrätten inom EG baserar sig på den så kallade förbudsprincipen. Det betyder att sådana avtal och åtgärder, som kan inverka på handeln mellan medlemslän derna och vilka syftar till eller har som följd att konkurrensen kringskärs, är förbjudna.

Det viktigaste förslaget som har framlagts av arbetsgruppen som betedde reformen av konkurrenslagstiftningen gäller en utökad tilllämpning av förbudsprincipen. Vid sidan om förbuden mot riktgivande priser och anbudskarteller som ingår i den gällande konkurrenslagstiftningen föreslås det att man förbjuder överenskommelser om konkurrensbegränsningar mellan näringsidkare som befinner sig på samma nivå i distributions- eller produktionskedjan. Vidare förbjuds rekommendationer som priser samt andra arrangemang beträffande priser, vederlag, produktionsbegränsningar, uppdelning av marknader eller av anskaffningskällorna. Förbuden skall tillämpas uteslutande på arrangemang som syftar till en begränsning av konkurrensen. Då behövs inget omfattande förfarande med undantagslov.

Ökade sanktioner är ett betydelsefullt steg på vägen mot en strängare konkurrenslagstiftning. I och med att man fastställer konkurrensbegränsningar på lagnivå utvidgas riksdagens ansvar för de ekonomiskpolitiska linjedragningarna. En reform av förbudsparagraferna hänger samman med en omläggning av påföljdssystemet. Den som bryter mot bestämmelserna som förbjuder riktgivande priser eller anbudskarteller kan enligt lag dömas till böter eller fängelse. Straffrättsliga processer har dock haft en synnerligen liten betydelse som medel i konkurrenspolitiken. Ett effektivare system är därför en förutsättning för att det skall bli möjligt att skärpa sanktionerna.

så Ae om det är nödvändigt att ut veckla konkurrenslagstiftningen går det inte att åstadkomma en fungerande konkurrens enbart genom lagstiftning. Konkurrensförmågan beror inte på lagstiftningen. Om man vill dirigera ekonomin så att en stadig tillväxt garanteras behövs det ett omfattande åtgärdsprogram. Och det kommer att ta sin tid innan resultaten av programåtgärderna = blir = synliga. Grundproblemet är att den öppn fortsättning på sid 2 “NATIONELL BRED — HBlåräcker 5196 5 “rar Finlands > språkiga hushåll O 15