Konkurrenssamhället

av Olof Moring Forum 1986-01, sida 20-21, 23.01.1986

Taggar: Teman: ekonomi

Vad futurologerna glömde:

KONKURRENS SAMHÄLLET

Postindustriella samhället. Servicesamhället. Informationssamhället. Kunskapssamhället. Kontaktsamhället. Svarar etiketterna mot verkligheten — den nuvarande eller den emotsedda? Olof Moring ställer sig kritisk till de namn futurologerna serverar, och hävdar att vi idag — och ännu i morgon — lever i vad som kunde kallas konkurrenssamhället.

eller mindre läsvärda skriverier o framtidens samhälle. Avsikten med detta inlägg är inte att här dissekera dem utan att koncentrera sig på en icke oväsentlig detaljfråga: vad skall barnet heta?

Historiskt sett har samhället hittills benämnts efter den verksamhet som merparten av människorna har sysslat med. Efter Samlarsamhället kom jägarsamhället och därefter under största delen av vår civilisations historia jordbrukssamhället. Då den industriella revolutionen i mitten av förra seklet gjorde sitt genombrott, kunde samhället således utan att några protester höjdes börja kallas industrisamhälle.

För de industrialiserade länderna — på vilka också denna betraktelse koncentrerar sig — blev industrisamhället likväl för ett tjugotal år sedan en inadekvat benämning. Samhällsforskarna uppfann snabbt det postindustriella samhället. Det är egentligen förvånande att namnet vann en sådan burskap, då det ju inte alls överensstämde med definitionen: vad merparten av människorna sysslar med. Vid senaste Ingenjörsforum ansåg sig också självaste Curt Nicolin föranledd att avrätta det postindustrielia samhället med fnysningen, att det ju är barockt att tänka sig ett framtida samhälle utan industri.

I viss mån utgående från nämnda definition har sociologerna sedermera begåvat oss med två “likvärdiga” benämningar: servicesamhället och informationssamhället. Vardera kan göra anspråk på att redan nu och I tilltagande grad sysselsätta merparten av människorna, men de flesta av dem sysslar egentligen med båda. Läraren ger kanske mera information än service, medan läkaren — tyvärr, säger många — ger mera service än information. Gränsdragningen blir suddig, speciellt som samtliga informa N yåret har bjudit på en uppsjö av me 2 tionsyrken statistiskt räknas som serviceyrken, medan många som sysslar med service också delar med sig någon form av information, eller åtminstone ”know-how".

Världens mest uppburna futurologer tycks föredra namnet informationssamhälle — kanske för att just deras kolartro på information har gjort dem så kända. Alvin Tofflers ”tredje våg” sätter datorer och information i högsätet, och John Naisbitt anser saken vara klar genom att den vetenskapliga informationen idag fördubblas på 5,5 år och snart på 20 månader. Hur vet han det förresten?

Nya etiketter

En sympatisk förespråkare för informationssamhället är japanen Yoneji Masuda, som presenterades i Helsingin Sanomals senaste månadsbilaga. Det samhälle han ser fram emot kunde dock snarare kallas kunskapssamhälle. Att han också själv tror det vara mycket avlägset, framgår av att han räknar med att det krävs en ny människoras för att bära upp det: homo intelligens.

Rätt nära härtill ansluter sig den syn som Finlands medlem i Romklubben Pentti MaJaska har framfört, bla i TFiF:s och STS:s gemensamma analys av framtidens samhälle Människan 2000. Han anser att vårt överdrivna behov av varor kommer att ersättas av ett primärt behov av mänsklig växelverkan, på ett sätt som nästan för tanken till idealiserade torgmöten i det hellenska Aten. Tyvärr föreslår Malaska endast det otympliga namnet ”växelverkanbehovssamhälle”, vilket kanske kunde förkortas till kontaktsamhället, detta dock endast om man läst vad han skriver och förstår vad han avser.

En för mig tidigare okänd inhemsk futurolog begåvar oss i ett scenario — som

Vassa armbågar är trumf i konkurrenssamhället…

också refereras i nämnda HS:s månadsbilaga — med hela fyra alternativa framtidssamhällen. Det är Yrjö Seppälä, forskare vid Statens tekniska Torskningscentral. Hans samhällen heter i översättning € effektivitetssamhälle Ö cen ljusa teknikens samhäll € hjälp-dig-själv-samhälle 6 förfallets samhälle.

Namnen är väl valda och talar för sig själva. Mellan de två ytterligheterna — en förlängning av dagens effektivitetsjakt kontra förfallet efter ett storkrig — ställer han två “gröna” alternativ, av vilka den ljusa teknikens samhälle är realistiskt grönt med mjuka värden, medan hjälp-dig-själv-samhället innebär ett evinnerligt slit och släp utan den moderna teknikens hjälp.

Konkurrenssamhälle som jag här försöker lansera är kanske närmast släkt med Seppäläs effektivitetssamhälle, eftersom också det tar sikte på förlängningen av en trend som är stark I dagens samhälle. Om vi håller i minnet definitionen: vad merparten av människorna sysslar med, kan man kanske hävda att vi redan nu är inne i konkurrenssamhället. Man kan också hävda att benämningen inte är ny, att redan Darwin uppfann kampen för tillvaron, och att jag bara försöker uppfinna “mera kamp”.

Detta är förvisso riktigt. Men då det är riktigt, tål det också att sägas. Och det är ingalunda jag som ensam uppfinner mera kamp, utan merparten människor i den industrialiserade världen som gör det. Vad går merparten service och information, merparten industri och jordbruk ut på? Jo, att stå sig i konkurrensen. Individerna konkurrerar med varandra, företagen konkurrerar, städerna konkurrerar, likaså länen oc 1/1986 FORUN kanske allra skarpast landsändorna: norr och söder. Länderna har alltid varit inbördes konkurrenter, och om vi får tro statsrådets stärka teknologipolitiska betänkande står vi inför en ständigt hårdnande internationell konkurrens. Det är för att klara sig i den som Finland — enligt betänkandet — måste satsa allt mera på teknologisk forskning och utveckling, alltså just på det som futurologerna Masuda och Malaska anser att skall hjälpa oss in i kunskapens och de mänskliga kontakternas sköna nya värld!

Arbete eller konkurrens?

Men har det inte alltid varit så? Låt oss stanna upp och tänka efter. I jordbruks- och industrisamhället sysslade de flesta människorna nog mest med att arbeta, utan särskilt mycket sidoblickar på konkurrensen. Det är först de senaste tjugo åren som t ex slagordet ”varje anställd är en försäljare” har genomsyrat företagsvärlden. Och ju färre individer som behövs för att producera varorna, desto flera finns kvar för att sälja dem. Marknadsföringen och dess budbärare reklamen sysselsätter en ständigt växande del av befolkningen, som futurologerna anser syssla med information eller service. Vidareutbildning är | många fall främst ett konkurrensmedel. Hantverksyrkena är på utdöende, för att deras utövare inte begrep sig på konkurrens utan endast på att göra ett gott arbete.

Exemplen kunde mångfaldigas. På en del håll är konkurrensen av gammalt datum, såsom kampen om arbetsplatserna. Redan Anna-Maria Lenngren berättade om hur ”de forna pojkarne kivades om maten och slogs om titlarne”. På andra håll är konkurrensen en följd av den tekniska utvecklingens överutbud på alternativ. Ett otal människor i vårt land är för tillfället heltidssysselsatta med att motivera oljans, naturgasens, kolens respektive kärnkraftens förtjänster inom energipolitikens benhårda konkurrensfält.

Konsumenten betalar

Ett närliggande och slående exempel på att vi faktiskt håller på att driva in i en ”konkurrensindustri” utgör dagens bostadsmarknad. I huvudstadsregionen sysslar tusentals — i hela landet kanske tiotusen — välskolade och kultiverade personer med att förmedla bytesbostäder. En minst lika stor grupp förmedlar på heltid bytesbilar. Från sysselsättningssynpunkt är detta ju bra, men det verkar så föga rationellt att ersätta arbetarna i produktionen med robotar och samtidigt hålla en armé på fötter för att i knivskarp inbördes konkurrens sköta om distributionen.

Inte gör det heller varorna billigare för konsumenten, vilket man ju ofta påstår att storskalig marknadsföring och reklam gör. För våra två exempel — bostäder och bilar — tycks snarare det motsatta gälla. Och

Fusionerade Banke tar form

Fusionen mellan FBF och HAB har framskridit så långt att rationaliseringen av kontorsnätet spikats. Cirka två tredjedelar av HAB:s kontor kvarstår, så att Föreningsbanken efter fusionen har 438 filialkontor. Personarrangemangen samt dotter- och participationsbolagens öde är däremot ännu öppna.

enligt den plan som fastställts me 43 filialer, dvs ungefär så många som Forum kalkylerade med i nr 18/85. 26 av HAB:s kontor slås samman med närbelägna FBF-kontor, medan 16 av FBF:s filialer förenas med HAB-kontor. Ett av HAB:s kontor förenas med ett annat HAB-kontor.

FF öntor den oa kontorsnät minskar

Kontorsrationaliseringen var uppenbart mildare än många fruktat. Störst är antalet sammanslagningar i Helsingforsdistriktet, där 16 kontor slås samman. I Västra-Finlands distrikt, som omfattar bl a Österbotten, är antalet FBF-filialer som flyttar till HAB:s lokaliteter störst — ett klart erkännande åt Helsingforsbankens starka ställning i regionen.

FÖRUN, 1/1986

Läget avgör — Där kontorens verksamhet sammanslås är det bättre affärsläget och ändamålsenligare lokaliteter de avgörande faktorerna, säger chefdirektör Mika Tiivola. — I vissa fall där en sammanslagning varit motiverad har den inte kunnat göras eftersom utrymmena inte medgett det. På längre sikt kan därför flere rationaliseringar ske. Förhoppningarna om att HAB:s namn skulle leva kvar grusas inte helt av Mika Tiivola. — Det är mycket möjligt att namnet bevaras hos något kontor. HAB har ju hållit kvar namnet Handelsbanken-Wasa bank på ett kontor, medan FBF behållit namnet Hantverksbanken på en filial i Åbo. Förberedelserna för sammanslagninge för vissa produkter, speciellt massproducerade märkesvaror men delvis också jordbruksprodukter, är förmedlingskostnaderna redan mångfalt högre än tillverkningspriset. Och utvecklingen verkar att accelerera.

Det hela börjar påminna om den gamla skämtfrågan: ”Vad lever folk månne på i Nykarleby?” Svar: ”De lever på att hugga ved åt varandra! Om utvecklingen fortsätter lyder väl svaret snart: ”De lever på att sälja ved åt varandra!”

Att kalla morgondagens samhälle för konkurrenssamhälle gör det givetvis inte på något sätt bättre och lyckligare. Men det kan kanske tjäna som en liten tankeställare. Det kanske gör oss litet mera kritiska till futurologernas framtidsvyer, genom att peka på en pågående dominerande trend, som dessa samfällt tycks ignorera, trots att den hela tiden växer sig starkare. Om människorna sysslar med information eller servi ce främst för att stärka sin egen eller sitt företags konkurrenskraft är de som namn på samhället väl ”mjuka” för att motsvara den hårda verkligheten. Och först då konkurrensen har dragits ner från högsätet, kan vårt släkte börja bli moget för något slag av kunskaps- eller kontaktsamhälle.

Allt detta sagt inte för att ”konkurrera” med futurologerna, utan endast för att som en liten efterskrift till deras nyår försöka ge barnet dess rätta namn.

Olof Moring startar snart, men sker i praktiken tidigast på fusionsdagen för bankerna, dvs den 1 november i år. Efter sammanslagningen har FBF 438 filialkontor, i medan konkurrenten KOP har 10 fler. Planen omfattar inte ännu personavgöranden, sammanslagningen av huvudkortorens staber eller dotter- och participationsbolagen.

Participationsbolagen

Bland participationsbolagen är det bara daaservicebolaget Efectors framtid som klarnat, genom att Wärtsilä köpt HAB:s andel i bolaget. Det rör också på sig inom utveckingsbolaget Expaco, där Scab via Mancon och Bensow nu är med. (Se närmare Minutforum.)

Genom fusionen får FBF också majoritet I affärsbankernas samägda Industribanken. Emot förhandstipsen förefaller det såsom FBF tänker behålla majoriteten, vilket kan leda till att Kansallispankki lämnar Industribanken och startar en egen motsvarande verksamhet.

Andelen i merchantbanken Arbuthnot Latham i London säljs säkert, även om inga beslut enligt Tiivola ännu gjorts. Föreningsbanken har ju ett eget Londonkontor och är med i Scandinavian Bank. Också bankpolitiskt sitter Arbuthnot illa hos FBF, eftersom de nordiska samarbetspartnerna där — Sundsvallbanken och Forretningsbanken i Trondheim — är andra än parterna i Scandinavian Banking Partners.

Håkan Nylund 21