Konkurrensverkets första år

av Ragnhild Artimo Forum 1989-14, sida 08-09, 28.09.1989

Taggar: Teman: lagar

Konkurrensverkets första år:

DEBATTEN IGÅNG,

Text: Ragnhild Artimo

ARBETSFÄLTET VÄXER

För precis ett år sedan slopades lagen om prisövervakning samtidigt som den nya konkurrenslagen trädde i kraft och dess ”verktyg”, Konkurrensverket, inledde sitt arbete. Har Finland, kartellernas, koncentrationernas och prisöverenskommelsernas förlovade land, nu fått fri konkurrens? Eller är man åtminstone på god väg rum är nästan alla dekorationsföremå av sten. Det är en mening med det: KIVI (sten) är den finska förkortningen av Konkurrensverket — Kilpauluvirasto. KIVI försöker man för enhetlighetens skull få att slå igenom också på svenska.

KIVI och dess överdirektör har sitt första år bakom sig. Under det året har den 47 personer starka organisationen (som inte har vuxit under året) uppmuntrande resultat och en bibehållen och växande entusiasm att visa upp. Purasjoki själv företer inga spår av krigströtthet, utan för snarare tankarna till en blodhund som fått upp ett spår.

— Starten har gått bättre än vi vågat hoppas. Samarbetet med företagen har varit övervägande konstruktivt. Det är tydligt att en attitydförändring till konkurrensfrågorna håller på att ske inom hela näringslivet. Och lika säkert att de ärenden vi hittills behandlat är småpotatis: de verkligt stora prisavtalen som effektivt bromsar hela marknadsmekanismen väntar ännu på att komma i dagen.

I överdirektör Matti Purasjokis arbets Lagen bättre än sitt rykte

Den ett år gamla konkurrenslagen (som presenterades i Forum nr 15/88) har mött en del kritik. Framför allt har man ansett som en allvarlig brist att lagen inte täcker s k fusionskontroll — d v s klart definierar gränser och sanktioner för sådan skadlig marknadsdominans som företagsfusioner i vissa fall kan resultera i.

• Rekola-kommittén, som arbetade fram lagen, var i tiden mycket enhällig, och lagen speglar samhällets vilja vid tillblivelsen. Min erfarenhet under det år som gått har inte varit att fusionsfrågan är något problem. I verksamhetsmiljön av en marknadsekonomi är exempelvis den sk sekretessfrågan svårlöst: lagens innehåll och anda i nuvarande skick är helt funktionsduglig. Det är principiellt osunt att stifta lagar som urskillningslöst ger statsmaskineriets tjänstemän stor makt att påverka näringslivets skeenden. Vill man som icke-jurist anföra kritik gäller den närmast att det blev för mycket byråkrat kvar i lagen — i regleringen av konkurrensbegränsningar. En annan aspekt är att de sanktionsmöjligheter lagen ger är mycket begränsade; exempelvis böter vore viktigt att kunna tillgripa i extrema och fortsatta skadliga konkurrensbegränsningar. Kommittén har däremot varit mycket förutseende till de delar lagen tangerar EG- och EES-samarbetsfrågor.

Bokslutet visar vinst

Biand konkurrenslagens och Konkurrensverkets segrar för det första verksamhetsåret anser överdirektör Purasjoki den viktigaste vara att konkurrensdebatten blåst igång ordentligt i landet. Den nya konkur Matti Purasjok renspolitiken kan befogat klassas som en mediahändelse i megaklass. Alla parter och instanser har engagerat sig i diskussionen om dessa frågor: politikerna. handeln, industrin och självfallet konsumenterna som skulle vara den nya konkurrenspolitikens segerherrar. Gick det så — Bokslutet är positivt. Ett exempel på hur marknadsmekanismen — också utan en fusionsklausul i lagen — fungerar till fromma för konsumenten är fallet HartwallMallasjuoma. Då Hartwall köpte upp Mallasjuoma fick bolaget en dominerande marknadsposition, som Konkurrensverket skall se till att inte ”prismissbrukas”. Konkurrensverket kontaktade vid samma tid Alko som börjat lätta på importbestämmelserna gällande öl. Nu konkurrerar redan flera utländska ölmärken med de inhemska. vilket är ägnat att upprätthålla en sund konkurrens som också återspeglas på priserna.

Livsmedelspriserna har varit det gångna årets definitiva fokusfråga. En iakttagelse som många tycker sig ha gjort är att maten har blivit massor dyrare efter att prisövervakningen slopades. Lurade konkurrenslagen konsumenterna på denna viktiga punkt - Att livsmedelspriserna debatteras är sunt. och skapar tryck på beslutsfattarna. Men i ärlighetens namn måste vi komma ihåg att prisstegringstakten på dagligvaror i Finland de facto är en av de lägsta inom OECD. I Finland har matpriserna från juni 1988 till juni 1989 ökat med 3,8 procent mot t ex 6,7 1 Sverige, 5,4 i Storbritannien och hela 8,1 i USA. Det går lätt att förväxla inflationen och matpriserna i den heta debatten. Inflationen i Finland beräknas bli drygt 6 procent för i år, och inflationen matas av å ena sidan löneävtalen, å andra sidan servicesektorn där horisontella konkurrensbegränsningar och = branschvisa prislistor håller kostnadsnivån hög. Dyra löneavtal har omedelbar effekt på den arbetsintensiva tjänstesektorn, såväl den offentliga som den privata.

Livsmedelsprisproblematiken i sin helhet skall nu utredas av den ”matkorgskommitté” som tillsatts av handels- och industriministeriet, och som leds av under 14/1989 FOÖRU statssekreterare Juhani Kivelä. Koramittén skall ge sitt utlåtande i februari. En av kommitténs arbetsgrupper utreder handelns roll i livsmedelspriserna - Purasjoki är ordförande i den.

• Handeln har av tradition hittills fått husera mycket fritt. Efter konkurrenslagens ikraftträdande kan man klart se att handelns sk fyra stora dragit de riktiga slutsatserna i en ny situation. och i påfallande grad gått ut med rätt information om priser och prisbildning på ett sätt som bådar gott för en ny och sundare utveckling på denna sektor.

Företagen förändringsvilliga

Matti Purasjoki säger att man klart kan skönja en klimatförändring i det finska näringslivet: företagen har tagit den nya konkurrenslagen på allvar. och merparten av dem är klart konstruktivt inställda på att vara med om att bygga ett öppet konkurrensklimat som skall få fram effektivare och mer ekonomisk produktion och distribution till fromma för både konsumenter och näringslivet som helhet — och hela nationalekonomin.

Som ett glädjande exempel nämner Purasjoki Neste - Bolaget har insett sitt läge i dominerande marknadsposition och dragit konsekvenserna av det. Neste strävar nu i sin bensinprissättning klart mot europriser, trots sin monopolställning. Vad man borde komma åt är däremot de konstgjorda reglementeringar som upprätthåller andra än naturliga monopol — som t ex Statsjärnvägarna och vissa infrastrukturtjänster. Mer uppmärksamhet borde fästas vid att skapa mekanismer som förebygger att dessas prissättning blir ett direkt verktyg att bara fylla på kommun- eller statskassan,

En speciell eloge vill Purasjoki i dethär sammanhanget ge trafikministeriet och minister Pekka Vennanmo som med sin nya och konkurrensfrämjande politik väl kan statuera ett exempel för andra, både på den offentliga och privata sektorn.

Sk horisontellt prissamarbete inom näringslivet, såväl tjänstesektorn som industrin, har Konkurrensverket steg för steg börjat gallra ut — utan svårigheter. Av det hundratal fall som anmälts och tagits till behandling har runt fyrtio klarats ut med ”civiliserade förhandlingar”. Viljan hos företagen att iaktta lagens anda och bokstav har varit påfallande. En mätare på det är kanske att Konkurrensrådet inte behövt sammanträda en enda gång.

Från gaffelbitar till stora fiskar…

Att etablerandet av en ny öppen konkurtenspolitik generellt haft medvind och att de fall av skadliga konkurrensbegränsningar och karteller som Konkurrensverket behandlat förts till en tillfredsställande lösning utan nämnvärda friktioner förleder inte Purasjoki till att tro att vägen förblir jämn och lätt att gå.

— Rätt långt handlar det nästan angenäma första verksamhetsåret om novitetseffekten: lagen är ny, konkurrensfrågorna intresserar klart både allmänheten och media, det är avgjort opportunt att iaktta de nya spelreglerna i en ny situation — till

FSRUN, 14/1989

Tro det eller ej: prisstegringen på dagligvaror i Finland hör till de lägsta inom OECD. Men: livsmedelsprisfrågan ska utredas av den sk ”matkorgskommittén”.

en början. Men det vore naivt att tro att vi efter ett år kommit så mycket djupare än till isbergets topp. Fortfarande håller sanningen om Finland som ett kartellernas, det horisontella prissamarbetets och monopolens land. Vi börjar ha en aning om att de stora fiskarna på djupet ännu återstår. Att de verkligt heltäckande avtalen som invalidiserar marknadsmekanismerna och borgar för byråkrati, ineffektivitet och hög kostnadsnivå ännu väntar på att avslöjas och oskadliggöras. Konkurrensdebatten och den allmänna klimatförändringen i dessa frågor arbetar med oss: exempelvis senaste vecka kontaktades vi telefonledes av en person som ville komma upp och informera om ett verkligt stort konkurrensbegränsningsproblem som vi borde ta itu med. Jag kan givetvis inte berätta mer om saken i dethär läge än att det rör sig om de stora sk marknadsdelningskartellerna och sektorn hemmamarknadsindustri.

Förutom de direkta ta-fast-boven-fallen anser Purasjoki att avregleringsfrågan är en av verkets centrala uppgifter. Avreglering handlar både om nedmontering av onödig och skadlig reglering och om att förhindra stiftandet av nya lagar som i praktiken blir marknadshämmande.

Den tredje utmaningssektorn gäller eurofrågor —- Dialogen med EG och EFTA är av avgörande betydelse då det gäller konkurrensfrågor. Vi måste årbeta i linje med EES och oavlåtligt ställa de finska näringslivs- och marknadsfrågorna i relation till det europeiska perspektivet. Finland är inte en handelspolitisk ö. LJ