Konsensus kring EU?

av Janne Salonen Forum 1994-04, sida 11, 24.03.1994

Taggar: Teman: EU-medlemskap

Haavisto

Salolaine i Sundbäck

KONSENSUS KRING EU?

Janne Salonen

Titta inte nu, men det är möjligt att en anmärkningsvärt bred konsensus kan ta form för ett finländskt EU-medlemskap.

nte ens = producentorganisa tionerna eller deras språkrör

Centern har direkt avvisat det

EU-avtal som Finlands förhandlare under ledning av ministrarna Heikki Haavisto och Pertti Salolainen och t.f. statssekreterare Veli Sundbäck förhandlade fram i Bryssel dygnen fram till och med den 1 mars.

Kanske i synnerhet utrikesminister Heikki Haavisto, tjänstledig producentbas och en av Finlands hårdaste förhandlare, torde nog ha kramat ur varje droppe som stod att få från EU:s sida, där förhandlingarna ägde rum med grekisk ledning (Greklands landsbygd är fattigare än Finlands).

Nu försöker lantbrukarorganisationerna och Centern pressa ut maximalt höga inhemska = tilläggsstöd till lantbruket och landsbygden, som pris för att ställa sig bakom EU-avtalet.

De övriga partierna, i synnerhet ledande oppositionspartiet Socialdemokraterna, kan få svårt att svälja centerns och = lantbrukarorganisationernas krav, framställda på ett sätt som leder tankarna till rödmylleregeringarnas ökända ”paket”.

Ifall samförstånd kan nås denna fråga så betyder det dock att en mycket bred koalition kan bildas kring ett EU-medlemskap, man frestas att ta till begreppet “konsensus”. EU-motståndarna, vilka representerar mycket svagare krafter, kan få svårt att hävda sig som jämbördiga motståndare. Ur denna synvinkel skulle en konsensusfront bakom EU medlemskapet säkra EU-förespråkarnas seger i folkomröstningen nästa höst.

Det är dock inte sagt att EU-förespråkarna gynnas av att samtliga Finlands tyngsta = intresseorganisationer återfinns på samma front. Åsynen av alla elefanter i samma pöl kan nog te sig motbjudande för många väljare, som av erfarenhet vet att konsensuslösningar vanligen har lett till dryga räkningar för skattebetalarna.

En konsensusfront av intresseorganisationer bakom EU-medlemskapet kan förstärka det som troligen ändå inträffar, att EU-motståndarna samlar upp proteströster av många olika slag. Detta kan få betydande konsekvenser även om EU-motståndarna misslyckas med att fälla Finlands EU-medlemskap i folkomröstningen.

Redan nu talas det om att den Keijo Korhonen-ledda Självständighets fronten, som leder EU-motståndet, ombildar sig till ett parti, som i så fall i nästa riksdagsval ärväl placerat att upprepa Vennamos gamla hat trick och mobilisera protestväljarna bakom sig. Dessa är ju i många fall äldre personer, ofta bosatta på landsbygden, exakt samma grupper som är mest negativt inställda till Finlands EU-medlemskap.

Allt detta riskerar att framförallt drabba det för tillfället ledande regeringspartiet Centern. Detta parti hotas i värsta (eller bästa?) fall av ett katastrofalt valnederlag i nästa riksdagsval, något som ytterligare kan accentuera den historiska valseger som Socialdemokraterna kan komma att få.

Samtidigt torde alli detta betyda att utsikterna för en ja-seger i EU-folkomröstningen nästa höst är mycket ljusa, och att marginalen i bästa fall kan bli betydande, ifall inte EUförespråkarna grovt misslyckas med sin kampanj.

EU-majoriteten torde dock knappast ens i bästa fall bli lika stor som det ”normala” sammanlagda röstetalet hos departier vilka ställer sig bakom ett EU-medlemskap. Marknadsutrymmet för proteströrelser är således betydande. 11