Konservatism flaskhals för industrins produktivitet

av Ragnhild Artimo Forum 1980-07, sida 08-09, 23.04.1980

Taggar: Personer: Ulf Sundqvist Teman: konservatism

Ulf Sundqvist:

Konservatism flaskhals för industrins produktivitet

Allmän konservatism, dåligt debatt- och informationsklimat, auktoritetstro och ett komplicerat förhandlingssystem är de faktorer som hämmar den finländska industrins produktivitet, anser handels- och industriminister Ulf Sundqvist. — Vi ligger långt efter andra västliga industriländer, och finländska industriledare är i nyckelställning då det gäller att sy igen gapet.

Men det brådskar 0 SITRAsS — produktivitetsjämförelse mellan svensk och finländsk verkstadsindustri uppvisade kusliga skillnader Sverige leder obönhörligt denna landskamp. Antastade av det offentliga ordets representanter har finländska industriledare medgett att det inte beror på lata arbetare, utan möjligen på dålig organisation.

— Företagens organisation och produktionsekonomi är de centrala frågorna. säger minister Ulf Sundqvist. — Och de är frågor för företagsledningen. I hög grad handlar det om att utnyttja resurserna förnuftigt - också de personella resurserna. Här har företagsklimatet en cnorm betydelse, hur de anställda känner sig vara uppskattade, vilka möjligheter de har att delta i beslutsprocessen osv. Vi ligger långt efter andra industriländer beträffande företagsdemokrati.

Har samarbetslagen blivit en flop == Absolut inte, men den har int varit i kraft ens ett år än, och har inte hunnit verka ännu. Personligen måste jag medge att jag är ytterst besviken över alt arbelsmarknadsparterna inte fick till stånd tillämpningsregler. Det var ett praktexempel på bristande politisk vilja, och ger ett sämre utgångsläge.

Öppna dörrar behöv – Ett öppet informationsklimat, som också är summan av samarbetslagens anda, skulle gagna de finländska företagen både ur företagsledningens och de anställdas synpunkt genom bättre arbetsmotivation, som i sin tur möjliggör bättre produktivitet. Men den stängda dörrens polittk har djupa rötter i det finländska samhället, och traditionen är inte alldeles lätt att bryta. Det är emellertid inom företagen själva som förändringen måste ske — och snart — lagstiftningsvägen kan man endast ange riktlinjerna för den önskade utvecklingen. Företagen skulle ha nytta av e kritisk självrannsakan.

Detta ställer givetvis stora krav på företagsledarna. Beböver vi en generationsväxling i stor skala – En avsevärd generationsväxling har faktiskt redan skett — problemet ligger djupare än så. De nya ledarna måste undvika att trampa på i gamla spår. Det är viktigt att de har gedigen fackutbildning och gedigen ledar- och organisatörsutbildning. Industrin måste de närmaste åren satsa intensivt på ledarutbildning för att trygga konkurrenskraften på sikt. Den ökande internationaliseringen både i form av export och produktion utomlands ställer allt högre krav på ledarkåren, som måste stå pall för internationella jämförelser.

Industristrukturen har under det gångna årtiondet flitigt debatterats.

– Slutsumman har varit att det inte är möjligt att komma med allmänna teorier därvidlag, säger minister Sundqvist. — Industrin måste själv kontinuerligt analysera vilka områden det lönar sig alt satsa på. Givetvis måste slaten också hålla sig ajour med utvecklingen, den = offentliga — sektorns finansieringskrav ökar. Kategoriskt kan och bör man inte utdöma någon bransch, ofta är svårigheterna en fråga om anpassningsproblematik.

— Vi behöver framför allt smidig industri som vid behov kan lägga om produktionen snabbt och flexibelt. De stora företagen är för tröga i vändningarna i det avseendet, vi behöver en dynamisk och aktiv små- och medelstor industri som lättare kan ändra kurs och gå in på nya områden. Anpassningsförmågan kommer att ha allt större betydelse för den finländska industrin. Till denna fråga ansluter sig också finansieringen och beaktandet av de resurser vi har.

Stödpolitik med urskillning

Kan den svaga finländska produktivileten ha något att göra med den offentliga stödpolitiken — upprätthållandet av olönsam industriell verksamhet — Samarbetslagen har absolut inte blivit en flop, men personligen är jag besviken över att arbetsmarknadsparterna inte fick till stånd tillämpningsregler, säger minister Ulf Sundqvist, som avgår som SDP-partisekreterare nästa år.

FORUM 7/8 — Delvis — och delvis kommer stöd att behövas också i fortsättningen, då det kan motiveras med sysselsätltningseller regionalpolitiska skäl, eller baserar sig på strävan att säkra krisberedskapen inom någon produktionssektor. Man bör också vara försiktig med att avrätta branscher där utsikterna är så oklara att definitiva slutsatser inte kan dras på basen av tillgängliga data.

— Målsättningen måste dock i huvudsak vara en satsning på potentiellt lönsamma sektorer och att skapa förutsättningarna för riskkapitalbildningen. Stöd ull företag 1 svårigheter måste beviljas efter noggrann behovsprövning — näringspolitisk behovsprövning. Jag förhåller mig kritisk till automatiken i den offentliga stödpolitiken.

– Om finansieringsklimatet kan i Övrigt konstateras, att ingen god exploaterbar idé mig veterligen har blivit oförverkligad 1 vårt land på grund av finansieringssvårigheter — problemen har däremot ofta hopat sig i konsolideringsskedet. Men skattedebalten hos oss har varit mycket ensidigt. I princip anser jag att kapitalet bör kunna hållas kvar inom företaget för att möjliggöra en optimal tillväxtpolitik, och genom en rättvis skatteomstrukturering — skättelättnader ärinte något realistiskt alternativ — bör det vara möjligt att ge nyetablerade företag ett bättre utgångsläge och förebygga att företagen för alt slippa skatler överinvesterar sig på ett velllöst sätt.

Know-how åldras

Ulf Sundqvist efterlyser en mera aktiv forsknings- och utvecklingspolitik.

— I början av 70-talet red den finländska industrin på en konjunkturvåg, och ingen hade tid att ägna uppmärksamhet ål forskning och utveckling. Sedan kom recessionen, och då fanns det inte pengar för sådan verksamhet. Nu har vi ekonomiskt någorlunda fast mark under fötterna, och skäl att utan dröjsmål ta igen vad vi förlorat i teknologiskt försprång. Know-how åldras, och vi här redan allför länge förlitat oss på den finländska industrins traditionella flaggskepp. Industrin måste tillföras nya innovationer, ny know-how.

— Enda sättet är att såväl näringslivet som den offentliga sektorn visar slörre benägenhet att intensifiera satsningen på forskning och utvecklingsverksamhet. Det bör gå att förverkliga bla genom skattelättnader, krediter och direkt finansiellt stöd. Sistnämnda är 1 användning redan nu, men bör ökas. Frågan om forskning kommer att behandlas i det industripolitiska ramprogram industridelegationen färdigställer ännu denna vår.

Designen till heders Ulf Sundqvist-är bekymrad över det designerbakvatten Finland befunnit sig

FORUM 7/8 i under flera år.

— Den finländska formgivningen är ett arv som förvaltats oförsvarligt illa, säger han. — Industrisekreterarna och ambassadsfolk har framhållit att målmedveten information om och utnyttjande av vår av hävd välrenommerade formgivning skulle ge fart åt exportansträngningarna överlag. Det är ett betydande andligt kapital att bygga på också i fortsättningen. Vi har inte råd att slarva bort det.

Politiseringen vid Konstindustriella Högskolan har bidragit till att industrin i någon mån förlorat tron på de vid skolan utbildade formgivarnas yrkeskunskap.

— Tyvärr måste man konstatera, att överpolitiseringen kanske gjort studerandena vid skolan till bättre juntare än formgivare . . . Men då måste man hålla i minnet att den långa krisen vid Konstindustriella Högskolan till stor del har alt göra med den totalt undermåliga fysiska utbildningsmiljön. Frågan om nya utrymmen kräver en snabb lösning, och personligen anser jag att förslaget som går ut på ett hus i Böle tillsammans med Teaterhögskolan och Filmarkivet vore en genomförbar lösning på kort sikt, även om den skulle innebära att man får det trångt inom några år. Just nu är arbetsmiljön katastrofal för Konstindustriella Högskolan, och ett principbeslut måste fås till stånd utan dröjsmål.

• Men också på en annan nivå behövs åtgärder som främjar vår designlradition: inom företagen, som behöver industriella och konstindustriella formgivare. - Formgivningen måste (åter)få en prestige som ger de nuvarande formgivarna arbetsmotivation och tryggar återväxten. En något slyvmoderlig behandling från företagens sida med hänvisning till att designen inte är tillräckligt lönsam har satt sina spår.

Marknadsinriktnin — Ändå är just designen ett område där Finland har lysande prestationer att falla tillbaka på, säger Sundqvist. — I den internationella konkurrensen har formgivningen varit och kan fortfarande vara ett av våra trumfkort.

Men större behovs- och marknadsinriktning skulle inte vara ur vägen.

-=- Jag är säker på att våra formgivare skulle välkomna uppgifter att designa för specifika behov och specifika marknader, med användningen, inte utseendet som utgångspunkt. Det finns en väldig potentiell marknad it ex u-länder och sk NIC-länder.

Energipolitiken: många alternativ

Sverige har sagt ett mångtydigt men dock ja till kärnkraft. Hur inverkar det på den finländska energipolitiken de — Företagen behöver konstindustriella och industriella formgivare. Formgivningen måste återfå en prestige som ger de nuvarande formgivarna arbetsmotivation och tryggar återväxten.

— Trots stora nationella skillnader och egna nationella energipolitiska program kan man notera ett ganska starkt inbördes beroende de nordiska länderna emellan, säger minister Sundqvist. -— Ett svenskt nej till kärnkraft skulle ha påverkat debatten i Finland, och också inneburit att Sverige skulle ha ökat sina kolinköp på samma inköpsmarknader som Finland —– Polen.

— Norge har egen olja, Danmark kan bli självförsörjande till 40 procent med gasen i Nordsjön, Sverige och Danmark förhandlar med Norge om gasen i Nordsjön — och Finland står mer eller mindre utanför dessa bindningar. Den finländska energipolitiken måste utgå från tillgång till olika alternaliv utan att utesluta något av dem helt och hället — och likaså utan alt sätta alla kort på något enskilt alternativ. 1979 låg vår oljekonsumtion för första gången under 70-talet under 50 procent av hela energibehovet, en trend som kan och måste bibehållas. Kärnkraftens andel ökar i och med fyra reaktorer. Torvanvändningen ökade med 100 procent från en procent av totalenergiförbrukningen 1978 till hela två procent 1979… Goda möjligheter erbjuder ännu industriavfall och flis.

— Idealet är naturligtvis mångsidighet och smidighet, så att vi inte är så beroende av det internationella läget för vår energiförsörjning, utan kan ställa om, ifall pris och utbud kräver det. Målet måste också vara att sänka och bibehålla en låg energiförbrukning —som är lägre än bruttonationalprodukten. Senaste år ökade energiförbrukningen endast med 5 procent, vilket kan anses tillfredställande. O