Konst och antikviteter
av Johan Ehrnrooth Forum 1983-01, sida 50, 19.01.1983
Konst och antikvitete 50
Jag har blivit ombedd att medarbeta i denna tidning och skall under ovanstående rubrik behandla olika placeringsalterativ, närmast konst och antikviteter, men kanske även några andra möjligheter. Denna gång skall vi titta på privutvecklingen under de senaste åren rent generellt för att senare återkomma med mera detaljerade betraktelser och kanske små tips om den framtida utvecklingen.
Jag vill dela upp konsten i tre huvudgrupper, finsk, utländsk och modern konst. Med den moderna konsten avser jag inhemsk konst från 1950 och utländsk börjande med impressionisterna.
Den äldre finska konsten har gått upp mycket kraftigt under de senaste tio åren. I synnerhet gäller detta 1800-talets måleri, priserna på verk av bla. Lindholm, Munsterhjelm, Westerholm och bröderna Magnus och Ferdinand von Wright har flerdubblats under denna period. Däremot har t.ex. Gallen-Kallelas priser inte stigit på motsvarande sätt, låt vara att kvalitén på de saluförda målningarna har varit låg under senare tid.
Prisutvecklingen på holländskt 1600-tals måleri har varit stadigt uppåtgående, dock är det mycket svårt att fastställa någon bestämd ökning på ”dyra” objekt då järmförelsematerial saknas. Konstateras kan dock att det ännu i slutet av sextiotalet gick att köpa mindre holländska mästares signerade verk för 5-10 000 mark, något som i dag torde vara helt omöjligt. Under de senaste åren har en markant prisuppgång kunnat skönjas för europeiskt 1800-tals måleri, inte minst på grund av det ökade intresset för denna konst i USA.
Jag besökte hösten 1981 Christie’s i New York och var närvarande vid en auktion med europeiskt 1800-tal och häpnade över vad amerikanska handlare betala för i mitt tycke mediokra ”dekorativa” målningar. Även i vårt lan har jag kunnat konstatera en klar uppgång i pris för detta måleri och faktum är ju att en tysk ”Dässeldorfare” inte nödvändigtvis är sämre än en inhemsk, även om priset är lägre.
Klassikerna inom modern konst, dvs impressionisterna, kubisterna och surrealisterna är redan så oerhört dyra att en prisutveckling på sikt alltid måste jämföras med inflationen, några snabba uppeller nedgångar är det inte fråga om. Hos oss intresserar väl närmast de moderna mästarnas grafik. Ännu på sextiotalet kunde man hos Galerie Artek köpa fina blad av Picasso för någon tusenlapp, det kapitalet har i dag ökat tiofallt, i vissa enskilda fall ännu mera. Likaledes har priserna på grafik av Braque, Chagall och Miro stigit betydligt. Ett varningens finger måste man dock höja i fråga om grafiken, då det under det senaste decenniet spottats ut kopiösa mängder editioner vars kvalitet inte alltid varit vad den kunde vara. Jag skall vid ett senare tillfälle syna detta problem närmare.
En allmän fördel med att köpa internationell konst är ju att man inte är beroende av eventuella devalveringar av vår mark gentemot andra valutor och då USA är den största marknaden för konst har dollarn en betydande inverkan på priserna,
Möblernas pris har under de senaste åren varit närmast sjunkande, i synnerhet om man beaktar inflationskoefficienten. På Bukowskis höstauktion 1982 såldes en liten gustaviansk byrå för 19000 efter att ha åsatts ett utropspris på 10000. En snarlik byrå klubbades våren 1976 i Stockholm för 28000 kronor. Naturligtvis hittar man exempel på motsatsen, jag minns att vid Hagelstams auktion 1981 två damer hade gett sig själva den på att bära hem ett par gustavianska fåtöljer, varefter priset steg till den inoffi ciella världsrekordnoteringen 49 000. Detta är sådant som kan hända på en auktion, men utgör dock snarare undantaget som bekräftar regeln.
Silverpriserna har varit upp och ner, det är tydligt att världsmarknadspriset på råsilver återspeglat sig även i priserna på antikt dylikt. Detta kan förstås i vissa fall, t ex matsilver (tips: mycket billigt på auktion), men knappast då det är fråga om en 1700-tals pjäs. Vi hade i detta land en nedgång på i medeltal 30 procent från 1980 till 1981, på hösten 1982 låg dock priserna ungefär på 1980 års nivå. Priserna på orientaliska mattor sköt kraftigt i höjden under 1970talet, men har sedan dess stagnerat eller kanske snarare sjunkit på grund av de osäkra förhållandena i mellanöstern och främst då i Iran. Det är dock troligt att orientaliska mattor av god kvalitet fortfarande kommer att stiga i pris, då de nya mattor som i dag exporteras från Iran både blivit dyrare och av särnre kvalitet enligt många experter.
Priserna på keramik och fajans har stigit stadigt, i synnerhet gäller detta orientaliska och ryska objekt av god klass.
Prisutvecklingen på «gamla smycken är svårare att generellt bedöma, notabelt är dock att Art Decöé-smycken blivit alltmer eftersökta och följdaktligen också dyrare. I dessa smycken utgör det fina arbetet en dominerande faktor.
Priserna på ädelstenar och i synnerhet diamanter är ett kapitel för sig. Världsmarknadspriset på diamanter steg stadigt ända fram till början av 1980 års toppnivå. Diamanthandeln kontrolleras till 90 procent av bolaget De Beers, varför det är svårt att förutse tillgången och efterfrågan, då denna kan manipuleras i teorin, Ett annat problem är också de i detta land rådande mycket höga försäljningspriserna. Jag skall i ett senare sammanhang återkomma till denna fråga. OO
Johan Ehrnrooth