Korkman lämnar rollen som ekonomisk lots - och beger sig till Bryssel

av Fredrik Nars Forum 1995-07, sida 06-08, 18.05.1995

Taggar: Personer: Sixten Korkman

Efter över sex år på pallen som överdirektör på finans­ ministeriets nationalekonomiska avdelning beger sig nu Sixten Korkman ner till Bryssel. Han tycker att posten som överdirektör har varit tung men samtidigt berikande. Som överdirektör har han under en extremt svår tidspe­ riod hjälpt regeringar lotsa den finländska ekonomin ge­ nom tunga vatten.

Korkmans arbete har i huvud­ sak gått ut på att göra be­ dömningar om den ekono­miska utvecklingen och identifiera centrala problemställningar och handlingsalternativ. Till överdirek­törens uppgifter hör också att delge vad som är väsentligt i ekonomiskt beslutsfattande till landets regering.

På papper har överdirektören vid finansministeriets nationalekonomis­ ka avdelning inte stora maktbefo­ genheter. Däremot har han stor möj­ lighet till inofficiell påverkan efter­ som han ofta ger redogörelser om det nationalekonomiska läget åt reger­ ingen och politiker. Många av de tidi­ gare överdirektörerna har blivit stora påverkare i Finland. På en vägg i Korkmans korridor hänger porträtt på hans företrädare. Bland dem finns tidigare centralbankscheferna Klaus Waris och Rolf Kullberg, Postbank­ ens nuvarande chefdirektör Seppo Lindblom, statssekreterare Timo Relander och Finlands Banks nuva­ rande chefdirektör Sirkka Hämä­läinen.

Ett ekonomiskt framgångsrecept

Korkman lämnar sin post som överdi­rektör för att den första september in­leda sitt nya jobb i Bryssel vid Minis­ terrådets sekretariat. Kan Korkman efterlämna några budord om hurman skall bedriva ekonomisk politik i Fin­land?

— De krav som ställs på ekonomisk politik kan svårligen hamras i sten. Det finns ingen enda rätt väg att gå i alla omständigheter utan det behövs alltid en analys av den problemställ­ ning som är för handen — och gärna också en bred diskussion kring olika alternativ.

På ett allmännare plan kan Kork­ man ge ett recept på ekonomisk poli­ tik med “vilken man nästan inte kan misslyckas”. På den makroekonomiska sidan skall man då upprätthålla gynnsamma förutsättningar för en totalekonomisk tillväxt. För en eko­ nomi som den finländska innebär detta en tillräckligt god konkurrens­ kraft, skäliga statsfinanser så att bud­ getunderskottet inte blir ohanterligt och en låg inflation. Dessa faktorer skall underbygga en rimlig räntenivå så att den privata efterfrågan kan växa.

Samtidigt skall man enligt Kork­ man på den mikroekonomiska sidan skapa förutsättningar för en fung­ erande konkurrens på marknaderna och se till att de ekonomiska aktörer­ na har goda incitament. Detta innebär att man skapar ett system som antingen tillåter m arknadskrafterna att verka, eller åtminstone inte för­ stör deras funktionssätt genom alltför höga skatter.

Utöver detta, att ha saker i ordning på den makro- och mikroekonomiska sidan, anser Korkman att det krävs en förmåga av politiker att uppställa målsättningar så att alla berörda par­ ter vet vad som eftersträvas med den ekonomiska politiken. Dessutom skall man ha en acceptabel grad av samför­ stånd för att den ekonomiska politi­ ken skall vara trovärdig. Denna ska­ pas genom en bred ekonomisk de­ batt.

Sin egen roll i den ekonomiska po­ litiken i Finland kommenterar Kork­ man enligt följande:

— Ur min synvinkel sett är det vik­ tigast att den finanspolitiska linjen skall vara rimlig för ekonomins ut­ veckling. Vi har under de senaste åren varit i en konfliktsbetonad situa­ tion. I en djup lågkonjunktur vill man ju gärna stimulera med en aktiv fi­ nanspolitik. Det har funnits krav på en mer aktiv stimulanspolitik, på ökade offentliga utgifter, på skatte­ lättnader — för att höja på den in­ hemska efterfrågan. Detta är rimligt och vi har försökt tillmötesgå detta och inte genomdrivit några drastiska nedskärningar utan accepterat att un­ derskottet blir stort — och det harju sannerligen blivit stort. Samtidigt är det viktigt att inte statsskulden ökar i en takt som leder till akut förtroende­ brist eftersom man då får en rekyl på finansmarknaderna som innebär att räntorna stiger orimligt och att mar­ kens värde faller. Detta kan ha en

lamslående effekt på den ekono­ miska utvecklingen. Det gäller att balansera mellan Skylla och Cha- rybdis — det vill säga mellan stats- skuldsspiralen och mellan de krav som det svaga inhemska efterfråge- läget ställer. Jag tycker att den linje­ dragning vi gjort har varit rimlig. Jag har försvarat den då vi genomförde den och gör det i efterhand. Det finns mycket som kan kritiseras, men den huvudlinje vi valt har inneburit att vi accepterat en markant försvagning av statsfinanserna — utan att ha låtit det hela gå ur händerna.

Anemisk debatt i Finland

Korkman har hört till dem som aktivt deltagit i den ekonomiska debatten. Han har kontinuerligt skrivit artiklar och kolumner, deltagit i diskussioner och synts i etermedia. Hans klara sätt att förklara även komplicerade sam­ band har väckt beundran. Vad anser han om den ekonomiska debatten i Finland?

— Den har alltid varit lite anemisk i Finland. Debattklimatet i Finland har kanske präglats av vårt utrikespo­ litiska läge vilket inneburit en viss för­ siktighet och vi har haft en benägen­ het för kabinettpolitik — men här håller det att på att ske en förändring. Tidigare var Finland slutet och regle­ rat och en allmän offentlig debatt underlättade inte politiken. Besluten fattades i slutna kabinett bland män­ niskor som hade både makt och möj­ ligheter att styra utvecklingen med hjälp av den regleringspolitik som stod till förfogande.

— Idag handlar ekonomisk politik mycket om att skapa förståelse för svåra linjedragningar. Därför är det nödvändigt med en aktiv debatt om ekonomisk-politiska linjedragningar. I Sverige har man traditionellt haft ett aktivare debattklimat. Vad är då problemet med Sveriges ekonomi i dagens läge? Korkman kommente­ rar:

— Sverige har problem — men man kan inte säga att Sverige har misslyck­ ats där vi lyckats. Så länge Finland har en arbetslöshet som är tio procent högre än i Sverige så kommer åtmins­ tone inte jag att säga att vi befinner oss i en entydigt bättre situation.

Han fortsätter:

— Både Finland och Sverige har ge­ nomlevt en kris. I Sverige saknas dock det krismedvetande som är så utbrett i Finland. Om man i Sverige talar om att Sveriges ekonomi befin­ ner sig i en kris som kräver drastiska åtgärder inom den offentliga sektorn, så är detta en hypotes som kan disku­ teras på akademiska seminarier, men inte tas som ett faktum och inte äger någon större trovärdighet.

Finansministerns roll Korkman har sedan han kom till finansministeriet 1989 jobbat under tre finansministrar: Erkki Liikanen, Matti Louekoski och Iiro Viinanen. Vilka egenskaper tycker Korkman att är de viktigaste hos en finansmi­ nister?

— Finansministern skall vara tydlig i sitt budskap. Folk skall förstå ho­ nom så att det inte råder någon oklar­ het kring vad regeringen eftersträvar. Detta har Viinanen lyckats bra med. Finansministern skall gärna upprepa samma budskap om och om igen, så att det blir helt klart för alla vilka hans prioriteringar är. Han skall vidare få acceptans för sitt budskap bland re­ geringen, sitt eget parti och i riksda­ gen.

— Han behöver inte underbygga sitt budskap med en komplicerad ekono­ misk argumentation — det har han oss tjänstemän att stå till tjänst med.

Varför görs det så många prognoser?

De ekonomiska prognoserna slog all­ varligt fel för alla forskningsinstitut i början av nittiotalet. Så även på Korkmans avdelning. Han betonar att framtiden alltid är osäker och att prognoser alltid kan slå fel.

— Man kan fråga sig varför man överhuvudtaget gör så många prog­ noser. Personligen är jag inte särskilt road av att göra prognoser och är lät­ tad över att slippa denna verksamhet.

Korkman förespråkar att progno­ ser skall presenteras i form av scena­ rio-analyser. Då kan man presentera framtiden utgående från olika osäker­ hetsmoment. Han betonar att man i prognosarbete mer borde föra fram osäkerhetskällor och analysera dem och göra sensivitetsanalyser. Huvud­produkten i finansministeriets prog­ nosarbete är budgetpropositionens bilaga. I denna prognos presenteras dock bara ett scenario — det kan ju bara finnas en statsbudget.

Till beslutsfattandet i Bryssel

Från den första september kommer Korkman på sin nya post vid Minis­terrådets sekretariat att befinna sig nära det högsta beslutsfattandet inom EU — Ministerrådet är ju det — Ministerrådet är ju det högsta beslutsfattande organet. Han kommer att förestå en avdelning i EU:s ministerråds sekretariat som sysslar med ekonomi- och finans­ ärenden. A vdelningen skall också bi­ stå Ecofin, d.v.s. EU:s ministerråd då det består av ekonomi- och finans­ ministrarna inom Unionen.

En viktig sak på dagordningen inom de kommande åren i Bryssel kommer att vara den tredje fasen i den europeiska m onetära unionen, EMU. Vad tror Korkman om den ut­ vecklingen?

— Det är svårt att göra en bedöm­ning om EMU idag eftersom vi inte har ett prejudikat i världshistorien på något liknande. Utveckling är dock logisk av två orsaker. För det första är ett monetärt system värdefullare ju större område det täcker— det skulle ju vara knasigt att ha skilda mynt­ enheter itill exempel Karelen, Öster­ botten och Nyland. Det andra argu­ mentet är stabilitet. En europeisk valutaunion skapar trovärdighet för en penningpolitik som strävar att un­ derbygga en låg inflation. Med en stabilitetsorienterad europeisk cen­ tralbank har alla aktörer skäl att tro att inflationstakten kommer att vara låg på längre sikt — detta har t.ex. Tyskland haft stor fördel av.

Korkman fortsätter:

— Men det finns negativa aspekter på EMU också, speciellt för ett land som Finland som inte är lika integre­ rat med övriga Europa som till exem­ pel Benelux-länderna är med Tysk­ land.

Andra viktiga områden som Kork­ man kommer att ha att göra med i Bryssel är hur EU ekonomiskt kunde göra en utvidgning österut och frågor i anslutning till sysselsättningsproblematik i Europa. I övrigt säger Kork­ man att det är svårt för honom att i dagens läge beskriva sin kommande arbetsuppgifter mer specifikt.