Kreditkortsboomen
av Håkan Nylund Forum 1984-13, sida 08-10, 05.09.1984
F RUN 13/84 13/84 F RUN
Kreditkortsmarknaden jäser — rationalisering i sikte?
Den finländska kreditkortsmarknaden sjuder och växer. Fram till i år dominerade betalkorten, dvs plastkort med ingen eller kort kredittid, men den goda tillgången på (dyra) pengar har satt fart på utvecklandet av kort med långa kredittider Den brokiga packen får stadigt nya tillskott, ofta lanserade med målsättningen att bli det kort som ersätter alla andra och reder upp marknaden. Den drivande kraften har inte alltid varit konsumenternas behov — folk föredrar enligt opinionsundersökningarna kontanter, men pengar duger alltid och kreditkortansökningarna strömmar
Av Håkan Nylund
BH Även om kreditkorten gärna ses som symboler för det moderna konsumtionssamhället, så är det egentligen bara själva betalningsmedlet, plastkortet, som är nytt. Konsumentkrediter har existerat länge i form av motböcker, avbetalningsköp mm, och redan Marco Polo reste i slutet av 1200-talet med en dåtila motsvarighet till dagens “travel & entertainment” kreditkort. Kublai Khans paitza i guld (jämför med dagens guldkort för speciellt kreditvärdiga kunder) gav Polo så gott som obegränsad kredit för inkvartering och resor i Asien, och han kunde också lyfta kontanter mot kortet.
Kreditkortens moderna historia började emellertid först i början på 1950-talet i USA, när Diners Club startade i liten skala som ett t&e-kort. American Express, som redan var verksamt inom resefinansieringsbusinessen, följde exemplet, och oljebolag och handeln började också ge ut egna kort.
Kort åt kreti och pleti
Genombrottet för egentliga kreditkort med längre kredittider, där räntan är den egentliga affären och inte provisionerna från de etablisemang som accepterar korten, kom emellertid först senare, när bankerna i USA började söka efter vägar att kringgå ockerlagarnas räntetak och de snävt regionala bankingbestämmelserna. Trots att starten präglades av skandaler och kreditförluster då bankerna urskillningslöst postade kreditkort till kreti och pleti, inkluderande bl a hundar och avlidna, var idén för lockande för att stupa på inledningssvårigheterna. Förutom lönsamma konsumentkrediter öppnade ju kredit korten också vägen till ökad automation i = Kreditlaget (Luottokunta), som gav ut OK- = nivå. Kruxet var bara att alkohollagstift in,
Kreditkortens användningsområden ökar stadigt i takt med att kortvolymen växer, och t o taxina börjar acceptera betalning i plastpengar.
den arbetskraftsintensiva bankvärlden.
Utvecklingen i Finland har följt det utländska mönstret, så när som på att tonvikten ännu kraftigare legat på betalkorten, De internationella oljebolagen introducerade korten i slutet av 1950-talet, följda av ledande företag inom handeln i början av 1960-talet.
Steget till mer allmängiltiga kreditkort, gångbara inom en bredare grupp av företag, togs emellertid inte hos oss av bankerna utan av små och medelstora handelsföretag i Helsingfors centrum, som såg sin ställning hotad av varuhusens kreditkort och grundade ett eget kreditkortsföretag kortet. Den smala basen körde emellertid in andelslaget i svårigheter, som löstes genom att först de tre ledande affärsbankerna kom med i början av 1968, och så småningom resten av bankerna. Utvecklingen påminde alltså om den som Maxer-kortet senare genomgick.
Kort kredit och ingen sprit
Bankernas inhopp betydde förutom en stadigare finansiell bas också att OKkortets användningsområde breddades från den ursprungliga basen till nationell
Den första impulsen till den nuvarande betaloch kreditkortsboomen kom från den banktekniska utvecklingen. Trots lanseringen av fotoförsedda bankkort ökar också de rena automatkorten starkt.
B2A 4ST. An KOPP. OR DR
SetD
Elektronisk överföring av pengar och intelligenta kort är på kommande, men frågan är hur snabbt. De experiment som gjorts har hittills gett otillfredsställande resultat.
ningen inte tillät användandet av andra än internationella kreditkort på krogarna, som ju är ett typiskt användningsområde för kreditkort. Kreditlaget introducerade därför genom ett intressebolag Eurocard på t&e-marknaden för affärsmännen, och följde i början av 1980-talet upp det med VISA- kortet för privatpersoner,
Kreditlaget gick emellertid inte som kollegerna utomlands in för att erbjuda långa krediter, utan höll sig som de internationella t&e-korten till kort kredittid — 45 dagar, men räntefritt — och lever på provisionerna.
— Systemet passar oss eftersom det ger alla deltagande parter någonting, förklarar Kreditlagets VD Seppo Jyrkämä. Långa kereditider skulle kräva starkare finansiella muskler plus garantier och noggrannare kreditkontroll.
Jyrkämä påpekar att Kreditlaget, som alltså är orgåniserat som ett andelslag med bankerna och ca 1 700 företag inom handeln och servicenäringar som medlemmar, närmast är en non-profitorganisation.
— Vi skall därför sträva till att nå en möjligast stor affär med så små kostnader som möjligt, understryker han, Att tjäna på räntor skulle strida mot verksamhetsidén. Det är sedan en slump att vi tjänar rätt stora dividender — i fjol drygt 3 Mmk — från intressebolagen Eurocard och Lounasseteli.
Verksamhetsidén har fungerat och Kreditlagets fakturering och kortvolym växer i snabb takt. I fjol uppgick faktureringen till 771 Mmk, upp med 41 procent, och i år har faktureringen vuxit med 46 procent och kommer att bryta miljardstrecket. Hela gruppen Kreditlaget-Eurocard-Lounasseteli fakturerade i fjol för ca 1,4 mrd mk. Kortvolymen växte under 1983 med 23 procent till 146 400 stycken [OK, Visa, Eurocard), och nu har man över 200 000 kort ute på marknaden, över 100 000 Visa, 78 000 OK och 23 000 Eurocard. Kreditlagetgruppen är därmed en klar marknadsledare,
Låg provision ger konkurrensfördel
Den andra delen av målsättningen — små kostnader — har Kreditlaget kunnat förverkliga så att provisionerna som uppbärs av medlemsföretagen kontinuerligt sänkts. — Vi har varit uppe vid 4 procent av fakturorna och låg sedan länge på 3, säger Seppo Jyrkämä. Tidigare returnerade vi pengar till medlemmarna om året gätt bra, men med bättre möjligheter att arbeta på sikt har vi kunnat sänka provisionernea ytterligare, först till 2,5 procent och i fjol till 1,95.
Sänkningen var djärv eftersom 0,55 procent på en miljards fakturering är mycket pengar — 5,5 Mmk i en omsättning som i fjol uppgick till 19,2 Mmk. — Förutom att det gagnar ägarna ger det oss också en taktisk konkurrensfördel, konstaterar VD Jyrkämä.
Fördelen är märkbar, eftersom de internationella kortens provisioner rör sig mellan 4 och 6 procent. Hotell- och restaurangrådet har därför t ex instruerat sina medlemmar att uppmana personalen att i valsituationer föreslå för kunderna att använda Kreditlagets kort. Både American Express och Diners Club arbetar dock målmedvetet på den finländska marknaden, eftersom en viktig uppgift för dem ju är att garantera att deras utländska kortinnehavare kan använda korten i Finland. I år uppskattas t ex American Express fakturering i Finland uppgå till ca 200 Mmk, av vilket 150 Mmk är utlänningars inköp i Finland.
Kreditlagets kortpolicy lämnade dock båda flankerna — rena betalkort utan krediter men utan provisioner och årsavgifter för kortägaren respektive ”verkliga"kredit — Kreditlagets policy med korta, räntefria krediter är motiverad eftersom systemet ger någonting åt alla delfagande partner, säger VD Seppo Jyrkämä. Med det nya OK-kortet med långa krediter säljer bolager service åt bankerna, som sedan svarar för krediten.
kort med långa krediter och huvudbusinessen i räntorna — öppna, tillstår Seppo Jyrkämä, och på de flankerna började den nuvarande platskortsboomen vid skiftet mellan 70- och 80-talen.
Bankkortsvågen =
Eftersom penningmarknaden då var ”normalt” stram och konsumentkrediternas prioritet låg skedde öppningen på den kreditlösa flanken och motiverades av bankteknikens utveckling Föreningsbanken kom först med sitt Mini-Sypkort, ett rent bankautomatkort som inte fungerade som betalningsmdedel. Ärkekonkurrenten KOP svarade med att i sin tur komma ut med de första fotoförsedda bankkorten, som förutom att de fungerade i bankautomaterna också kunde användas vid övriga bankärenden och, trots knorr från handeln, som betalkort. De övriga bankerna följde snabbt efter.
Även om bankkorten inte ger någon kredit är de viktiga element i betalningssystemet med plastkort, och konkurrerar med de kortfristiga kreditkorten, som också de distribueras via bankerna, och kan aktiveras som automatkort. Bankkorten ger visserligen ingen kredit alls, men är i stället gratis, Kreditlagets Seppo Jyrkämä tar dock lungt på konkurrsen, och inte bara av solidaritet mot huvudmännen: — Genom den kraftiga marknadsföringen av bankkorten har allmänhetens medvetenhet om korten som betalningsmedel ökat. VISA, som lanserades samtidigt som bankkorten, har kunnat rida på den våg som uppstod.
Samma överspillningsfenomen präglar hela den växande kreditkortsmarknaden, När konsumenten mognat för ett kort kompletterar han lättare urvalet med fler, och när en butik börjar acceptera ett kreditkort tar den oftast in fler. — Senast har vi känt av införandet av K-kortet och Diners Club i form av nya medlemsansökningar till Kreditlaget, säger Jyrkämä.
Bankkortsvolymen har vuxit i minst lika snabb takt som kreditkorten. — I slutet av 1983 hade bankerna totalt gett ut ca 424 000 fotoförsedda kort, jämfört med ca 340 000 vid slutet av 1982, berättar direktör Eero Kostamo på Finlands Bankförening. Volymen av rena automatkort nästa f »
F RUN 13/8 fördubblades under samma td, från 111 000 till 213 000.
Folk gillar alltså kontanter, trots att det använder modern teknik.
Marknadspengar till konsumentkrediter
Fart på spelet med långa krediter blev det emellertid först i fjol och under våren, när den rikliga tillgången på dyrt inlånade pengar började sätta sina spår på penningmarknaden. Den medelränta för bankerna som Finlands Bank uppställt har, trots en viss liberalisering, tvingat bankerna att kanalisera marknadspengarna till sina finansbolag, som till en början kunde sysselsätta dem som företagskrediter inom leasing, factoring mm. Men sedan marknaden där börjat mättas blev det dags att bjuda ut pengarna som konsumentkrediter. ”Varför betala dyr bankränta på 12 procent när du bara behöver betala 1,75 procent i månaden på kreditkortslånet?” Även om man kan anta att en stor del av konsumenterna inser ironin i den fiktiva sloganen, så inbjuder den till den sorts självbedrägeri som vi alla älskar i ekonomiska frågor.
Först på plan var emellertid igen handeln, där de mindre specialaffärerna genom Osuuskunta Suomen Erikoisliikkeet körde ut Maxer-kortet med kredittider på upp till 24 månader. Efter Maxers startsignal tillkännagav specialaffärskedjorna som Tekniset och Rautia planer på egna kort, medan andelsrörelserna putsade upp sina köpkonton och Kesko introducerade K-kortet med Kesoils kreditkort som bas. Enskilda företag och mindre kedjor följde och följer efter.
För handeln och oljebolagen, vilka har uppskattningsvis 260000 = respektve 500 000 kort ute, handlar det förstås inte om en önskan att jobba som bankir (och en stor del av korten har korta kredittider), utan om att skärpa marknadsprofilen och skapa köptrohet. Stockmann, som hör till pionjärerna, opererar framgångsrikt med två kortförsedda kontosystem som dominerar kreditförsäljningen.
Handelns egna kort stark — I Helsingforsvaruhuset sker nästan 39 procent av försäljningen på kredit, inkluderande företagsförsäljningen, och av den totala kreditkortsförsäljningen tar våra egna kort ca 90 procent, säger ekonomidirektör Lauri Halsas. Försäljningen på våra kort uppgick i fjol till ca 220 Mmk, och i år räknar vi att komma upp till ca 260 Mmk med ca 85 000 kort på 75 00 konton. Forts. sid. 2 10
INFORUM
EFTPOS och hologram
E En drivande faktor bakom plastpengarnas utveckling har hela tiden varit strävan att automatisera penningsströmmarna. Inom bankvärlden är utvecklingen redan på god väg med bl a bankautomaterna, men det som teknikerna drömmer om att koppla in i systemet är EFTPOS — Electronic Fund Transfer at Point of Sales. Med EFTPOS skulle köpställenas kassaterminaler avläsa kundernas plastkort och tillsammans med inköpsuppgifterna bilda information på maskinspråk, som direkt kan gå vidare till finanssektorn för nödiga kontoöverföringar Inbesparingar skulle uppnås dels genom att manuella rutiner och papperskrig skulle försvinna, dels genom att pengarnas omloppshastighet ökar. Entusiasmen för EFTPOS är stor framförallt bland tillverkarna av utrustning, teleförvaltningarna och futurologer. Experiment pågår på de flesta håll. pådrivna av fruktan att konkurrenterna hinner före, men resultaten har hittills varit ganska otillfredsställande. Kredilagets Seppo Jyrkämä ställer sig något skeptisk till hur fort EFTPOS kommer att införas, men påpekar också att de ökade hanteringskostnaderna för betalningsmedlen och stigande brottslighet kan motivera en snabb utveck Kreditlaget har skapat beredskap för EFTPOS genom att grumda ett helägt dotterbolag, Korttilinkki Oy, vars verksamhetsidé är att köpa och hyra utrustning och system som behövs för köpoch kreditkortsverksamhet. Bolaget har redan beställt 50 telefonterminaler med vilka man direkt kan kontrollera auktoriseringen hos kort vid större inköp, — Terminalerna kommer att hyras ut till större varuhus och hotell, där räkningarna lätt överskrider de garanterade grundbeloppen. Men terminalerna är ännu inte EFTPOS-system, understryker Jyrkämä.
Ett grundproblem vid införandet av EFTPOS är behovet att verifiera inköpen vattentätt. Med nuvarande system signerar kunden vid ett köp en nota på papper, som sedan vid faktureringen går från affären till Kreditlaget, som arkiverar notan på mikrofilm. Vid elektronisk överföring skulle köpnotan stanna i butiken och arkiveras, vilket i många fall vore en fysisk omöjlighet. Köpe borde alltså kunna verifieras elektroniskt på ett säkert sätt.
En möjlighet vore att utnyttja PINkoden (Personal Identification Number) och som bara kunden känner till. Problemet är då att man borde ge ut den formel som PIN-talet räknas efter till affärerna, vilket vore en oacceptabel säkerhetsrisk. En möjlig väg vore ett mellanting, PVV (PIN Verification Value), en verifiering av PIN-talet enligt en annan formel som säkrare kunde ges ut. PVV införs på VISA korten som bäst, så att alla kort har den i maj -85.
En annan metod som Stanford Research Institute forskar i på uppdrag av VISA är att elektroniskt identifiera kundens namnteckning efter skrivrytmen.
— Det verkar futuristiskt, men då det finns ca en miljard platskort med magnetband ute i världen är motivatio “nen för forskning och utveckling hög säger Jyrkämä.
Korten måste också bli intelligentare, eftersom magnetbanden bara rymmer ca 40 tecken, dvs inte mycket mer än kortnumret och koderna. Så småningom kommer därför kort med ett minneschip för mer information. En vidareutveckling av detta vore ”tankade” kort, där pengar finns insatta i minnet. Detta kunde underlätta kassadatoriseringen, men stulna kort kunde forfarande missbrukas och räntefrågan är kvistig. Tankade kort kommer därför knappast att införas för annat än småsummor för användning i t ex telefonautomater och parkeringsmätare.
Eftersom förutom stöld och missbruk också direkt förfalskning av kort blivit en stor business har det blivit lönsamt att göra mer invecklade, säkra kort. VISA-korten kommer under nästa år att bii försedda med ett litet hologram, som är omöjlig att kopiera utan mycket stora ekonomiska resurser, Hologrammet täcker delvis kortnumret, vilket förhindrar att någon i brottsligt syfte fingrar på det.
Inom en överskådlig framtid kommer också det internationella bankautomatsamarbetet att utvecklas, så att man utomlands ken lyfta pengar i automaterna med sitt bankkort eller automataktiverade kreditkort. Spanien har valts till experimentland.
HN
