Kris i speditionsbranschen?

av Peter Nordling Forum 1986-19, sida 10-12, 04.12.1986

Taggar: Personer: Tor Bäckström Teman: ekonomi

SPEDITÖRERN

BÄDDAR FÖR KRIS?

Det är böddot för kris i soeditionsbranschen. Kunnandet, servicen och vinstmarginolern minskar. Och problemen kan inte lösas med hjälp av ökad daotorisering, utvecklingsbola eller börsintroduktioner.

en här salvan avfyras av Tor BäckD ström, VD på speditionsföretaget Oy

Merikitto Ab. Han är känd för att våga ryta då han anser det befogat — både inom och utanför den egna branschen. Han baserar sina uttalanden på nästan 40 års erfarenhet av spedition, något

Tor Bäckström, VD på Merikiito, anser at det bär utför för speditionsbranschen.

— Kunnandet, servicen och vinstmargi nalerna minskar. Utvecklingsbolaget Spon tel är ingen räddningsolanka, där tänker man bara på att göra substansklipp. anse: han.

SOM anses ge dem en viss tyngd. Men det finns också de som menar att Bäckström inte längre hänger med i utvecklingen och att Merikiito därför kommer att få problem.

Förtullningen lamslås

Enligt Bäckström är förtullningen grunden för hela speditionsarbetet.

— Men, säger han, idag anser de flesta att förtullningen är en gammaldags rutin. De unga som kommer till branschen varken kan eller vill lära sig förtullning. Och till och med inom styrelsen för Finlands Speditörförbund finns det endast några personer som behärskar förtullningen.

Bäckström säger sig vara oroad över vart dagens situation leder då tullens roll i sammanhanget endast är att vara kontrollerande myndighet. Han beskyller rent av tullen för att inte kunna eller inte idas kontrollera riktigheten i speditörernas förtullningsprotokoll.

Han avslöjar att Merikiito kontrollräkna några tullnotar som en annan speditör räknat åt en av sina kunder. Resultatet var att företaget i medeltal betalade 5 000 mark för mycket i tullavgifter på leveranser i 100 000 marks klassen. — Det hemska är, säger han, att ingen vet hur stora fel som slinker igenom då kontrollen är bristfällig. Därför betalar säkert många företag för höga avgifter. Är felet till kundens favör lär det nog bli upptäckt, ironiserar han och tillägger att det i såfall också leder till böter.

Sämre service med adb Bäckström anser att förtullningen liksom också andra rutiner i speditionsbranschen, inte lämpar sig för automatisk databehandling.

— Hos oss tariffierar vi fortfarande allt för hand. Förtullningen av en enda försändelse, som består av 60 tullpositioner, ka ta upp till åtta timmar för en yrkeskunnig person.

Bäckström är också synnerligen övertygad i sin uppfattning om att datorerna sänker servicenivån.

— Datorn räknar endast ut kalla siffror, som dessutom mycket ofta är fel. Men felet är naturligtvis inte hos datorn utan hos den som matar in basuppgifterna. Personligen litar jag inte på datalistor.

— Det betyder ändå inte att jag är ovän av datorer. Tvärtom har Merikiito ett välutvecklat datasystem. Men vi skryter inte med det stup i kvarten som många av våra konkurrenter.

Som ett annat exempel på hur det kan gå snett då man väntar sig för mycket av datorn nämner Bäckström datasystemet hos speditörernas gemensamma transportförmedlingsbolag Oy Polar-Express Ab.

— Den kan ge besked om var kundens varor befinner sig närsomhelst under transporten — utom då lasten kommit till Finland. Då räcker det sju dagar innan kunden meddelas, hävdar han, men påpekar att man håller på att rätta till missförhållandet.

Priskrig hotar lönsamheten

Den tredje oroande faktorn är, enligt Bäckström, att lönerna hela tiden stiger samtidigt som speditörerna sänker priserna på sina tjänster. Orsaken till detta är kampen om ton och kampen om att vara störst. Idag är John Nurminen Oy störst med en årsomsättning på 170 Mmk. På andra plats kommer Oy Huolintakeskus Ab med 151 Mrnk i årsomsättning. Men kampen har lett till en våldsam skuldsättning.

Bäckström framhåller att priskriget metlan de två stora lett till att också andra företag, bland dem Merikiito, fått inleda sparsarmhetskampanjer.

— Vi är tvungna att köra utan hjälpkarlar ij distributionsbilarna, Servicegraden blir alltså sämre då vi inte har råd att betala löner.

Vid speditörförbundets senaste styrelsemöte framlades ett förslag om att de största speditörerna borde enas om en prisförhöjning. Men den möjligheten tror Bäckström inte en sekund på.

— Sådant lyckas inte i Finland. Ingen håller ändå sitt löfte, säger han med stor övertygelse.

19/1986 FÖRUN,

Sponiel substansklippare

Utvecklingsbolaget Sponte! Oy:s intåg i branschen genom Speditorgruppen ser Bäckström definitivt inte som någon räddning för de mellanstora speditionsföretagen. Tvärtom, mänskorna bakom Speditor beskyller han för att vara substansklippare.

— De kallar sig utvecklingsbolag. Men inte är det att utveckla då man köper företag och tömmer dem på deras tillgångar och slår ihop dem som man gjort med Merihuolto Oy och Oy Lars Krogius Ab.

Det senaste som retat Bäckström på den fronten är att Spontel kommit över 60 procent av rösterna i Polar-Express och har som mål att köpa upp också de resterande aktierna, trots att aktierna har dubbel hembudsrätt. Ett av argumenten för den affären är att skydda den inhemska transportbranschen mot ett eventuellt intrång från Sverige.

— Struntprat, jag finner det fullt möjligt att Spontel i sin tur säljer PEX åt AB Bilspedition i Sverige. Vi får inte glömma att Spontels uppgift är att göra pengar år sina ägare, dundrar Bäckström.

Det är tydligt att Bäckström är bitter. Han var ordförande för PEX’ direktion då bolaget köpte sin tomt i Vanda. Idag är tomten bolagets förmögenhet och Bäckström är övertygad om att Spontels första åtgärd blir att sälja en del av den.

Speditors planer på en börsintroduktion betraktar Bäckström som en dålig lösning.

— Det leder till att varken kunderna eller personalen vet vem som äger företaget. Och kunderna tycker säkert inte om att se sina konkurrenter som ägare i det bolag man gör affärer med.

Stort leder till smått

Bäckström varnar också för att bilda alltför stora enheter i speditionsbranschen såsom man gjort i Sverige.

— Vi apar alltid efter svenskarna. Men där har det visat sig att den enorma koncentrationen med endast två stora speditionsbolag, leder till att cheferna på mellannivån grundar eget. De kan konkurrera med service. Och de personliga relationerna är A och O i den här branschen

Som svar på frågan om det skulle vara idé för de självständiga speditörerna att inleda samarbete för att klara sig i konkurrensen med de stora konstaterar Bäckström att den utvecklingen redan börjat. Nurminen och Huolintakeskus har bildat servicebolaget Satama ja Tullaus Oy.

— Men hur skall ett sådant samarbete fungera då man inte kunde enas om en chef från den egna kretsen. Och samtidigt som man söker chef säljer Nurminen sina PEX-aktier åt Spontel utan att berätta det för Huolintakeskus, som också är delägare.

— Det här är en typisk bild av speditionsbranschen, suckar Bäckström.

Peter Nordling 9

Krogius VD:

Bäckström reagerar känslomässigt

Det är synd att Tor Böckstöm reagera könslomössigt och ine vill se reolitetema, söger Timo Laine. Han är VD på Cy Lars Krogius Ab och hor varit med om att sälja företaget till Speditor. Han tycker lösningen är utmärkt och talor för ökad datorisering oc en börsintroduktion av Speadltor.

lem av Speditors ledningsgrupp oc viceordförande för Polar-Express’ styrelse, ärSpeditor närmast resultatet av ett omstruktureringsbehov i speditionsbranschen.

Sponte! grundade Speditor-gruppen därför att man ansåg branschen vara mogen. Speciellt de medelstora företagen hade problem med lönsamheten, konkurrenskraften och kostnadseffektiviteten. Och på längre sikt hade de fått svårt att överleva, förklarar han.

Idag består Speditor, förutom Lars Krogius, av Merihuolto Oy, Oy Scantrail Ab, Tampereen Huolinta ja Kuljetus Oy och sedan några veckor 60 procent av Polar-Express. Genom PEX-förvärvet blev Speditor störst i branschen med en årsomsättning på ca 215 Mmk.

E nligt Timo Laine, som också är med Katalysator nödvändig Lönsamhetskrisen | speditionsbranschen

FÖRUN 19/198 bottnar, enligt Laine, i införandet av adb under 70-talet. Då var de personella resurserna delvis outnyttjade. — Branschen hade svårt att själv 9enomtföra strukturella förändringar beroende på att den till största delen bestod av sinsemellan konkurrerande familjeföretag. Därför behövdes en utomstående katalysator. Laine kan inte se något negativt i att Spontel tagit över Krogius. — Tvärtom, säger han, hade familjen Krogius och bolagets operativa ledning mycket likadana tankar som Spontel om utvecklingen av bolaget och branschen. Och då vi av en händelse fick kontakt med Spontel blev det en snabb affär. Fördelen med att höra till Speditorgruppen är, enligt Laine, att bolaget kan dra nytta av alla tänkbara synergieffekter, som uppstår inom företagsgruppen samtidigt som de fortsätter att operera självständigt och med bibehållen profil på marknaden. — Inom gruppen kan vi ha gemensam ma terminaler och distributionssystem och en gemensam koordinering av dragbilarna, förklarar han.

Nya datorer ett måste

I möjligheten til gemensamma informationssystem ser Laine ytterligare en positiv samarbetsform. Speditionsbranschen upplever idag sin andra generation av datasystem och är på väg in i den tredje.

— Det dröjer inte länge förrän det finns krav på globalt integrerade nätverk och de kommer att bli ett måste för dem som vill fortsätta att verka i branschen, spår Laine.

Han räknar med att utvecklingen av systemen för den tredje generationen kostar mellan 12 och 15 Mmk.

— Det har ett litet eller medelstort speditionsföretag inte råd med. Men för Speditorgruppen är investeringen realistisk.

Laine sticker inte under stol med att Krogius haft problem med både hård- och mjukvaran i sitt datasystem. Han medger också att den ökande datoriseringen i viss utsträckning påverkar kontaktsättet med kunderna. Men han ser den inte som något hot.

— Det finns inte någon annan lösning. Att hantera informationen manuellt är omöjligt idag. vän — Det är synd att Tor Bäckström reagerar känslomässigt, säger Timo Laine, VD för Lars Krogius och medlem av Speditors ledningsgrupp.

1 fortsättnin — Speditörernas roll har förändrats och förändringen fortsätter. Vår roll blir allt mer att lösa kundens problem med hjälp av vår expertis. Och de informaticnssystem vi byggar upp ger oss möjligheter att verkligen lösa problemen effektivare än tidigare, framhåller Laine.

Bort med fastigheterna

Också då det gäller kritiken mot Spontels substansklipp har Laine lämpliga motargument. Detta trots att Spontel sålt Krogius Ilokaliteter vid Södra Magasingatan i Helsingfors för uppskattningsvis 20 Mmk. Speditor har också sålt Merihuoltos fastighet på Skatucden. Köpesummorna är naturligtvis hemliga.

— Det är en frisk företeelse att ändra kapitalstrukturen genom att sälja ut värdefulla lokaler. För ett bolag av den här typen är det inte ändamålsenligt att äga fastigheter och spekulera i dem. För ett familjebolag är det en annan sak. Dessutom är de inte nödvändigt för ett lågprofitföretag att ha huvudkontor i centrum av Helsingfors eller nära hamnen då merparten av transporterna sker per bil.

— Mot den här bakgrunden är det en sund utveckling att lösgöra kapital för själva affärsverksamheten

På frågan om Krogius inte själv kunde ha sålt lokaliteterna, tagit hand om pengarn och hyrt sig nya utrymmen utanför centrum svarar Laine att situationen är en annan för ett mindre bolag.

— Lokalen kunde ha behövts som säkerhet för andra förbindelser, förklarar han.

Också om det kan se ut som en tillbakagång anser Laine att det är enbart positivt att Krogius flyttar till Juvamalmen vid Ring HL.

Laine betonar att Speditors strategi inte är att tömma bolagen på tillgångarna och sedan sälja de — Det är absolut inte frågan om några kortsiktiga affärer, försäkrar han.

Kompletterande köp

Laine tror att Speditors tillväxt avtar efter det att man rott i land PEX-affären, dvs köpt upp hela bolaget.

— Målet är definitivt inte att åstadkomma en likadan utveckling som i Sverige där ägandet i praktiken koncentrerats på två händer. Företagsgruppens struktur motsvarar dessutom i stort sätt det uppställda målet, säger han.

Det betyder ändå inte att Speditorgruppen avstår från kompletterande köp om sådana befinns nödvändiga. Enligt Laine finns det tom flera områden där man kan hitta kompletterande företag. Ett av dem är internationella transporter. Ett annat är shippingbranschen och då närmast Fjärran Östern och Sovjetunionen.

— Med tanke på att de som ägnar sig åt inrikestransporter haft lönsamhetsproblem och drabbats av flera konkurser under hela 80-talet är det också ett område som börjar vara moget för en omstrukturering, tillägger Laine.

Internationaliserar

Köpet av PEX innebär en öppning åt cet hållet men också början till internationalisering. Och Laine konstaterat att internationaliseringen är intressant för Speditor.

Därför finner han Tor Bäckströms teori om att Speditor säljer Polar-Express till Sverige ohållbar.

— Speditors agerande kan betraktas som åtgärder mot utländska etableringar i Finland, anser Laine.

Också om det verkar överraskande finns det intresse för den finländska marknaden speciellt | Sverige, men också i andra länder. Detta trots att marknaden här är förnållandevis liten.

Att sälja ut Speditor till allmänheten och introducera bolaget på Helsingfors Fondbörs finner Laine inget negativt i. Tvärtom ser han lösningen som en ypperlig möjlighet att finansiera bolagets fortsatta utveckling.

Enligt planerna introduceras Speditor på börsen i början av år 1988. Eventuellt går man via OTC-listan

Peter Nordling

Plats och dags för effektivare

Det oår inle at ett landa till ett annat.

bara skicka Iväg en vara från EN mängd olika parte är på ett eller annot söt inblondade transaktionen. Tansp terna sköls ido snabbt och smidigt, men det händer allt som oftast att lasten inte kan lossas då de behöriga dokumenten inte har anlänt.

porttransaktion mellan två länder är medeltal 27 olika parter inblandade på ett eller annat sätt. De producerar tillsammans i genomsnitt 40 olika orginalhandlingar av vilka tas sammanlagt 360 kopior.

De olika orginaldokumenten framställs vanligen idag i något ADB-system, varifrån de printas ut i helt normal ”gammaldags” skepnad. Dessa papper skickas därefter per post till motparterna och andra behöriga, varefter informationen på nytt matas in (manuellt) i ett nytt ADB-system.

Dessa dokument innehåller omkring 200 olika nyckeldata av vilka ett trettiotal upprepas sammanlagt 620 gånger under processens gång.

| en tämligen normal affärs- och trans 12

Rena vansinnet! kommenterar någon kanske. Och berörda parter i olika länder har sagt detsamma. Bara inom EG beräknas denna gammalmodiga dokumenthantering kosta ungefär 230 miljarder mark per år.

Redan något snabbare

De olika dokumenten kan idag i många (men långt ifrån alla) fall överföras per telex eller till och med telefax. Men fortfarande sker en manuell behandling i vardera ändan av överföringen, med den tidsspillan och därmed kostnad som hanteringen innebär samt den felrisk som alltid finns.

Som redan konstaterats, har de flesta inblandade parter idag någon form av ADB behandling system. Det mest ändamålsenliga vore utan vidare att alla nyckeldata skulle överföras elektroniskt mellan parterna. Eller med andra ord: parternas datorer borde kunna ”prata” med varandra. Då skulle transaktionen inte ta särskilt lång tid och inte heller bli särskilt dyr. Problemet är bara att datorerna idag inte förstår varandra.

Språkproblem

Men det finns ett visst hopp om bättring. Som bäst sitter ett antal internationella kommittéer, bland annat under FN:s överhöghet, och funderar på problemen och de strävar till att finna ett gemensamt språk som alla inblandade parters datorer kunde förstå och tolka på samma sätt. När detta språk väl är utvecklat, är det inget större problem att överföra dokumenten. Men att utveckla språket är inte en enkel uppgift. Det gäller att undvika fraser som redan används i andra sammanhang och därmed kunde feltolkas av datorerna. Tekniskt är denna form av kommunikation redan idag möjlig.

Men ännu finns det problem: hur ska man bete sig med dokument som måste vara undertecknade eller stämplade av någon myndighet? Många nötter återstår ännu att knäcka. Christer Ekebom 19/1986 FORUM,