Krisen pressar fram reformer i europa

av Janne Salonen Forum 2010-05, sida 10, 27.05.2010

Taggar: Orter: Europa Teman: finanskris

EH FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK

SPEKTRUM

NR 5 201 ”Bankpalatset må se ut som förr men inuti finns inte längre en självständi centralbank, utan bara regeringarnas sedelpress" Debattören Johan Norberg omatt ECB vek sig för det politiska trycket, i Dagens Industri 18.5.2010.

Krisen pressar fram reformer i Europa

JANNE SALONEN Den gemensamma europemm iska valutan euron har fortsatt att dala på valutamarknaderna även efter att både räddningspaketet för Grekland godkänts av EU-ministrarna, och det ännu större garantipaketet godkänts av regeringscheferna.

Det grekiska paketet innebär en utbetalningsförbindelse av de övriga euroländerna på n0 miljarder euro över en period på tre år. Meningen är att Greklands budgetunderskott då har kunnat pressas så lågt att Grekland kan få sitt fortsatta finansieringsbehov fyllt på de öppna marknaderna.

Hjälppaketet till Grekland, som utformades under ledning av internationella valutafonden IMF, har som ett centralt element att assistansen, i form av lån, är villkorad så att den utbetalas endast förutsatt att Grekland under de närmaste åren lyckas genomföra rätt tuffa besparingar i sina offentliga finanser.

Det större paketet på sammanlagt 750 miljarder euro består mest av garantiutfästelser och medför ännu inte utbetalningar för EU-medlemmarna. Paketet, som utformades under ledning av ekonomikommissionären OLLI REHN i Europeiska kommissionen, har som syfte att försäkra finansmarknaderna att EU verkligen har beredskapen att skrida till aktion ifall ytterligare medlemsländer, framförallt har det talats om Portugal och Spanien, får svårigheter att finansiera sig på de öppna marknaderna.

Det stora garantipaketet lyckades lugna finansmarknaderna, som annars hotades av en allvarlig krasch. Framgången med paketet är en obestridlig fjäder i hatten för kommissionär Olli Rehn, som förmodligen fick ett mera krävande jobb än han kunde föreställa sig då han i fjol blev kommissionär med ansvar för ekonomiska frågor.

Skadat förtroende för euron. Likväl har oron på finansmarknaderna inte helt lagt sig efter det stora garantipaketet. Euron har fortsatt att dala, vilket tyder på att finansmarknaderna hyser stora farhågor för eurons framtid på lite längre sikt. Under de senaste veckorna har baissespekulationen mot euron antagit enorma proportioner och eurons ställning som en global reservvaluta har fått sig en ordentlig törn. För tillfället är förtroendet för euron ute i världen allvarligt skadat, och det kommer att ta en lång tid att reparera anseendet.

Under tiden fortsätter pressen på eurons kurs. Från nivån över 1,50 US-dollar per euro i slutet av fjolåret, har kursen nu sjunkit till närmare 1,20. Det innebär en 20-procentig devalvering. Många analytiker räknar med att nedgången kommer att fortsätta, en del bedömare menar att euron rentav kommer att sjunka till under paritet med dollarn. Hittills har eurons fall inte varit någon katastrof för euroländerna: tvärtom kommer kursfallet att medföra en ekonomisk stimulans, eftersom konkurrenskraften hos exportörerna i euroländerna har förbättrats.

Utsikterna för den finländska ekonomins del börjar nu vara rätt ljusa. Näringslivets ekonomiska forskningsinstitut ETLA talar redan om en tillväxt på över 1,5 procent under detta år och 3,54 procent under 2011 och 2012. Andra prognosinstitut förutspår en tillväxt på 2-2,5 procent redan i år. Nackdelen med eurons kursfall är att inflationsutvecklingen förstärks. Den vanliga konsumenten märker tydligt av eurons kursfall vid bränslepumpen: trots att oljepriset för tillfället inte är särskilt högt i dollar räknat, är våra bränslepriser ändå rätt höga. Likväl torde inflationen förbli rätt måttfull, trots eurons kursfall.

Fortsatt åtstramningsbehov. Frågan kan stäl las om räddningspaketen räcker till för att rädda euroområdet ur kriser på längre sikt. Det IMFledda programmet för Grekland förutsätter att den grekiska statens underskott vid periodens slut (år 2014) är högst 3 procent av BNP. Då är den grekiska statsskulden redan uppe i150 procent (lite beroende på hur tillväxten för Greklands del kommer att se ut: den drastiska åtstramningen i de offentliga utgifterna kommer isig att verka starkt dämpande på den grekiska ekonomin).

För att situationen för Greklands del ska bli varaktigt bättre är detta inte tillräckligt, utan Grekland måste sikta på ett överskott i statsfinanserna på minst 2-3 procent av BNP. Det skulle innebära ett fortsatt åtstramningsbehov på10-15 miljarder euro på årsnivå. Först efter många år med överskott (och med en hygglig ekonomisk tillväxt) smälter den grekiska statsskulden ner till en rimlig nivå, säg 60 procent av BNP som är ett av EMU:s kriterier. Med en statsskuld på 150 procent av BNP och en räntenivå på 4-5 procent måste grekerna kring 2015 betala cirka 7-8 procent av BNP enbart i statsskulderäntor.

Allt detta kan i längden bli politiskt ohållbart. Kolumnisten WOLFGANG MÖNCHAU I FINANCIAL TIMeEs har konsekvent menat att det bästa vore om den grekiska skulden rekonstrueras, och han kan mycket väl ännu få rätt.

Politisk utmaning. Portugal är i en nästan lika dyster situation som Grekland: också portugiserna kommer att tvingas till en långvarig och stor åtstramning för att kunna fortsätta belåna sig på finansmarknaderna.

För Spaniens del är statsskuldens andelav BNP inte alarmerande stor, något över 50 procent av BNP, men underskottet i de offentliga finanserna är nu stort, år 2009 var det över 11 procent av BNP. Också Spanien tvingas till en kraftig åtstramning, vilket blir mycket svårt politiskt i ett läge då den spanska arbetslösheten är uppe i20 procent.

Det stora frågetecknet i längden blir hur euroländerna politiskt kommer att klara av den långvariga åtstramning som nu väntar i allas offentliga finanser - också Finlands. a