Kronjuvelen Kymmene

av Janne Salonen Forum 1991-09, sida 06-08, 06.06.1991

Taggar: Bolag: Kymmene Personer: Harri Piehl

Kronjuvelen KYMMENE

Text: Janne Salonen

Det är lustigt, och något sorgligt, att den finska TV-tittande allmänheten har fått sig till livs Ewingoch Guldenburg-krönikor, utan att flera än ett fåtal är medvetna om att minst lika dramatisk och intressant industrihistoria återfinns i vår ege närhet.

Det är ingen överdrift att påstå att Kymmene-koncernen på många sätt förkroppsligar Finlands industriella utveckling — inte minst eftersom Kymmene numera är den största renodlade skogskoncernen i Finland, och inom sig rymmer mycken industrihistoria.

ymmene Ab grundades å 1872 som ett av flera mindr träförädlingsindustrier vid Kymmene-älvens många forsar. Aktieägarna var huvudsakligen Åbobor, prominent bland dem köpmannen Carl Magnus Dahlström, vars arvingar, bröderna Ernst och Magnus Dahlström. sedermera testamenterade huvuddelen av sina aktieposter till Åbo Akademi-stiftelsen, som ännu 1934 var bolagets största aktieägare med ca 10 procent av aktiekapitalet. Stiftelsen har dock ej förmått förvalta sitt arv: dess ägarandel i Kymmene är numera endast ca 2 procent.

År 1904 fusionerades två andra bolag, närmaste grannen Kuusankoski Ab och det bolag som ägde Voikka bruk, till det sammanslagna Kymmene Ab. Det nya bolaget, Finlands största industriföretag, började ett stort investeringsprogram som inte ännu var fullbordat då en svår depression inträffade i världsekonomin år 1908, och bolaget stod konkursfärdigt. De tålmodiga fordringsägarna, främst bland dem FBF:s företrädare Nordiska Aktiebanken för Handel och Industri, föredrog dock att fortsätta med verksamheten i fordringsägarnas administration, som varade fram till 1915. Under denna tid blomstrade bolaget under ledningen av två av den tidens främsta industrimän: Gösta Serlachius och kommerserådet Gösta Björkenheim. Bolaget växte till Finlands och en av Nordens största pappersexportörer, vars huvudmarknad var Ryssland, där Kymmene före revolutionen innehade en ledand marknadsposition. Som tack för sin möda belönades Gösta Björkenheim av en kula: han och tiotals andra tjänstemän mördades av de röda år 1918 i ett av de mest tragiska kapitlen i Finlands industrihistoria.

Efter självständigheten lyckades bolaget förvånansvärt snabbt ersätta den förlorade huvudmarknaden i öst med nya marknader i väst, och stabilisera sin position som ledande skogsbolag, trots att expansionen efter självständigheten ägde rum i en betydligt långsammare takt.

En ny epo År 1986 inleddes ett nytt kapitel, genom att Kaukas Ab, till stor del ägt av släkterna von Julin och Ehrnrooth, fusionerades med Kymmene, med Kaukas-chefen Casimir Ehrnrooth som ny chefdirektör för Kymmene Oy.

Därmed inleddes ett nytt skede av stark expansion i Kymmenes långa historia, som för tankarna till den föregående snabba expansionen i början av seklet. Casimir Ehrnrooth demonstrerade som företagsledare en formidabel framåtanda, rentav våghalsighet. Ehrnrooth hade under 70-talet genomfört Kaukas’ LWC-satsning som gav en så god utdelning, och som chefdirektör för Kymmene svarade han för en kolossal expansion. Delvis genom fusioner och företagsköp (Schauman, Chapelle-Darblay, Enso-Gutzeits fanerindustri mm) men även genom nyinvesteringar har koncernomsättningen stigit med gott och väl över 25 procent i årstakt åre 1987—1990, från ca 6,7 miljarder mark år 1987 (efter försäljningen av Strömberg till ASEA, sedermera ABB), till ca 13,5 miljarder år 1990.

Expansionstakten har varit i det hårdaste laget, på gränsen till att ha varit för hård. Ifall nedgången i världsekonomin hade varit katastrofal. hade utvecklingen för Kymmene kunnat bli skrämmande lik 1908.

Casimir Ehrorooth avgick som chefdirektör vid bolagsstämman detta år, och övergick till posten som styrelseordförande: efterträdaren Harri Piehls första huvuduppgift blir att stabilisera koncernens finanser och ställning överhuvudtaget.

Prispress i år

Lyckligtvis verkar dock den globala recessionen denna gång bli relativt kort och mild; icke desto mindre drab bar den dock koncernen med full kraf under innevarande år. Ännu år 1990 gick pappersexporten bra och till goda priser, till stor del tack vare den tyska boomen, vilket gjorde att Kymmene inte hade stora problem att klara av de ökade finansiella kostnaderna.

Detta år är dock prispressen på papperet mycket större, även om efterfrågan kvantitativt har hållit i sig förbluffande väl hittills. Investeringsprogrammet detta år har bantats ner så mycket som möjligt, och uppgår till ca 2 miljarder mark jämfört med gott och väl över 4 miljarder under 1990: ikväl torde de finansiella kostnaderna detta år mer än äta upp rörelseresultaet, så att bolaget för detta år förmodigen tvingas redovisa en rejäl förlust. (Unitas gissning rör sig kring en förjust på 400 Mmk, KOP gissar på en förlust på 222 Mmk).

Nästa år kan investeringsvolymen dras ner till ett minimum, vilket i kombination med övriga sparåtgärder och en beräknad ljusning i de globala konjunkturerna borde ge koncernen stora möjligheter att under 1992 helt kunna koncentrera krafterna på att återhämta sig finansiellt från investeringsprogrammets påfrestningar.

Stark position

Till följd av investeringsprogrammet har koncernen dock en stark ställning på den europeiska marknaden, och borde under goda tider kunna ge en god förräntning på det investerade kapitalet. Frågan är bara om Kymme Kymmene under luppen

I Forums företagsanalysserie har professor Bo-Göran Ekholm granskat Kymmenes resultat i Forum nr 7191! Analysen finns på sidan 18 i det numret.

9/1391 FORU ne trots allt ännu är uppe i skogsbolagens internationella elitserie, i sällskap med Sveriges Stora-Feldmihle och SCA, Strategiskt är det absolut nödvändigt för Kymmene att uppnå en sådan position: i annat fall är bolaget, liksom de övriga finska skogsbolagen vilka inte har förmått att ta sig upp till elitserien, nästan dömt att med tiden uppslukas av sina starkare utländska kolleger.

Det vore ett fatalt slag för Finland ifall våra viktigaste skogsbolag någonsin skulle övergå i utländsk ägo och bli underordnade dotterbolag: Finland skulle därmed i praktiken reduceras till föga mera än en europeisk koloni.

Förtroende i fokus

Om sina målsättningar som Kymmenes chefdirektör säger Harri Piehl — Det omedelbara är väl att försöka lägga upp visioner om var vi borde befinna oss om fem år: det är klart att internationaliseringen skall fortsätta. Å andra sidan skall vi försöka få en jämn utveckling så att anläggningarna här i hemlandet också skall kunna utvecklas. Det är här som problemet är störst i dag: med de förutsättningar som finns har vi inga möjligheter att utveckla vår verksamhet i Finland på ett vettigt sätt. Man får väl hoppas att det ekonomiska paket som regeringen nu sätter ihop åtminstone ger en början till de åtgärder som behövs i detta land. Det är klart att allt inte kan rättas till på en gång, men det är viktigt att man skulle få förtroende för att en sådan politik drivs under de närmaste åren.

— Inom vårt bolag har vi valt en ganska klar strategi under de senaste åren. Vi har en rätt klar fokusering där vi koncentrerar oss på finpapper, och då särskilt på bestrukna kvaliteter för att erhålla added value: en annan tyngdpunkt är journalpapper, även det i bestruken form. Ett tredje ben har vi i mekaniska produkter, närmast fanér, men det är klart att tyngdpunkten ligger på de två förstnämnda bitarna. Vi är i dag den största producenten i Europa av finpapper, och beroende på hur man räknar kanske också den största producenten av bestruket papper LWC.

Målsättningen kommer att vara att vi har ett brett band med produkter som täcker behovet hos större kunder, både inom journal, som sträcker sig från tidningspapper till dubbelbestruket trähaltigt papper, och å andra sidan finpapper som sträcker sig från obestruket rullpapper till bestrukna ark. De här två bitarna går ihop och överlappar delvis varandra: på detta sätt täcker vi hela det grafiska pappersfältet.

FORUN 2/1991

Om det nyligen slutna arbetsmarknadsavtalet 1 skogsindustrin säger Piehl — Det var ett så bra avtal som nu kunde uppnås: å andra sidan hade vi redan ifjol! lovat Kallio-nivån, och vi ville hålla fast vid det som vi hade 1ovat, även om det också visade sig vara för mycket. Men då vi nu är på väg in i det europeiska samarbetet så måste vi ha ungefär samma villkor som våra starkaste konkurrenter, och det innebär att vi på något sätt måste omstrukturera avtalen som vi nu arbetar med. De är för strama och för dyra på det sättet att vi helt enkelt har överbemanning i förhållande till produktionen. Arbetstiden per individ är låg i förhållande till många konkurrenter, och där måste vi få en utveckling i rätt riktning.

— I bolag som vårt med stor verksamhet i utlandet får man en större trovärdighet hos den egna personalen då man förklarar vilket läget är, och vi vet ju att finnar nog tar sitt förnuft till fånga då det verkligen behövs. Vi har mycket öppet förklarat för personalen vilken situationen är och vad som måste göras: det viktiga är att vi får igång utvecklingen ganska snabbt. Det är bara en del av det som måste göras: hela kostnadsläget i Finland är ganska högt och det måste ske en förbättring på många områden.

Marknad i obalans

Om eventuella investeringsområden säger Piehl — Vad beträffar de produkter där vi är starkt representerade är marknaden något obalanserad och kommer att vara det i minst 2—3 år: obestruket journalpapper SC har haft en något bättre utveckling under de senaste åren, men också här har man nu fått höra om nyinvesteringar både i Fin R — Det är inte totalomsättningen som är nyckelkriteriet, utan hur man klarar sig på de områden där man är med, säger Kymmenes chefdirektör Harri Piehl.

land och i Norge, så den lilla öppning som eventuellt fanns är nog täckt. Men det är klart att det är ett område där vi är underrepresenterade, och vi vill nog ha en tillräcklig produktionskapacitet även inom denna sektor. På Voikka har vi nu inriktat en produktionslinje på SC mer eller mindre totalt, för att leva med marknadsbilden.

— Om man tar de områden där vi har koncentrerat oss (LWC, finpapper, i viss mån fanér) har vi inte bara en hög kapacitetsandel, utan även en stark marknadsposition i Europa, som förstärks av att vi har produktion i de tre största marknaderna i Europa: Tyskland, Frankrike och England. Vi kan sköta snabba leveranser från lokal produktion och större leveranser från Finland, så att vi kan erbjuda både service och volym. Också på fanérsidan har vi över två tredjedelar av marknaden i Finland, och inom vissa slutproduktområden har vi en ledande marknadsposition i Europa.

— Under de fyra senaste åren har vi investerat i storleksordningen 20 procent av omsättningen, så man ka vänd

REGIONAL NÄRHET

HBL täcker 7390 av x Stor-Helsing pråkisehus å

HUFVUDSTADSBTADET

T 5 3 = KMT/TCI 90/ fortsättnin inte sträcka sig hur långt som helst. Nu har vi en period då vi måste stabilisera vår position och få full nytta av de investeringar vi har gjort. Men det är klart att inom den marknad vi ser framför oss måste man fortsättningsvis tänka på tillväxt — kanske närmast genom akvisitioner. Marknadsandelar blir allt viktigare, och det går inte som tidigare att man sätter upp en anläggning i Finland och börjar köra! Vår strategi är att stärka vår närvaro på de tre viktigaste marknaderna där vi redan är med, och därtill kan man kanske ännu göra någonting inom det övriga EG-området.

Bättre borta än hemma…

Om Kymmenes resultatutsikter konstaterar Piehl — Som helhet måste man nog konstatera att resultatet i år blir sämre än i fjol. En stor bit av detta är cellulosaprisutvecklingen: fast vi inte har någon större marknadsmassa, innebär det ändå att det täckningsbidrag som fanns inte längre är inbyggt i slutprodukten. Om man tänker på att priset för långfibrig massa för ett år sedan låg som högst på 850 USD och nu gungar mellan 600 och 625 USD så är det en väldig skillnad: cellulosan som har varit mycket räntabel har blivit

Räddningsplanka förlustbringande.

— Vi har haft en bättre resultatutveckling i våra utländska bolag än i Finland — kanske med undantag för Caledonian Paper i Skottland. som 1990 befann sig i ett inkörningsskede — och skillnaden har under mycket kort period blivit mycket markant. I snitt går räntabiliteten ner i Finland i år inom hela skogsindustrin: samma utveckling har man inte egentligen i utlandet.

— Beträffande vårt nya franska dotterbolag Chapelle Darblay skulle jag vilja konstatera att vi inte betraktat tidningspapper som ett strategisk fortsättning på sid 2 sviktar en ekonomiska nedgången i Fin land har förvärrats detta år tac vare störtdykningen inom exporten. Ute i världen börjar man redan tala om att konjunkturerna snart skall börja vända, men för Finlands del har detta inte märkts, utan tvärtom har exportutvecklingen hittills i år endast försämrats, och frågan är när bottnen skall nås.

Nytt för i år är speciellt östhandelns kollaps: från att Sovjet ännu 1990 tog över 10 procent av vår totalexport så har andelen nu fallit till 5 procent och håller på och sjunker ytterligare. Snart är vår export till Nederländerna större än den till Sovjet!

Men också västexporten lider, och den centrala skogsexporten beräknas enligt branschens centralförbund falla med ca 4 miljarder mark på årsnivå detta år. Det är speciellt massan och sågade varor som går verkligt dåligt: massapriset har sjunkit till närmare 600 USD och täckningsbidraget för våra massaproducenter beräknas därmed falla till —10 procent. Massan gick dåligt redan i fjol, men nytt för i år är att sågindustrin håller på att kollapsa: byggverksamheten i Finland håller på att avstanna nästan helt, och även i Europa börjar byggverksamheten minska: endast östra Tyskland och Kuwait beräknas kunna bli eventuella ljuspunkter i en snabbt mörknande bild.

Men den plötsliga efterfrågekollapsen och den starka prispressen leder till att också sågindustrins täckningsbidrag detta år väntas falla till —10 procent, och kanske ännu lägre ifall inte t ex statsbelånad byggverksamhet kan fås i gång i Finland detta år för lindrandet av lågkonjunkturens verkningar, Lågkonjunkturen håller f ö för Finlands del på att bli en veritabel depression, där totalproduktionen detta år beräknas falla mellan 2—3 procent, vilket i så fall blir de värsta siffrorna sedan kriget.

Det är klart att både för massaproduktionen och för sågindustrin gäller att produktionen inte länge kan upprätthållas till så förlustbringande priser. utan Finland står inför en våg av produktions nedskärningar och nedläggningar, vilket direkt drabbar exporten och därigenom ytterligare hotar att förvärra vår egen lila depression.

Pappersexporten däremot har hållit i sig relativt väll vilket hittills har varit något av en räddningsplanka för Finands export och för vår ekonomi överhuvudtaget: under början av detta år uppvisar pappersexporten värdemässigt en liten tillväxt på några procentenheter jämfört med ifjol. Samtidigt har dock papperspriserna sjunkit något, vilket betyder att pappersexporten volymmässigt har ökat rätt betydligt jämfört med fjolåret.

Det är anmärkningsvärt att papprets exportandel under de senaste åren har visat en signifikant uppåtgående trend, från ca 25 procent i medlet av 1980-talet till nästan 30 procent under innevarande år: detta visar att Finland under de senaste åren har blivit mer och icke mindre beroende av skogsindustrin för sin export och sin valuta. Också under de närmaste åren kommer skogsindustrins betydelse enbart att öka: på senare tid har de produktiva investeringarna i exportindustrin till en överväldigande grad koncentrerat sig just till skogsindustrin. Det är nästan enbart inom denna sektor som nya och utvidgade anläggningar vilka producerar på export kommer att köra igång under den närmaste framtiden.

Därefter ser det dessvärre ut att bli ett längre uppehåll, eftersom skogsindustrin i dagens läge inte visar någon håg att fatta beslut om produktiva nyinvesteringar: det viktigaste undantaget till denna trend gäller Yhtyneets beslut om byggandet av en journalpappersmaskin i Jämsä.

Det ser tyvärr ut som om investeringspausen kommer att märkas i en minskad exportpotential precis som marknaderna ser ut att börja vakna till liv igen 1992—93: detta kan endast betyda att en global konjunkturuppgång inte kommer att göra sig speciellt märkbar hos oss förrän efter kanske flera års eftersläpning, och att den ekonomiska tillväxten hos oss kommer att förbli blygsam trots en eventuell långvarig konjunkturuppgång. Det verkar som om det dröjer ett bra tag tills vi i Finland får uppleva en ny boom lik den som inträffade 1988-—289.

Exportindustrins investeringspaus torde inte släppa mera märkbart innan dess verksamhetsförutsättningar i Finland har förbättrats på ett grundläggande sätt. I avsaknad av förändringar i valutakurspolitiken kan detta åstadkommas endast genom en mångårig stabilisering med nominella löneförhöjningar nära noll. Dessutom krävs många andra åtgärder vilka förbättrar exportindustrins verksamhetsförutsättningar: tryggandet av Finlands handelspolitiska intressen i Europa och tryggandet av en god tillgång på billig energi är endast de mest betydande ingredienserna.

Resultatmässigt torde detta år bli skogsföretagens svåraste, och möjligheten är stor att svagare skogsföretag kan hamna in i en krissituation: speciellt gäller detta kanske sågindustrin eller producenter av marknadsmassa. Men redan nästa år torde en svag uppgång vara skönjbar, och ifall verksamhetsförutsättningarna förbättras så är de bästa skogsföretagen positionerade för att skörda goda frukter av en eventuell mera kännbar internationell konjunkturuppgång.

RESULTATPROGNOSER FÖR 1991

Enso-Gutzeit Kymmene

Metsä-Serla

Tampella

Repola (inkl. Yhtyneet)

KOP Unitas —350 milj —520 milj —222 milj —-400 milj —343 milj —540 milj —605 milj —500 milj

O milj —320 mil 2/1991 FORUM,