Kuwait är tidernas släckningsutmaning
av Leif Bergström Forum 1991-08, sida 06-07, 16.05.1991
Släckningsföretaget Boots & Coots har utvecklat en teknik som baserar sig på appikation av flytande kväve fun ”äter” syre. Bilden viB & C-manskap vid Ah N
Kuwait är tidernas släckningsutmaning
Text: Leif Bergström/New York Foto: Noel Quido/ GAMM Ännu sänder flera hundra oljebrän er svart rök mot himlen över
Kuwait. Räddningsarbetet försenades länge av vattenbrist — vatte som behövs inte för att släcka brän erna utan för att kyla ne brandmännen. Det problemet framstår ändå som litet jämfört med de tekniska svårigheterna att få kontroll över världens störst oljebrandskatastrof.
ästan två månader har gått se dan den flyende irakiska ar mén detonerade bomber vid mer än 500 oljekällor. Sista veckan i april hade ännu bara 54 av dessa bränder kunnat släckas och borrhålen pluggas igen. Katastrofen överskuggar allt den lilla skaran av bekämpningsexperter någonsin ställts inför.
Kuwait har anlitat fem specialistföretag, fyra amerikanska och ett kanadensiskt. för att få bukt med situationen. Inget av dem har tidigare varit involverat i släckningen av fler än 20 bränder samtidigt.
Kuwaits oljemyndigheter har redan uttryckt irritation över det långsamma resultatet i släckningsarbetet. Kontakter har tagits med Kina och Iran för att föra in ytterligare expertis. Men de amerikanska specialisterna hävdar att en anledning till trögheten i arbetet är att myndigheterna trots företagens påstötningar vägrade att skriva kon trakt förrän det kriget var över. Därför har mycket av brandmanskapets specialtillverkade utrustning anlänt först under de senaste veckorna.
Vatten och bomber
De flesta experterna förlitar sig till den konventionella släckningsmetoden: stora pumpar sprayar manskap och utrustning med kylvatten. medan en specialbyggd kran för en sprängladdning i position rakt över källan. När den detoneras förbrukar explosionen så mycket syre i omgivningen att branden kvävs,
Texas-företaget Boots & Coots har med framgång utvecklat en ny metod där det med hjälp av en bomförsedd bandtraktor placerar ett stålrör med drygt 90 centimeters diameter rakt över oljekällan. Lågorna flammar vid toppen av röret. som kontinuerligt måste kylas med vatten. Vid base släpps flytande kväve in. Det kylda kvävet övergår i gasform så snart det kommer i kontakt med atmosfäriskt tryck och temperatur, och släcker branden genom att beröva den på syre.
Red rides again!
Den mest namnkunnige specialisten är Texasbon Red Adair, nu 75 år gammal. Hans företag har specialbeställt vattenpumpar drivna av 12-cylindriga motorer på 570 hästkrafter och kapabla att duscha räddningsmanskapet med bortåt 20 000 liter vatten i minuten. Kapaciteten är dubbelt så hög som hos de pumpar Adair normalt använder men anses nödvändig när ökenhettan i sommar når 50? C. Vattnet ska komma från stora dammar som nu schaktas ut i sanden med bulldozers. Bottnen och sidorna täcks likt simbassänger med plast för att hålla kvar vattnet. Dammarna fylls genom att vända pumparna i befintliga oljeledningar så att de kan föra vatten från Persiska viken till oljekällorna inne i landet. Det arbetet ska enligt planerna vara avslutat inom kort.
8/1991 F RUN,
Spravade med saltvatten försöker räddningsmanskapet sedan med hjälp av de bomförsedda traktorerna föra bort av elden och explosioner förstörd borrutrustning, rör och ventiler. Metallen i denna utrustning är så het att den skulle riskera att på nvtt tända uppströmmande olja och gas också om brandbekämparna Ivckats släcka den första branden.
Fem års arbete
Oljebrandsbekämparna tror sig ha full sysselsättning i Kuwait i upp till fem år. Först när de efter varierande framgång i arbetet packar ihop och beger sig hem. blir det möjligt att beräkna brändernas ekonomiska kostnad för Kuwait. Experter säger att bortåt tre miljoner oljefat om dagen nu går upp i rök. Det ska jämföras med landets dagsproduktion om 1,8 miljoner fat innan Iraks invasion den 2 augusti.
Det kommer att ta ännu längre att utvärdera hälso- och miljöeffekterna. Röken, mättad med cancerframkallande ämnen, är så tjock att dag förvandlas till natt i det värst drabbade oljefältet Ahmadi. Sot från bränderna har fallit ned så långt borta som i Himalaya.
Oljeexperter väntar sig att många nyheter från brandbekämpningen blir negativa. De påpekar att räddningsmanskap tvingats ge upp mot andra oljebränder jorden runt. I ftera fall har bränderna rasat i 80 år, eller till dess källorna sinat.
Djupa hål, sneda hål
I Kuwait kompliceras uppgiften ytterligare av att bränderna orsakats av sabotage, ofta bomber detonerade av Iraks besegrade armé. Om explosionerna skadat ventiler och rör djupt ned i borrhålen kan det visa sig närmast omöjligt att få kontroll på bränderna i nuvarande hål.
Ett alternativ är att borra nya hål ner till oljekällorna 1 500 meter under jorden. Hoppet är då att helt kunna plugga igen de gamla hålen genom att under högt tryck fylla dem med specialcement.
Om skadorna i det gamla hålet begränsas till området nära markytan, kan det nya hålet borras i 45 graders vinkel och ansluta sig till det gamla hålet. Det minskar trycket från uppströmmande gas och olja och underlättar därmed reparation eller pluggning av hålet.
Det faktum att världen hittills aldrig stått inför en katastrof av denna dimension gör att det bara finns något hundratal — erfarna = oljebrandmän. Manskapet i Kuwait arbetar i team med endast en handfull experter nära den aktuella brandkällan men med
F>RUN, 8/199 hundratalet anställda ansvariga för underhåll av utrustning och service till männen vid lågorna.
Experter säger att ett team under gynnsamma = förhållanden optimalt kan släcka en brand på litet mindre än en vecka. Borrningen av eventuella nya hål kan ta bortåt en månad genom sand och hårda bergarter.
Explosioner och implosioner
Akademiska forskare hävdar dock att brandbekämparna sitter alltför fast i gamla beprövade metoder. Vid två möten nyligen — det ena arrangerat av Union of Concerned Scientists, det andra av amerikanska energidepartementet — presenterades rader av nya idéer. En var byggandet av en 50 tons betongkupol som gång på gång kan sänkas över oljebränder och släcka dem likt barndomens ljussläckare av mässing! En annan var en ringliknande formation av sprängämnen so 2.
BORRHÅLET PLUGGAS IGEN skulle sänkas ned i borrhålet och genom implosion orsaka hålet att störta samman och plugga igen sig självt. Båda lösningarna tar itu både med branden och problemet med den utströmmande oljan.
En annan forskare ansåg att vattenproblemet kunde lösas billigare och elegantare genom att borra biott 70 meter under oljefyndigheterna och nå grundvatten som under högt tryck skulle strömma upp till ytan utan pumpar.
Men härdade experter på oljebränder förhöll sig skeptiska.
Medan intresset helt fokuserats på bränderna, påpekar miljöexperter att de skadade oljekällorna utgör ett miljöhot också sedan bränderna släckts.
Redan bubblar olja upp till ytan frå <ällor som skadats i kriget men inte antänts. Föroreningen runt källorna är uppenbar och på sikt hotar de också såväl grundvattnet som miljön i Persiska viken. 1.
SPRÄNGÄMNE DETONERAS, LUFTENS SYRE FÖRBRUKAS, BRANDEN SLÄCKS
NYTT BORRSCHAKTI MINSKAR TRYCKET
OLJA OCH GAS
Brinnande oljekällor kan släckas till exempel på följande sätt: (1) En bomb detoneras i luften ovanför eldhärden. Explosionen förbrukar allt tillgängligt syre och oljebranden slocknar. (2) Borrhålet pluggas igen för att hindra ytterligare olja och gas att strömma ut. Trycket är överlag högt i de arabiska oljekällorna. Ett nytt schakt (3) kan borras för att minska trycket i det igenpluggade borrhålet.