Ledaren : Alternativ till diplomater

Taggar: Teman: arbetslivet

ledarsida 22. 11. 1968

Alternativ till diplomater

Sicken expertis!

Vad gör vi med ambassader och annan diplomatisk grannlåt i de övriga nordiska länderna frågade i förra veckan ordföranden i norska stortingets utrikesutskott Bent Röiseland. Låt oss slopa våra ambassader i Danmark, Finland, Island och Sverige, föreslog han, det finns ju ändå fullt upp med alla möjliga nordiska kontakt- och informationsorgan på de flesta områden av mänsklig verksamhet.

Profet i eget land blev Röiseland inte. Hans förslag sablades ner från både höger och vänster. Synd, det är nätnligen fräscht, radikalt och tankeväckande, vilket naturligtvis inte betyder att det skall sväljas med hull och hår.

Men är det nu så klokt, att stater sköter sin utrikesrepresentation enligt denna evigt enahanda patenterade modell: man skaffar ett hus eller en lokal i det främmande landet, proppar den full med egna medborgare, som åtnjuter exterritorialrätt, diplomatisk immunitet samt tullfrihet på sprit och tobak och hoppas att de sedan ska göra sig populära i värdlandet och nyttiga för hemlandet.

Visst fungerar systemet. Men hur bra, det vet man inte, så länge man inte har något att jämföra med. Och vad speciellt de nordiska länderna beträffar, så visst kan man förmoda, att både ambassadörer och mindre diplomatiska prominenser i hög grad är förvisade till att sitta och se på, medan de vilkas kontakter de är satta att knyta och främja, alldeles utan förkläde kilar omkring hos varann som barn i huset. Skulle inte de — eller andra — kunna användas effektivare?

Låt oss göra tankeexperimentet, att de nordiska länderna i stället gick in för ett system med egna kontaktmän i varandras ministerier och viktigare ämbetsverk, Det skulle naturligtvis förutsätta gemensamma överenskommelser och full reciprocitet. Vissa grenar, t.ex. försvaret och kanske utrikespolitiken, skulle väl åtminstone i början vara uteslutna, men å andra sidan många helt självfallna. Inom varje på detta sätt samarbetande ministerium skulle det då finnas dels ständig tillgång på samnordisk expertis inom ministeriets verksambetsområde, dels kontinuerlig information om utvecklingen inom detta från de egna kontaktmännen inom vart och ett av länderna. Det verkar troligt, att nordisk harmonisering av framför allt lagstiftningen inom de flesta områden skulle härigenom främjas. Likaså, att dubbelarbete på utredningsstadiet kunde undvikas genom ett sådant kommunikationsnät, För att nu nämna bara en del troliga fördelar.

En ambassad är bemannad med allting från den guldgalonerade plenipotentiären till den ofta inte mindre dekorative vaktmästaren och hans gågossar. Slå ihop vad stab och lokal kostar och dividera summan med genomsnittslönen för en välutbildad tjänsteman på statssekreterarnivå. Det ger ett ungefärligt mått på den vardagsrepresentation på tillfredsställande specialistnivå, som man med bibehållen kostnadsram kunde tänka sig som alternativ till den krusidulligt traditionella. Naturligtvis måste kalkylen något kor rigeras, ty behovet av tjänsterum och biträdespersonal kan inte helt trollas bort.

Men som praktisk samarbetsapparat mellan stater, inställda på att utveckla sin gemenskap, skulle en sådan automatisk kontakt på departementsplanen vara betydligt effektivare än ett aldrigt så förtroligt diplomatiskt umgänge. Röiselands tvivel på det sistnämndas behövlighet är i själva verket bara ett uttryck för att de verkligt önskvärda och befruktande kontakterna ligger på ett form- och frasfritt plan. Det är de som är omistliga och värda att fördjupas. OO

Det är faktiskt än så länge bara experter — både in- och utländska — som i Helsingfors sysslat med trafikplaneringen i allmänhet och metroplaneringen i synnerhet. Politikerna har inte haft mycket att säga till om, Ändå har man lyckats röra till frågan så till den grad, att ingen just nu tycks veta ut eller in. Ska det bli spår eller inte, under eller över jorden, tåg eller buss? Alla drar åt sitt håll och ingen vet.

Nu hotar man med folkomröstning. Risken lär inte vara så stor. Experterna kommer aldrig att kunna enas om frågeställningarna. DD

Forum 19/68