Ledaren : Val mellan skrythalsar

Taggar: Teman: politik

ledarsidan FORUM

Val m Kommunalvalskamparnjen bedrevs på en pinsamt låg nivå, därom har kommentatorerna ellan j paenp g krythal varit tämligen eniga. skrythalsar Endel vill skylla nivåsänkningen på mediabreddning, d.v.s. på att det framför allt i ra dio- och tv-debatterna gäller för deltagarna att plocka poäng hos en bred, oinitierad och gudiklagat ganska enfaldig publik. Men det är den sortens människoförakt, som egentligen borde diskvalificera en politiker. Att kunna uttrycka sig begripligt i massmedia betyder inte att ge avkall på vare sig heder eller andra kvaliteter utan — oftast — förmåga att dra publikens intresse till väsentliga ting. Detta sagt i fullt medvetande om att också politiker som Veikko Vennamo kan ha viss fördel av mediabreddningen. Man får trösta sig med att salla människor kan luras någon gång, somliga människor alltid men inte alla människor alltid».

En troligen starkt medverkande faktor i nivåsänkningen är systemet med enmanslistor och individuell valreklam. Det försätter från början kandidaterna i en motbjudande skev position gentemot varandra. De ska inte bara samarbeta för att föra sitt eget parti till seger utan också på mannekängers vis fjädra sig inför publiken och håva in största möjliga pott för egen del, Trots att kandidaternas valannonser är undertecknade svalmansföreningen», gör de ändå ett ofta frånstötande självbelåtet intryck på kandidaternas vägnar. Åsnesparkar, både avsiktliga och oavsiktliga, utdelas. Den som vill markera sin särart såsom »ärlig och omutlig», »orädd försvarare av yttrandefrihet och övriga demokratiska rättigheter» eller »socialt ansvarsmedveten» måste därmed antyda, att han finner sig själv härvidlag bättre utrustad än sina medtävlare. Det är här, i den individuella konkurrensen, som skrytsamheten och fraseologin firar sina triumfer.

Men systemet har väl ändå sina positiva sidor? Visst. Det gör — eller har åtminstone tidigare gjort — spelet intressantare. Förskjutningar i väljaropinionen kan ta sig uttryck i mer genomgripande förnyelser av de valda församlingarna än om man hade långa enhetslistor för partierna eller deras dominerande fraktioner. Erkki Tuomioja hade säkert inte toppat en socialdemokratisk långlista i Helsingfors — om han nu övetrhuvudtaget hade ansetts mogen att tas med — och frågan är om Barbro Appelqvists talföra näpenhet hade räckt till för att övertyga Sfp:s listbyggate om att hon vär förtjänt av valbar plats. Andra, kanske bättre argument för enmanslistorna att förtiga, Men sist och slutligen, vad slags förnyelse har fullmäktigförsamlingarna genomgått? Med undantag för vissa förskjutningar på det personliga planet knappast andra än vad de partipolitiska opinionssvängningarna motiverar, De nyvalda församlingarna är i de flesta avseenden förvillande lika de gamla, även om personuppsättningen ser litet annorlunda ut. Med undantag för vad ovan sagts om vissa ungdomar borde det ha gått lika bra att med långa partilistor åstadkomma i stort sett de fullmäktigförsamlingar vi au har. T.o.m. Ventiamo hade fått in hela sin popkvartett i huvudstaden,

Kanske har enmanslistorna någon del i förtjänsten av att vi i både politiska och kornmunala val har kommit upp i rätt höga deltagarprocenter nu. Men otvivelaktigt ingav kommunalvaldebatten den här gången så mycken olust, att den angelägnaste uppgiften just nu verkar vara att skapa förutsättningar för återgång till sakligare tonfall och vettigare innehåll. Och man bör i detta sammanhang inte tveka att ompröva enmanslis tornas vara eller icke vara, OO Expertis i all men vad skall man egentligen lita på? I Hufvudstadsbladet för den 15 oktober uppgavs, a att de vid femte nordiska vattenvårdsdagarna tillstädesvarande experterna syntes helt ara — ense om att kvicksilverfaran väckt oproportionerligt stor uppståndelse och att ma lugnt kunde blåsa sfaran över, signal nu och sluta skrämma folk från att äta fisk, Forts, på sid, 4 24 Forum 17/68