Ljusare för varvsindustrin

av Mats Kockberg Forum 1979-18, sida 07, 21.11.1979

Taggar: Teman: varvsindustrin

ledaren

VARVSINDUSTRINS FRAMTIDSUTSIKTER är tillfredsställande. De ytterst dystra perspektiv som utmålades ännu år 1977 har lyckligtvis inte besannats. Målmedvetna statliga satsningar, en gynnsam utveckling av östhandeln och gryende tendenser till ett sundare klimat inom den internationella skeppsbyggnadsbranschen har avspeglat sig i en stabil produktionsnivå för de finländska varven.

Då varvskommissionen för snart två år sedan avlät sitt betänkande såg det mörkt ut. Prognoserna gav vid handen att orderingången skulle sjunka och att drastiska följder var att vänta ifall ingenting gjordes. Samtidigt som den globala skeppsbyggnadskapaciteten hade ökat och bl a Syd-Korea och Polen kraftigt hade kommit in i bilden med förmånlig prissättning, låg den finländska sjöfartsnäringen i en svacka och investeringsplaner visste man inte av. Möjligheterna att inom ramen för handelsavtalet mellan Finland och Sovjetunionen ytterligare öka exporten var dessutom begränsade, medan västmarknaden låg i träda pga kraftigt tilltagande protektionism och statssubventioner. Regeringarna runt om i världen stöttade inte enbart upp de krisdrabbade skeppsvarven finansiellt, utan styrde också rederiernas order till inhemska varvsindustrier.

Då det gällde att skapa betingelser för en fortsatt skeppsbyggnadsverksamhet i Finland erbjöd branschens struktur en realistisk grund att bygga på. Våra varv är anpassade för konstruktion av specialfartyg i korta serier. Lyckligtvis hade de finländska varven inte ens under sjöfartens blomstringsår före oljekrisen beviljats krediter för att bygga upp anläggningar för massproduktion av stora konventionella fartygstyper. Med tanke på att tex oljetonnage i världen under sexårsperioden 1973—79 ökat med ca 50 procent medan oljetransporterna gått upp med endast 9 procent, kan man hos oss skatta sig lycklig över att de kvantitativa utbyggnadsplanerna varit modesta.

I BUDGETEN för innevarande år upptogs ett anslag om drygt 60 miljoner mark som sysselsättningsstöd

Ljusare för varvsindustri för de finländska skeppsvarven. Medlen har i främsta rummet använts för byggandet av bilpassagerarfärjor för Sverige-trafiken. I övrigt har man i Finland inte ryckts med i den på sina håll synnerligen omfattande subventionsivern. För nästa års del finns inga beslut om fortsatt statsstöd, vilket inte heller är motiverat med tanke på att man både beträffande de inhemska beställningarna och exportaffärerna fn kan notera en ökad efterfrågan.

I det nyligen slutna ramavtalet mellan Finland och Sovjetunionen för åren 1981—385 ingår planer på fartygsleveranser till ett värde av 9—10 miljarder mark — förutsatt att de finländska varven lyckas ro affärerna i land. En gynnsam utgång av förhandlingarna innebär att exporten på Sovjetunionen tar hälften av den finländska skeppsbyggnadskapaciteten i anspråk.

Då det gäller västmarknaden finns det också skäl för en lätt optimism. Exempel från bla Sverige och Storbritannien tyder på att statsmakten önskar minska den överstora varvskapaciteten och skapa en självbärande skeppsbyggnadssektor. Att i längden bekosta olönsam produktion utan att ställa krav på sanering och reella avsättningsmöjligheter ter sig inte möjligt i det näringspolitiska klimat som håller på att breda ut sig i allt flera länder.

Även om det torde räcka länge innan varvsbranschen är normaliserad — att helt utrota handelshindren kan tom vara omöjligt — inger den internationella utvecklingen förhoppningar ur finländsk synvinkel. Våra skeppsvarv besitter ett omfattande tekniskt kunnande då det är fråga om selektiv produktion, och deras know-how gör sig gällande bla i korta leveranstider och flexibla program. Om vi dessutom fortsättningsvis förmår hålla inflationen på rimlig nivå, har den finländska varvsindustrin alla möjligheter att hävda sig i en friare marknadssituation. Självklart är emellertid att en okontrollerbar kostnadsutveckling inom näringslivet vid sidan av ofördelaktiga valutapolitiska beslut drabbar skeppsbyggnadssektorn liksom all annan exportindustri obarmhärtigt hårt. MK

FORUM 18/79