Löner och kostnader

Taggar: Teman: löner

34

MN 31 ade radern ”INDUSTRIARBETARNAS GENOMSNITTLIGA REALFÖRTJÄNST synes utvecklas i någon mån gynnsammare än man allmänt antagit.” Denna mycket måttfulla utsaga tål att läsas med eftertanke i en situation då på sina håll inom massmedia och bland politiker — särskilt på ytterlighetsflyglarna — synes råda en tävlan i att svartmåla förhållandena i vårt land, Citat är saxat ur Demari och bygger på statistikcentralens senaste uträkningar om utvecklingen på pris- och lönefronten. Kalla fakta ställs mot det emötionella tyckande, som tex starkt präglat förkunnelsen i vår TV. En återhållsam kommentar, som riktar upprnärksamheten från det ensidiga stirrandet på prisförhöjningarna, förorsakade av den internationella prisuppgången på råvaror (Finland får enligt en nyligen gjord uträkning detta år ro ut med sex miljarder mark mera för råvaror och bränsle än 1973) till de kraftiga löneökningar, som i all stillhet ägt rum och vilka på många områden väl kompenserar de ökade kostnaderna i hushållen.

Demari befinner sig i trovärdigt sällekan: Niälo Hämäläinen gjorde sig till tolk för samma uppfattning redan i slutet av september i ett i offentligheten förbisett tal i Äänekoski och när detta skrivs har även näringsstyrelsen genom egna uträkningar kommit till en liknande slutsats. Ått förutspå realförtjänstens ökning vid årets slut är givetvis ännu för tidigt — statistikcentralen kalkylerar nu med hela 6 2/0. Viktigast är dock, att lönerna i genomsnitt åkt några procentenheter snabbare i höjden än priserna. En annan sak är sedan, att de grupper, som ej fått uppleva någon löneglidning, utan tvivel kämpar med betydande svårigheter.

Det finns alltså inte skäl till pessimism — i all synnerhet som experterna tror att inflationstakten i världen kommer att bromsas av sig själv under 1975.

• mm

VÅRT METALLARBETARFÖRBUND har på grund av ett politiskt tryck från delar av fältet — Outokumpuarbetarna

Löner och kostnade vägrar att bearbeta 15 000 ton chilensk koppar i Harjavalta — gjort en framstöt om en gemensam nordisk bojkottaktion mor Chile. Sveriges LO har dock inte visat någon entusiasm och även svenska Metall andas genom sin internationella sekreterare påtaglig lamhet, försåvitt en sådan aktion inte får alla länder med på saken — erfarenheterna när det gällde bojkott mot Sydafrika avskräcker!

Och alla länder får man synbarligen inte med: På sensommaren kunde vi berätta om rumänernas stort dimensionerade affärstransaktioner med juntan i Chile — med hjälp av västtyska pengar! Allmänt känt är också hur Östtyskland energiskt arbetar sig in på den chilenska marknaden.

Har solidaritetsrörelserna tänkt rikta allvarliga föreställningar och påtryckningar även mot dessa socialistiska stater att sluta med sina besudlade handelstransaktioner? Sådana tecken har åtminstone inte skönjts vare sig i Päivän eller Kansan Uutiset, som mest väsnats om saken.

-” »

FRÅGAN OM den sk allemansrätten flammar upp med jämna mellanrum och har denna sommar varit intensivare än vanligt. Förklarligt, då på grund av stegrad levnadsstandard och förlängda semestrar, vilka propagandan riktigt nog uppmanar att förlägga till hemlandet, en allt större mängd människor vill utnyttja vår natur i rekreationssyfte. Och som bekant är tillgången på kommunala friluftsområden på många håll synnerligen begränsad, inte minst i huvudstadsregionen, Trycket på jordområden i privat ägo, vilka kanske bara delvis utnyttjas av ägaren, ökar särskilt i skärgården, där antalet nöjesbåtar explosionsartat flugit i höjden.

Särskilt vänstern driver på allemansrätten och är kritisk mot dem, som inte entusiasmeras av tanken. Naturligtvis är det beklagligt att många kommuner, inte minst i södra Finland, förfogar över otillräckliga rekreationsresurser — men vem kunde i tiden ana den enorma in flyttning som skett och de behov den skapat!! (Helsingfors stads i tider kritiserade inköp av tex Sibbo Fagerö framstår som ett veritabelt lyckokast!) Tyvärr har en talrik grupp av friluftsentusiaster skapat en ovanligt dålig PR för sina intressen och åstadkommit onödiga friktionsytor med markägare på grund av en håglös brist på ansvar för naturen. Helsingin Sanomat formulerade nyligen drastiskt i ord och bilder de argument allemansrättens motståndare ofta något oartikulerat brukar mumla på: campares nedskräpning och förstörelse av andras markområden. Underlåtenheten att föra bort skräp föreslås visserligen bli straffbar i ett förslag till ny lag, men tror någon det är möjligt att spåra en syndare eller att få skedd skada i naturen ogjord? Redan nu råder ju ett absolut — men helt effektlöst - förbud mot uppgörande av öppen HeSa:s reportage var ett skrämmande belägg på att man ännu ej hos oss är mogen för den frihet under ansvar som allemansrätten innebär. Inte att undra på att jord- och skogsbruksministeriet nyligen ställt sig avvisande till tanken. Det behövs minsann mycken information, tex genom fritidsföreningar och idrottssammanslutningar, för att ändra på attityderna. OO

Cuts

Forum 17/74