Luftskepp till USA-flotta
av Håkan Nylund Forum 1987-13, sida 19, 10.09.1987
Luftskeppen har ofta förutspåtts uppleva en renässans, men de fantasifulla projekten har aldrig fått tillräcklig ekonomisk lyftkraft. Nu ser det ut som de flygande cigarrerna skulle kunna finna en nisch i himlen. Den amerikanska flottan har slutit ett kontrakt med engelska Airship om att bygga en prototyp för ett radarvarningsluftskepp.
AWACS-luftskepp till USA:s flott militära utveckling stannade i mitten av 1930-talet. Katastroferna med zeppelinaren Hindenburg och andra luftskepp minskade radikalt förtroendet för hela konceptet, samtidigt som flygplansteknologin utvecklades så att planen kunde bära allt större laster över längre distanser. En viss utveckling har sedan dess pågått, men projekten har aldrig kommit igång på allvar. De få flygande luftskeppen har främst använts för olika jippon och som flygande reklampelare. Luftskeppen har varit små och tekniskt skäligen enkla mjuka skepp, sk ”blimps” till skillnad från de stora halvstela eller stela skeppen. De mjuka skeppen hålls ihop och får sin form enbart av gastrycket, medan de halvstela och stela har ett ”skelett” som ger dem stadga och form. Trots flygplanens förbättrade prestanda har emellertid luftskeppens förmåga att stanna i luften under långa tidsperioder utgjort ett konkret dragplåster. Den amerikanska flottan har nu beslutat att testa idén med ett luftskeppsburet radarvarningssystem, och slutit ett kontrakt på 170 milj USD om att bygga en prototyp. Kontraktet tog | uftskeppens seriöst kommersiella och
USS Macon var US Navys sista stora luftskepp, som bl a kunde sända iväg och ta emot jaktplan från en hangar i sitt inre. Luftskeppet förliste är 1935.
FRUN, 13/198 hem av det engelska bolaget Airship Industries, som bygger skeppet, och amerikanska Westinghouse, som utvecklar radarsystemet.
Helikopterlandningsplats ovanpå
Flottans luftskepp skall fylla samma funktion som de från NATO-sammanhang och senast Persiska viken aktuella Boeing E-3 Sentry AWACS-planen (AWACS = Airborne Warning and Control System, d v s luftburet varnings- och kommandosystem). Luftskeppen skall sväva över en flotteskader på ca 3 kilometers höjd, och kunna ge varningar mot flyg, ytfartygs- och robotattacker ända ned till låghöjdsmissiler som t ex Exocet, och dessutom kalla på och leda motåtgärder. Radarantennen skall finnas inne i luftskeppets gashölje, och kan därför vara mycket större än antennen på E-3:orna, för att inte tala om antennerna som de hangarfartygsbaserade Grumman E-2 Hawkeyeplanen kan bära. Större antenner ger både längre räckvidd och exaktare information. Luftskeppen skulle bli arygt 120 meter långa — hälften av Hindenburgs och Graf Zeppelins c. 250 m — men mycket större än dagens ”leksaksskepp”. Förutom den stora radarantennen är skeppens största fördel uthålligheten. Luftskeppen planeras kunna operera i över en månads tid. En be sättningsgondol i två våningar skall ge plats både för manöverutrymmen, strids- och spaningscentral och hyggliga utrymmen för besättningen. Luftskeppen kan gå ned på låg höjd och tanka från fartyg, vilker är en teknik som utvecklades med helikopter under Vietnam-kriget, och skall dessutom få en hiss från besättningsgondolen upp till en förstärkt helikopterlandningsplats ovanpå luftskeppet.
Luftskeppet skall drivas av två vridbara motorer, som ger det en hastighet på 30-40 knop. Meda hjälp av en extra motor skall det kunna göra korta accelerationer på upp till 85 knop.
Svagheten är förstås att luftskeppen är långsamma och lockande mål. De måste därför kunna kalla på skydd av jaktflyg från hangarfartyg, vilket dock med tanke på den långa varningstiden knappast blir svårt.
US Navy är ingen nykomling som luftskeppsoperatör. Under 1930-talet opererade flottan två av världens största luftskepp, USS Macon och USS Akron. Skeppen hade bl a en hangar för jaktplan, vilka startade och landade med hjälp av en trapetskonstruktion. Bägge luftskeppen förliste, men under andra världskriget använde flottan små luftskepp för u-båtsbevakning, och de sista ”blimparna” anskaffades så sent som 1960. Fn ingår inga luftskepp i rullorna.
Klipp för Alan Bond
Om prototypen är lyckad kan flottan tänkas beställa upp till 50 skepp, en affär värd uppskattningsvis 3 mrd USD.
Kontraktet kan ge verkligt lyft åt Airship Industries, som hittills mest utmärkt sig för förluster. I fjol gjorde bolaget en förlust på 5,8 milj USD på en omsättning om 9,1 milj USD. I april i år fick bolaget ett kontrakt på 10 milj USD för att’leasa ett luftskepp åt en japansk reklambyrå, men beställningarna har tidigare inskränkt sig til ca ett dussin små skepp för luftfotografering, turistjippon och reklam. Efter ordern från den amerikanska flottan har aktiekursen för bolaget stigit brant.
En av vinnarna är den australiensiska affärsmannen Alan Bond — han som tog Americas Cup av amerikanerna. Bond blev inblandad i bolaget, eftersom dess luftskepp använde samma kompositmaterial som hans vinnande båt, Australia II. Han köpte först 31 procent av aktierna, och kom över 80 procent av aktiestocken för en spottstyver genom att garantera bolagets lån när det höll på att göra konkurs. Bonds nuvarande aktiepott, representerande 48 procent av aktierna, är idag värd ca 80 milj USD, medan hans satsning var bara 15 miljoner!
Enligt Airshios VD Alan G Birehmore är försvarsmakterna i flere andra länder intresserade av bolagets luftskepp. Och efter att luftskeppen fått lyftkraft av militära order är det möjligt att de civila idéerna som lyxkryssare i luften och flygande casinon också kan tänkas flyga. Håkan Nylund 19