Målsättning, det är svårt det

LEDAREN

Forum 6/7 3. 4. 1974

Målsättning, det är svårt det

VILKEN ÄR FILOSOFIN bakom betänkandet, frågade någon, då kommittén för kapitalinkomsternas beskattning offentliggjorde sitt arbete senaste vecka. Frågan förblev obesvarad. Pressad till ett ställningstagande sade dock kommitténs ordförande professor Edward Andersson: ”Skenbara vinster bör inte beskattas”. |

Det är i allmänhet inte så dumt att ha målsättningen klar innan ett syste byggs upp.

FÖRETAG BRUKAR hålla sig med målsättning. Sällan eller aldrig är det den klassiska och i dag ganska orealistiska: att gå med största möjliga vinst. I stället har företagen operationella målsättningar, som i konkreta termer definierar vad orden innebär och vilka åtgärder söm leder till avsett resultat. Det finns naturligtvis också dåliga målsättningar. Papperstigrar och dekorativa floskler, som när man synar dem i sömmarna faller ihop som misslyckade pösmunkar.

REGERINGEN HAR OCKSÅ en mäålsättning, Den finns i regeringsprogrammet. Ibland har dessa program en förvillande likhet med EEC-kommunikéerna, dvs är utslätade till oigenkännlighet för att ge en bild av enighet. Men den nuvarande regeringens program, i synnerhet dess sk tilläggsprotokoll, säger ganska specifika saker om skattereformer.

Regeringens målsättning är att genomföra ett skattereformpaket år 1975. Programmet säger att beskattningen (av fysiska personer) ska förenklas, också det en ganska entydig målsättning. Vidare framhålls att skattefusk bör motarbetas. Men sedan kommer man ut på hal is. Skattereformen bör garantera en ”rättvis” höjning av levnadsstandarden. Endast ”verkliga” inkomster bör beaktas.

HÄR FINNS ANKNYTNINGSPUNKTER till kommitténs uppdrag. Det var tvådelat. För det första att undersöka hur beskattningen av kapitalinkomst kunde. förnyas, så att den på enhetligt sätt drab bar olika kapitalinkomster, investeringsobjekt och finansieringsformer för företagen. För det andra: att göra detta så att det inte märks. Dvs med uppdragsgivarens ord, ”att undersöka hur man kunde ordna en sådan beskattning ifall reformens verkningar på sparandet och kapitalets rörlighet blir så pass skadliga att förutsättningarna för att trygga tillväxt-, struktur- och finansieringspolitiken råkar i fara”. A Uppenbarligen var detta ett alldeles för vidlyftigt uppdrag, och framför allt motsägelsefullt. Vissa av kommitténs idéer har blivit lindrigt sagt nedsablade, också om det inte ens kommer så långt som till konkreta lagtextförslag, utan dessa sägs få anstå tills inkomstbeskattningsreformen av fysiska personer skett, och man fått erfarenheter av den. Delvis var dock förslagen redan på idéstadiet sådana att man baxnade.

VI VET ATT MÅNGA motstridiga krav framförs på hurudan målsättningen för att nytt skattesystem borde se ut — Små inkomsttagare bör skyddas — höginkomsttagare bör få kompensation för utbildning och arbetsinsatser.

— Det måste löna sig att arbeta — arbetslösa bör få socialt stöd — Den offentliga sektorn får inte roffa åt sig för mycket skattemedel — den offentliga sektorn bör stå för ökade sociala förmåner, skolor, pensioner, understöd.

— Skattesystemet bör vara politiskt acceptabelt — systemet måste ”hålla” under en lång tid framåt, under kanske andra politiska konstellationer. Och så vidare.

MEN DENNA BREDSIDA mot sparandet, redan nu strypt av inflationen, är ny och häpnadsväckande. Efter senaste års penningvärdeförsämring fick spararna se sitt kapital minskat i värde med cirka tio procent. På detta vill man då ännu att skatt ska betalas. Det kallas konfiskering. Finns någonstans en sådan målsättning? OO