Månadens person Bengt Holmström

av Janne Salonen Forum 1997-01, sida 24-25, 30.01.1997

Taggar: Personer: Bengt Holmström

BENGT HOLMSTRÖM,

PROFESSOR, MI ”Det centrala är att om vi i Europa inte avreglera och inte gör strukturella förändringar, och inte gör de politiska institutionerna starkare och mera transparenta, så har EMU ingen betydelse. I jämförelse med allt detta är EMU en detalj, en sak man kan göra då man har fått allt annat viktigare till stånd. engt Holmström, professor nationalekonomi i ett av värl dens mest renommerad färosäten inom området, MI (Massachusetts Institute of

Technology) i Cambridge. Massachusetts utanför Boston, är den finlindare som har nått högst i den akademiska världen inom nationalekonomin. Han är fortfarande en ungdomlig person. och har ännu inte fyllt 50 Chan är född 1949). I det debattillfålle som Centralhandelskammaren ordnade i december, då han debatterade EMU med den likaledes briljante Sixten Korkman, hade han framtoningen av en ‘arg ung man". medan Korkman förkroppsligade “etablissemanget.

Också tidigare har Holmström i Finand varit något av en arg ung man. i början av 1990-talet då han som professor vid Handelshögskolan i Helsingfors (samtidigt som han var professor vid Yale) gick ut i från och frispråkig opposition mot den ‘starka markens” politik, som då var den rådande ortodoxin i Finland. Holmström hade fullständigt rätt i att marken borde ha släppts att flyta längt tidigare, men man har intrycket av att vårt etablissemang aldrig riktigt har förlåtit detta. I Finland tycks man inte ha stort behov av att konsultera den man som inom sitt område, nationalekonomin, har nätt världstoppen. Också i CHK:s debattillfälle fick man intrycket att den lilla cirkeln av finfindska nationalekonomer som utgör den självutnämnda nationella expertisen, helst vill hålla den finfändska ankdammen för sig själv, där en ortodoxi alltid härskar, tills den har visat sig misslyckad eller utvecklingen har sprungit förbi den, varefter den ersätts av en ny ortodoxi

Institutionella strukturer

En av Holmströms centrala forskningsomraden är ett som nog borde vara av stort intresse i Finland, nämligen hur de institutionella strukturerna inverkar på nationalekonomin. Detta studium har också givit upphov till det som Holmström var mest kritisk mot i EMU-debatten, nämligen avsaknaden av transparens inom EU-beslutsfattandet, och bristfälligheterna generellt i det som Holmström kallar ”Bryssel”

JS: Den amerikanska tillväxten har nu pågått ganska länge, tror du att den har livskraft att pågå länge till?

BH: “USA:s penningpolitik har varit otroligt framgångsrik. Det är svårt att se om det har varit tur eller skicklighet, men sedan Paul Volcker blev chef för Federal Reserve |den amerikanska cen FORUM NR 1/97

En finländare

Professor Bengt Holmström, MIT på världstoppe tralbanken], från 1980 och framåt, har den varit verkligt framgångsrikt, och både Volcker och efterträdaren Alan Greenspan får nog 10+ för penningpolitiken.

Nu finns inget på horisonten som säger varför tillväxten inte skulle kunna fortsätta. Det som talar för att den kan fortsätta ganska länge är att också den föregående tillväxtperioden varade ganska länge. Tillväxten är också relativt långsam, 2-3 procent; det är en tillväxt som är i takt med produktivitetsökningen och ökningen i arbetskraften”

Tillväxten i USA har vanligen dragit igång den europeiska konjunkturen, men nu har det dröjt väldigt länge.

”Det är självförvållat tack vare EMUprojektet. Vi åkte dit med vår penningpolitik, och Frankrike lider fortsättningsvis och har nu börjat tala om att devalvera, vilket visar hur svårt projektet är. Jag och amerikanska ekonomer allmänt har svårt att förstå varför detta pris skall betalas, och orsaken måste vara poli tisk. Om man ser på det ekonomiskt skulle man aldrig ha skött det så här. Och det är frustrerande att debattera med politiker eftersom de aldrig säger varför det skall skötas just på det här sättet. Det kan i sig vara alldeles vettiga politiska motiv, att Europa skall sammanknytas till en större, integrerad enhet. Men sedan anlitar man ekonomer för att ge alltsammans ett alibi, för att få ekonomer att säga att det är en ekonomiskt vettig linje som har valts.

Jag kritiserar inte EMU som sådant, utan sättet på vilket det skapas. Fas Östeuropa kollapsade och en jättechock kom i vägen så fortsätter man bara som tidigare utan att blinka, Att få en ekonom att underskriva det här som vettigt är fel. och sådant låg bakom min debatt med Finlands Bank i tiden?

EMU - en detalj?

Ganska många amerikanska ekonomer är som du säger kritiska mot EMU. Men är problemet EMU eller djupare europeiska strukturella svårigheter ”Min syn, som troligen reflekterar det allmänna amerikanska synsättet, är att vi inte vet hur bra eller dåligt EMU som sådant kommer att vara. Man ser från [den svenska] Calmfors-rapporten att det är väldigt ambivalent. Man kan säga att det blir svårigheter för vissa företag, för andra blir EMU bra att ha … man kan säga att marknaderna blir mera transparenta, konkurrensen ökar, men ett argument är att det kan bli en ganska inåtvänd marknad. Man kan i oändligheten räkna upp olika faktorer och svaret är att man kan bedöma i vilken riktning de pekar, men storleksordningen har man inget hum om. Nettoeffekten kan vara stor, positiv eller negativ; själv tror jag att den är nära noll. Men i dag kan vi inte säkert säga vilken nettoeffekten blir, positiv eller negativ, eller hur stor den blir.

Varför då ge detta en så hög prioritet och t.ex. låta Frankrike lida i sex år? Svaret måste vara politiskt. Den reeila kostnaden är inte bara att Frankrike och andra länder har det svårt och Europa är i en långvarig recession, utan att en