Märken, medaljer, plaketter på fåfängans marknad
av Bengt Bergman Forum 1974-04, sida 27-28, 06.03.1974
HANGÖ UDD har alltid betecknats som. ett utmärkt område för industriell verksamhet tack vare god fina skeppningsmöjligheter. Västnyland har därtill en industritradition — främst inom järnhanteringen — som sträcker sig bakåt ända till den tid då industrialismen tog sina första stappI dag har järnhanteringen kompletterats med ny industri där vetenskapligt och tekniskt kunnande också spelar en central roll. Många av dem kan betecknas som typiska nyexportföretag. Forum presenterar i detta och kommand byggnadsgrund oc lande steg"in Finland.
nummer fyra företag — svenska Sporrong, konsttarmfabriken Visko, rörproducenten Etna Rör samt medicinfabriken Fermion.
KARAKTÄRISTISKT för det västnyländska industriklimatet är för ögonblicket ett underskott på arbetskraft som flera industrier har svårigheter att häva. Miljövårdsfrågorna står också i blickpunkten och är på allas läppar, inte minst sedan en bred bygdeopinion tillbakavisade Nestes etableringsplaner i Syndalen och sedan de uppseendeväckande cyanidgömmorna i Hangö avslöjats.
Västnyländsk industri:
Märken, medaljer, plaketter på fåfängans markna [a
Elll Kullberg förgyller märken.
Forum 4/74
Märken, medaljer och plaketter tillgrips ofta för att prisbelöna förtjänt folk, för att skapa vi-anda, kanske också för att appellera till den mänskliga fåfängan. Knappar och beslag på tjänstedräkter och uniformer är mera prosaiska. Men en uniform utan något glitter alls är ingen uniform. Bara ett trist tygstycke. Ab Sporrong, ett svenskt bolag, som 1973 inledde produktion i Finland av dylika föremål har under de senaste åren kunnat inregistrera prydliga framgångar inom sin speciella sektor av dekorationsindustrin.
Det bokföringsår som avslutades senaste höst uppvisar en ökning av det samlade rörelseresultatet med över 55 procent och omsättningen steg till inemot 30 miljoner kronor från närmare 26 miljoner kronor året därförinnan. Vinstsprånget var emellertid häftigare — från ca 950 000 kronor året 1971—1972 till närmare 1,5 miljoner kronor 1972—1973. Det köps alltså märken och medaljer i accelererad takt.
Aktiernas nominella värde är 100 kronor, anskaffningsvärdet håller sig runt 200 kronor och dividenden senast var 8.5 procent. Aktieantalet 50 400 fördelar sig på 430 ägare. Moderbolagets aktiekapital är drygt 5 miljoner kronor. Sporrongs själfinansieringsgrad är hög.
Enligt senaste balansräkning som slutar på 18,6 miljoner kronor uppgår de långfristiga inteckningslånen till 560 000 kro nor.
Mäster Henrik var grundaren
Sporrongs verksamhet går tillbaka till 1600-talet och Gamla stan i Stockhol där mäster. Henrik: Grau tillverkad bälten, 1842 övergick företaget till Carl Claes Sporrong och i slutet av seklet inleddes industriell verksamhet i Stockholm. 1964 flyttades tyngdpunkten i verksamheten till Norrtälje. Där har moderbolaget sin hemort och det bolag som senaste år körde igång i Ekenäs sorterar under Norrtälje. Den produktion som hittills skett i Stockholin och i Aarhus, Danmark har nu indragits och överflyttats till Norrtälje och Ekenäs. Sporrong har förutom produktionsbolagen en rad andra dotterbolag i Skandinavien samt i Schweiz och Västtyskland
Vänd 2 med försäljning på programmet och därtill ett par bolag för tillverkning, installation och marknadsföring av myntapparater.
Sporrong har hittills strävat till att bli störst i sin bransch inom Norden och har nu målet inställt på vidare internationella marknader.
Disponenten vid Ekenäs-fabriken Be rtil Berg medger att etableringen i Finland kom till bla som en följd av personalkostnadernas utveckling i Sverige men döljer inte heller att Sporrong vid sidan om den finländska marknaden också vill ha ett gott utgångsläge ifråga om marknader längre österut. Arméer, brandkårer, polisen, andra statliga verk, föreningar av skilda slag har ett ständigt behov av uniformseffekter, märken och beslag. Reklamartiklar som souvenire - har också en bred plats i produktionen.
Det var inte bara de lägre personalkostnaderna och planeringen för inmutning av nya marknader som drev fram etableringen på den finländska sydvästkusten. Tillverkningsprocessen kräver bla studium av arbetsbeskrivningar so " avfattas på svenska samt gravering p svenska — en stor del av Ekenäsproduktionen sänds över till Sverige i detta skede — varför det var viktigt att kunna anställa svenskspråkig personal.
Ekenäs stad förband sig att bygga en fabrikshall för uthyrning till Sporrong och i denna hall arbetar nu företrädesvis svenska anställda i en industribransch där handarbetet spelar en väsentlig roll. Av de i dag 46 anställda är endast 11 manliga.
Arbetsstyrkan
Hela Sporrong-koncernen anställer ca 400 personer och efter att den planerade utvecklingen skett i Ekenäs väntas ar 2 100 personer .
betsstyrkan där stiga till inemot 100 personer. Sporrong har kontrakt med Ekenäs stad enligt vilken fabrikshallen om 750 kvadratmeter skall byggas ut lika mycket till.
Disponent Berg konstaterar att bolaget i Ekenäs inte haft svårigheter att få personal trots att Västnyland nu överhuvudtaget haft ont om arbetskraft. De nya lokaliteterna gör sitt till, likaså att arbetet är lätt och rent. Viktigast är framför allt att här inte förekommer skiftarbete vilket gör det möjligt att hålla kvar den kvinnliga arbetskraften. I löneavseende följs kollektivavtalet inom metallbranschen.
Hantverket dominerar
Tillverkningen av märken, medaljer och andra prylar är en process med många moment har därför karaktären av hantverk. Beställningsseriernas storlek är avgörande för hur automatiken kan utvecklas. Men i princip gör Sporrong tom ett märke om så skulle önskas.
Serier på 300—1 500 märken gör det lönsamt att tillverka de stansar och skärande verktyg som behövs för utformningen av produkten. Sedan märket präglats av Outokumpu-koppar ytbehandlas det enligt kundens önskan, exempelvis med lack eller emalj. En serie om 19000 emaljerade märken. betecknas som en stor-serie, likaså en serie om 10 000 lackerade märken. En exklusivitet är Sporrongs samlarmedaljer som präglas i begränsad upplaga i platina, guld, silver eller brons. Vid utformningen av dessa medaljer har man under senaste tid flitigt utnyttjat de finländska konstnärerna Kauko Räsänen och Raimo Heino.
Rent industriell är tillverkningen av bilemblem för exempelvis Saab, Volvo samt britiska Leyland.
De stansar som utnyttjas i präglingen tillverkas av egna stansgravörer i Sverige vilka fått sin utbildning av bolaget. Överhuvudtaget finns all erforderlig knowhow inom boleget. Nu har Sporrong också inlett samarbete med finländska gravörer.
Sporrong använder i sina ytbehandlingsbad syror och också en del cyankalium och det fälls också ut rester av tunga metaller i avgiftningsanläggningen som installerades senaste höst och som nu trimmas, Under inkörningsskedet körde Sporrong, Ekenäs utan denna anläggning och utnyttjade kalksten för reningen.
Nu neutraliseras gifterna och metallresterna återvinns i sedimenteringsbassängen. Spillvattnet går alltjämt ut i Pojo-viken men utsläppet skall förenas med stadens avloppsnät som utmynnar i det kommunala reningsverket. De lokala hälsovårdsmyndigheterna har hållit ögonen på Sporrongs spillhantering. Men vattenkonsumtionen vid fabriken är av rätt anspråkslös natur, endast 12 kubikmeter per arbetsdag, inklusive sanitetsvattnet.
Tyngdpunkten på beställningar
Sporrong säljer via egna försäljningskontor samt agenter och håller sig med ett litet sortiment lagervara. Tyngdpunkten ligger på beställningsarbetena. Transporten av de i Ekenäs producerade varorna sker med lastbil och färja till Norrtälje. Ett försök gjordes med posten men det visade sig att denna finländska serviceinrättnings kapacitet var helt i underkant. Det tog två veckor att få över ett paket från Finland till Sverige (Bengt Bergman) OO
Forum 4/74