Marknadsområden i Norden

Taggar: Teman: marknadsområden

Marknadsområden i Norde munblocket är den minsta enheten i samtliga länder.

omfattar en huvudort med dess naturliga handelsomland. Kommunen el

Gemensamt för de ekonomiska regionerna i Norden är att de är funktionella er kom För allt fler företag blir det naturligt att se på hela Norden so hemmamarknad. Men för att kunna göra det på ett effektivt sätt SA | behövs regionala marknadsdata från alla länderna i stora ss of Å | mängder. Vilka informationer finns att få? FORUM har frågat ; LU . arr , a - . CN ekon.lic. Bengt Söör, direktör för Marknadsplanering AB, ett oc | i ac : . ; i företag inom Gumeelius-koncernen med dotterbolag bl.a. i Hel- IN OÖSSSN i : sc - AY singfors, Oslo och Köpenhamn. re SN N i N >, Nys >” ] Utvecklingen mot en samordnad marknadsföring i hela Nor- = Utöver den administrativa indelningen i kommuner och län ; ” i ” i den har accelererat starkt under senare år. Allt oftare upp- (amt, fylken) finns det numera både i Danmark, Finland, Hj i i fattas den nordiska marknaden som en enhet och allt fler före- Norge och Sverige tillgång till regionindelningar, huvudsak- El 3 | N tag organiserar bearbetningen av samtliga nordiska länder ligen utarbetade från marknadsgeografiska eller ekonomisk- é ss H > efter enhetliga riktlinjer och under gemensam ledning. För «geografiska utgångspunkter. I varierande utsträckning finns / 2 N utomnordiska företag är det också i många fall naturligt att = också från marknadssynpunkt intressant statistisk information Md 69 MN y : behandla Norden som ett marknadsområde. med fördelning på respektive regioner. (” 7 NY Lä i Som en självklar följd av den här utvecklingen kommer ett 44 : 4 I i påtagligt behov av en samordnad regional planering och Danmark: 44 handelsområden I MV : Kontroll v id all marknadsbearbetning i de pordiska länderna. Regionindelningen i Danmark bygger på en av Det statistiske / a lil s infor natio ara delar och lä tad att kunna a tån departement 1959 genomförd undersökning av tätorternas ; ed 65 42 [4 - En . S olika informationsunderlag och likartade normer vi handelsrelationer med kringliggande kommuner. 1200 detalj- M i e bedömning av regionala marknadsförutsättningar och fast- handelsföretag intervjuades om kundkretsens geografiska ut- 42 N på ställande av regionala försäljningsmål sträckning för ett antal urvalsvaror. ps Å så 3 N e distriktsindelning och planering av det personliga försälj- Med anledning av undersökningsresultaten har landets kom- é NN ningsarbetet muner fördelats på 44 handelsområden, varav 25 delats upp T - - 2 > + regional organisation av den fysiska distributionen ytterligare i tillsammans 68 handelsdistrikt. Minsta geogra- 42 q 200 e reklam- och mediaplanering fiska enhet är kommunen. Tidningsspridningen redovisas även 4 ) 63 ; e kontroll av reklameffekt och försäljningsresultat. på 11 tidningsområden. 34 3 60 ” 2 / Forts. på sid. 32 X i 59 2 G 33 «4 H se / . | NN 1& Få Nordens ekonomiska regioner 3 NN 44 Zz HUVUDKARTAN: Jos 37 8 vw tidningsområden i Danmark e ekonomiska regioner i Finland e 15 c i handelsområden i Norge e blockregloner i Sverige 16 I SPECIALKARTAN: j 32 » vi handelsområden i Danmark 32 58 12 SN DANMARK: 34, Sunnmere, 41. Romsdal og Nordmere, 42. Ssndre Trendelag, kd CC ” st 4 1. Köpenhamn, 2. Frederikssund, 3. Helsingor, 4. Hillered, 43. Nordre Trandelag, 44. Sendre Nordland, 51. Vestfjorden, 18 - ja VO 2 i 5. Holbek, 6. Kalundborg, 7. Kege, 8. Nestved, 9. Ringsted, 52. Nordre Nordland og Sendre Troms, 53. Nordre Troms, 1 vå 3 d 10. Roskilde, 11. Slagelse, 12. Stege, 13. Vordingborg, 54, Finnmark. 18 Fur 26 v 7 14. Maribo, 15. Nakskov, 16. Nykeping F, 17. Bornholm, I 17 as 45 1 18. Assens, 19. Fåborg, 20. Nyborg, 21. Odense, 22. Svendborg, SVERIGE: 22 2 6 224 23. Esbjerg, 24. Fredericia, 25. Frederikshavn, 26. Haderslev, 1. Stockholm/Södertälje, 2. Norrtälje, 3. Enköping, 4. Uppsala, 34 40, 10 5 27. Herning, 28. Hjerring, 29. Holstebro, 30 Horsens, 31. Kol- 5. Nyköping, 6. Katrineholm, 7. Eskilstuna, 8. Mjölby/Motala, 57 339 5 ding, 32. Nykebing M, 33. Randers, 34. Silkeborg, 35. Skive, 9, Linköping, 10. Norrköping, 11. Jönköping, 12. Tranås, 13. 35 8 37 43 36. Senderborg, 37. Thisted, 38. Tender, 39. Varde, 40. Vejle, Eksjö/Nässjö/Vetlanda, 14. Värnamo, 15. Ljungby, 16. Växjö, Vd ? 41. Viborg, 42. Åbenrå, 43. Ålborg, 44. Århus. 17. Västervik, 18. Hultstred/Vimmerby, 19. Oskarshamn, 20. 33 12 Nn Kalmar/Nybro, 21. Visby, 22. Karlskrona, 23. Karlshamn, 24. 3 7 FINLAND: Kristianstad, 25. Hässleholm, 26. Ängelholm, 27. Hälsingborg/ 13 28 2 “sr ] 11. Nyland, 12. Egentliga Finland, 13. Åland, 14. Satakunda, Landskrona, 28. Malmö/Lund/Trelleborg, 29. Ystad/Simrishamn, 32 14 29 + 15. Södra Tavastland, 16. Tammerland, 17. Sydöstra Finland, 30. Eslöv, 31. Halmstad, 32. Falkenberg/Varberg, 33. Göteborg, bd 19. 34 jaa 21. Mellersta Finland, 22. Södra Savolax, 23. Norra Savolax, 34. Uddevalla, 35. Trollhättan/Vänersborg, 36. Borås, 37. Lidkö- 37 Cs 18 2 4 24. Norra Karelen, 31. Södra Österbotten, 32. Mellersta Öster- ping/Skara, 38. Falköping, 39. Skövde, 40. Mariestad, 41. Kristi- 9 20 2 2 botten, 42. Kajanaland, 43. Lappland. nehamn, 42. Karlstad, 43. Säffle/Amål, 44. Arvika, 45. Örebro, 7 5 - 40 895 io l 46. Karlskoga, 47. Lindesberg, 48. Västerås, 49. Köping, 3 25 231 22 3 NORGE: 50. Fagersta, 51. Sala, 52. Borlänge/Falun, 53. Avesta/Hedemora, 10 27 2 27 - uf? ; 11. Bstfoldbyenes, 12. Oslo, 13. Midtre og Nordre Hedmark, 54. Ludvika, 55. Mora, 56. Gävle/Sandviken, 57. Bollnäs/Söder- 25 3 8 14. Gudbrandsdalen, 15. Vest-Oppland, 16. fBvre Buskerud, hamn, 58. Hudiksvall/Ljusdal, 59. Sundsvall, 60. Härnösand/ v 28/ 29 26 9 Ya 17. Nedre Buskerud, 18. Vestfoldbyenes, 19. Telemark, 21. Gstre Kramtors, 61. Sollefteå, 62. Örnsköldsvik, 63. Östersund, s 3 38 Lar Serlandet, 22. Vestre Serlandet, 31. Sendre Rogaland, 32. 64. Umeå, 65. Skellefteå, 66. Lycksele, 687. Piteå, 68. Luleå/ Su (3 16, Nordre Rogaland og Sendre Hordaland, 33. Midtre Vestlandet, Boden, 69. Haparanda/Kalix, 70. Kiruna/Gälllvare. OO : GQ 30 e Forum 12/70 Forum 12/70 3

Finland: få regioner

Regionindelningen i Finland går tillbaka till ett icke förverkligat förslag till ny länsindelning från mitten av 50-talet, som i sin tur utgjort underlag för Riksplaneringsbyråns uppdelning i ekonomiska områden, Statistiska centralbyrån beslutade 1958 att använda denna regionindelning i sin statistikproduktion.

Även den finländska indelningen går ut från kommunen som den minsta regionala enheten och innebär en omgruppering av kommunenheterna efter ekonomiska grunder och med tillämpning av ett modifierat influensområdestänkande. Jämfört med de övriga nordiska länderna är regionerna i Finland relativt få, sammanlagt bara 16. Genom modifieringarna i indelningen har de olika regionerna inte alltid byggts upp kring en enda dominerande centralort utan rymmer i flera fall ungefär likvärdiga, konkurrerande huvudorter. En annan regionindelning som används av Sales Managers Manual omfattar 19 regioner. Denna indelning, som ursprungligen härrör från 1951, bygger bla på Alko Oy:s statistik, tidningsspridning och befolkningsuppgifter. Den nu aktuella publikationen (1969) är den sjätte som utgivits med. detaljerad information om befolkning, inkomster, bilar, bostäder, handel, industri etc.

Norge: väl differentierat

Den första indelningen av Norge i handelsområden fastställdes 1956. Efter revisioner vid två olika tillfällen har Statistisk sentralbyrå senast presenterat Standard för handelsområden med utgångspunkt från kommunindelningen den 1 januari 1968.

Den norska indelningen bygger på uppgifter om den inhemska varuomsättningen, befolkningsfördelningen och kommunikationsförhållandena. Statistisk sentralbyrå har därutöver myndigheter och lokala näringsorganisationer.

Den nu gällande standarden omfattar 23 handelsområden, vilka i sin tur innehåller 105 handelsdistrikt. Dessutom är handelsområdena sammanslagna i fyra handelsfält, Ostre, Vestre, Midtre och Nordre. Minsta geografiska enhet är kommunen. I början av 1969 har Fellesrådet for Markedsforing för första gången givit ut publikationen »Norske markedsdata» där all tillgänglig regionindelad statistisk information om den norska marknaden finns samlad.

Sverige: 70 blockregioner

Den första regionindelningen från marknadssynpunkt i Sverige gjordes 1932 i tidskriften Affärsekonomi (Rilton: Den svenska marknaden i 44 naturliga handelsområden). Redan året efter kunde Affärsekonomi publicera resultaten av professor Gerhard Törnqvists utredningar om dagspressens. geografiska spridningsförhållanden, varigenom tidningsspridningsområdena skapades. Under mer än tre årtionden har TS-områdena varit den i näringslivet mest kända och i praktiken mest använda icke-administrativa regionindelningen. Affärsekonomi publicerade under en lång följd av år olika slag av ekonomisk statistisk information, fördelad på TSområden, Sedan 1960 utgör emellertid den årligen utkommande »RS Marknadsstatistik> den huvudsakliga källan för regionindelad marknadsstatistisk information i Sverige. Utgivare är Tidningsstatistik AB genom dotterbolaget Reklamstatistik AB.

Indelningen i TS-områden skedde med dagspressens spridningsdata som enda måttstock för centralortsurval och områdesgränsdragning. Överensstämmelsen mellan TS-områdena och egentliga handelsområden har emellertid länge varit förhållandevis god.

I början av 1960-talet blev en revidering av tidigare ‘regionindelning ytterligt angelägen. Skälen var förutom rent praktiska och ekonomiska, dels tillkomsten av de nya kommunblocken 1964, dels den omständigheten att TS-områdena 3 allt större utsträckning kommit att förlora sin karaktär av marknadsområden från mera allmänna utgångspunkter.

Efter ett omfattande utrednings- och förhandlingsarbete kunde Statistiska centralbyrån 1966 fastställa den nya blockregionindelningen som omfattar 70 regioner. Indelningen bygger i första hand på de tidigare A-regionerna och innebär kompromisser beträffande urvalet av centralorter. De 282 kommunblocken är minsta enheter. Tidningsstatistik AB har från 1967 anslutit sig till det nya systemet vid sin redovisning av marknads- och mediadata.

Funktionella regioner

Kartan på s. 31 ger en samlad bild av de fyra ländernas regionindelningar. Gemensamt är framför allt att regionerna är funktionella och omfattar dels en ort som fungerar som huvudort för sin egen och den omgivande traktens befolkning, dels det område som har orten som sin huvudort (med vissa avvikelser i Finland). Gemensamt är också att kommunen (kommunblocket) är minsta enhet i regionens uppbyggnad. Metoderna vid urvalet av centralorter är likartade men långt ifrån enhetliga, vilket bla medfört att betydande variationer finns länderna emellan i regionernas genomsnittliga folkmängd och antal även om man tar hänsyn till olikheterna i de totala invånarantalen. Danmarks och Norges regionindelning erbjuder fördelen av regioner på två nivåer, handelsområden och handelsdistrikt. I Finland och Sverige finns däremot inte denna differentiering.

Publiceringen av den alldeles övervägande delen av data sker i Sverige genom Tidningsstatistik AB. Efter blockregionindelningens tillkomst kan man räkna med att även Statistiska centralbyrån allt mer kommer att använda blockregionen som redovisningsenhet.

I både Danmark, Finland och Norge, där regionindelningen utvecklats av de statliga statistikproducerande myndigheterna, sker större delen av publiceringen av regionindelad information i samma myndigheters regi. Undantag: spridningsdata för dags- och veckopress.

Tillgänglig regionindelad statistisk information utgår dels från kontinuerligt ofta årligen insamlat datamaterial, dels från statisttska undersökningar genomförda med längre tidsmellanrum. Information av den förra typen, exempelvis uppgifter om folkmängd, hushåll, inkomster och medias spridning, finns i stort sett tillgänglig för de allra senaste åren i alla länderna. Information av den senare typen, som tex hämtas från folkoch bostadsräkningar, företagsräkningar eller jordbruksräkningar, kan ofta finnas med olika aktualitet i de olika länderna.

Utöver de data som finns publicerade efter regionindelning är det i samtliga länder i viss utsträckning möjligt att genom bearbetningar av data, primärt redovisade per kommun (kommunblock), få fram ytterligare regionindelad information för speciella önskemål.

Fint arbetsinstrument Regionindelningarna utgör tillsammans ett värdefullt arbetsinstrument vid all marknadsplanering i Norden. Från praktiska synpunkter måste fördelarna anses väl uppväga de nackdelar som det av rent principiella skäl innebär att utgå från något olikartade normer i de enskilda länderna.

Det senaste årtiondet har överhuvudtaget inneburit en utveckling mot betydande förbättringar av underlaget för planering av regional marknadsbearbetning i de nordiska länderna. Samtidigt förefaller en enhetlig regionindelning och en enhetlig redovisning av marknadsstatistisk information vara tämligen avlägsen. Vad man emellertid gärna skulle vilja se förverkligat är dels en utveckling av regionindelningen i Finland mot ett något ökat antal mera renodlat funktionella re.gioner, dels en utveckling mot en mera mångsidig och mera samordnad redovisning av data i alla de fyra länderna.

Forum 12/70