Måttlig uppgång - men inflationen fortsätter
av Nils Meinander Forum 1973-20, sida 17, 19.12.1973
Sifferlek för 1974:
Måttlig uppgång — men inflationen fortsätter
När Forums läsare spådde år 1974 talade alla om Krisen. De flesta trodde på stora förändringar. Däremot bygger fyra av de fem ”Institutionella” prognosmakare vi vänt oss till på modeller som inte har plats för dramatiska och djupgående förändringar. Det blev prognoser med förbehåll. Nils Meinander kom menterar. Finans- 3 SparbanksTTT”) ministeriet G. Mickwitz ETLA?) förbundet 1. BNP ökning 4,5 Ya 4,5 “I 3 70 3.5 “0 4.0 70 2. Inflation — — 16 2/9 B Yo 10 Va 3. Arbetslöshet 2.3 “/o 270 2.5 Va 2.3 Va 2.4 “/o 4, Realinkomstökning 4.0 9 3 2.0 Yo 3.0 “/o 3.0 “/o 5, Industriproduktlonsökning 6.0 “/o 6 9/0 3.0 Yo 5.0 9/a 6.0 “7/0 6. Industrins investeringar 8.0 “/o 10 0 10 a 10 7/0 10 “fo 7. Inlåning + 13/0 — + 15970 +15 Ya + 14 “70 8. Konsumtionspris 6 9. — 182) (Jfr. 2) 1705) 9. Bostadsbyggen +5 9/0) 67 000 70 000 +2 2/05) 60 000 10. Betalningsbalans -—2000 milj. —2500 milj. 1800 milj. — 1.450 milj. — 1.500 milj. 11. Lantbruksproduktion —1 “/0 —L “fo —1 “0 —1 Yo +0 Y 1) dec. 73—dec. 74, ?) 65.500, ?) dec. 74 (1967 =100), “) levnadskostnadsindex, “) 63.500 4) dec. 74 (1967=100). Månadsmedeltal 7) TTT = Työväen Taloudellinen Tutklmuslaitos 3) ETLA =
Elinkelnoelämän Tutkimuslaitos
Redaktionen har bett mig kommentera dessa fem prognoser för folkhushållet Finland för år 1974. De är egentligen: sex, då Finlands Bank i stället för ett svar på enkäten meddelat att ”sällan bankens och finansministeriets prognoser så väl stämt överens som för år 1974”. Svaret kan väl tolkas så att bankens uppfattning ligger nära ministeriets, fastän det förblir oklart hur nära, Min avsikt är inte att presentera mina egna siffror, inte ens att tippa vem som kan väntas komma verkligheten närmast. Bruttonationalproduktens ökning i reala termer väntar ministerier och TTT att blir ungefär densamma som i år eller 4.5 9/0, medan Sparbanksförbundets expert anger 4.09/0, ETLA inte tror på mera än 3.59/0 och Gösta Mickwitz nöjer sig” med 3.09/o, Skillnaderna är inte stora. Samtliga prognosmakare räknar med att lantbruket skall gå tillbaka med 1 “/o, med undantag för Sparbanksförbundet som hellre säger + 0. De högre procenterna för hela BNP förklaras av större optimism med hänsyn till industrins resultat. Mest pessimistisk är i det avseendet Mickwitz, men han skattar i stället bostadsbyggandets insats högst av alla.
Forum 20/1973
Reallöneökningen är störst hos TTT. Då kalkylerna inte bygger på ren matematik allenast utan olika moment av subjektiv skattning kommer in, är det kanske inte överraskande att FFC:s experter här kopplat in det starkaste önsketänkandet.
Det måste vara särskilt svårt att ställa en prognos på inflationsutvecklingen. Både punkterna 2 och 8 skall belysa saken. Ifråga om den fötra är det osäkert om svaren gäller samma mått. De 16 procent som Mickwitz anger faller i varje fall i ögonen. Här vågar man förmoda att de institutionella: prognosmakerna tagit stor hänsyn till de psykologiska konsekvenserna av alltför pessimistiska framtidsperspektiv. För de inkomstpolitiska överläggningarna kan det ju inte vara hälsosamt om sakkunskapen räknar med en mycket kraftig inflation under nästa år.
Mest pessimistiskt ifråga om betalningsbalansen är ministeriet, som räknar med ett underskott om 2!/2 miljard, medan ETLA tror att 1.45 mrd är nog. TTT, Sparbanksförbundet och Mickwitz ligger däremellan. Här är det intressant att notera att Finlands Bank synbarligen delar ministeriets djupa pessimism.
De institutioner som sysslar med prog noser har i regel byggt upp en modell med många variabler som avser att återspegla hela folkhushållet. De har studerat relationerna mellan dessa variabler sådana det historiska förloppet presenterat dem. Vissa av variablerna antas sedan få andra värden under prognosperioden. Inkomstpolitiken får tex ett bestämt innehåll, den utländska konjunkturen ett bestämt förlopp. Så ger matematiken besked om hur övriga variabler förändras som ett resultat av detta. Den som länge följt med hur de olika variablerna beter sig och funderat över deras sammanhang utvecklar sin intuition för vad som kan hända. Gösta Mickwitz, som ända sedan 1948 sammanställt och kommenterat Mercators index, söker synbarligen blotta framtiden med mindre ambitiösa metoder, men hans gissningar behöver inte för den skull slå mera slint. Det finns en specialtyp av medborgare som det tillkommer att rent yrkesmässigt ständigt sträcka sina känselspröt mot framtiden för att få klarhet i det som ingen kan veta, de praktiska affärsmännen. När inga oförutsedda, djupgående och dramatiska förändringar är troliga, då kan man räkna med god precision i. de matematiska modellbyggarnas prognoser. Revolutioner av olika slag kan ännu inte programmeras med ADB. Sällan har det väl varit så svårt som nu att lätta på förlåten. Redan inkomstpolitiken är just nu i sin följande rond svårgripbar. Men ännu omöjligare är att till sina verkningar förutbestämma energikrisen. TTT har uttryckligen som utgångspunkt angett antagandet att oljeexportbegränsningarna inte fortgår in på år 1974. Det är rimligt att anta att också de andra i enkäten outtalat nöjt sig med samma förenklig eller åtminstone avstått från en utarbetad prognos om vad denna störning kan leda till. Sifferleken för nästa år blir ovanligt knepig. Men jag skall ändå inte vara så banal att jag slutar med att citera nationalekonomernas paradklyscha om svårigheten att spå, — särskilt om framtiden,
Nils Meinande 17