Med europabanken som insats
av Henrik Slotte Forum 1992-03, sida 12-13, 12.03.1992
Taggar: Teman: centralbank
Lyonvill. gärna: bli. säte för. Europabanken;
Text: Henrik Slotte (Lyon) Foto: Johanna Vesterine — men har degraderats till en teknisk ”hjälpbörs”, för den stora Parisbörsen.
Däremot har Lyon en historia som bankstad. som kan ge vissa extrapoäng och renommé som en säker och diskret stad för stora penningaffärer.
Lyons storhetstid som finanscentrum går tillbaka till 1400-talet, då en börs enligt modern version grundades och effektivt konkurrerade med Geneve. Ännu idag omnämner man gärna att den mäktiga familjen Medici år 1466 lät flytta sin bankfilial från Gentve till Lyon. På nytt blir Lyon en intressant bankstad i slutet av 1800talet, då dess position som sidenhandelns metropol lockar till sig utländska banker och leder till etablerandet av Credit Lyonnais. Banken är idag en av de verkligt stora i vår världsdel.
Internationell stad
Dagens Lyon är väl mest känt som Frankrikes bästa matstad och för att
MED EUROPABANKEN SOM INSATS
London, Frankfurt, Amsterdam, Barcelona, Manchester, Bryssel, Lyon. Listan är lång över europeiska storstäder som vill ta emot den blivande europeiska centralbanken.
m man ser på meriter i penning- och bankkretsar borde Frankfurt vara klar favorit men då man talar om en centralbank för EG. talar man om tolv länders vilja eller ovilja att fatta ett gemensamt beslut. Lyon ser sin stora chans i att vara alternativ till ett tyskt värdskap, och betonar stadens geografiska position, mitt i den Europeiska Gemenskapen.
— Vi vet redan nu att vi har de sydeuropeiska ländernas stöd, berättar direktör Robert Maury i Lyon. — Flera länder vill undvika en tysk dominans inom vår europeiska ekonomi. och då kommer Lyon att vara ett utmärkt alternativ.
Lyon vill kandidera
Direktör Maury arbetar inom ADERLY, en organisation som utvecklar näringslivet i Lyon-trakten. och just nu har han fullt upp med att åka land och rike runt för att presentera stadens kandidatur för Europabanken,
Staden Lyon, vid floderna Rhöne och Saöne i sydöstra Frankrike är väl inte den första stad man kommer att tänka på då det blir tal om banker och Frankrike.
— Det är uteslutet att en huvudstad skulle få ta emot Centralbanken, sä 1 ger direktör Robert Maury, och viftar så elegant bort alla rykten om en eventuell rivalitet mellan Paris och Lyon…
Däremot utesluter han inte en gentlemen’s agreement med tyskarna, som skulle innebära att den egentliga bankledningen kommer från tyska bankkretsar. men själva Centralbanken placeras i Lyon.
— Då det blev klart att fransmannen Jacques Attali blir chefdirektör för EBRD, var det logiska beslutet att själva banken placeras i ett annat land. Banken öppnade som bekant sitt huvudkontor i London i fjol.
Sovande börs
Som bankstad är dagens Lyon inte i division I. och har tidigare haft problem med att få utländska banker att trivas.
— De amerikanska storbankerna kom till Lyon, stannade några år, men tog sedan och packade ihop och åkte hem. Idag är det de italienska bankerna som flitigt öppnar filialer i Lyon, berättar professor Yves Romanet vid lokala handelshögskolan ESC.
Stadens börs hade ännu under mitten av 80-talet rykte om sig att vara en dynamisk börs för det rika området Rhåne-Alpes. Idag finns nog börse ha tagit emot Interpols nya högkvarter. Utländska företag finns förvisso, men någon internationell stad skall man knappast kalla Lyon.
— Man bör se skillnad på städer som New York, Tokyo. London, Paris som är världsstäder av tradition och sedan storstäder med en internationell inriktning, säger direktör Maury.
De facto tror man i Lyon att det vore något av ett plus för bankfolk att kunna samlas och arbeta i en miljö, där tempot inte är så hetsigt som i de verkliga världsstäderna.
Enligt Robert Maury kommer beslutet om den europeiska centralbankens placering att fattas år 1993. Med andra ord är det lobbyverksamhet för hela slanten bakom bankkulisserna. Enbart för år 1992 har man en budget på 1,5 miljoner FRF för att presentera kandidaterna.
— En dylik presentation kan inte basuneras ut som varor på en marknad, anser direktör Maury. — Det gäller att med rätt taktik närma sig de egentliga beslutsfattarna.
Barre med igen
Taktiken för lobbyarbetet lär i huvuddrag följa två spår. En kommitté med ansedda experter står som värd för seminarier och power lunches för utvalda påverkare.
Något förvånande är kanske att Raymond Barre kallats in som grå eminens och galjonsfigur för projektet. Mest känd är denna Lyon-politi 3/1992 F RU ker och professor i nationalekonomi från sin period som premiärminister i Valéry Giscard d"Estaings regering på 70-talet. Men Barre har garanterat kontakter till ledande politiska och ekonomiska kretsar i Europas storstäder.
Det andra sättet att bädda för ett gott mottagande för kandidaturen är att grunda pro-Lyon kommittéer i viktiga städer. I Bryssel, London, Barcelona. Rom, Aten, Lissabon och Milano sitter kommittéer och talar sig varma för Lyons kandidatur och utmärkta restauranger. Till kommittéerna har man samlat både fransmän som är inkopplade i områdets näringsliv och därtill lokala påverkare, som kan räknas till Frankrikevänner.
Påfallande är att de tyska städerna lyser med sin frånvaro.
— Tyskland är något blockerat, kunde man väl säga, är direktör Maurys kommentar. Enligt honom är Tyskland så enat bakom Frankfurts kandidatur, att det vore onödigt att göra sig besväret.
Kohandel om Centralbanken
Enligt de uppgifter som nu föreligger skall beslutet om bankens placering fattas år 1993. Redan följande år skall banken starta med en personal på ca 60, men under namnet Europas Monetära Institut. Från år 1997 räknar man med att 250 anställda sitter i Centralbankens huvudkontor. och under nästa årtionde kan antalet öka till 1 000.
— Det blir nog fråga om hygglig gammaldags kohandel, säger Svend Lykke Larsen, dansk handelsattaché i Lyon. Larsen bekräftar att alla EGländer har sina egna ambitioner beträffande EG:s prestigefyllda institutioner — så också Danmark.
— Det viktiga för Danmark är att få stå som värd för EG:s miljöforskningsinstitut, säger attaché Larsen. — Om det sedan gäller för oss att rösta på Lyon i Centralbanksfrågan. kan det väl hända att det sker om det gagnar vår sak.
Något förvånad säger han sig vara över att Lyon så starkt kör sin kandidatur. trots att staden inte har banktraditioner såsom andra storstäder. Men Lyon är nog ännu med i spelet.
— De tunga kandidaterna på slutrakan torde vara Amsterdam. Frankfurt och Lyon. säger han.
I slutet av februari fick Lyon en extra fjäder i sin internationella hatt, då Europas TV-bolag beslöt att Euronews placeras på Saöne-flodens högra strand. Omedelbart tolkade man beslutet som ett gott tecken för värdskap av ännu viktigare institutioner. LJ
FRUN, 3/1992
Mediaproffs ny industribas
Text: Janne Salone et mest intressanta med VVD
Johannes Koromas utnämnin till ny VD för industrins sammanslagna centralorganisation, som fortfarande i skrivande stund saknar namn, är hans bakgrund. Han har nämligen inte en industriell bakgrund, utan är egentligen närmast ett mediaproffs: nyhetschef vid Helsingin Sanomat 1965—73 och chefredaktör för Uusi Suomi 1976—1989.
Att en man med Koromas erfarenhet utnämns till industrins främste representant som VD för det blivande superförbundet är i högsta grad ett tidens tecken, och hade väl tidigare varit en omöjlighet.
Motsvarande bevis på den oerhörda vikt som information och kommunikation har i dagens värld är förre TVredaktören Pertti Salolainens val till ordförande för Samlingspartiet. Det suveräna exemplet på kommunikationens betydelse i dagens värld var givetvis Ronald Reagans val till USA:s president: hans främsta styrka låg i hans skicklighet som kommunikator, och kallades också av medierna ”the Great Communicator”, den store kommunikatorn. På motsvarande sätt kan man se de svårigheter på liknande poster som personer med dåliga kommunikationstalanger har haft.
I dagens värld är kommunikation nyckeln till makt: den som lyckas förmedla sitt budskap till sin målgrupp har makten i samhället.
På sätt och vis är det naturligt att industrins nya superförbund väljer ett mediaproffs till sin första VD: detta förbunds främsta uppgift är att kommunicera: att föra fram industrins synpunkter till politiska beslutsfattare och mera allmänt att förmedla dem till allmänheten.
Denna senare uppgift har blivit allt mera viktig och krävande under de senaste decennierna, allt eftersom en mindre andel av befolkningen fått sitt levebröd direkt från industrin. Detta har lett till att industrins behov, allt från kärnkraft till tunga långtradare på landsvägarna, har mött en allt mindre förståelse bland allmänheten.
I Sverige sågs situationen på arbetsgivarhåll vara så alarmerande, att man började tala om att Sverige höll på att avindustrialiseras. Insikten om att befolkningens ökande oförståelse för nä ringslivets behov höll på att undergräva industrins verksamhetsförutsättningar. gjorde att SAF i Sverige har haft massmediekampanjer där målsättningen har varit att informera allmänheten om industrins och näringslivets grundläggande betydelse för samhället.
Också 1 Finland blev näringslivet oroat av den ökande oförståelsen bland allmänheten och i synnerhet bland ungdomen: numera är satsningen på information till ungdomen om näringslivets villkor och betydelse för landet en permanent operation. Och det måste den vara, eftersom varje generation behöver denna information.
Näringslivet i Finland har inte gått ut med en informationskampanj på bredare front, riktad till allmänheten, på samma sätt som SAF i Sverige, även om bristen på realism var minst lika stor hos oss under boomens år. T ex skogsindustrins existens ifrågasätts ständigt av många, trots att den har en så central betydelse för landet och för allas vår välfärd.
Genom lågkonjunkturen anser industrin dock att nödvändigheten av dess existens mera allmänt har börjat erkännas i lågkonjunkturens spår. Kanske det, men det är en insikt som kan försvinna eller grumlas lika snabbt. I dagens värld måste näringlivet varje dag synligt rättfärdiga sin existens och sina existensvillkor: näringslivet kan inte räkna med att någon automatisk förståelse åter skall göra sig gällande. LJ
Johannes Koroma, VVD för Industrins Centralförbund, blir VD för industrins nya superförbund.