Medinflytande och medbestämmande inom industriföretag

av Gösta Rydbeck Forum 1973-04, sida 11-12, 07.03.1973

Taggar: Teman: företag

Medinflytand och medbestämmande inom industriföretag

Av civ ing Gösta Rydbec $ INDUSTRIFÖRETAG DRIVS AV MÄNNISKOR

För att ett företag skall komma till stånd fordras det en tekniskt och kommersiellt realiserbar idé. Men därutöver fordras också någon eller några som både tror på idén och har tillgång till det kapital som måste bindas för att det skall bli något av idén. De som förvaltar detta kapital och leder :företaget tar ett ansvar både för egen del och gentemot alla dem vars liv blir beroende av företagets framgång. De fyller sålunda en viktig funktlon I samhället.

• Det blåser kallast på toppen

Det blir tyvärr allt svårare att uppbringa människor som motsvarar de anspråk och förväntningar man ställer på medlemmarna i ett företags styrelse. Det blir alltmer sällsynt att en person har stor erfarenhet och överblick utan att samtidigt vara knuten till något organ vars intressen riskerar att kollidera med det aktuella företagets intressen i positiv eller negativ riktning, t ex på kapital- eller arbetsmarknaden. Sannolikt är det till en stor del svårigheten att finna personer som enligt den allmänna uppfattningen uppfyller kraven på integritet som förklarar ett så pass utbrett misstroende mot företagens ledning. Även om misstroendet ofta grundar sig på vulgärpolitiska floskler så är det likafullt en realitet. Det tar sig bland annat uttryck i önskemål om medbestämmande i företagen, företagsdemokrati,

När man diskuterar medbestämmande händer det att man både gör saken konstigare än den är och förenklar den alltför mycket. Ibland tycks man förutsätta att det inom industrierna försiggår tvivelaktiga saker eftersom industriledarna sägs tänka endast på att förstora företagets vinst, Samtidigt förenklar man sin syn på denna vinst nästan som om man trodde den vara en bunt sedlar som skall strös ut enligt något slags moraliska regler. Ett företags ekonomiska liv är helt annorlunda beskaffat och minst av allt något mystiskt.

• Varje industri köper och säljer på många marknader

Ett industriföretags ekonomiska liv består i ett ständigt köpande och säljande av en rad olika nyttigheter som var och en har sin särskilda marknad. :

De nyttigheter som måste köpas tillhör tre grupper: arbete, material och kapital. = ”

Arbetet köps på arbetsmarknaden, även om man till vardags

Forum 4/197 sällan använder ett så krasst ord som köpa. Man anställe - folk för att därigenom få nytta av det arbete de utför.

Material köps på en mängd olika specialmarknader, Det behövs både material som ingår i den färdiga produkten och material som förbrukas i produktionen.

Kapital köps på kapitalmarknaderna vilket i praktiken betyder att man tar upp lån som används till olika slag av investeringar, både konkreta och abstrakta. Utomstående fäster sig kanske mest vid investeringarna i byggnader och maskiner “men det kan också gälla så subtila saker som organisera vetande.

« Alla sidor av verksamheten binder pengar

Hur man än bär sig åt kan man inte undvika att pengar binds i råvaror, halfabrikat och helfabrikat. Det är inte nog med detta.

Kostnaderna för utvecklingsarbete och forskning har för närvarande en tendens att bli allt större inom de flesta företag. Pengarna därtill måste tas någonstans i väntan på att resultaten skall bli inkomstbringande. Även om man ständigt har äldre projekt som börjar ge avkastning så blir i genomsnitt mycket pengar bundna i detta slag av verksamhet. De kostnader som ackumuleras under ett projekts tillblivelse består av samma element som all annan industriell verksamhet: arbete, material och kapital.

Varje anställd är från ett industriföretags synpunkt en spekulativ investering, Anställningen måste ha en viss minsta varaktighet för att vara ekonomiskt berättigad och blir en mycket dålig affär om den inte består längre än den avtalsmässiga uppsägningstiden, Det kapital som binds i samband med en nyanställning växer oavbrutet med ränta på ränta tills den anställdes prestationer kommit upp i nivå med lönen. Nyanställningslönerna är praktiskt taget alltid väsentligt högre än vad som motsvarar nybörjarens prestationer vare sig han är arbetare, tjänsteman, ingenjör eller teknologie licentiat. Det dröjer alltid en tid innan prestationen betalar räntan på det ackumulerade kapitalet och ännu längre innan detta kan börja amorteras. Endast om anställningen varat utöver amorteringstiden är den en god affär för företaget.

• De anställda investerar sig själva

Varje anställning innebär en spekulativ investering inte bara från företagets sida utan också från den anställdes. Redan dennes direkta investeringar i t ex ny bostad på en ny ort kan

Vänd 1 innebära en risk, men den allvarligaste spekulationen ligger i själva valet av anställning. Den anställda utesluter därmed andra alternativ och satsar oundvikligen en del av den aktiva perioden av sitt liv. .

Det finns de som anser att vi föds med evt visst vitalitetskapital som inte kan förnyas utan som successivt förbrukas parallellt med att vi kroppsligen åldras. Vi har bara ett liv, och den tid vi använder i en viss anställning kan aldrig återvinnas. Den som passar bra på sin arbetsplats blir en för företaget lyckad investering som så småningom avkastar ränta och kan amorteras. På ögonmått kan man säga att en anställd, vare sig han är arbetare eller tjänsteman, blir en värdeskapande investering ungefär samtidigt med att han på ett positivt sätt börjar intressera sig för sin arbetsmiljö och solidarisera sig med företaget.

Det finns i industriföretagen en stor mängd anställda som satsar mera vitalitetskapital i företaget än vad som motsvarar deras lön och är de värdefullaste av alla ett företags investeringar. De är inte i alla väder solidariska med företagets ledning, men de har satsat sig själva och de anser sig därför ha både rätt och skyldighet att kritisera, Detta är oerhört värdefullt, om företagsledningen har förmåga att kanalisera kritiken.

e Kritik kan bli en källa till initiativ

Tyvärr blir alltför många anställda aldrig engagerade av sitt arbete och får gärna en överdriven lust att finna fel hos sina överordnade. De som blir utsatta för kritiken och ofta finner den obefogad glömmer å andra sidan lätt att just de har de största möjligheterna att ge kritiken en vettig inriktning.

I idealföretaget är organisation och arbetspraxis sådana att kritiken har en naturlig kanal tjänstevägen. Den kan passera uppåt till en chef som genom sin ställning kan ta itu med saken. Den ena instansen kan hjälpa den andra att formulera framförda förslag så att de bättre anpassas till verkligheten och lättare förstås av den som fattar beslut. Detta låter kanske alltför bra, men i verkligheten klaras betydligt flera ärenden av på detta sätt än den utomstående tror.

Men missförhållanden finns och kommer alltid att finnas, eftersom nya uppstår medan de gamla avlägsnas. Av både psykologiska och praktiska skäl bör ingen ha en känsla av att uppenbara fel får bestå utan att han kan påtala dem. Det kan behövas en reservutväg vid sidan av tjänstevägen, och sannolikt ligger företagsnämndernas största värde i avt de fungerar som en sådan rteservutväg eller klagomur.

I företagsnämnderna är det mycket få som visar intresse för de större frågor som berör hela företaget eller en hel stor avdelning. Majoriteten är mest intresserad av den egna arbetsmiljön och kan där komma med mycket positiva och värdefulla bidrag. Man skulle kunna säga att den yrkesmässiga arbetsfördelning som råder mellan de anställda klart avspeglas i deras personliga intresseinriktning. Det är endast i samband med större, dramatiska händelser som intresset sträcker sig längre -— men då har ju också de normalt avlägsna frågorna övergått till att beröra den lokala miljön.

Den trånga begränsningen av den enskildes intressesfär har ibland anförts som ett bevis för hur litet hjälp ett företag “ledning har att vänta sig från personalen. Den har också an vänts som argument mot personalens medbestämmande i företaget. Härtill kan genmälas att det måste anses vara en sund instinkt som avhåller de flesta från att vilja ingripa där de saknar kompetens, men dessutom att ett företags framgång befordras av att man tar till vara all kunskap och all initiativkraft var den än finns och även oavsett detaljer.

e Industriell demokrati — finns det något sådant?

När man började debattera hur ett industriföretag bör administreras överförde man utan vidare erfarenheterna från det politiska planet och utgick från att eftersom demokratin ä 1 det minst dåliga för en stat så är den det också för ett företag! Industriell demokrati är opraktisk om man därmed menar ett system med majoritetsbeslut genom omröstning. Ett sådant system är inte ens värt att diskutera. Frågan gäller huruvida det ytterst önskvärda yrkesmässiga inflytandet behöver och kan göras effektivare.

9 MEDINFLYTANDE ELLER MEDBESTÄMMANDE?

Kravet på medbestämmande framförs ofta med så oklar motivering att man kunde tro att det endast vore ett psykologiskt fenomen utan saklig betydelse. Ända upp på styrelsenivån argumenterar man stundom som om medinflytande vore en lyx som medför allvarliga ekonomiska konsekvenser för företaget. Ändå försiggår det ständigt och överallt ett medinflytande och ett medbestämmande. Inget företag kan undvara detta utan bör i stället noga vårda sig därom. Allt slags medbestämmande är emellertid inte av godo. Medinflytande kan ofta vara önskvärt där medbestämmande är olämpligt.

e Medinflytande är självklart inom välskötta företag

För internt medinflytande fordras inga nya åtgärder från samhällets sida. Inom den existerande ramen är det möjligt att ge var och en tillfälle att låta sina kunskaper och erfarenheter komma till sin rätt inom det område han behärskar. Det måste dock alltid på varje nivå finnas en bestämd person som fattar det avgörande beslutet, och ibland. måste detta göras utan att fullt samförstånd kunnat uppnås.

Det kan tyckas vara självklart att varje företag bör utnyttja allt det vetande och alla de kunskaper som anställda sitter inne med. Men erfarenheten visar att mycket brister i detta avseende. Det yrkesmässiga medinflytandet på den egna arbetsplatsen kan knappast drivas för långt. Det medför inte bara att de faktiska kunskaperna och erfarenheterna utnyttjas bättre utan också att individen automatiskt satsar mera av sin vitalitet utan avdt detta för den skull sliter mera på honom. Trivseln ökar — och utan att kosta företaget något — tvärtom.

• De anställdas. förhållande till styrelse och bolagsstämma

De anställda får normalt kontakt med styrelse och bolagsstämma endast genom verkställande direktören, på samma sätt som alla anställda normalt får kontakt med en högre chef endast genom sin närmast chef.

Några menar att personalen borde vara direkt representerad i styrelsen. Styrelsen är emellertid det organ som anställer och ger direktiv till verkställande direktören som i sin tur anställer och dirigerar personalen. Det måste uppstå en oklar ansvarsfördelning och befälsgång om representanter för personalen är med om att utse och utforma direktiv för den som skall utse och utforma direktiv för dem själva.

Aktieägarna har i bolagsstämman inflytande i proportion till de pengar de satsat i bolaget. Såsom nämnts finns det i de flesta företag personer som kommit att bli för företaget särskilt värdefulla genom att de så helt solidariserat sig med detta att de kan sägas ha investerat en del av sitt liv i företaget. Borde inte sådana investeringar kunna jämställas med de investeringar som aktieägarna gjort i form av pengar?

De som solidariserat sig med företaget får visserligen redan nu ett ganska stort inflytande i ett välskött företag. Men företaget skulle nog i längden vinna på att dessa investeringar ”in natura” bleve öppet erkända. Visserligen kan en anställd även skaffa sig röster vid bolagsstämman genom att köpa aktier, men det kan inte vara riktigt att han skall behöva lägga ännu flera ägg i samma korg för att kunna göra sig gällande efter förtjänst och kompetens. OO

Forum 4/1973