Mellan raderna: Får man kritisera Polen?
Forum 1977-04, sida 32, 09.03.1977:3 mellan raderna
DET HAR KOMMIT handelspolitiska fnurror på tråden i våra förbindelser med Polen. Och inte så alldeles obetydliga då det redan färdigt förhandlade Kevsos-avtalet lagts på is, just när ratificeringsstadiet stod för dörren. Det skrevs en del om detta i pressen redan i fjol — i kritiska vändningar, För några veckor sedan ingrep Johannes Virolainen i debatten i sin veckokrönika i Suomenmaa och lät förstå, att polackerna varit mycket förtörnade över presskommentarerna. Och han betonade att det inte fanns anledning att ”understryka meningsskiljaktigheterna genom obetänksamma skriverier”. Vi hade redan präntat ned en betraktelse, där vi dels gav Virolainen rätt — med tonvikt på ”obetänksamma skriverier”. Men å andra sidan påpekade vi, att man möjligen på polskt håll med en annan syn på tidningarna och deras uppgifter lätt kan uppfatta smått kritiska kommentarer som ”obetänksamma skriverier”: meningen kunde givetvis inte vara att undanhålla allmänheten i Finland handelspolitiska fakta bara för att någon kan misstolka dem.
Då kom statsministerns pöndusfyllda kritik mot polackerna — framförd vid en presskonferens — i bilden och gav det hela en ny dimension. Virolainens medlande resonemang blev hängande i luften — just när han anträdde en officiell resa, till Polen.
Polackerna har verkligen enligt vårt sätt att se visat sig vara i överkant durkdrivna affärsmän, som följer andra normer i köpenskapen än vi är vana vid. Väl med Får man kritisera Polen vetna om att Finland i stor utsträckning är hänvisat till det polska kolet har polackerna hållit en i överkant hög prisnivå på sitt svarta guld. (Möjligheten att som svenskarna hämta kolet billigare i Australien med stora specialfartyg är stängd på grund av vår brist på de speciella djupa hamnanläggningar, som behövs.) Men när det sedan gällt att i reciprocitetens namn köpa från oss har polackerna varit petnoga och ställt stora krav, tex på krediter (som tex inte det kapitalistiska Sverige förmått uppfylla). Inte ens på högsta nivå undertecknade avtal har betytt något, när det kommit till kritan: så var ju fallet ifråga om maskineriet till det stora papperskombinatet i Kwidzyn, som slutligen beställdes i Kanada utan att vi fick en enda underleverans. Det är sådana omständigheter — godtycklig nullifiering av avtal — som förorsakat förargelsen här. Kommunistpressen glider förbi denna kärnpunkt och pekar på underskottet i vår handel med tex Västtyskland, vilket är en annan sak. En enligt normal förhandlingsteknik klar beställning, som gällde hamnanläggningar, omdirigerades i elfte stund av polackerna till Spanien — enligt uppgift med metoder, som klart strider mot god köpmannased.
Så nog fanns det skäl för Miettunen att säga sin mening — trots att vår kommunistpress nästan tappade fattningen. Inte minst för att vår yttersta vänster försöker trumma in uppfattningen att vi bara genom ökad handel med de socia listiska staterna kan klara vårt bekymmersamma underskott i handelsbalansen. Vilket nu handeln med Polen dessvärre inte hittills förmått. Tvärtom kunde Helsingin Sanomat visa, att vi under 70-talet kanaliserat dyrbara dollars till polackerna för att betala underskottet i handelsbalansen, som 1970—75 steg till 1.169,3 milj mk.
Låt oss dock hoppas att detta orosmoln på vår handelspolitiska himmel skingras och att solen snart skall skina över ett välbalanserat väru-utbyte med Polen. Fnurror är till för att klaras upp.
HÄROMDAGEN föll i vår hand ett uttalande av mångårige finansministern i den svenska socialdemokratiska regeringen, Gunnar Sträng. Vi kan inte underlåta att saxa några rader, som gäller dividendpolitik — mot bakgrunden av våra polemiker i ämnet i denna spalt. Såhär tycker Sträng ”Om aktieutdelningen slopades skulle aktieägarna tappa intresset för att satså pengar i företaget. Det skulle betyda att industrin skulle gå miste om en miljard kronor. Den summan svarar i dag aktieägarna för.”
Mi cus
FORUM 4/77