Mild eller hårdhänt statlig styrning?
av Inger Jägerhorn Forum 1977-03, sida 06-08, 23.02.1977
Deltagare i diskussionen var (fr v):
Dipling Esko Yliko ski, byråchef vid handels- och industriministeriets energiavdelning.
Dipl ing Tapio Kunnas, VD för Finlands Elverks förening rf.
Dipling Kaarlo Kirve lä, direktör för energisek torn vid Ekono Oy.
Overingenjör S alve Björkb om, Forums tekniska medarbetare och tidigare under många år anställl vid Elverksföreningen.
De två förstnämnda har varit med i den kommitté so förberett förslaget till ny ellag.
Olika åsikter om kommande el-lag:
Mild eller hårdhänt statlig styrning?
Regeringen har en proposition klar till ny el-lag. Texten har man arbetat på sedan 1972, intensivt. Många parter har medverkat och i stort sett har de varit eniga. Några frågor har doc varit svårlösta.
Forum har samlat några experter och intressenter kring samma bord. Vi började med att fråga: Varför behövs överhuvudtaget en ny lag? Betyder den nya ellagen bättre koordinering och totalplanering? Eller blir det dubbelplane ring?
Blir den statliga styrningen alltför kraftig? Varför måste de pågående sammanslagningarna inom eldistributionssektorn ytterligare påskyndas? Vem bygger nästa kärnkraftverk, staten eller industrin? Borde vi göra oss mindre beroend av importolja ww” Forum: Ingår i det nya förslaget till el-lag ett element av tvång?
Ylikoski: Något tvång kan man inte tala om, däremot har texten wutformats så att en viss styrning kan ske. . Björkbom: När det gäller eldistributionen — om vi tar den före produktionen — har man sagt att det finns alltför många små elverk, Å andra sidan kan man konstatera att det skett sammanslagningar p naturlig väg, av ekonomiska orsaker. Man frågar sig om lagstiftning då behövs.
Kunnas: Några siffror: Inom eldistributionen har på fem år antalet elverk med minst 200 konsumenter minskat från cirka 275 till cirka 200. Det har skett på helt frivillig väg, utan tvångsstyrning.
Ylikoski: Det som nu sker spontant, det försöker man helt enkelt påskynda.
Forum: Varför? Har farten varit alltför långsam?
Ylikoski: Det vore uppenbarligen önskvärt att takten vore något snabbare.
Kunnas: Det finns ingen utredning som skulle visa att detta vore nödvändigt. Däremot vill jag understryka att vi är av samma åsikt när det gäller i vilken riktning utvecklingen ska gå. Men en alltför snabb förändring kan också medföra olägenheter.
Forum: Hur stark blir då den statliga styrningen när det gäller kraftproduktion genom den nya lagen? Ylikoseki: Förslaget kan uppfattas som en kompromiss mellan dem som vill ha så mycket statlig styrning som möjligt och andra som önskar ett så stort oberoende som möjligt. Kritik har just riktats mot att de tre grupperna ovetande om varandra har byggt kraftverk. Personligen anser jag att det statliga inflytandet kunde ha gjorts större.
Kunnas: Också i den redan existerande delegationen har man känt behovet av koordinering. Det samarbete man efterlyser har redan existerat under de två senaste åren.
— Det är mycket relativt vad man anser vara mild eller hård styrning. Från vår sida anser vi den kommande styrningen vara avsevärd. Forum: Kan man närmare specificera på vilket sätt den statliga styrningen inverkar?
FORUM 3/77
Därför behövs en ny ellag vuxit enormt.
sumtion får inte misslyckas.
när det gäller elkraft.
e Den tekniska utvecklingen har varit snabb och den gamla lagen är femtio år gammal. Helt nya områden bör fås med i lagstiftningen.
e Elektricitetens användning och betydelse har under de senaste tio åren e Elförbrukningen växer dubbelt så snabbt jämfört med annan energikon e De kraftverk som byggs idag (framför allt kärnkraftverken) kräver kapital och planering av helt andra dimensioner än tidigare. Stora investeringa e Kritik har framförts mot att det byggts för mycket och för okoordinera e Den gamla lagen saknar konsumentskydd.
Ylikoski: Den är mycket indirekt. Lagen tvingar på sätt och vis endast de olika parterna att sitta ned kring samma konferensbord för att utarbeta en gemensam plan,
Kunnas: Lite sent påtänkt bara, eftersom parterna redan sitter där. Den existerande samarbetsdelegationen förverkligar redan idag på frivillig väg de intentioner som är inskrivna i lagförslaget, utan statlig styrning. Staten är naturligtvis välkommen att medverka.
Björkbom: Industrin som kraftproducent sköter också om eldistributionen inom närliggande områden. Finns det fö ingen övre gräns för de distribuerande elverkens «storlek? Verken kan bli alltför stora och kontakten med konsumenterna sålunda alltför svag. Överstora anläggningar existerar redan.
Kunnas: Lagförslaget lämnar nog frågan öppen om hur stort ett distributionsföretag bör vara. I olika länder har man olika uppfattning. Befolkningens storlek och täthet är avgörande. Jag tror knappast att vi har överstora anläggningar. Den optimala storleken har inte undersökts. Björkbom: Anta att vi får ett enda elverk — ett statligt — för hela landet. Det blir nog en ganska omöjlig möbel.
Forum: Ligger det en fara i att den
FORUM 3/7 nya lagen i sin strävan efter sammanslagningar indirekt gynnar uppkomsten av överstora distributionsföretag 1 Kunnas: Lagen kan ändras på nyt om den faran ser ut att bli verklighet. Förslaget går mera ut på samarbete än på sammanslagningar.
Kirvelä: Med tanke på utvecklingen under senare år vore det säkert nödvändigt med ett organ där man i högre utsträckning än hittills skulle beakta nationalekonomiska synpunkter framom de rent företagsekono miska. Jag efterlyser en grundlig saklig utredning som skulle omfatta hela energiförsörjningen ur nationalekonomisk synvinkel.
Forum: Har det funnits allvarliga brister i planeringen hittills?
Kunnas: Det måste medges — om det sedan också lett till allvarliga följder är en annan fråga. Den överkapacitet som har funnits har varit tillfällig och inte berott så mycket på bristande planering som på att prognoserna för denna bransch är mycket svåra att göra.
— Alt bygga ett stort kraftverk, från första planeringsdagen tills det kör i gång tar cirka fyra år, ett kärnkraftverk närmare tio år. Det skulle kräva att man med stor noggrannhet förutspår elbehovet för fem till tio år framåt. Också om man justerar sina prognoser årligen så glider ändå planeringen på motsvarande sätt ett år framåt. Vi vet inte ens i vilken riktning våra prognoser är felaktiga, bara att de med stor sannolikhet är det.
— Att förutspå en oljekris hade varit ansvarslöst. Om vi gjort det och ingen oljekris kommit, hade vi Vänd!
Kraftproducenterna i Finland:
De statliga kraftverksbolagen, Imatran Voima med dotterbolag, producerar cirka 45 procent av kraften.
Industrin (cellulosa- och pappersindustrin) inklusive de anläggningar där industrin är huvudsaklig intressent producerar 42 procent. Distributionsföretagen, närmast fjärrvärmeproducenter (hit hör Helsingfors plus 8-9 andra stora städer som har möjligheter till egen kraftproduktion i samband med fjärrvärme) producerar cirka 10 procent. Övriga = distribuerande verk svarar för ca 3 procent.
Samarbetet mellan kraftproducenterna
Sedan två år tillbaka har ett samarbetsorgan, Elproducenternas samarbetsdelegation, koordinerat planeringen och byggandet av nya kraftverk. Till delegationen hör Imatran Voima, Industrins Elproducenters Förbund och Finlands Elverksförening, som här närmast representerar städernas elproduktion samt hela eldistributionen.
Enligt det nya lagförslaget skulle ett nytt organ grundas: Delegationen för elförsörjningen. Detta skulle delvis ersätta det tidigare organet. Där skulle även. statsmakten vara representerad.
Nyckelfrågan:
Vem är det som besluter haft en enorm brist på kraft. Det är svårt att anklaga någon för felplanering.
— Å andra sidan är knappast heller ett organ där staten är med så mycket klokare. Därför måste det åtminstone vara smidigt.
— Man kan naturligtvis fråga sig: då planeringstiden är så här lång — hur kan man vara smidig? Det är nästan omöjligt. Vi kommer till slutsatsen: inom denna bransch kan man aldrig undvika en tillfällig överkapacitet lika litet som (tyvärr) en tillfällig kapacitetsbrist.
— Tidigare kunde man jämna ut eventuella felaktiga dimensioneringar på ett halvt år eller ett år på grund av den snabba ökningen i elförbrukningen. Det går inte lika lätt med dessa stora nya anläggningar. Å andra sidan kan dessa så snart de blir färdiga producera billig elektricitet medan de gamla och oekonomiska kan stoppas och hållas i reserv. Reserver på cirka 20 procent behövs i alla fall alltid. Det nordiska samarbetet inom Nordel utjämnar för sin del kapacitetsbehovet. Björkbom: Delvis har vi oss själva att skylla om vi kommer i en svår situation i energiförsörjningen, eftersom vi har valt att gå in för kärnkraftverk, som kräver denna mycket långa planeringstid. Anta att samma sak händer här som i Sverige: byggandet stoppas upp. Var står vi då? Om vi vill ha ett smidigt system, så är kärnkraftverk kanske inte så lämpliga.
Kunnas: En motfråga: Har någonsin någon ny teknik introducerats alltför tidigt i vårt land? Hade det varit meningsfullt att trots vissa svårigheter lämna denna möjlighet oanvänd? Borde vi ha lämnat oss beroende av den allra dyraste energin?
Kirvelä: I Finland talar vi mycket litet om säkerheten och riskerna när det gäller bränsleförsörjningen. Om oljeförsörjningen försvåras då får vi säkert en ganska stor katastrof. Forum: Eftersom vi nu halkade in på kärnkraften — hur bestäms vem det är som bygger vårt nästa kärnkraftverk? Har industrin och staten samma möjligheter att göra det? Ylikoski: Det är ingen lätt fråga. Det är meningen att överenskommelserna ska göras i godo. Men om ma inte kommer överens blir situationen svårare, Just därför är min personliga åsikt att staten inte har fått tillräckliga befogenheter inom den planerade delegationen.
Kunnas: Om inte en överenskommelse nås, så finns det nog paragrafer som ändå ger statsmakten rätt att slutligt avgöra saken.
Forum: Med alla dessa svårigheter i planerandet — hur kan produktion och konsumtion överhuvudtaget hållas i jämvikt?
Kunnas: Tekniskt är det ju så, att elektriciteten varje sekund måste produceras exakt lika mycket som den konsumeras, en fråga om jämvikt. Om kraftverkskapaciteten är alltför låg så blir det obalans. Då uppstår brist. Å andra sidan måste vi alltid ha cirka 20 procent överkapacitet så att vi kan garantera oss mot överraskningar: lågt vattenstånd, fel i maskineriet, kall väderlek, etc.
Kirvelä: Jag vill överhuvudtaget ifrågasätta om vi verkligen ska sträva efter balans mellan produktion och behov. I alla diskussioner glömmer man bort en synnerligen viktig sak: Överkapacitet kostar naturligtvis. Men underkapacitet i samma utsträckning kostar gissningsvis nationalekonomiskt minst femfaldigt. Industrin måste inskränkas, exportmöjligheter kan inte tillvaratas, arbetslöshet uppstår.
Ylikoski: Från kraftproducenternas sida framför man ofta att vi inte har någon egentlig överkapacitet. Men nog har det tidvis minsann byggts kraftverk i, ska jag försiktigtvis säga ”tillräcklig” omfattning.
Kirvelä: Industrin har möjligheter att till produktionsprocessen ansluta speciella mycket förmånliga kraftproduktionsmöjligheter, såsom tex mottryckskraft. Kommer dessa möjligheter att tillvaratas?
Kunnas: Vad jag förstår, tar lagförslaget detta i beaktande. Kirvelä: För mycket överkapacitet finns närmast i form av kondensationskraftverk. Kan den planerade samarbetsdelegationen besluta om att dylika kraftverk som befinner sig nära städer med relativt små tilläggsinvesteringar ombyggs till kraftvärmeverk som skulle förse dessa bosättningscentra med fjärrvärme? Därvid skulle upp till åtta gånger så mycket tillvaratas jämfört med den minskade elproduktionen. Ylikoski: Nej. Det är de företag som äger dessa inrättningar som kan göra det.
Kirvelä: Det relaterade problemet ä just ett typexempel på hur svårt det är att behandla el-produktionen separat från annan energiproduktion. Samma sak gäller kärnkraftverken. För ett av de kommande kärnkraftverken håller man som bäst på att undersöka om man kan förena elproduktionen med behovet av processånga hos de kringliggande industrierna. Det är ännu ett exempel på hur vi kommer att få ta ställning till problem som ingalunda rör enbart elproduktionen.
Kunnas: En totalplanering, som Kirvelä efterlyser, kan man få till stånd genom det nya lagförslaget som också innebär att vi fått gå in för en kompromisslösning.
Kirvelä: Är det verkligen en kompromiss? I vilken utsträckning är tex beslutsfattandet decentraliserat? Ylikoski: Centraliserat blir beslutsfattandet i så mån att planeringen sker inom delegationen där ju alla tre producentgrupper är representerade.
Kirvelä: Det återstår att se hur delegationen kommer att fatta sina beslut. Blir det i proportion till elproduktionsvolymen, eller är det en man en röst?
Ylikoski: Det här kommer i stor utsträckning att få avgöras av delegationen själv.
Kunnas: Åtminstone kommer alla elproducenter att vara representerade i delegationen på ett eller annat sätt. Delegationen ska inte heller befatta sig med små lokala spörsmål utan endast med ärenden av riksomfattande natur.
Kirvelä: Det är naturligtvis mycket fint och demokratiskt att alla får tillstånd att framföra sin åsikt. Men nyckelfrågan är: vem är det som besluter? Ska byggandet av nya kraftverk vara ett anmälningsärende eller kräva tillstånd?.
Detta har varit den fråga där de olika parterna haft svårast att enas. Den förblev också oavgjord i kommittén och överlämnades till statsrådets avgörande. Regeringen beslöt, då den behandlade ärendet i aftonskolan, att endast kärnkraftverk och andra storkraftverk skulle kräva specialtillstånd.
I stort sett har betydande enighet rått om de flesta frågorna i de förberedande diskussionerna. Därmed inte sagt att inte alla skulle ha lagt fram helt olika förslag om de fåt utarbeta sina egna, helt och hållet oberoende av varandra. Nu har kompromisserna slipats fram under årens lopp. I huvudsak drar alla åt samma håll.
Inger Jägerhorn
FORUM 3/77