Miljö, ljus, betong - världens största arkitekturpris till Japan

av Claus Laurén Forum 1992-10, sida 40-41, 27.08.1992

Taggar: Orter: Japan Teman: arkitektur

MILJÖ, LJUS, BETON — världens största arkitekturpris till Japan

Text: Claus Laurén

Ze

I maj i år delades för första gången världens största arkitekturpris ut. Detta skedde på Nya Coarlsberg-glyptoteket i Köpenhamn. Priset, som är på 1,6 miljoner danska kronor (200 000 ECU), tillföll den 50-årige japanen Tadao Ando från Osaka. Bakom priset, som högtidligt utdelades av Drottning Margrethe II, står

Carlsberg-koncernen.

m man bortser ifrån prissumman, som ju är exceptionellt rundligt tilltagen, kan ma konstatera att priset utöver detta inbjuder till vissa reflexioner. Tadao Ando är närmast unik mot bakgrunden av att han är självlärd och trots detta en arkitekt i den absoluta världstoppen. En annan synpunkt av intresse är, att urvalskommittén respektive domarjuryn inte i första hand bestod av arkitekter utan av arkitekturskribenter, politiker och estetiker utan direkt anknytning till arkitektur och byggande (t.ex. Andrew Lloyd Webber, kompositör, och Wim Wenders, filmregissör).

Att en öljätte instiftar ett stort arkitekturpris är kanske ägnat att väcka en viss förvåning. Då det gäller Carlsberg-koncernen är detta dock mindre uppseendeväckande. Företagets engagemang i konst, estetik och vetenskap vilar på en fast grund i tradition.

Grundaren, J.C. Jacobsen, och dennes son Carl Jacobsen, hade bägge starka kulturella intressen (inte minst inom området skön arkitektur), och de fungerade som stora mecenater då det gällde konst och kultur. Den första fonden för vetenskap och kons 4 instiftades av J.C. Jacobsen redan 1876. (En del av fondens avkastning gick dessutom till företagets eget laboratorium).

Regler och urvalskriterier

Kandidaterna till detta pris utses av ett 70-tal internationella arkitekturtidskrifter. Varje tidskrift föreslår tre

Tadao Ando: Litteraturmuséet i Himeji. ÅR kandidater. En multinationellt sammansatt kommitté väljer sedan tio av dessa, som går till final. Slutligen utser en domarjury själva vinnaren. Priset. som delas ut vart annat år. skall gå till en nu levande arkitekt eller grupp av arkitekter, som har gjort en “utomordentlig insats” för arkitekturen i internationellt perspektiv. Kandidaten bör ha gjort sig bemärkt såsom skapare av ett eller flera byggnadsverk eller arbetat med arkitektur Ant Drottning Margarethe överlämnade Carlsberg-priset till den japanske arkitekten Tadao Ando i maj — på Nya Carlsberg-glyptoteket.

10/1922 FRU i vidare mening, såsom planering av ett område, ett centrum eller en stad.

Urvalskommittén och domarjuryn motiverade valet av Tadao Ando på följande sätt ”Vad som gör Tadao Andos arbete speciellt intressant och värt uppmärksamhet, är hans känsliga natur, hans motvilja mot formlöst kaos, hans önskan att skapa en lugnets hemvist, ett konstnärligt handlag mitt i den överstimulans av känslor och den hysteriska jakt efter det nya, som kännetecknar den sena modernismen; en vilja, som — trots användandet av samtida kompositionsmetoder, material och effekter — skänker individen en förnimmelse (ehuru delvis illusorisk) av det eviga. Med hjälp av plastisk abstraktion, minimalism och enkel men sofistikerad geometri arbetar han på ett tidsenligt sätt och kombinerar dessa element med en känsla för metafysisk ordning, som sammanhänger med japansk tradition. På detta sätt bygger Tadao Ando upp en förnämlig symbios mellan uttrycken för vår egen tid och en mer universell och tidlös dimension. Vi måste också notera det enastående sätt på vilket han omformar det mest ”ordinära” av material, d.v.s. betong, i förhållande till ljuset — samt hans förmåga att anpassa sig till platsens krav, hur svåra dessa än må vara.”

Vem är Tadao Ando?

Ando föddes 1941 i Osaka, och lärde sig byggteknikens grunder i en snickarverkstad. Han har aldrig arbetat under någon annan arkitekt; hans sinne för form och stil utvecklades i stället genom ett idogt resande i Asien, Europa, USA och Afrika (1962—69). Under dessa långa odysséer var skissblocket hans ständiga följeslagare. 1969 betraktade han sig själv som fullärd, och öppnade en egen arkitektbyrå i Osaka som i dag sysselsätter ett tjugotal medarbetare.

De nyckelord, som man känner sig frestad att använda, då det handlar om Tadao Ando, är ord som ”sammansmälta”, ”harmonisera” och ”komplettera”. Själv har han i olika sammanhang uttalat sig om sin estetik, och då kan det låta så här — Jag är intresserad av japansk estetik, som både lägger vikt vid delarna och vid den typ av sunt förnuft, som skänker ordning åt helheten. För att ge byggnaden som helhet en stabil ordning använder jag geometri. De geometriska formerna i sig är emellertid inte mitt huvudintresse, utan snarare den rymd som de ger upphov till. Skuggmönster kastas mot den slätbearbetade betongytan, som omsluter rummet…

Eller, i ett annat sammanhang:

FRUN 10/199 — Jag är fast övertygad om, att en arkitektonisk skapelse kommer att bedömas mot bakgrunden av hur väl byggnaden harmonierar med dess lokalisering, historia, kultur och andra framträdande särdrag.

Carlsberg-fondens presentation av pristagaren innehåller följande kommentar till Andos estetik ”Hans djärva formspråk, som baserar sig på vanliga, ”triviala” byggmaterial, belyser och levandegör en miljös speciella och unika karaktär. Han framträder som ett undantag från den alltför vanliga tendensen hos arkitekter att göra våld på regional identitet, historia och särprägel. I stället för att ta avstånd från det förflutna, använder han skickligt traditionella estetiska principer och skapar en unik, tidsenlig arkitektonisk komposition.”

Några arbetsexempel

Det är naturligtvis mer än en tillfällighet, att en arkitekt av Andos format utsetts till att formge Japans paviljong på världsutställningen i Sevilla. Hans utsökt finslipade stilkänsla gjoörde honom speciellt lämpad för uppgiften att skapa någonting som förenar det genuint och traditionellt japanska med det modernaste inom byggnadskonsten. Paviljongen är utpräglat japansk i sitt formspråk, samtidigt som den har ett slags arkaisk, tidlös karaktär av helgedom eller kanske megalitisk kungagrav. Ändå känns den helt ”modern” i många andra avseenden.

Andos elementära syn på material och stilaccentur slutar för det mesta i en utstuderat förenklad och raffinerad syntes. Ibland blir han dock svårförståelig och man letar förgäves efter finessen. I sådana fall känner man sig till slut en smula besviken och får kanske ett slags känsla av ”kejsarens nya kläder”… Detta gäller t.ex. kapellet på berget Rokko i Kobe (1989). Kapellet ser ut som vilken femtiotalistisk betongklump som helst, och kunde lika gärna vara lokaliserat til trakterna kring Stockholm eller, varför inte, Helsingfors.

Helt annorlunda förhåller det sig med Ljusets Kyrka i Osaka (1989).

Tadao Andos ”kultbyggnad”, Vattentemplet i Osaka. nn

Här är enkelheten sublimerad till raffinemang, och det ljusgenomsläppliga krucifixet i fonden skapar med sin strama symmetri en suggestiv miljö för andakt och meditation.

Andos älsklingskomponenter tycks vara betong, stål, glas och vatten. I Vattentemplet i Osaka har denna estetik nått en konstnärlig och idémässig yttersta gräns. Själva templet befinner sig under en oval damm (40 X 30 m) och man stiger ner i andaktsrummet via en trappa placerad mitt ute i vattnet på en brygga. Från vattnets kyliga, blå färgspel kommer man ner i ett rum som helt domineras av korrugerade respektive genombrutna stålytor i mättat rött. Det hela är ytterst suggestivt och skönt.

Misskänt geni? Icke!

Tadao Ando tillhör avgjort inte den kategori av konstnärer, som har rätt att klaga över brist på uppmärksamhet. Redan 1978 turnerade han i USA med en utställning betitlad A New Wave in Japanese Architecture. Denna vandringsutställning sponsrades av Institute of Architecture and Urban Studies.

1985 förlänades han Alvar Aaltomedaljen, och ett år senare japanska utbildningsministeriets årliga — pris. 1989 var det sedan dags för franska arkitekturakademiens guldmedalj. Och nu. i år, tilldelades han, som kronan på verket, världens största arkitekturpris. Dessemellan har han hunnit delta i diverse internationella utställningar, samt föreläsa som gästprofessor vid ansedda amerikanska universitet (bl a Yale och Columbia).

En märklig man, Tadao Ando. Och även om man på subjektiva grunder kanske har invändningar mot vissa av hans verk, så får detta ändå inte undanskymma det faktum att Carlsbergpriset tillföll en av världens absolut största och intressantaste arkitekter i vår tid. L 41