Miljöavgifter bekymrar industrin
av Katarina Koivisto Forum 1991-08, sida 09, 16.05.1991
MILJÖAVGIFTE bekymrar industrin
Text: Katarina Koivisto
Gränserna för både svavel och kväveutsläpp i luften har skärpts och kommer ytterligare att skärpas de närmaste åren. Det har varit nödvändigt för att komma tillrätta med försurningsproblemet och för att rädda den finska skogen, det är både industri och miljövårdsmyndigheter överens om.
veutsläppen har jobbats fram kommittéer som lämnat enhälliga betänkanden, en faktor som gör att industrin och myndigheterna nu bägge gör sitt bästa för att se till att gränsvärdena uppnås.
Men statsrådet planerar ytterligare en ekonomisk styrning av miljövården med start under slutet av 90-talet. Får företagen betala för alla sina utsläpp. är det ett effektivare sätt att dra ned dem än ifall företagen bara behöver ansöka om tillstånd för utsläpp i luft och vatten, anser en arbetsgrupp inom miljöministeriet.
Här är industrin inte längre inne på samma linje; blir industrierna tvungna att betala för alla sina utsläpp. har de inte längre råd att investera i miljöteknologi — och då kan de inte heller dra ned utsläppen, heter det i olika industriförbunds ställningstaganden.
= n begränsning av svavel- och kvä Bensinpriset ”redskap”
Miljöavgifterna finns i alla fall fortfarande bara i betänkanden för industrins och jordbrukets del. För bilisterna är de redan verklighet. något som transportbranschen å sin sida ondgör sig över. Höjningarna av bensinpriset har under det senaste året två gånger skett p ga skatteförhöjningar, förhöjningar som varit direkt tillkomna för att minska bensinkonsumtionen och den vägen också bilismen.
Bilisterna i Finland står för omkring 60 procent av alla utsläpp av kväveoxid eller s k NOx-gasert. Svavelutsläppen däremot kommer främst från industrin och energiproduktionen. Under hela 80-talet har utsläppen av svavel från bägge två minskat markant.
Svavelutsläppen regleras främst av de rekommendationer den s k svavelkommittén gav i sitt betänkande 1987. Den föregående regeringen under
F RUN 8/1901
Harri Holkeris ledning fattade också ett principbeslut om att dra ned svavelutsläppen med 80 procent från nivån år 1980 innan år 2000. Konkreta gränsvärden och delmålsättningar för att nå det målet har i alla fall ännu inte stadfästs.
De sammanlagda utsläppen av svaveldioxid var år 1989 243 000 ton. Redan det betydde mer än en halvering av nivån år 1980 då de sammanlagda utsläppen av svaveldioxid i Finland var 584 000 ton. Energiproduktionen är den som står för över tre fjärdedelar av de sammanlagda svavelutsläppen och det är på den sektorn skärpta bestämmelser är på kommande.
De enskilda länsstyrelserna har redan nu i många fall fastställt utsläppsgränser för de enskilda energiproducenterna som är strängare än statsrå dets allmänna regler. Så har tex kraftverken i - Helsingforsregionen länsstyrelsens beslut på att de får släppå ut maximalt 230 mg svaveldioxid per bränt MJ, i många kraftverk är reglerna ännu strängare och de kommer också att omprövas om några år. Svavelhalten i det kol de här kraftverken bränner får inte heller överstiga 0.7 procent. Ökar antalet användningstimmar vid ett kraftverk måste svaveldioxidutsläppen dessutom skäras ned i motsvarande grad så att utsläppsmängden som helhet inte ökar.
Processindustrin skär ner
Processindustrin hade för sin del inte riktigt halverat sina utsläpp av svavel från nivån år 1980 ännu 1989, men en betydande nedskärning har skett också på den sektorn. Speciellt cellulosaindustrin har i alla fall fortfarande stora investeringar att göra för att kunna minska sina svavelutsläpp i enlighet med de krav myndigheternas svavelbeslut ställer.
Kväveutsläppen i Finland har däremot inte minskat utan tvärtom ökat under 8380-talet och den nedskärning som Finland förbundit sig till i och med att vi undertecknade ett kväveprotokoll i Sofia 1988 ser enligt samstämmiga bedömningar från våra myndigheter ut att vara svårt, om än viktigt att nå. Det avtalet säger att utsläppen år 1994 inte får vara större än utsläppen år 1987.
Finland har dessutom förbundit sig att försöka skära ned utsläppen av kvävedioxid med 30 procent från e fortsättning på sid 12