Miljöpratet och verkligheten

av Hjalmar Krogius Forum 1971-03, sida 34-36, 17.02.1971

Taggar: Teman: miljön

Experternas internationella mötesplats

Leipzigmässan Tyska Demokratiska Republike 14.-23.3.1971

Tusentals ekonomiska, vetenskapliga och tekniska experter på testning av internationella resultat ser i Leipzigmässan en faktor för marknadsstabilitet.

Framtidsorienterat ger den nyckeln till rationella problemlösningar. Dynamiskt skapar de förutsättningar för en på världsmarknaden basera programmering och hjälper också Er att placera order fördelaktigt, två gånger om året.

Välj Leipzig — välj rätt!

Informationer och mässkort: MESSUPALVELU, Fabiansgatan 3 B, Helsingfors 13, tel. 553 913 eller 653 994. Kosttnadsfritt mässvisum erhålles på Tyska Demokratiska Republikens handelsrepresentation, Lillängsvägen 7—9, Helsingfors 57, tel. 688 138, eller vid gränsstationerna till WDR.

34

Miljöpratet octserkligheten

Av dipl.ing. Hjalmar Krogiu 0 Miljövårdsåret 1970 är till ända. Under det året presterade mänskorna en imponerande kvantitet miljöprat. På kongresser, symposier, seminarier och föreningsmöten, i tidningsartiktar och pamfletter idisslades miljöaspekter och problem, som för en normalt iakttagande och reflekterande person varit uppenbara I många år.

Ö Den offentliga pratkvarnen — förlåt, debatten — kopp En sak är säker. Det kommer att tillsättas ett stort antal kommittéer och nämnder där miljöpratet fortsätter. Vad gör en nybildad, exempelvis kommunal miljövårdskommitté? Jo, enligt tidens anda måste den först genom forskning kartlägga situationen. I våra dagar får man som känt inte fatta några beslut på basen av sunt förnuft utan först efter ett betydande mått av forskningsarbete.

Nåväl, kommittén ger i uppdrag åt ett forskarteam att utföra en grundlig undersökning. Det betyder en längre vilopaus för kommittén, ty forskarna vill ha några år på sig för att få fram vetenskapligt fullödiga och exakta resultat. (För utredning av luftföroreningen i Helsingfors anslog man 5 år).

Medan forskarna arbetar anser sig kommittén ej kunna behandla några förslag till konkreta skyddsåtgärder, den måste naturligtvis avvakta utredningsresultatet och först få en totalbild av situationen.

Utvecklingen springer Ifrån forskningen

I sinom tid föreligger forskarteamets rapport. Den är omfångsrik och ger exakta värden med en eller två decimaler för föroreningarna på olika platser, I tidningspressen refereras den under braskande rubriker och väcker för några dagar en viss sensation.

Nu börjar kommittén igen arbeta. Varifrån och hur skall man angripa problemet? Efter långa diskussioner konstaterar man att kampen mot föroreningarna fordrar mera upplysning och mycket pengar.

Men vilka åtgärder skall man föreslå, vilka beslut skall man fatta? Då framhåller en kommittémedlem att forskarteamets rapport till vissa delar är föråldrad, utvecklingen har under tiden varit så snabb att rapporten inte ger en riktig bild av dagens läge. Han efterlyser en färskare utredning. Förslag om forskning kan ingen i våra dagar anständigtvis motsätta sig. Alltså besluter kommittén enhälligt — och med en viss lättnad — att på nytt sätta forskarteamet i arbete. Så går det vidare allt medan arkivhyllorna fylls av vetenskapliga undersökningar och föroreningarna ostört fortgår och utvecklas.

Denna bild är tyvärr inte mycket karikerad, den bygger på personliga erfarenheter.

Ett miljövårdsverk

Visst kommer man att göra också annat på miljöfronten av mera konkret natur. Troligen grundar man ett miljövårdsverk inom statsadministrationen, ja kanske tom ett miljövårdsministerium. I dessa instanser fortsätter diskussionen och forskningen, man ordnar upprepade propagandakampanjer,

Forum 3/7 lades om för malning av miljön efter att därförinnan i åratal ha malat statsplaneringsfrågor med tema av typen »planera för mänskan» eller »mänskan I centrum». Hur många stadsplaner ser dagen som ej I huvudsak dikterats av personbilen e Vilka resultat kan vi då vänta oss av miljöpratet? Vad kommer att hända ruckar här och där försiktigt på lagstiftningen, får kanske till stånd smärre konkreta förbättringsåtgärder. Och framför allt, man väntar förgäves på anslag för verkligt effektiva åtgärder för miljöns bevarande och förbättring.

Ett någorlunda effektivt miljöskydd kostar nämligen så mycket, att det kännbart bromsar den materiella välståndsutvecklingen. Man har äntligen börjat inse att miljöförstöringen är en negativ komponent av denna. Eller annorlunda uttryckt: miljöförstöringen är ett pris vi måste betala för vår ekonomiska tillväxt och som vi så länge gett tusan i, att vi tills dato ådragit oss enorma skulder. Vi har tagit ut det goda i förskott.

Varför ser jag då så pessimistiskt på möjligheterna att utverka tillräckliga anslag för miljövården?

Ekonomisk växt kontra miljö

I ett land som i likhet med Finland redan klivit ett gott stycke upp på välfärdsstegen, är en fortlöpande ekonomisk tillväxt ett oeftergivligt villkor för en lugn ekonomisk och politisk utveckling. Den kan inte bromsas för häftigt, än mindre stoppas utan allvarliga följder. På litet längre sikt är den förutsättningen för alla sociala framsteg, för reallönernas höjning och sysselsättningen. Den berör intimt alla samhällsmedlemmar och påverkar de lägre inkomstklassernas möjlighet till ekonomisk förkovran. Därför kommer anslag och investeringskapital som tjänar den ekonomiska tillväxten att i praktiken ha obönhörlig prioritet framom anslag för miljöns bevarande och förbättring.

Miljöskydd tar sikte på framtiden

Alla verkligt betydelsefulla och förty kapitalkrävande åtgärder för miljöskydd siktar på framtiden, tjänar främst våra efterkommande och inte vår generation. Gäller de miljöns bevarande kommer ingen att kunna observera deras resultat. Är det fråga om förbättring av den nuvarande miljön med hjälp av reningsverk, avloppstunnlar, förbränningsanläggningar för avfallslut, spolning av vattendrag mm, kommer först våra barn och barnbarn och knappast ens de att märka vad kapitalinvesteringen fått till stånd.

Pudelns kärna: Vem sitter på pengarna?

Och nu kommer vi till pudelns kärna. Vem är det sån sitter på pengarna, jo politikerna. I dagens samhälle är de, om ej i teorin så dock i praktiken ointresserade av anslagsfrågor med

Vänd!

Forum 3/71

Vilken är den bästa annonsen i detta nummer?

Deltag i Forums annonstävlin faChress

VÄ

Ett presentkort på 150 mk utlottas bland dem som skickar in kupongen.

Detta är det sista tävlingsnumret.

Skicka gärna in alla tre kuponger (de två tidigare ingick i nr 1 och 2/71). Ett presentkort utlottas för varje nummer. Alla svar bör vara Forum tillhanda senast den 3. 3. 71.

Tävlingsresultatet och vinnarnas namn publiceras i nummer 5 som utkommer den 17. 3. 71.

Säg Er åsikt i frågan »Hurudan är en bra fackpressannons?» genom att delta i tävlingen.

I Den bästa annonsen I detta nummer är: 3/71 | Annonsör: .

Motivering! sosereresrerrerrererererrer ters ernrr rer erer rån nens ]

Br aBbog

Oo

Di

J =S >

Krogius lättar på transportproblemen

Det lönar sig för Er att kontakta Krogius då det gäller transporter och speditioner. Vi har shipping »Know how» och goda förbindelser till de viktigaste marknaderna i världen.

Krogius är bland de största i sin bransch — erfaren, aktiv och snabb. På oss kan Ni lita.

• Internationella transporter + Contalnertransporte + Linjeagenture + Klareringa + Flyttninga + Flygfrak + Befraktningar

KROGIU S. Magasinsgatar 4 & Helsingfors 13 Tel. 11500 € Telex 1250 36

Miljöpratet och verklighete en bärvidd utöver valperioden eller rättare sagt över 3 år, ty under det sista mandatårets valkampanj bör de redan kunna visa upp för sina väljare vad de åstadkommit. Var finns den partipolitiker som avstår från att bjuda väljarna nya sociala förmåner för låt oss säga 20 milj. mk och i stället röstar för att samma belopp anslås till miljöskyddsåtgärder, vilkas resultat i inget fall märks förrän efter 10—20 år. Pengarna räcker inte till båda ändamålen, det är ej fråga om ett både/och utan i högsta grad om ett antingen/eller. Nej, sådana politiker får man nog söka och det är helt naturligt, ty där finns alltid de som i varje fall försöker krafsa röster åt sig med de ökade sociala förmånerna. Trots deklarationer och fagert tal är det tyvärr så att miljöanslagen, när det kommer till kritan, är och måste vara impopulära bland riksdagsmän och stadsfullmäktige. En väg för politikerna ur den besvärliga situationen är att vältra över hela miljövårdsproblemet på industrin. Det är dock ett väl billigt sätt att två sina händer. Industrin står blott för en del av miljöskadorna, samhällena, jordbruket, mänskorna själva bär en stor del av skulden. Frågan om i vilken grad industrin kan belastas med miljövårdskostnader har i’ dagens värld internationell bärvidd. Den återverkar ohjälpligt på konkurrensförmågan. Man har därför talat om internationellt samarbete för lösning av problemet. Men, handen på hjärtat, är det inte väl utopiskt att tänka sig ett avtal mellan industrierna i alla de industrialiserade länderna om identiska bestämmelser för miljöskyddsanordningar? Hur skulle ett sådant avtal byggas upp och formuleras? Och vilka frestelser och möjligheter att kringgå det » Den syn på miljöproblemet jag här presenterat renderar mig säkert ingen popularitet. Man kommer att beskylla mig för överdriven, ja brottslig pessimism. Ingen skulle glädja sig mer än jag om denna dom visade sig riktig. Men tyvär fruktar jag att det rätta ordet för min attityd är realism. Den ljusa framtid för miljövården som man skålar för efter festtalen förutsätter en genomgripande förändring i mänskornas reaktioner. På en kongress kan man nog dekretera att vi bra kan avstå från en del av vår kommersiella väldfärd för att få leva i en oförstörd miljö — och det är naturligtvis fullkomligt riktigt i teorin. Men hur reagerar mänskorna i verkligheten när deras reallöner ökas för långsamt, när de måste vänta på utlovade sociala förmåner eller när skatterna växer? Då blir miljöförstöringen som hittills bara ett avlägset spöke. Och när kan vi hoppas att våra partipolitiker ger tusan i valfisket för att med gemensamma krafter bygga upp en behaglig miljö för ännu ofödda generationer av väljare? Det är dagdrömmar, men måtte de gå i uppfyllelse!

En liten tröst

Till slut en liten tröst. Inför tillräckligt långsamma förändringar är mänskans anpassningsförmåga nästan obegränsad. Varje generation blir mindre bortskämd i fråga om miljön, växer från barndomen upp med bensinstinkande luft och ärtsoppsliknande vatten. Kanske våra efterkommandes lidande ej blir så stort som vi gamla i dag föreställer oss, vi som ännu har ett avlägset minne av frisk luft, kristallklart vatten och jungfrulig natur utan motorvägar. Men deras hälsa då? Ja, den får väl den framåtskridande läkarvetenskapen i samarbete med den uppblomstrande gasmask- och öronskyddsindustrin ta hand om. O

Forum 3/71