Miljövänlig cellusa
av Peter Nordling Forum 1988-05, sida 14, 17.03.1988
Ny metod
Text: Peter Nordlin från Centralaboratorium:
MILJÖVÄNLIG CELLULOSA
Centrallaboratorium Ab har tagit fram en helblekt cellulosamassa som baserar sig på peroxosyrakok, I den här metoden använder man mMmyrsyra och peroxid i stället för svaveloch klorkemikalier. Det innebär en miljövänlig
Process.
assan framställs genom en fyr M stegsprocess, där kokningen om fattar de tre första stegen. Koke görs på en blandning av torrflis, myrsyr och väteperoxid. Temperaturerna variera mellan 80 och 100 grader Celsius. Blek ningen sker i det fjärde steget med hjälp av lut och peroxid.
Slutresultatet är en väldefibrerad mass med 40 till 50 procents utbyte. Som råvara
Professor Jorma Sundquist är optimist. Han tror på industriell tillverkning av peroxosyramassan, Nu kokas massan endast i laboratorieskala.
1 kan användas både löv- och barrved. Vid experimenten på Centrallaboratorium har man hittills kokat den miljövänliga massan i liten skala — endast några hundra gram åt gången. Men nu skall man övergå till satser på några kilo.
Inte revolutionerande
Försöken med den svavel- och klorfria massan har pågått sedan 1984, men först nyligen fick man fram den blekta produkten.
Professor Jorma Sundquist, som lett projektet, berättar att hans grupp, som ingår i det större projektet Sellu 2000 och finansieras av skogsindustrin och TEKES, år 1984 fick i uppdrag att ta reda på om det är möjligt att framställa kemisk massa utan svavel och klor.
— För tre år sedan startade vi med ett recept som innehöll ättikssyra och peroxid, men småningom kom vi fram till att myrsyran ger bättre resultat än ättikssyran.
Sundquist framhåller att den nya massan inte är en revolutionerande uppfinning. Liknande experiment har gjorts bl a i Sovjet i unionen. I Förbundsrepubliken Tyskland pla nerar man redan massafabriker där kokningen sker med organiska lösningsmedel i stället för svavel. Vid blekningen använder man dock fortfarande klor.
— Det nya, säger Sundquist, är att ingen tidigare upptäckt att massa som är kokad med myrsyra kan blekas helvit med peroxid. Nu har vi lyckats bleka både lövveds- och barrvedsmassa med peroxid. Dessutom har vi lyckats minimera peroxidåtgången till 2 procent av massavedens vikt då det gäller lövved.
I de sovjetiska experimenten har peroxidmängderna varierat mellan 30 och 60 procent av vikten.
Långt kvar Han medger dock att den här massan, speciellt den som innehåller barrved, inte håller samma kvalitet som traditionellt kokad cellulosa. Därför fortsätter experimenten nu utan barrved. Med lövträd som råvara är åtgången av kemikaller dessutom mindre.
Hittills har experimenten krävt 15 forskarår och 3 Mmk i pengar under den första treårsperioden. Nu har man en något större budget för ytterligare 3 år. Sundquist betonar att projektet kommer att stanna kvar på experimentstadiet ännu ett bra tag.
— Det dröjer ännu flera år innan det blir aktuellt med en experimentfabrik — om en sådan över huvudtaget någonsin byggs. Men om ett år vet vi säkert mycket mera om framtidsutsikterna, säger han.
Det största problemet som återstår är att återvinna myrsyran ur processen, Detta är jämligen nödvändigt för att processen skall i prismässigt konkurrenskraftig.
— Lyckas vi återvinna myrsyran är decimalkommat redan på rätt ställe, konstaterar Sundquist.
Det som också fördyrar processen är att kokningen måste ske i kärl med en speciell ytbehandling på grund av den synnerligen frätande myrsyran. Vanligt stål fräts småningom sönder. Vilka material som används vägrar Sundquist dock att avslöja. För materialkunskaperna har Kemira, som tillverkar myrsyra, svarat.
[en
Intresserade tillverkare
Idag är det omöjligt för Sundquist att ge ett exakt svar på när och om den nya massan blir konkurrenskraftig, Priset på cellulosa stiger naturligtvis allteftersom miljökraven skärps. Och det gör att lönsamhetsgränsen kommer närmare.
Också om processen utvecklas så långt att den kan tas i industriell användning blir det ingen revolution i branschen. Gamla fabriker kan inte konverteras för kokning enligt det nya receptet. Sundquist, som naturligtvis ser optimistiskt på utvecklingsmöjligheterna, konstaterar att starten troligen sker med små specialfabriker och att den nya metoden ersättter den gamla i den takt man bygger nya fabriker. Enligt honom har redan några företag spontant visat intresse för att uppföra en pilotfabrik.
Förutom Centrallaboratorium bedriver också högskolor, universitet och Statens tekniska forskningscentral forskning i nära anslutning till det här projektet. Vid Helsingförs universitet har man studerat mekanismerna för ligninets spjälkning. Bl a vid Uleåborgs universitet har man studerat probiematiken kring regenereringen av koksyran, korrosionen och tillvaratagandet av biprodukter. L 5/1983 FORUN,