Modell för informationssamhället: Arbetsdag eller årsarbetstid?

av Aarne Mattila Forum 1998-12, sida 34, 15.12.1998

Taggar: Teman: arbetstider

= Z Lu = Li Ö < Zz < = Ö

Aarne Mattil är fil.dr och docent i ekonomisk och samhällshistoria vid Helsingfors universitet. Han har en lång erfarenhet av personaladministration inom industrin.

”En ny norm kunde vara varierand arbetstid utgående från en årsvis totalarbetstid.”

Modell för informationssamhället: Arbetsdag eller årsarbetstid rbetstiden har utformats utgående från den ekonomiska verksamhetens krav, och har därför genomgått stora omvandlingar under idernas lopp. Det idag tillämpade systemet med normalarbetsdag är en produkt av fabriksindustrin och över hundra år gammalt. I agrarsamhället baserade sig arbetstiden på naturförhållanden och växlade. Hantverkarens arbetsvecka bestod av fånga arbetsdagar varvade med flera ledigdagar. Den förindustriella tidens hantverkararbetstidsmodell ser ut att göra comeback i den marknadsorienterade ekonomin där leveranser med pressad tidtabell är ett centralt krav. För många löntagare är en rytm med långa arbetsdagar och långa ledigperioder lockande.

Den regelbundna arbetsdagen och arbetsveckan baserade på den industriella produktionens logik har utsatts för förändringstryck. Normalarbetsdagen svarar inte mot en ekonomi baserad på tjänsteproduktion och information. Marknadsfluktuationerna dikterar allt klarare arbetstagarnas arbetstid. Tidtabellen för att tillgodose kundernas behov - och för den inneliggande orderstocken har generellt sett blivit kortare.Tempot har accelererat på livets alla områden.

Faktorer som genomgripande påverkar arbetstiden är övergången till tjänste- och informationsekonomin, globaliseringen, och framför allt den datatekniska revolutionen. Det höga priset på arbetskraft relativt till andra produktionsfaktorer har påverkat arbetstiden och användningen av arbetskraft i industriländerna.

Inom tjänstesektorn har deltidsarbete redan blivit den dominerande arbetstidsmodellen. Snittarbetstiden inom handeln är enligt arbetsgivarorganisationen ca 27 timmar i veckan. Deltidskonceptet initieras också av ändamålsenlig kundservice. Ett drag i utvecklingen i många länder är en ökad kvot s.k. obekväm arbetstid.

Ett sätt med vilket marknadskrafterna förkortar arbetstiden är en kortare livslång arbetstid. Inom många företag är det redan praxis att säga upp äldre arbetstagare att invänta arbetslöshetshetspension. För äldre arbetstagare är möjligheterna att få arbete på den fria marknaden obefintliga. Marknaderna uppställer på många sätt gränser för livslång arbetsaktivitet - de facto ett tiotal år före den 65-årsgräns som definierades i Bismarcks keserliga Tyskland, fastän människorna idag bibehåller sin arbetsförmåga betydligt längre.

Fabriksindustrin är fortfarande den naturligaste miljön för en traditionell arbetstidsmodell, genom strävan till möjligast jämn belastning och långa serier. Effektivt utnyttjande av dyra produktions anläggningar kräver också tillräckliga egna underbållsresurser.

Produktionen har blivit allt mera kundstyrd. Många fabrikers datasystem är kopplade direkt till handelns lageruppföljning, varvid varor som säljs över disken direkt påverkar produktionsvolym och sortiment i tillverkarändan. Utvecklingen ökar behovet av ett mer flexibelt arbetstidssystem också på fabriker. Ökad utlokalisering av verksamheter en källa till konflikter mellan parterna inom industrin - påverkar också arbetstiden: i stället för köp av totaltid vill man ha precisionstid efter behov.

Arbetstiderna har redan blivit mångsidigare genom olika branschers kollektivavtal. Dessutom medger många avtal företagsvisa arrangemang, och snittarbetstider på årsnivå med utjimningsperioder. Glidtid har blivit en norm i arbetslivet och medger ofta utöver daglig flextid även variationer i arbetsdagens längd.

Den viktigaste innovationen inom industrins arbetstid var åtta timmars arbetsdag, som arbetarrörelsen genomdrev internationellt efter första världskriget. Normalarbetsdagen och arbetsveckan lämnar inte rum för arbetstidslösningar som uppfyller dagens ekonomiska krav. En ny bas behövs. Nya modeller som tillkommit avtalsvägen ger en god utgångspunkt - man kunde i Finland t.ex. genom avtal mellan centralorganisationerna utforma löntagarnas arbetstid på helt ny bas.

En ny norm kunde vara varierande arbetstid utgående från en årsvis totalarbetstid. Den arbetsvolym olika branscher och uppgifter kräver kunde definieras med arbetsmoduler som motsvarar ett visst timantal. Systemet skulle likna undervisningsväsendets studieveckor, och klarare frigöra arbetet från tids- och platsbegränsningar. Redan nu har Över tio procent av arbetsstyrkan åtminstone partiellt distansarbete. Systemet kunde också tillimpas i självständiga och resultatstyrda uppgifter.

Modulsystem och snittarbetstid på årsnivå medger individuella variationer i arbetstidens längd. Systemet skulle förbättra situationen för tjänstesektorns deltidsanställda som nu lever på en otillräcklig lön genom att omvärdera årsarbetskvoten för olika jobb. Årsarbetstid vore även ett sätt att hålla kvar äldre arbetstagare i arbetslivet längre än nu.

En flexibel arbetstidsmodell är inte endast en ekonomisk nödvändighet; även arbetstagarna har behov att kunna anpassa arbets- och fritiden mer flexibelt till varandra. Emellertid är det klart att en arbetstidsreform bör innefatta avtalsbestämmelser som beaktar arbetstagarnas rättigheter. Första steget mot en reform vore ett avtal om arbetstid mellan centralorganisationerna. 9

FORUM NR 12/98