Modeller för Kina

av Erik Meitz Forum 1987-13, sida 20-23, 10.09.1987

Taggar: Orter: Kina Teman: ekonomi

siskt? Det är den grundläggande frågan bakom allt ideologiskt fäktande i Pe . j | | ut moderniserac Kinas ekonomi och samtidigt.säkra att samhället förblir kine king idäg.

Vad man söker efter är en ”sdeialism med kinesiska förtecken". Det är redan länge sedan man förkastade den sövjetiska modellen (tung industri först, allt annat sedan). Man haf också grundligt gjort upp med Maos idéer (självförsörjande folkkommuner styrda av ”massorna”). Vad man nu behöver är garanterat reala modeller, av kinesiskt märke. ”Sedan må katten vara svart eller vit, huvudsaken att den fångar möss”. Säger Deng, revolutionsveteranen och anföraren för dagens reformister.

Som modell ligger Hongkong närmast till hands. Den brittiska kolonin på Kinas sydkust skall om tio år återgå till folkrepubliken som en ”särskitd administrativ region”. Nära ligger också Taiwan, öprovinsen som sedan 1949 är sista bastion för den från fastlandet fördrivna nationalistregimen (Kuomintang).

Hongkong och Taiwan som modeller för ett experimenterande Kina granskas av

Forums korrespondent Erik Meitz.

MODELLER

FÖR KINA 1: Hongkong

Föreställ er: DDR får överhöghet över Västberlin och garanterar inre självstyrelse och fri ekonomi i minst 50 år framåt. Det är det närmast tänkbara exemplet på vad som är meningen att skall ske med Hongkong. Enligt det tre år gamla avtalet mellan Peking och London skall Hongkong — brittisk kronkoloni i 100 år — år 1997 återgå till Kina i form av en ”särskil administrativ region”.

m allt går enligt avtalet är det ett his toriskt. unikum. Den stora fråga fram till dess är — vad är det som säger att det verkligen blir så? Optimisternas svar är: Därför, att det i Pekings intresse att bevara Hongkong just sådant som det är — en port för handel, knowhow, investeringar. Tilläggas bör, som modell för folkrepublikens egna experiment för en effektivare ekonomi inom ramen för en ”socialism med kinesiska förtecken”.

Hongkong har kommit till för att dra nytta av Kina, men Kina kan idag skatta sig lyckligt för att i Hongkong ha en färdig modell för det man försöker få fram i raden av ”särskilda ekonomiska zoner”, av vilka två förresten ligger vägg i vägg med Hongkong.

Hongkong en del av Kinas ekonomi

Kina för över 40 procent av sina valutainkomster från Hongkong. Dels är det betalning för leveranser av mat, vatten och en uppsjö av andra förnödenheter som hör kinesers vardag till. Dels är det reexport till hela världen av det sortiment som Kina två gånger per år ställer ut på exportvarumässan i Kanton, en kvart flygresa från Hongkong.

Bank of Hongkong satsar på en roll också et ter 1997 — det nya huvudkontoret överskuggar Bank of China till vänster.

20

I Hongkong opererar Kina idag 13 banker, anförda av Bank of China som är officiell utrikeshandelsbank. Men BoC är också Hongkongs näststörsta sparbank med över 20 procent av kolonins totala depositionssumma.

Bland utländska investerare i Hongkong anses Kina ligga på tredje plats efter USA och Japan, medan husbonden Storbritannien åkt ned på fjärde plats (Kinas andel finns inte preciserad).

PITT TIL

Då 3 a 3 = 3 H nr H +

Rött ljus för all politisk inblandning i Hongkongs affärsliv — kan Peking gå med på det?

Med en utrikeshandel som står för bara 10 procent av Kinas BNP kan det tyckas som om Hongkong trots allt inte vore så livsviktigt. Men det är med valutainkomsterna som Kina kan köpa sig teknologiska framseg, fylla ut underskotten på en rad baslivsmedel och få råvaror som man själv är utan.

Inget under alltså, att Kina i själva verket gjorde det till ett villkor i avtalet, att Hongkong skall behålla sin status som frihamn och internationellt finanscentrum.

Ironiskt nog var det genom kommunisternas seger år 1949 som cen frifräsiga profitörskolonin blev oumbärlig för Kina. Fram till dess hade Hongkong levt i skuggan av Shanghai, som redan 1935 var Asiens största handelsplats och centrum för Kinas ekonomiska, politiska och intellektuella liv. Det var Shanghais kapitalister och bönder från provinsen Guangdong som i Hongkong ingick förbund med kolonisterna i en miljö anmärkningsvärt fri från skatter, tullar, byråkrati, fackföreningar och politik.

Fr

Ekonomi köksvägen

Det är ingen ny idé för Kinas kommunister att lära sig ekonomi köksvägen, av kapitalister. När Mao och de övriga revolutionsveteranerna började bygga upp folkrepubliken med hjälp av ”mässorna” insåg de att åtminstone utrikeshandeln kan skötas bättra av experter, Sådana hade de i en handfull “patriotiska kapitalister” som valt att stanna kvar och stod till förfogande för att hålla Kina med en blygsam men fungerande utrikeshandel,

När också de blev avslöjade som ”spioner och sabotörer” under kulturrevolutionen kvarstod Hongkong som enda räddning, ifall man alls skulle ha någon handel med omvärlden.

Nu, när växlarna för Hongkongs framtid skall ställas, har Peking skyndat sig att på nytt städsla ett antal ”patriotiska kapitalister”, denhär gången för att fortsätta styra Hongkong efter strikt affärsmässiga principer och se till att den återbördade kolonins nytta för moderlandet maximeras. takt med att Kinas egna företag skall lära sig att stå på egna ben, bli lönsamma, måste de också börja praktisera idéer som änsålänge är politisk dynamit, t ex den om att avskeda överflödig eller improduktiv arbetskraft. Om experimenten i den vägen i de “speciella ekonomiska zonerna småningom kommer fram till socialt godtagbara lösningar, då blir det dags för Kinas företag att också ta sig en närmate titt på sättet att arbeta i Hongkong. Där är det självklart att allt arbete skall göras snabbt och effektivt, särskilt där det görs på ackord eller lönen mäts efter prestationen, samtidigt som knappt någon behöver gå arbetslös.

En rad experimenterande firmor I Kina har i själva verket redan börjat skicka studiegrupper till Hongkong och rentav låtit hela arbetslag ”praktisera” en tid i hongkongmiljö. Klart är att allt dylikt står i skottlinjen för de vänsterkonservativa i Kina. För dem är den “öppna dörrens politik” alltför vådlig, såväl ideologiskt som ifråga om var makten skall sitta — hos partikadrerna eller företagscheferna. Men i o m att Hongkong inordnas i folkrepubliken inom 10 år kan det bli allt svårare att mota intrycken därifrån.

Tekniska problem

Ett problem för både reformister och korserveativa är valutan, rättare sagt de två valutorna. Hongkongcollarn har länge åtnjutit välförtjänt prestige världen över, även om den rutschade med 50 procent innan avtalet tog förm 1982—1983, tills kolonins regering beslöt haka upp den på 7:80 mot 1 USD, där den har stannat sedan dess.

En stabil valuta är en av förutsättningarna för att Hongkong skall kunna fortsätta i sin roll. Hur blir det år 1997 — eller tidigare? Skall Hongkong få en ny valuta för att återspegla suveränitetsskiftet? Är det under Kinas värdighet att låta de privata Hongkong Bank och Chartered Bank stå som utgivare av valutan också i fortsättningen?

Antagligen. Men att pracka Kinas renminbi (folkvaluta) på Hongkong skulle i ett slag sköra rollen som finanscentrum, för ännu tycks det vara långt tilis folkvalutan kan höja sig till konvertibel status.

Lösningen kunde bli en ”ny” Hongkongdollar, utgiven av den autonoma administra FÖRUN, 13/198 tionen men med kapitalistbankerna och deras reserver i bankgrunden. En sådan operation kunde lyckas, förutsatt att den sågs som en förmalitet med Honkongs ekonomiska stabilitet och svängrum intakta.

Ett kanske större problem kan bli Hongkongs exportkvoter inom de Internationella textilavtalen. Hongkong som brittisk koloni har lyckats säkra sig betryggande kvoter i hård konkurrens med Taiwan, Singapore, Sydkorea, Pakistan, etc. När Hongkong blir en del av Kina — får Hongkong då behålla kvoterna, skall de delas upp på övriga länder (vilket de redan kräver), eller skall de ges åt Kina (som vill se sin kvot växa)?

Förhandlingar om detta måste startas i god tid före 1997, men vem skall föra Hongkongs talan på regeringsnivå? Den utgående kolonialregimen, som redan nu sitter med händerna i kors för att inte trampa Pe Skall Hongkong få fortsätta efter 1997 på sina egna villkor, eller bli en spökstad och belastning för folkrepubliken king på tårna? Vore Peking förutseende — vilket inte är självklart — borde man därifrån säkra Hongkongs kvoter och det innan motståndet från andra håll blir för hårt.

Energi — en nyckel till samarbete

Energiproduktionen kommer att spela en central roll i de nya relationerna mellan Hongkong och moderlander. Kina är en nettoköpare av el från Hongkong men har gått in för att bygga ett kärnkraftverk (brittisktfranskt) strax innanför sin sida av gränsen. Därmed skulle strömmen vända, Hongkong bli avnämare och Kina få in valuta. Eftersom själva kraftverket skall amorteras med betalningarna från Hongkong är det i sig en garanti för att Peking kommer att tänka sig för innan man riskerar att rubba Hongkongs förmåga att komma upp med hårdvaluta.

En annan samarbetssektor är oljeletning i havsbottnen utanför Hongkong. Trettio utländska firmor är med i letandet och allt tyder på avsevärda chanser. När utvinning väl kommer igång blir det en boom utan like. Också här borde Peking i eget intresse vara återhållsamt — även om det vore frestande att haka på med servicebaser längs kusten borde man tillstå att Hongkong redan har all behövlig beredskap, inte minst just den effektivitet som krävs.

Effektivitet — det är Hongkongs trumf i alla tänkbara sammanhang. Det är nu dags för Kina att utnyttja Hongkong, men på Hongkongs villkor. Annars resulterar suveränitetsskiftet snabbt i en spökstad som inte är till någon nytta alls. Erik Meitz 2: Taiwan

Om Kina inte hade blivit folkrepublik — skulle Kina då idag se ut som Taiwanm? Skulle Kina vara världens TI största handelsnation, på fjärde plats i USA:s utrikeshandel, världens största leverantör av 22 olika industriprodukter, sjunde största exportör av elektronik och stabilaste tillväxt (i snitt 9 procen per år i två decennier, världens högsta sparkvot (minst 30 procent), världens lägsta inflation (i fjol rekordhöga 2,7 procent, vissa år rentav negativ) och just hu kring 60 miljarder USD i valutareserver (nästan två års importY?

Frågan är tillspetsad men inte helt huvudlös, trots att Kina är en koloss och Taiwan en liten ö med mindre än 1 procent av fastlandets befolkningssiffra.

När Taiwan skars av från fastlandet 1949 var båda regimerna överens om en sak — att Kina är och förblir en nation och att allt vad den ena regimen företar påverkar vad den andra gör. Därför var det logiskt av Deng Hsiao-ping när han för ett per år sedan utbrast: ”Lär av Taiwan”, ärkerivalen.

Att vara modell för andra, framförallt Kina med en återförening som mål, det är officiell politik i Taiwan. Idag rimmar det helt med politiken i folkrepubliken. Det är ur den

S kulle Kina ha haft världens snabbast vinkeln det är intressartast att se på Ta wan, dess framgångar och problem.

Paralleller KinaTaiwan

Redan på 60-talet skrev Herman Kahn, amerikansk futurolog i ropet då, att Taiwan var ett exempel att ta efter för u-länder. Mycket riktigt, år 1965 ”graduerade” Taiwan som u-land, d v s upphörde att ta emot uhjälp, mest amerikansk sådan.

I sin entusiasm märkte Kahn inte att just de dygder han såg hos Taiwan — flit, sparsamhet, disciplin — nog är mycket kinesiska men inte lätta att uppbåda på andra håll. Också bland kineser kommer de till sin rätt bara under gynnsamma förhållanden. Vilka — det är just det reformisterna I Peking försöker få reda på i sin ”socialism med kinesiska förtecken”.

Taiwan har haft och löst en rad problem som Kina ännu brottas med. Här finns pa vän 2 fortsättning från föreg sid ralleller, även om skalan är olik. Man kan t ex jämföra Kinas aktuella privatisering av jordbruket med den jordreform som genomfördes i Taiwan redan på 50-talet. Och de “speciella ekonomiska zoner” som ska visa vägen för folkrepublikens övriga delar har visserligen historisk förankring (Kanton, Shanghai och andra enklaver för samröre med utlänningar under Manchu-dynastin), men är framförallt kopierade på dylika zoner som inrättades i Taiwan redan i slutet av 50-talet. Man kan också påminna om att Taiwan, sitt ärkekapitalistiska rykte till trots, har hållit en hårt statlig-nationalistisk hand över hela finansväsendet och sållat noggrannt bland hugade utländska investerare. Först de två senaste åren har Talwan börjat öppna sin ekonomi på allvar — ”Iliberalisera och internationalisera” som regeringen kallar det. En motsvarighet alltså till det som de kinesiska kommunisterna prosaiskt kallar sin ”öppna dörrarnas politik”.

Taiwan-effekten

Att det idag hörs så litet om Taiwan utanför den egna regionen beror på den diplomatiska isolering som följde världens erkännande av Folkerepubliken Kina på 70-talet. Bara i Asiatiska utvecklingsbanken tinns Taiwan längre med, och där räcker rampljuset inte till för att hela världen skall ha kunnat notera att Taiwan för ett par år sedan upp Marlboro har landstigit i Taiwan I år, och det är bara början.

McDonald’s ger ett alternativ till kinesmaten, särskilt för nyfikna småttingar.

höjdes till newly industrialized country (NIC).

Också Deng har dämpat sina lovord för Taiwan, nu gäller det att stå på rätt ben I kommunistpartiets inre dragkamp kring reformerna.

Men Taiwan-effekten kan inte låtsas bort. Peking betraktar Taiwan som en utbrytarprovins, alltså inte utland. Därav en frånvarö av handelsrestriktioner. Det är en offentlig hemlighet att Kina idag är Taiwans näststörsta marknad, efter USA, att affärsmän från Taiwan kommer på besök, att de investerar i nya industriföretag i Kina — allt via Hongkong. I Kina är det därför inte bara ledarna utan vem som helst som vet att Taiwan har överlopps av det mesta av det som Kina har brist på.

Hur har det gått så snabbt framåt för Taiwan och så långsamt för Kina? När Deng sade ”lär av Taiwan” menade han enbart ekonomin, men hur hålla isär ekonomin och resten av systemet? Taiwan-effekten är politiskt laddad och blir det allt mera ju längre den finns.

Taiwan-etapper

Det stora bravurnumret på Taiwans pluskonto är jordreformen, av experter världen över hyllad som den enda lyckade i modern tid. Idén var lika enkel som praktiskt. De feodala storgodsen delades upp mellan torparna och godsägarna tick aktier i de statsbolag av kolonialt snitt som fanns kvar i Taiwan från den japanska eran (1895—1945). Resultatet var självägande bönder med i medeltal bara 3 hektar per hushåll men med desto större motivation att öka avkastningen genom modernisering och nya grödor. Godsägarna blev snabbt nog intresserade av att göra sina ofrivilligt förvärvade aktier lönsamma genom att rusta upp företagen.

Trots Taiwans välförtjänta rykte som storexportör av allsköns billigt krafs — och piratprodukter! — satsade den privatiserade industrin till en början på hemmamarknadens behov av husgeråd, cyklar, jordbruksmaskiner. Statens andel var krediter, energi, vägar, hamnar, bostäger, utbildning. Exportintäkter fick man till en början från jordbruket, närt av statlig konstgödsel.

Först på 60-talet kom exporten igång för industrin och det i form av en kontinuerlig boom. På 70-talet hade den inbringat så mycket att det blev dags för tung och ke Modernisera, men förbli kinesiskt — det är mottot för Taiwan, avspeglat också i stadsbilden med tempel och höghus om vartannat.

misk industri i jätteskala, backad upp av kärnkraft, motorvägar, nya hamnar (bl a världens största containerhamn, Kaohsiung). Och nu på 80-talet är man långt inne i en satsning på högteknologi.

Med facit i hand kan man lätt få det att se ut som en strategisk plan från första början, vilket det också var Taiwan var Kuomintang-regimens sista chans och den hade lärt sig av sina dyra misstag. Men lika mycket var det fråga om smidig anpassning till nya realiteter, inte minst chocken av att åka ut ur FN och se USA av alta satsa på vänskap med Peking.

Trots Taiwans politiska (snarare diplomatiska) isolering fortsatte affärerna dock att gå sin gilla gång också utan diplomatisk utsmyckning. Och USA:s kongress beslöt omsider att Taiwan som enda ställe på jorden utanför USA skulle få lagfästa garantier om beskydd (Taiwan Relations Act, 1979).

Japan, BRD, Kanada, Taiwan…

I Reagans serie av skrämskott för fair trade är Taiwan I samma sällskap som de mest avancerade industriländerna. Än är det fråga om en revalvering av resp. valutor — och Taiwan har frikopplat sin New Taiwan Dollar från USD och sett den höjas med 25 procent på ett drygt år och därtill gjort den fritt konvertibel. Än är det fråga om att släppa in amerikanska banker och försäkringsbolag — vilket sker fastän motvilligt. Och än är det fråga om att låta McDonald’s, Marlboro, Budweiser och Hertz bryta upp nya marknader här — vilket nu också sker till konsumenternas förtjusning.

Och dethär är bara början, än den vanliga repliken, om man frågar hur mycket av dylik ”internationalisering” Taiwan kan och vill ta och hur snabbt. ”Talwan har inget val, det är som att bli fullvuxen”, får man också höra.

Bakom ligger det växande handelsöverskottet gentemot USA (15,6 mrd USD i fjol och 5,7 första kvartalet i år). Det går att lö sa, delvis, med ökad import. Så har den genomsnittliga tullnivån på ett år sänkts från 32 procent till 20 procent. Och regeringen skickar den ena inköpsdelegationen efter den andra till USA.

13/1987 FRUN

USA har god tumme med Taiwan i motsats till Japan, för trots allt sitt nya välstånd är Taiwan fortfarande största förmånstagare av tullättnader i USA (General Systern of Preferene, ursprungligen tänkt för fattiga länder endast).

För att komma ut ur sitt beroende av USA satsar man nu hårt på att sprida exporten — och där är den s k triangelhandeln Taiwan-Hongkong-Kina redan på andra plats. Japan och Västeuropa står i tur. Västeuropa har redan tagit USA:s plats som största köpare av mikrodatorer från Taiwan. I mars i år var orderstocken härifrån uppe i rekordhöga 55,3 miljoner USD. Tolv västeuropeiska länder, bl a Sverige, Norge och Danmark, har handelskontor i Taiwan och fler är på kommande, dock ej från Finland.

Spridningen av exporten går hand i hand med försöken att höja nivån på den. Redan i fjol var elektronik och datorer den största gruppen inom industriexporten (7,9 mrd USD av totalt 17,2).

Men allt detta — en öppen hemmarnarknad, mera sofistikerad export till allt flera olika marknader — kräver nya grepp om de ekonomiska skaften. Dessa är av hävd två i Taiwan — dels små och medelstora privatföretag och dels en rad stora statliga MOnopol.

”Hellre näbben på en höna än rumpan på en ko”, det är devisen för varje ”lauban”, ägare-härskare i sin egen firma. Det är näsan skamligt att ta anställning hos någon annan, likaså att anställa någon som inte hör till den egna familjen-släkten-klanen. Men vad som behövs idag är professionell företagsledning, teknokrater om man så vill, utan andra plikter än att föra firman framåt. Det egna utbildningssystemet producerar redan en ny generation av öppna, självsäkra och ambitiösa affärsmän villiga att jobba

Ett kinesiskt effektivite inesers inställning til effektivite är ambivalent, i bästa fall. Det m vara osagt om det beror på att deras uttryck siau Il själva verket kan betyda graden eller frekvensen, lö, av siau i tre vitt skilda bemärkelser: 1/effekt, 2/imitation, 3/hängivenhet.

Talar man med en kines om siau lå endast i den fösta bemärkelsen, kan det vara bra att veta, att kinesen väl kan tänka på alla tre bemärkelserna samtidigt, vilket ju inte är särskilt effektivt.

Jag har förstått det så, att effektivitet i vår bemärkelse är svår att acceptera som ett självändamål för kineser. Det strider mot deras sociala orundinstinkt. Tänk efter — en mera än genomsnittligt effektiv individ, grupp, firma, etc. bryter mot den urkinesiska idén om kollektivt ansvar och solidaritet, inkluderande personliga hänsyn individer emellan. Effektivitet ifrågasätter också traditioner, konventioner, auktoritet.

I sista hand är effektivitet ett hot mot samhällets stabilitet; en utmaning mot makten själv.

FRUN 13/198 problem på ett nytt sätt. Ett ovärderligt tillskott kommer med hemvändande dimittanter från USA:s bästa universitet (Taiwan har fler studerter i USA än något annat land, i detta nu ca 50 000). Man kan kanske tala om en parallell till folkrepubliken — där är det de omnipotenta partikadrerna som får ge vika för professionella företagsledare.

De statliga monopolen igen, effektiva under ett uppbyggnadsskede, är idag förstenade kolosser. De upptas av att förvara sina revir och sin existens. Så har det blivit en av regeringens huvudvärkar att slakta sina egna mjölkkor, i effektivitetens namn. I år togs de första stegen — motsvarigheten till vårt Alko fråntogs sitt monopol på import av alkohol (och tobak), och det statliga oljebolaget får konkurrens av privata bensinstationer (som saluför blyfri bensin som alternativ till statsbolagets mera lönsamma blyhaltiga). Mera privatisering är aviserad för andra statliga monopol — cement, konstgödsel, fjärrbussar. Också det en parallell till folkrepublikens comeback för privat affärsverksamhet.

Ännu en parallell — minskad försvarsbudget. Efter att Kina i tre års tid har bantat ned sin Folkets befrielsearmé med miljontals man är det nu Taiwans tur. För första gången sedan 1949 har försvarsbudgeten sänkts något i stället för att bara höjas (den är redan över hälften av statsbudgeten). Det återspeglar en kraftig rationalisering av det militära etablissemanget och innebär alls ingen nedrustning. Men samtidigt rimmar det med att det 38-åriga s k undantagstillståndet i år äntligen hävdes formellt efter att ha spelat ut sin roll redan för länge sedan. Ett slags signal över sundet — inbördeskriget bör lösas fredligt, dags för en dialog? Erik Meitz 9

De inympade, importerade västerländska ideologierna om socialism, kommunism, jämlikhet, demokrati, etc som kineserna i folkrepubliken respektive Taiwan har det så svårt med, har inte heller gjort det kinesiska samhället mera mottagligt för ”effektivitet”.

Men i Taiwan liksom folkrepubliken är effektivitet idag ett slagord, en nyckel till de ekonomiska och samhälleliga omställningar som pågår. Och det är ett radikalt, kontroversiellt ord. Det är långtifrån självklart att alla vill na mera ”effektivitet”.

För utomstående är dethär bra att veta. De som redan vet det är utlandskineserna, till antalet ca 30 miljoner världen runt. De uppvaktas av både foikrepubliken och Taiwan och vet kanske bättre än några andra om hur det står till på båda sidor om sundet, som investerare i Kinas framtid. För dem är ”effektivitet” ett självklart krav.

Taiwan ligger här ännu långt före. Men lika viktigt är att moderlandet nog följer efter, så småningom. EM 9

Detaljhandeln…

fortsättning från s 11

Stockmann, ägnat att kartlägga och därefter tillfredsställa stamkunderna variationsbehov. Där har man varit villiga att satsa på nyheter från innovativa tillverkare och där har man också i övrigt bemödat sig att låta butikens sortiment leva.

Satsning på kundanpassade problemlösningar

Kundanpassade problemlösningar marknadsförs nu alltmer aktivt vid sidan av de traditionella detaljhandelstjänsterna.

Dagligvarubutiken erbjuder förslag till menyer och ger råd om hur de föreslagna rätterna skall tillredas. Marknadsföringen riktar sig inte endast till familjer utan i allt högre grad också till de ensamstående. Dessa tjänster erbjuds också storkonsumenter som företag, som vill bereda sin personal möjligheter till lunch på arbetsplatsen och mindre storkök. Ibland utnyttjas små datorer för ändamålet, t ex i City Sokos varuhus, men fortfarande och förhoppningsvis också i framtiden genomförs marknadsföringen av kundanpassade problemlösningar framförallt av personalen på färskvaruavdelningarna.

I hela detaljistledet ser man ett ökande intresse för kundanpassade problemiösningar och systemtförsäljning. Järnhandeln har sina ”Bygg och bygg om ” -tjänster, möbelhusen sina ”Vackrare hem” -tjänster, plantskolorna sina ”Grönfingerstjänster” osv. Oftast erbjuds dessa tjänster på ett informellt sätt. Detta bidrar till god kundanpassing och minskar faran för slentrian.

Det finns tecken som kan tydas som att företag i köpmannavaruhus och andra köpcentra är beredda att samarbeta för att kunna erbjuda kunden problemlösningar, som endast kan förverkligas i samarbete mellan två eller flera detaljhandelsföretag. Samarbete företagare emellan hör dock inte särskilt väl samman med den finländska kulturtraditionen. Det kan köpmän från Heikintori i Hagalund och Galleria i Alberga intyga! Men att tiderna förändras visar bla den butik som nyligen öppnats i Halikko nära Salo. I den säljs såväl S- som Tkedjans sortiment för att tilfredsställa den lokala kundakretsen, då det inte finns tillräckligt underlag för både en S- och en Tbutik.

Högteknologi

Datoriseringen av butiken för med sig att personalen i allt flera butiker kan ägna större uppmärksamhet åt kunden istället för att syssla med rutinuppgifter som att inventera och beställa,

Annan högteknologi gör det möjligt att erbjuda i butiken bakat färskt bröd och i mikrougnrar tillredda kundanpassade matportioner.

Andra tekniska innovationer står i tur att tas i bruk. Bland annat är det redan ida vän 23