Modem kreditupplysning: Kan strängare reglering motiveras?

Taggar: Teman: kreditupplysning

Modern kreditupplysning: Kan strängare reglering motiveras?

Ekonomisk brottslighet. En farsot som breder ut sig… Vad kan man göra för att värja sig? Vad kan företagen gör för att inte utsätta sig för det?

Kreditupplysning är ett sätt. Avsikten med en kreditupplysning är inte att vara det enda kriteriet vid beslut om en ny affärskontakt utan det är ett sätt att skapa sig en uppfattning om en kommande handelspartner eller kredittagare. Kreditupplysningar ges både av professionella kreditupplys ningsbyråer och av bankerna.

I Sverige är kreditupplysning strängt reglerad verksamhet, i Finland ännu relativt fri. Går vI mot strängare reglering Ö 1973 fick Sverige en kreditupplysningslag. Den föregicks av kreditupplysningsutredningen, som 1972 gav ut ”Kreditupplysning och integritet” som sedan gick på remiss.

VD Bengt Lindberg biträdde och höll för troligt att Sverige endast skulle ha en informationskälla, ur vilken alla upplysningsföretag skulle hämta erforderliga grundfakta som därefter skulle förädlas till marknadsinriktade upplysningar.

Nu har Sverige ”SPAR” — Sveriges Person- och Adressregister -—— som har ensamrätt till officiell allmän personinformation som dock har en del begränsningar.

I den hearing som hölls i anslutning till lagförslaget som gällde kreditupplysningar, framhöll Lindberg också önskemålet om att all ekonomisk brottslig verksamhet som medfört dom eller fängelsestraff skulle få registreras och utlämnas till kreditbedömare. Detta har dock inte beaktats i nu gällande lag i vårt västra grannland.

— Ett ekonomiskt brott som förskingring, stöld, rån etc, som medfört fängelse är således integritetsskyddat, förklarar Lindberg. — Detta innebär att en kontomissbrukare som suttit inne är vit som snö när han kommer ut och kan söka nytt kontokort — med nytt missbruk och ny fängelsedom som följd.

Kreditupplysningslageni Sverige gäller yrkesmässigt bedriven kreditupplysningsverksamhet. Lagen gäller ej förmedling av upplysning mellan företag inom samma koncern.

Den svenska lagen delar upp kreditupplysningarna i företagsupplysningar och personupplysningar och säger sedan allmänt att kreditupplysningsverksamheten skall bedrivas så att den ej leder till otillbörligt intrång i personlig integritet genom innehållet i de upplysningar so 3 förmedlas eller på annat sätt.

Vad som är otillbörligt intrång i personlig integritet beskrivs i en av lagens paragrafer; politisk eller religiös uppfattning, ras eller hudfärg, misstanke om och dom för brott eller avtjänat straff, föremål för åtgärd enligt barnavårdslagen, nykterhetsvårdslagen, socialhjälpslagen, psykisk vård, samhällsfarlig asocialitet och utlänningslagen samt sjukdom eller hälsotillstånd.

Ingen lag i Finland

I vårt land har vi inte någon kreditupplysningslag, trots att det gjorts försök att få till stånd en dylik.

1972 tillsatte regeringen en datasystemkommitté med uppgift att bla utarbeta ett förslag till en kreditupplysningslag för Finland. Inom kommittén, vars ordförande var jur dr Antero Jyränki, förekom emellertid starka motsättningar vilket ledde till att kommittén våren 1975 upplöstes sedan näringslivets representanter lämnat den.

I maj 1980 tillsattes ett nytt utredningsorgan, Statens Dataskyddskommitté, som i maj 1981 erhöll förlängning till november 1981. Dess uppgift gäller främst persondatarepgister.

Kreditupplysningsverksamheten baserar sig i Finland i juridiskt hänseende på nu gällande lagstiftning, bl a strafflagen och skadeståndsersättningslagen. Men några regler om ”otillbörligt intrång i personlig integritet” har vi inte.

Kreditupplysningsverksamheten i Finland sker i hög grad i en anda av socialt ansvar och omfattar med reserveringar samma allmänna principer som den svenska lagen.

Man anser hos oss ett förpliktande ansvar föreligga och även skyldigheter mot landets kreditgivare, dvs uppdragsgivarna. Därigenom kan kredit upplysningsbranschen hos oss inte godta rent av drakoniska förbud mot lämnande av upplysningar som är av största vikt, bla för förhindrande av den snabbt ökande ekonomiska brottsligheten.

Övervägande är kreditupplysningarna positiva och till gagn både för kreditgivarna och kredittagarna.

10, 5 eller 3 år?

Beträffande «betalningsförsummelser stipulerar den svenska lagen att personupplysningar inte får innehålla uppgifter om annan betalningsförsummelse än sådan som fastslagits genom domstols eller annan myndighets avgörande eller åtgärd eller som lett till betalningsinställelse, konkursansökan eller ackord.

Personupplysning får inte innehålla uppgift om omständighet eller förnållande som är av betydelse för bedömningen av någons vederhäftighet i ekonomiskt hänseende om 5 år förflutit från utgången av det år då omständigheten inträffade eller förhållandet upphörde. Denna S5-årsgräns föreslogs i kreditupplysningsutredningen till 3 år, men näringslivet och finansieringsföretagen stod på sig och hävdade betydelsen av 5 års information.

1 1980/81 års proposition föreslås igen en 3-årsgräns. Motiveringen är att 5-årsgränsen anses onödigt lång för en rättvis kreditbedömning. Man synes vilja ge kredittagarna en ärlig chans att rehabilitera sig.

— I propositionen tar man inte hänsyn till att betalningsanmärkningar också är ett uttryck för betalningsviljan och inte bara betalningsförmågan. Man kan fråga sig om viljan förändras på 3 år, säger Lindberg.

I Finland finns inga lagstadgade tidsgränser som i Sverige. Vi håller oss till preskriptionslagen som har en gräns på

FORUM 12/8 10 år, men beträffande personupplysningar strävar man till att hålla S-årsgränsen såvida inga allvarligare försummelser skett.

Kreditupplysningsbranschen i vårt land motsätter sig också 3-årsgränsen, der är en alltför kort tid anser man.

Leglitimt behov

I Sverige får en personupplysning inte lämnas ut om det finns anledning att anta att upplysningen kommer att användas av någon annan än den som på grund av ingånget eller ifrågasatt kreditavtal eller av liknande anledning har behov av upplysningen.

Man måste således ha ett legitimt behov av en personupplysning. En blivande svärson eller svärdotter eller granne är inte ett legitimt behov!

I propositionen 1980/81 sägs uttryckligen: ”Till böter döms den som genom oriktiga uppgifter uppsåtligen föranleder att någon som bedriver kreditupplysningsverksamhet lämnar ut en personupplysning utan att ha grund till detta. Till samma straff döms den som genom att utnyttja uppgifter hos någon som bedriver = kreditupplysningsverksamhet uppsåtligen bereder sig tillgång till personupplysning utan att ha grund tili detta.”

Så i Sverige. I likhet med den nordiska kutymen har vi i Finland kreditupplysningsföreningarnas = diskretionsförbindelse, vilka innebär att man förutsätter ett legitimt behov av informationen och att man även tar ett ansvar för de förfrågningar som mottas. Samma system tillämpas beträffande de övriga kreditupplysningsbyråernas och bankernas abonnenter.

Men nu tillbaka till den svenska propositionen — en närmare titt på den andra meningen visar att den hänsyftar

FORUM 12/81

A ‘De. kändaste, sä skilda rgani e Handelns kreditverksamhet i i Finla and 4 f jIottomiehet — Kreditmännen ry, grundat OR . Förebil reningen iiStockholm. Luottomiehet — Kreditmännen ryränten i förvärvssyfte. Över 500 medlemmar,

Löottokunta — Kreditlaget, grundat 1966. Fifdels ledand AB Köpkort, -StockHölm. Betydande kommersiell” sammansll handelsregistret. Andelslag (kooperativt).

Suomen s«Luotonantajayhdistys — Finska Kreditglvare Landets största kreditupplysningsbyrå, huvudsaklige 1000 delägare. Infört i handelsregistret såsom öppetbolag Luottotieto ry — Creditinformation, grundat 1912. Likäså enbart byrå, huvudsakligen företagsupplysningar Närmare 00 me föreningsregistret.

Luottokontrolli Oy (Översatt: Kreditkontroll Ab), grunda 1:-Perso ningsbyrå. Aktieägare: landets banker, storföretag oc dell: Forna AB Kreditregister samhet.

Contant Ky, grundat 1966. Kommanditbolag, känd inkassobyrå i

Huvudman advokat Yrjö Lehtonen, Åbo.

Tietoperintä Oy (Översatt: Datainkässo Ab), grundat 1968. Huvudaktig ’ Föreningsbanken i Finland Ab. Numera praktiskt taget enbart inkas till alla dem som har dataterminaler on line med kreditupplysningsföretaget (det dröjer än innan vi i Finland kommit så långt i den tekniska utvecklingen att abonnenterna skulle vara on line med kreditupplysningsföretagen. Men det planeras!)

Dessa som är on line-anslutna, kan ju alltid efter eget bedömande ta ut en personupplysning genom att trycka på knappen. Det märkliga är att alla uppgifter som lämnas i en personupplysning är offentlig handling. Hos SPAR kan man få reda på personinformation som namn, adress, gift, skild, änka, änkling, svensk — ej svensk, invandrad, utvandrad, sammanboende, omyndig etc. Länsstyrelsen ger inkomsttaxeringsuppgifter och ur fastighetsböckerna framgår fastighetsinnehavet.

Alla dessa uppgifter är i Sverige tillgängliga enligt offentlighetsprincipen. Enligt tryckfrihetsförordningen kan man köpa registrerade betalningsanmärkningar i katalogform. Det är således inte innehållet i upplysningen man döms för, utan för sättet man kommit över upplysningen — dvs därför att man tryckt på dataterminalknappen.

Datainspektionens tolkningar

I Sverige får Datainspektionen, som är ett statligt ämbetsverk, lämna föreskrifter och tolkningar av kreditupplysningslagen. En sådan tolkning har tex gjort beträffande äkta make-upplysning. Tidigare var det tillåtet att vid en personupplysning också lämna ekonomisk information om den person man var gift med. Detta var betydelsefullt eftersom beskattningen av två inkomster är mycket gynnsammare än av en lika stor. I Sverige motsvarar nettot av två 50 000 kronors inkomster nettot av en 200 000 kronors inkomst.

Nu får en äkta make-upplysning, enligt Datainspektionen, tills vidare, endast lämnas om båda har för avsikt att svara för krediten. Därvid har Justitiedepartementet en annan liberalare, uppfattning. Att båda svarar för krediten framgår klart om båda makarna undertecknat t ex en kontoansökan. Rent praktiskt räcker det dock med att den ena maken klart uttalar att även den andra maken skall svara för krediten — men det skall då vara klart uttalat. Genom att en kopia av upplysningen går till vardera maken i separat kuvert blir denna praktiska eftergift självreglerande.

Datainspektionen har gjort ytterligare tolkningar och föreslagit i samband med tillståndgivningen för kreditupplysningsverksamheten följande 1. Notering av medborgarskap får blott avse svensk eller icke svensk medborgare, ej tidpunkt för förändring, ej heller notering om nordbo eller första registrering i dataregister.

2. Ej uppgift om att vederbörande är utvandrad eller obefintlig eller att kyrkobokföringsorten är okänd.

3. Ej notering om tidpunkt för civilståndsändring.

4. En notering om tidpunkt för myndighetsförklaring.

5. Civilståndsnotering; får endast ske med uppgiftparet ”gift” och ”ej gift”, dvs om personen är änka/änkling, frånskild, får en förekomma, ej heller kvarstående notering om att viss person är avliden.

6. Notering om äktenskapsförord och boskillnadsdom jämte tidpunkten härför får ej registreras.

(Fortsätter på sid 44)

H