Monopolpengarnas användning

Forum 1983-09, sida 05, 11.05.1983

STATSBOLAGEN har under flere år främst varit aktuella på grund av dåliga resultat och misslyckade affärer. Alla statsägda företag befinner sig emellertid inte i kris, och några har tom mycket aktivt försökt expandera och utvidga sitt verksamhetsområde. Denna vid första ögonkastet lovvärda aktivitet har emellertid också väckt kritik och är inte utan problem då man ser på balansen inom vårt ekonomiska system.

Statsbolagens satsningar på nya verksamheter och branscher har alltid setts med oblida ögon av marknadsekonomins förespråkare. Man har ansett att bolagen med statligt stöd, rentav subventioner, fått oförtjänta fördelar jämfört med privatägda företag och därmed en oförtjänt stark ställning i konkurrensen.

Ideologiskt är argumentationen riktig, och i några fall har så också skett i praktiken. Men överlag är kritiken oberättigad. Staten är en snål ägare, vilket en blick på de stora statsbolagens knappa aktiekapital visar. Pengar pumpas visserligen in i statsföretagen, men vanligen sker det först då vargen står utanför dörren för att hjälpa dem ur akuta kriser. Vilket förstås också kan förvrida konkurrensförhållandena, men detta är en annan sak. Stöd för offensiva satsningar förekommer sparsamt.

Frågan blir emellertid mer komplicerad om man ser på de utslag av aktivitet som på senare tid gett upphov till frågetecken, storföretagen Neste och Kemira. Ingetdera företaget hör till patienterna på akutmottagningen, utan har tvärtom uppvisat hyggliga resultat.

Styrkta av detta har företagen drivits mycket affärsmässigt och försökt satsa på nya verksamhetsformer utanför de ursprungliga. Neste är på god väg att bla skaffa sig monopol på ackumulatortillverkning i Norden. Kemira har ännu inte lika klart gått utanför sitt traditionella fält, men har anmält avsikter att göra så. Här har konflikten än så länge mest rört sig kring personer och ledningsfilosofi, som klarast kom till uttryck över ledningens tilltag att dela ut ett bonus till personalen för gott resultat.

Kritik har också riktats mot några andra statsbolags expansion och aktivitet, tex Finnair och dess engagemang i resebranschen, men främst mot de båda stora kemiföretagen. Komplikationerna härrör sig från bolagens ställning som monopolföretag inom tunga och centrala branscher. Frågan är alltså om det är korrekt att statliga monopolföretag skall få använda den styrka och de inkomster de fått i kraft av sitt monopol för expansion in på nya områden. Borde inte företagen enbart ha en samhällsservicefunktion, och använda sitt överskott för ägarna/konsumenternas bästa i form av lägre priser, eller om detta inte är önskvärt genom feta dividender till statskassan?

Rent teoretiskt har argumenten bärkraft, men i praktiken är bilden en annan. För det första övervakas och regleras monopolföretagens priser så noga, att man inte kan tala om att dessa skulle ta ut några övervinster i kraft av sitt monopol, utan vanligen enbart uppnår hygglig lönsamhet. Utslagen på konsumentpriserna vore effekten liten. För det andra arbetar företagen ino mogna branscher med små möjligheter att växa. Tillväxt behövs för att hålla ett företag dynamiskt och fungerande. Ett statligt oljeverk eller gödselinrättning verkar inte särskilt lockande.

Neste och Kemira verkar heller inte inom några trygga och garanterade monopolbranscher som kollegan Alko, utan områden där priser, råvarutillförsel och efterfrågan påverkas av utvecklingen på annat häll. Genom verksamhet på andra områden sprids riskerna, och företagen har bättre förutsättningar att uppfylla de förpliktelser som ingår i deras ursprungliga verksamhetsidé.

Till sist måste vi komma ihåg att statsbolagen förutsätts skötas enligt företags ekonomiska principer. Till de företagsekonomiska spelreglerna hör också att ledningen skall ha möjligheter att expandera och föra bolaget in på nya områden genom nyetableringar, företagsköp mm.

Spelreglerna måste förstås också fungera så att statsbolagen inte genom subventioner eller monopolställning har bättre förutsättningar än andra företag. I dagens situation har de det knappast, men absoluta gränser är omöjliga att dra, och läget måste därför kontinuerligt bevakas. Det privatägda näringslivet gör det utifrån. Kanske bevakningen från insidan är en uppgift som politikerna i förvaltningsråden, stödda av kohorterna av revisorer, kan gå iland med?

Affärsmagasinet Forum var år 2021 Finlands enda svenskspråkiga affärstidskrift och beskrev sig som "ett unikt magasin som riktar sig till beslutsfattare och experter inom näringslivet i Finland och Norden. Tidningen har en upplaga på 11 000, och når varje månad 27 000 läsare, i huvudsak ekonomer, ingenjörer och diplomingenjörer. Bevakningsteman inkluderar ekonomi, börs, teknik, ledarskap och arbetsliv, med reportage, profilintervjuer, livsstil och kolumner. Forum upprätthåller dessutom diskussionsforumet Affärsnätverket Forum på Linkedin, den största svenskspråkiga gruppen i Finland och en av de största på svenska på hela Linkedin. Där diskuteras trender och aktuella frågor inom näringsliv, arbetsliv och innovationer. Tidskriften utkommer med 10 nummer/år."