Moral

av Ragnhild Artimo Forum 1991-03, sida 05, 21.02.1991

LEDAREN

Ragnhild Artimo

Tusendollarsfrågan: behöver vi bromsad teknik eller bättre teknik oral och etik är klart en konjunkturvara just abstrakta men lyckligtvis breda etiksektorn. Importenu. Företagsledare och de som hoppas bli det rade etikprofeter har hållit uppmärksammade väckelen dag drar hän till ödemarkshotell eller mera semöten. Uppbyggelselitteratur för industriledare har lättillgängliga konferenshelgedomar för att förena sig publicerats 1 rikligt mått. Industrins egna organisatioi ödmjuk syndabekännelse. Och deras instinkt driver ner har snappat upp vad som blåser i vinden, och tilldem rätt: har vi inte alla felat, och är det inte i skön satt etikarbetsgrupper. harmoni med vår kulturkrets skamtradition att uppe- Senast har ingenjörerna samlats för att bli moraliskt hålla oss vid gångna och kommande synder? Det är åthutade och få sitt arbete etiskt ifrågasatt. väl använd tid. Idag är tekniken det vi skall ha dåligt samvete för. Dessutom: det är lättare och mindre egoslitande att Hur skall man annars tolka vad Gunnar Adler-Karlshänge sig åt moraliskt självpiskande, än exempelvis son yttrade på Ingenjörsforum? Vi citerar: ”Det finns offentliga självförebråelser för svagt arbetsresultat. en koppling mellan teknikernas aktivitet och (denna) Det har varit iögonenfallande tunnsått med konferen- moralförsämring.” Adler-Karlsson menar att ansvaret ser kring temat ”Varför gör jag inte ett bättre jobb?” för en bättre moral måste åläggas ingenjörerna. Ty: Dåligt samvete är det nationella tidsfördrivet. “Politiker och andra makthavare har så mycket att Föräldrar fick lära sig redan på 50-talet att ha dåligt göra att de aldrig får tid att tänka över dessa frågor.” samvete för allt de gjort eller inte gjort för sina barn. Och vidare: ”Tekniken går nu så snabbt framåt att allt På 60-talet räckte det med att vara bosatt i ett industri- flera människor känner sig hotade.” (Anförandet refeland för att man skulle ha kollektivt dåligt samvete för reras på följande sidor.) icke-industriländer. I takt med en dramatiskt höjd lev- Kanske måste man vara ingenjör för att se kopplingnadsstandard riktades skamfokuseringarna på 70-talet en mellan tekniska framsteg och försämrad moral. mot företagsledarna, som skulle känna att de var utsu- Och — hotade? På vilket sätt? Det är frejdiga påståengare — minst. den. Ar inte bristen på teknik ett större och mera Männen fick under 80-talet lära sig ha dåligt samve- verkligt hot? te för att de var män; bara genom att klä sig i velour- Ett centralt mål för tekniken är att ta fram beredoveralls och bete sig som kvinnor kunde de passera för skap och instrument att utföra ett arbete eller en upprumsrena. För samma decennium är karakteristiskt att gift bättre och effektivare än tidigare, med mindre kvinnor skulle ha dåligt samvete om de såg ut som och svett och blod, och till lägre kostnader. I globalt perbetedde sig som kvinnor: det var oärligt, och osolida- spektiv är det bättre teknik. inte bromsad teknik, vi riskt mot andra kvinnor. behöver för att producera tillräckligt med mat, hus och I takt med ett kärvare ekonomiskt läge har det varit hälsotjänster för en snart dubbel befolkning. (Det naturligt för företagsledarna att instinktivt söka något medger även Adler-Karlsson motvilligt.) Då kan det nytt att ha dåligt samvete för — sämre resultatutveck- synas ohemult att vänta sig och kräva denna bättre ling har gjort det svårt att känna skam för den förkast- teknik av ingenjörerna, och samtidigt uppmana dem liga vinsten. Trenden har därvid gått mot den mera att se sitt arbete som i grunden suspekt. L |

F RUN 3/1991 5