Mörka moln dämpar uppsvinget

av Mats Kockberg Forum 1979-20, sida 10-11, 19.12.1979

Taggar: Personer: Juha Rydman

Hotell- och restaurangbranschen:

Mörka mol dämpar uppsvinget

Läget för hotell- och restaurangnäringen har lättat, delvis som en följd av statliga stödåtgärder och framför allt p g a den allmänna ekonomiska uppgången. Helhetsbilden är emellertid inte ännu ljus — de magra åren har lämnat besvärliga spår efter sig och uppsvinget har inte ännu kompenserat svackan. På sikt efterlyser branschen nytänkande, speciellt beträffande arbetsplatsmåltiderna och den sociala semesterverksamheten.

=” Försäljningsvolymen och sysselsättningsläget inom hotell- och restaurangbranschen gav upphov till fortsatta bekymmer under åren 1975—77 samtidigt som lönsamheten kraftigt sjönk. I år har situationen förbättrats något, men å andra sidan slöt branschen för tre år sedan ett kollektivavtal, som för år 1979 inneburit löneförhöjningar som varit 11 procent högre än man i genomsnitt gick in för.

Statsrådet tillsatte våren 1978 en kommitté med uppgift att finna medel att trygga lönsamheten och sysselsättningen inom hotell- och restaurangsektorn. Utgångspunkten för arbetet var att speciellt se till att måltidssidan vid krogar och kaféer skulle stärkas genom att arbetsmåltiderna skulle befrias från omsättningsskatt.

Näringsstyrelsen utgick från att 2/3 av den tilläggskostnad branschen får betala för personalen skulle kom — Utformningen av arbetsplatsmåltiderna och den sociala semesterverksamheten påverkar i högsta grad hotell- och restaurangbranschens verksamhetsförutsättningar under 1980talet, konstaterar VD Juha Rydman, Hotell-, restaurang- och kaféföretagarförbundet.

1 penseras. I praktiken skulle injektionssprutan ha inneburit en stimulans om ca 117 miljoner mark. Paketet stötte emellertid på patrull bland politikerna och man lyckades endast nå 10 procent av det uppställ da målet för kompensationen. Samtidigt drog näringsidkarna emellertid nytta av den allmänna sänkningen av såväl socialskyddsavgifterna som pensionspremierna.

Stimulansbehovet 60—70 miljoner mark

I juni detta år avlät sedan en ny statlig kommitté för hotell- och restaurangbranschen ett betänkande om hur den behövliga tilläggskompenseringen kunde fås till stånd. Man lyckades specificera behovet till 60— 70 miljoner mark men förmådde inte peka ut lämpliga lösningsmodeller. Stimulansbehovet är fn störst för kaférestauranger, mindre hotell och en del restauranger, där huvudvikten har lagts vid matservering.

— Det allmänna uppsvinget i näringslivet har återspeglat sig i en något gynnsammare försäljningsutveckling än vi hade räknat med, och därmed blir inte slutsiffrorna för år 1979 så dåliga som väntat, konstaterar FK Juha Rydman, VD i Hotell-, restaurang- och kaféföretagarförbundet, branschorgan för de privatägda hotellen och restaurangerna.

— På lång sikt är läget emellertid alarmerande. Vi har inte lyckats skapa en hållbar plattform, som står pall för kommande kriser. Vi hoppas att företagen i samarbete med statsmakten snabbt kunde komma överens om en rad viktiga reformer, som skulle ge näringsgrenen möjlighet att hävda sig också under åttiotalet, så att drastiska åtgärder inte behöver tillgripas.

På restauratörhåll vill man fästa uppmärksamhet vid de tjänster som står till buds då det gäller arbetsplatsmåltiderna och den sk sociala semesterverksamheten — två

FORUM 20/7 områden som under nästa årtionde väntas utvecklas kraftigt. Man efterlyser också en allmän attitydförändring då det gäller krogarnas ställning.

Företagskosthåll ofta oekonomiska Såväl stat och kommun som de — privata näringslivet satsar fn kraf tigt på att erbjuda sina anställda möjlighet till förplägnad under arbetstid. Dels skaffar sig arbetsgivarna egna kök, medan man på annat håll väljer att erbjuda personalen måltidsförmån genom att sälja matkuponger eller lunchsedlar.

Hotell- och restaurangföretagen hänvisar gärna till de delrapporter som den av bla SITRA bekostade massbespisningsutredningen publicerat. Betänkandena tar sikte på att reda ut hur man på ett möjligast ekonomiskt sätt kunde arrangera måltiderna. I rapporterna heter det bla att det i företag med upp till 50 anställda alltid lönar sig att förpläga personalen hos en utomstående restauratör. ”Uteätandet” är ett konkurrenskraftigt alternativ till egna personalmatsalar också i företag med upp till 200 anställda, i vissa fall tom för verkliga storföretag.

— Speciellt då det gäller statlig verk och institutioner har man tyvärr.

ilat iväg och investerat betydande summor i egen bespisning utan att beakta de olika alternativens fördelaktighet, framhåller Rydman.

— I bla den centrala löneuppgörelsen för i år har man förutsatt att alla parter bör avhålla sig från orealistiska krav och dessutom undvika att ytterligare öka den offentliga sektorns omfång. Därför borde man nu speciellt inom kommunerna fördomsfritt kalkylera mellan olika bespisningsalternativ och undvika felinvesteringar i offentliga matsalar om det finns kafé- och restaurangkapacitet att tillgå för arbetsmåltiderna. En satsning på existerande företag med tillhjälp av lunchsedlar, måltidskuponger eller avtalsbespisning förefaller förnuftigt både med tanke på hela näringsgrenens existens och hela samhällsekonomin.

Inga småslantar

Då man talar om arbetsplatsmåltiderna gäller diskussionen inga småpengar — man räknar med att värdet av den dagliga massbespisningen uppgår till ca 2,5 miljarder mark per år. Hotell- och restaurangrådet rf, som under sitt tak samlar såväl privata som statligt och kooperativt ägda företag, har i dagarna inlett en

FORUM 20/7 kampanj för att fästa både näringslivets och kommunernas uppmärksamhet vid de olika alternativen då det gäller arbetsplatsmåltiderna.

— Vi hoppas att man på ansvarigt håll sätter sig ned för att grundligt räkna igenom om det verkligen lönar sig att investera i dyra egna kosthåll, som dessutom under största delen av dygnet står outnyttjade.

— Utformningen av massbespisningen under 1980-talet är i hög grad en ödesfråga för hela branschen. Vi tror att den fria konkurrensen mellan olika kaférestaurangföretag erbjuder ett alternativ, som ur samhällsekonomisk synvinkel är fördelaktigast, och som också erbjuder de enskilda konsumenterna den bästa och kvalitativt mest högtstående servicen, hävdar Juha Rydman.

”Semestersedel”

Då det gäller den sociala semesterverksamheten är problemställningen i stort sett densamma. En rad fackliga och övriga medborgarorganisationer tilldelas årligen ur statskassan betydliga medel för inköp och underhåll av fastigheter där medlemmarna på bla sociala grunder erbjuds möjligheter till rekreation och fortbildning.

— Utvecklingen håller på att snedvrida marknaden för hotellrörelserna. Den sociala semesterverksamheten är till sin natur säsongbetonad, och fastigheterna utnyttjas inte tillräckligt. Därför måste organisationernas investeringar i dessa fastigheter anses vara oekonomiska. I stället borde man ta sikte på att utnyttja de tjänster som de existerande hotell- och inkvarteringsföretagen kan erbjuda.

— Man kunde gott tänka sig att skapa en social ”semestersedel”, som är giltig på samtliga hotell. Den totala kapaciteten skulle därigenom utnyttjas effektivare med gynnsammare sysselsättningsläge och bättre lönsamhet som följd.

Decentrallsera CTF:s marknadsstöd!

Med tanke på hotell- och restaurangrörelsens verksamhetsbetingelser spelar turismen en betydande roll. Under de senaste åren har också statsmakten tagit del i marknadsföringsansträngningarna. Centralen för turistfrämjandet (CTF) har stått för !/s av den samordnade kampanjens kostnader, medan branschens företag svarat för resten. Huvudvikten ligger dock vid hotellens egna kampanjer och inom branschen skul le man gärna se att det statliga stödet skulle decentraliseras.

— Erfarenhetsmässigt kan det konstateras, att det är svårt att under ett gemensamt tema marknadsföra vår näringssektor som en helhet. Företagens inriktning och kapacitet skiljer sig ofta från varandra och dessutom är det svårt att nå mottagarna för kampanjen om selektivitet inte iakttas. Vi efterlyser därför att det statliga stödet kunde ges åt de olika näringsidkarnas mera decen ,traliserade marknadsföringsåtgärder.

Slutresultatet är säkert bättre, då respektive företagare från början känner att kampanjen är hans egen.

VD Juha Rydman efterlyser också en fördomsfriare syn på hela restaurang- och hotellnäringens verksamhet.

Småpetighet dämpar företagaranda — Otillbörligt ofta strävar besluten till att ytterligare försvåra branschens betingelser. Rigorösare kontroll och småpetighet leder till att klimatet av många företagare upplevs som otrevligt.

Speciellt byråkratiskt går man tillväga då det gäller alkoholserveringen på krogarna. Stora missuppfattningar råder tex beträffande företagens representation på restauranger. Enligt en undersökning från år 1976 svarade alkoholen för 53 procent av slutsumman på företagens krogkonton, medan spritförsäljningens andel av den totala faktureringen uppgick till omkring 57 procent.

— På det hela taget efterlyser vi större möjligheter att verka inom ramen för normala marknadsekonomiska lagar. Men för att det här skall vara möjligt krävs absolut nytänkande från statlig sida — annars blir den lilla uppgång vi kunnat notera för i år kortvarig, säger VD Juha Rydman, Oo

Utskänkningsrestaurangernas realförsäljning under 1970-talet i miljoner mark (räknat i 1970 års penningvärde År Mmk Förändring 197 1970 779,8 + 20,7 1971 865,8 + 11,0 1972 1 008,8 + 16,5 1973 1 068,6 + 5,9 1974 11171,4 + 450 1975 1156,6 + 41 1978 1126,5 -— 2,6 1977 1055,7 — 83 1978 1 110,6 + 52

Januarl augusti 1979) 791,7 + 9 1) Förhandsuppgif 1