”Morot” behövs för högskolornas uppdragsforskning
av Ragnhild Artimo Forum 1979-11, sida 27, 20.06.1979
”Morot” behövs för högskolornas uppdragsforskning
Skall den långa nattfrosten för uppdragsforskning vid högskolorna övergå i töväder? Om det förslag en arbetsgrupp i början av juni överlämnade till undervisningsministern får önskad effekt, betyder det att denna både för högskolorna och industrin viktiga och fruktbara forskningsverksamhet kan bedrivas under avsevärt bättre förutsättningar än de senaste åren.
» Högskolornas centrala uppgifter har av hävd varit att ge undervisning och utföra forskning. Utöver detta har högskolorna utfört sk uppdragsforskning för staten, kommuner och företag, varvid undersökningsresultaten är beställarens egendom. 1973 skärptes restriktionerna för denna form av forskning. Detta har av både högskolorna och industrin upplevts som betungande och begränsande: antalet undersökningar minskade.
I januari arrangerade undervisningsministeriet ett seminarium kring dessa frågor, varvid man konstaterade att den främsta orsaken till den lama aktiviteten var av budgetteknisk karaktär. En arbetsgrupp under byråchef Arvo Jäppinen, undervisningsministeriet, och med representanter från undervisnings-, handels- och industri- samt finansministeriet, Statens tekniska forskningscentral, Industrins Centralförbund samt tekniska högskolor tillsattes.
Undervisningsministeriets arbetsgrupp för högskolornas avgiftsbelagda kundtjänst överlämnade i början av juni sitt förslag till undervisningsminister Pär Stenbäck.
Motivationen central fråg — Nuvarande bestämmelser och praxis har knappast inspirerat högskolorna att aktivt skaffa sig uppdrag av utomstående beställare, säger avdelningschef Kari Teppola, Industrins
FORUM 11/79
Centralförbunds representant i arbetsgruppen. — En undersökning som exempelvis ett företag ger i uppdrag, medför förutom indirekta kostnader — personalkostnader, kostnader för användning av utrustning och utrymmen — också direkta kostnader: materialanskaffningar och kostnader för extra personal etc. Företaget faktureras, och betalar räkningen till staten, som till högskolan hittills ”återbetalat” endast den del som gäller direkta kostnader; den del av inbetalningen som avser indirekta — fasta — kostnader, har staten behållit. Enligt arbetsgruppens förslag skulle också denna del återbetalas till högskolorna. Den arbetstid som åtgår till uppdragsforskning ”äter” ju undervisnings- och grundforskningstid och minskar därmed skolans personella resurser, vilket i klartext betyder att professorer och annan personal får slita hårdare för samma lön.
— En annan olägenhet har varit prissättningen, konstaterar avdelningschef Teppola. -— Nu har tjänsterna prissatts enligt lagen om grunderna för avgifter till staten, och enligt en förordning till självkostnadspris. Dels har detta gjort uppdragsforskning olönsam för högskolorna,
Avdelningschef Kari Teppola.
dels har den stelbenta prispolitiken i många fall också försämrat deras konkurrensläge som forskningsanstalter.
Vi måste hänga med
Det nu överlämnade förslaget innebär, om det förverkligas, att staten skulle betala högskolorna också den del av forskningsräkningen som gäller indirekta kostnader, vilket skulle ge högskolorna bättre möjligheter att satsa medel på egna undersökningar, investera i ny apparatur, anslå medel för studieresor osv. Detta skulle i någon mån underlätta problemen med de knappa forskningsanslagen, som tydligen inte kan ökas på statens försorg — högskolorna skulle själva ”förtjäna” bättre verksamhetsmöjligheter.
— Det förutsätter endast att grunderna för detta moment i statsbudgeten revideras, säger Kari Teppola. — Prissättningsfrågan skulle förutsätta en ny förordning: målet är en flexibel och realistisk prispolitik, som medger tillräckligt hög prissättning för att täcka de verkliga kostnaderna och göra uppdragsforskning lönande, men samtidigt möjlighet att i vissa fall i form av nedsättningar beakta de långa leveranstider undervisningsarbetet kan leda till, och därmed kunna locka potentiella kunder.
— Det väsentliga i den här frågan är att åstadkomma sådana förutsättningar för uppdragsforskning att verksamheten intensifieras, framhåller Kari Teppola. — Det är i både högskolornas och industrins — uppdragsgivarens — intresse. För högskolepersonalen ger uppdragsforskningen nya impulser och utmaningar och en konkret kontakt med produktionslivet, vilket gör de studerande bättre rustade för arbetslivet. För industrin är det livsviktigt att kunna beställa undersökningar som speciellt små och medelstora företag inte själva har resurser att utföra. I sista hand är det alltså en fråga om bevarandet och förbättrandet av vå konkurrenskraft på internationella marknader. O 27