Myter om ungdomars utanförskap

av Rita Asplund Forum 2016-10, sida 26, 24.11.2016

Enligt OECD:s färska sammanställning över utbildningssituationen i medlemsländerna är andelen 20–24-åringar kategoriserade som NEETs (Not in Education, Employment, or Training) i Finland bland de högsta inom OECD-området, bestående av industriella marknadsekonomier. För männen anges en andel på 21,1 procent och för kvinnorna 15,4 pocent. Dessutom pekar OECD:s översikt på att andelen unga NEETs ökat snabbare i Finland än i de flesta andra medlemsländer. Resultatet har väckt upprörda diskussioner om utanförskap bland våra ungdomar.

[caption id=“attachment_8034” align=“alignright” width=“170”] Rita Asplund är forskningsdirektör på Näringslivets forskningsinstitut Etla.[/caption]

Feltolkning. Siffrorna ger dock en alltför dyster bild av situationen, av flera orsaker. OECD-statistiken bygger på ett urval unga som intervjuats om sin situation under en specifik vecka. NEET-andelarna påverkas i avgörande grad av hur man väljer att kategorisera 20–24-åringarna på basis av vad de sysslat med under intervjuveckan.

OECD följer den Internationella arbetsorganisationens (ILO) rekommendationer, vilket betyder att man först fastställer om intervjuobjektet kan anses vara arbetslös eller inte. En person klassas som arbetslös om följande kriterier uppfylls: den intervjuade uppger sig sakna jobb, söka jobb och vara villig att ta emot ett jobb. Den här situationen är en realitet också för många studerande som önskar jobba vid sidan av studierna. Följaktligen klassas många studerande som arbetslösa i undersökningen. Ett flertal studier för Finland visar att andelen arbetslösa unga sjunker med ungefär hälften då alla heltidsstuderande putsas bort. Den justeringen borde man nog göra om man med andelen arbetslösa NEETs faktiskt avser ge en korrekt bild av risken för utanförskap bland unga.

Överdrifter. Gruppen inaktiva NEETs, som tillsammans med arbetslösa NEETs ger den totala andelen NEETs, är inte heller oproblematisk. Den innefattar alla de 20–24-åringar som enligt ILO:s kategoriseringsschema inte kan klassas som arbetslösa, syssel-satta, studerande eller pensionärer. De inaktiva NEETs är helt enkelt en restgrupp som inkluderar alla unga som inte uppfyller kriterierna för någon av de egentliga kategorierna.

Av någon orsak har OECD dessutom valt att inkludera unga i rehabilitering eller med invalidpension i gruppen inaktiva NEETs, i stället för att behandla dem som en separat grupp. Samtidigt vet vi att den här gruppen unga är allt annat än försumbar och att den dessutom har ökat stadigt i Finland.

Mellanår. En annan grupp unga som räknas in bland inaktiva NEETs utgörs av alla som väljer att ta ett mellanår direkt efter studentexamen. Tidigare koncentrerades mellanåret till 19-åringarna. Efter studentexamensreformen, som medfört att gymnasietiden i snitt förlängts från tre till fyra år, hålls mellanåret huvudsakligen vid fyllda 20. Högst antagligen har också detta bidragit till att andelen inaktiva 20–24-åringar ökat märkbart.

Det faktum att OECD-statistiken avspeglar situationen under en specifik vecka innebär att man fångar upp unga som de facto befinner sig i väldigt olika situationer. För en del är NEET-situationen tillfällig och de kan därför knappast betraktas som unga som löper stor risk att marginaliseras både ekonomiskt och socialt.

Snapshot utan perspektiv. För andra är NEET-situationen av mer bestående art eller upprepas på ett oroväckande sätt. OECD:s statistik över NEET-andelar ger ingen information om detta. För att kunna identifiera unga som verkligen riskerar att hamna i kläm eller som redan befinner sig utanför både utbildning och arbetsliv behövs betydligt mer än en enda observation per år i form av en ögonblicksbild.

Summa summarum torde det inte vara helt fel att hävda att OECD:s NEET-andelar visserligen lyfter fram ett viktigt samhällsproblem, men att sättet på vilket andelarna beräknas knappast bidrar till att identifiera de unga som faktiskt hotas av utanförskap och som är i behov av allt stöd samhället kan uppbringa.